Första bvc besöket
Besöket på bvc idag gick bra. Hon hade gått upp från 3585 till 3640 samt växt 2½ centimeter så nu är hon 53½ cm lång (kort). Att växa 2½ cm på 12 dagar är väl inte illa. Undrar om man har växtvärk när man är så liten. Who knows. Vi ska tillbaka till bvc för vägning och mätning nu på tisdag igen. Malva blir ju två veckor på lördag och vid det laget ska hon helst ha kommit upp i sin födselvikt igen, som var 3730 så det är bara att truga vidare med amningen. Känner mig så elak ibland när jag väcker henne. Hon är oftast lite mer kinkig då så hon uppskattar det ju inte direkt.
Fick samtal från familjelivsenhetstjofset, vad det nu heter. Är inte någon tid bokad ännu och vi kommer inte kunna ta oss tid förrän om typ två veckor eftersom Mattias jobb måste få chans att leja in en vikarie för honom den dagen. Drygt att behöva ta ut en hel dags ledighet för att vi ska skriva under på ett jäkla papper. Men men, det är ändå samma vecka som mamma är här så då kan vi passa på att hitta på något den dagen. :) Om Mattias får ledigt då dvs.
Sen till veckan ska jag pallra mig iväg till skolan och skriva ut C-uppsatsen, binda den samt lämna in arkiv-exen. Känns lite motigt att behöva ta med Malva dit. Å andra sidan lär det ju gå ganska fort. Hoppas det i alla fall. Jag skulle kunna göra det i morgon, men det är ju Mattias sista lediga dag då och jag har ingen större lust att spendera ens en minut av den på någon annan plats än här hemma.
ÄNTLIGEN!!
ÄNTLIGEN har vi fått betyget på C-uppsatsen, Nu är vi officiellt 100% godkända. Wihoo! :D Nu återstår det bara skriva ut och fixa till de ex som ska arkiveras på skolan. Vilket innebär att jag måste pallra mig dit någon dag. Känns inte alls kul. Har ju inte direkt lust att ta med Malva dit. :S
Nåja. Det godkända betyget firas med en tripp till bvc. Det blåser en del fortfarande men vi är ju rätt så skyddade av husen och vagnen väger ju ändå 15 kilo så den lär ju knappast blåsa bort. Katterna däremot får hålla sig inne tills det lugnat ner sig. De uppskattar inte alls min omvårdnad utan har bråkat och skrikit hela morgonen. Otacksamma små odjur.
Varför?
Hur kommer det sig att skolmailen alltid krånglar när man är som mest nyfiken på den eller har störst behov av den? Tror att jag kanske fått mail av vår examinator men kan ju inte ta reda på om det faktiskt är så. :S
Nåja. Ska väl krypa ner i sängen igen och lyssna på vindarna som piskar ganska friskt här utanför nu. Fortsätter det såhär så blir det definitivt inget bvc idag.
Onsdag
Hmm.. Fick min räkning av sjukhuset idag. Är det inte lite lustigt att de uppmanar en till att stanna så länge man vill men minst två dygn. MEN man måste givetvis betala för dessa dygn. Tokigt. Men men. Min vistelse var ju avsevärt billigare än Mattias som kostade typ 3-4 gånger så mycket. Vilket är lite intressant med tanke på att vi bodde på samma ställe, åt samma mat, PLUS att jag fick läkemedel - det fick inte han (eller så fick han en massa spännande piller utan att jag visste om det och det är därför hans vistelse blev så mycket dyrare. Fast det tivlar jag på :P )
Idag var vi iväg till ica en sväng - igen. Vi har inte riktigt hittat tillbaka till vår veckoplanering gällande maten, som det är nu planerar vi några dagar framåt men inte en hel vecka. Måste bli ändring på det så småningom.
I morgon är tanken att vi ska till bvc för att väga lillskruttan igen. Jag ser inte riktigt fram emot det. Enligt diverse väderprognoser ska det ju bli oväder ala klass 2- varning med vindar upp emot 25m/sekund. Det känns med andra ord VÄÄÄLDIGT motigt att släpa med Malva till bvc i det vädret. Men men. Har vi tur kanske det är lite överdrivet och inte blir så illa.
Nåja, det var det. Nu ska jag inta ryggläge i soffan. Jag har ont på diverse ställen som tyder på att jag varit för aktiv och inte vilat tillräckligt mycket efter förlossningen så nu försöker jag skärpa till mig.
Lugnet före stormen
Vet inte om jag ska vara lättad eller rädd. Lillskruttan har varit förvånansvärt lugn idag. De gånger hon varit upprörd så har det ju handlat om hunger, vilket blivit åtgärdat direkt. Sen har hon mest sovit, med undantag för några kortare vakenperioder. Det är just att hon är så nöjd som är läskigt. Underbart skönt är det förstås, men läskigt också. Jag hoppas innerligt att det ska hålla i sig under natten.
Vi kom hem från promanden för en stund sedan. Blev en tur på apoteket, bibblan och ica. Fick presentkort på en bok till Malva från bvc som man fick hämta ut gratis på bibblan. Hon tycks gilla att åka i vagnen, protesterar bara lite i början och sedan när hon inser att det faktiskt är mysigt så sover hon gott. :) När vi ändå var i farten så passade vi på att skicka in alla jäkla papper. Hade papper som skulle in till försäkringskassan, skatteverket, fora och folksam. Men nu är ju i alla fall det gjort. Snart får vi väl en kallelse till familjerättsenheten så vi kan bekräfta faderskapet. Goodie, ska bli skönt att få det överstökat.
Nåja, jag borde kanske ta och göra lite nytta innan Malva vaknar. Något i stil med laga middag. Usch.
Många bäckar små..
Aaah.. Tog en förmiddags "nap" förut. Blev förvisso bara 40-50 minuters vila men det var sååå skönt, man får verkligen ta sömnen när tillfälle ges. Vaknade dock till och var förvirrad och trodde jag sovit i flera timmar och att jag missat ge lillan mat. Nu när jag vaknat till lite "på riktigt" så visade det sig att hon inte behöver äta förrän om ytterligare en timme. Så hon får fortsätta sova. Mattias slummrar han med så de kan få sova i kapp lite medan jag försöker få ordning på hjärnverksamheten. Känner mig mer frånvarande än närvarande. Nåja, ska passa på att äta lunch i lugn och ro nu. Hon på bvc påpekade hur viktigt det är att jag inte glömmer bort mig själv. Sen är det väl extra viktigt p.g.a min operation också eftersom jag inte tar upp all näring som jag äter. Kanske är därför jag känner mig så förbaskat konstig. Sen bidrar väl förkylningen också, verkar som om Malva klarat sig från att bli sjuk trots allt. :) Och jag tror att jag håller på att bli frisk. Förkylningen blir i alla fall inte värre, har inte ens särskilt ont i halsen längre, nu är den bara torr och irriterad och orsakar en störig hosta. Vid vissa hostattacker känns det som om underlivet typ ska explodera, gör ont och är ytterst obehagligt. Men men, hostandet är ju bra träning också, har ju inte kissat på mig en enda gång så jag kanske klarar mig undan sådana hemskheter. :)
Nåja. Lunch var det. Sen när mina fina älsklingar vaknat och fått käk så kanske vi ger oss ut på en promenix. :)
Foooood!
MAAAAAT! Har just börjat med middan, har inte haft tid innan. Och nu ska eländet stå i ugnen i typ en timme! EN TIMME! Blää, vill ju ha mat nu. :(
Besöket av BVC gick väl bra. Fick en hel del papper vi ska kika igenom. Fick D-droppar till lillan också. Vikten var precis som jag misstänkt, hon har nte gått upp något. Eller, hon har gått upp 15 gram. Men 15 gram på en hel vecka är ju ungefär samma sak som ingenting. Så nu ska vi komplettera några mål/dag med ersättning (om det behövs, beror ju på hur mycket mjölk jag har och hur hungrig hon är), samt väga henne igen på torsdag för att se om hon börjat gå upp något då.
Jaha.. Det var väl vad jag hade att rapportera för tillfället. Nu ska jag återgå till maten, den lagar ju inte sig själv tyvärr.
Frossa och hetta
Om tio minuter kommer besöket från bvc. Spännande. :)
I övrigt blir det en lugn dag. Vet inte om jag har en infektion på gång eller om det bara är en del av förkylningen men i natt drabbades jag av en helt vansinnig frossa. Det var skitsvårt att amma samtidigt som jag frös så jag skakade, var helt omöjligt att sitta stilla. Har inte haft en sån hemsk frossa på evigheter. Inte sen jag hade vinterkräksjukan, och det var flera år sedan. Nåja, nu är frossan borta men i stället går jag omkring och svettas som en jäkla galning. :( Men har i alla fall fortfarande ingen feber, fast det känns som om jag har det. Knasigt.
Infektioner och andra trevligheter
Hmm.. Börjar misstänka att jag har en trevlig liten infektion på gång. :thumbdown: Känner mig så himla konstig. Har dock ingen feber så det kanske bara är inbillning. Kanske är trötthet, who knows.
Ikväll badade vi lillan för första gången. Hon var lite kinkig redan innan badet så när det väl var dags var hon fruktansvärt upprörd. Jag kände mig vedervärdigt ond för hon blev så ledsen. :( Men nu är det i alla fall gjort. Hoppas hon inte blev alltför traumatiserad. Troligtvis inte. Jag blev bergis mer traumatiserad.
I morgon kommer BVC hit på hembesök. Känns både spännande och läskigt. Ska bli skönt att få väga lillskruttan och se om hon gått upp något. *Hoppas hoppas* Hon kommer vid 13:30 om jag inte minns fel och besöket skulle ta ca en timme. Sen ska vi inte göra något mer alls i morgon. Det passar mig utmärkt.
Nåja, ska ta och gosa ner mig i sängen nu. Malva sover så jag tänkte passa på och sova en timme eller kanske rent av två innan det är dags att förse henne med käk igen. Nu börjar jag förstå hur alla mjölk-kossor känner sig.
Sjuuuk!
Jag har verkligen blivit förkyld. GRRRR! :mad: Risken att jag ska smitta Malva är väl typ fem tusen procent. Bläh! :(
Förlossningsberättelsen
Jaha.. Då var det dags. Detta kommer troligtvis bli svinlångt. För de som inte orkar (eller vill) läsa alla "smaskiga" detaljer så finns det en kort sammanfattning längre ner.
Den 18e januari hade jag mitt sista besök hos mvc. Då hade jag gått 10 dagar över tiden och var fruktansvärt less. Av desperation (och nyfikenhet) köpte jag hem 1 hg hallonbladste som sägs träna (och kanske trigga) förlossningen. Jag drack en mugg te på kvällen och kom i säng strax före 22. En timme senare vaknade jag av att det gjorde ont i magen. Trodde först att det bara var magen som spökade, men det var det visst inte. Smärtan kom alltför regelbundet så jag insåg ju att det var värkar. Jag låg envist kvar i sängen och försökte somna om. Det gick inte särskilt bra. Minns inte vad klockan var men efter ett tag gick jag upp och tog alvedon. Vandrade mellan att gå runt i lägenheten och ligga i antingen sängen eller soffan. Laddade hem en app och började klocka värkarna någon gång efter midnatt. De var inte särskilt långa, men det var inte pauserna heller. Vid 2-tiden ringde jag in till förlossningen. De föreslog att jag skulle avvakta och ställa mig i duschen. Sagt och gjort. Duschen hjälpte en liten stund men inte så jättelänge så jag la mig i badkaret i stället. Det var rätt skönt men hjälpte inte heller så jättelänge. Dessutom blev jag yr av att ligga där så jag ställde mig i duschen igen. Värkarna visade inga tecken på att avta, snarare tvärtom, så vid 5- tiden ringde jag in till förlossningen igen. Barnmorskan sa då att vi fick göra som vi ville. Vi fick stanna hemma längre om vi ville det, eller komma in till förlossningen. Jag tjurade på i en timme till och väckte sedan Mattias klockan 6. 45 minuter senare var vi på väg upp till förlossningen.
Tajming är ju uppenbarligen inte min starka sida så naturligtvis kom vi mitt i ett skiftbyte och fick sitta och vänta en stund. Dessutom lyckades jag glömma mitt leg hemma. Typiskt. Nåja, runt 7:30 fick vi ett rum på förlossningen. Då kopplade barnmorskan på ctg. 8:15 gjordes en undersökning för att se hur öppen jag var. Fy tusan vad obehagligt det var! Nåja, det visade sig att jag var öppen 3 cm. "Hoppade" sedan in i duschen på förlossningen. Det hjälpte men inte särskilt mycket. 9:15 fick jag börja med lustgas. En stund senare fick jag även prova att sitta på en pilatesboll samtidigt som jag hade lustgasen. 10:30 tog de hål på hinnorna. Då visade det sig att lillan hade bajsat i fostervattnet. Hon visade dock inga tecken på att må dåligt så det var ingen som var orolig. Efter att barnmorskan tagit hål på hinnorna var det dags för en undersökning igen (ve och fasa). Då var jag öppen ca 5 cm. 11:10 fick jag EDA bedövning. Alltså smärtan jag hade medan jag väntade på den, fy fan säger jag! Det var fruktansvärt! Det är som om kroppen vänder ut och in på sig själv och man vet inte vart man ska ta vägen. Det går inte att sitta stilla men det gör lika ont att röra sig som att inte göra det. Nåja, jag fick som sagt EDA (ja, min skepsism gentemot den försvann i samband med att värkarna blev starkare). Värkarna var för övrigt fortfarande inte särskilt långa, varierade mellan 30-40 sekunder upp till en minut eller kanske lite mer. Men pauserna mellan värkarna var inte heller särskilt långa och ibland kom de flera på raken utan paus (döden!). I samma veva som jag fick EDA så började jag känna ett tryck. Enligt barnmorskan är det vanligt i samband med EDA (fick veta detta efteråt). Mattias som inte hade ätit något fick vandra ner till sjukhusets cafeteria för att äta något. Medan han var borta var det dags för en undersökning igen, klockan var 12:15 då och jag var i princip helt öppen. Tajmingen kändes usel eftersom Mattias var borta och det verkligen började närma sig. Jag fick ligga på sidan och småkrysta lite när jag hade lust. Mattias kom tillbaka runt 12:30 och 12:45 startade krystvärkarna på allvar. En kvart senare var hon ute, prick 13:00.
Enligt barnmorskorna och Mattias såg hon ut som en alien. Jag minns bara att hon var blåaktig men tydligen var hennes hår grönt också för att hon bajsat i vattnet. Smutsiga och geggiga fick vi ligga och mysa i sängen medan en barnmorskestudent fick sy mig. Minns att jag såg bedövningssprutan i hennes hand och att jag var rädd att det skulle göra ont men varken sticket eller injektionen kändes. Enligt förlossningsjournalen var det en perinealbristning grad 1, vilket innebär att det var både hud och slemhinna som gick sönder (säger inte mig så mycket men men). Står att det det blev bristningar i klitoris, vagina och perineum (mellangården) och att jag blev sydd med flera både yttre och inre stygn. Vi fick kika på moderkakan som också var grönaktig, tydligen hade det gått ett tag sedan hon bajsat i vattnet, tur att hon inte blev sjukt av det. Malva visade inga som helst tecken på att ha mått dåligt över att ha legat i bajsvatten, tokfia.
Efteråt fick jag försöka amma en liten stund sedan fick Mattias ta Malva medan jag blev beordrad att kissa och sedan fick jag (äntligen) ta en dusch. Det var underbart! Vi kom upp till BB runt halv 17- 17- tiden. Tack och lov så var det inte så tung belastning på BB så vi fick ett familjerum (som vi dessutom fick behålla under hela vistelsen, plus att Mattias fick sova över båda nätterna vi var där, underbart!).
Malvas första dygn var lite kämpigt. Hon skrek konstant i en timme efter förlossningen. Barnmorskan trodde att hon kanske hade ont i huvudet. Skrikeriet fortsatte under natten och tillslut kom en barnmorska och tog hand om Malva så att vi fick sova (jag hade då varit vaken i över ett dygn). Malva kräktes mycket fostervatten under natten så troligtvis hade lillan ont i magen och mådde illa. Stackars liten. :(
Sammanfattningsvis så var det väl en bra förlossning. Har dock fortfarande problem med kisseriet för det gör så sinnessjukt ont att kissa. De säger ju att man kan prova att spola med ljummet vatten samtidigt för att det inte ska svida så mycket i stygnen. Pyttsan säger jag! I början gjorde till och med vattnet ont. Det gör det förvisso inte nu längre, men det hjälper inte mot smärtan heller.
Sammanfattning:
18 januari:
23:00 vaknar av värkar
19: januari
02:00 ringer förlossningen. Ska avvakta
05:00 ringer förlossningen igen. Får komma in när vi vill
06:00 väcker Mattias
06:45 beger oss mot förlossningen
8:15 öppen 3 cm
9:15 började med lustgas
10:30 tog de hål på hinnorna
10:30 öppen 5 cm
11:10 får EDA bedövning
12:15 nästan helt öppen
12:45 börjar krystvärkarna på allvar
13:00 är Malva ute
Det var det. Och idag blir lillan en vecka gammal. Den här veckan har gått förvånansvärt fort, och inte direkt varit optimal. Jag hade ju liksom en plan för hur hemgåendet skulle vara men det var ju bara att slänga ut den genom fönstret. :( Nåja, nu har jag (nästan) förlikat mig med att man inte får som man vill, oavsett om man gått igenom en förlossning eller ej. Men men, det känns inte lika katastrofalt längre. Men jag gruvar inför att Mattias ska börja jobba igen. Och som om inte det var illa nog så har jag troligtvis blivit förkyld. Har börjat få misstänkt ont i halsen och visar det sig att jag faktiskt blivit smittad av någon blir jag så förbannad att jag tror jag börjar lipa. :mad: ;( Får väl stänga in mig i förrådet så får Mattias ta hand om Malva tills jag blivit frisk. Fast det lär ju redan vara försent, blir jag sjuk så har ju troligtvis hon också redan blivit smittad. Känns som om de saker jag gruvade allra mest för inför hemgåendet inträffar. Blä! :(
Nåja, så var det med den saken. Nu ska jag lägga mig i soffan en stund innan det är dags att väcka Malva och förse fröken med lite käk.
Fredag
ZzzzZzzzZzzzz.. *gäsp* ZzzzZzzz.. Börjar bli en aningen trött, men men, jag vet ju fortfarande vad jag heter i mellan-namn så än är det inte så illa som en barnmorska på förlossningen beskrev att det kunde vara.
Idag är det så kallt ute så vi håller oss nog inne. Lika bra för jag behöver nog sova en timme eller två. Måste dock vänta tills lillskruttan vaknat och käkat annars blir det inte mycket sömn för min del.
I övrigt händer det inte så mycket. Vi har tagit ett snack med Folksam om att teckna barnförsäkringen via facket så nu ska vi få hem lite papper om det. Goodie. Sen i kväll är det en massa besök som står på menyn - ytterligare en anledning till att jag borde sova lite under dagen.
Har fortfarande inte påbörjat förlossningsberättelsen så i väntan på den bjussar jag på lite bilder på den sötaste i stället. :)
Här är lillskruttan i högsta grad dagsfärsk, några timmar gammal :)
Knappt två dagar gammal och hon över redan på sin "duck-face", den hinner nog bli väldigt förfinad innan fjortisåren slår till
Allt klär en skönhet!
Bebismys
Sen sist...
Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade (om man bortser från mitt dröm-inlägg alltså). Jag vet inte om det berodde på att det var dags, på att jag hade vandrat runt på stan under dagen eller på att jag drack en mugg hallonbladste, men på natten den 18e startade i alla fall förlossningen och i lördags, efter ca 14 timmar, klockan 13:00 föddes Malva. En rund liten tjockis på 3.7 kg som inte var det minsta tillväxthämmad. I vecka 32 gjordes ju ett TUL som visade en tillväxthämning på ca 10%. Jag tror att de där extra 10 dagarna som jag gick över tiden gjorde en hel del för hon hann minsann tjocka till sig lite. :)
Jag kommer väl, så som alla andra bloggare, skriva ut förlossningsberättelsen så småningom. Men eftersom jag är som jag är så kan jag ju inte fatta mig kort. Den kommer bergis bli jättelång och jag har ingen större lust att skriva den just nu. Måste bara komma ihåg att göra det innan minnet börjar svikta.
Just nu ligger ligger både Malva och Mattias och sover så för tillfället är det väldigt lugnt och tyst här hemma. Igår tog vi en premiärtur med vagnen bort till ica och tillbaka. Malva var ganska missnöjd i början men efter en stund somnade hon och sov hela vägen. Såhär efter premiärturen kan jag ju bara säga att jag fortfarande gillar vagnen skarpt. Extra mycket nu då vi insåg igår att det visst går att vika upp och ner suffletten. Det var visst bara jag som varit en klenfis som inte lyckats vika ner den. Den lilla upptäckten gjorde mig löjligt lycklig, haha :)
Idag ska vi vandra till apoteket en sväng. Jag har en burk med alvedon liggandes på recept sen gastric by pass operationen och nu tänker jag minsann hämta ut dem. Ja, det var definitivt sju resor värre att föda barn än att operera magsäcken. Jag hoppas dock att jag inte behöver dem så mycket länge till, börjar seriöst tröttna på känna mig invalid och ha konstant ont. Jaja, det finns dem som har det värre, som har kronisk värk, så jag vet att jag är bortskämd som gnäller över att ha haft ont i 5-6 dagar, men det känns helt enkelt inte okej att bli gråtfärdig ibland bara för att jag ska resa mig upp från soffan eller kanske sängen, eller tvärtom, för att jag ska sätta mig ner. Huvva!
Efter apoteket kommer vi få besök en sväng av Mice och co, minus Ida som jobbar. Blir förvisso bara en snabbvisit men det passar mig alldeles utmärkt. Dagarna är nog så tröttsamma och man orkar inte vara trevlig och normal hur länge som helst när man är trött och har ont. Alla besök den närmsta tiden kommer få vara snabbvisiter, tror vi kommer få besök totalt ungefär 4 gånger den här veckan, och 4 gånger nästa vecka också så då får det definitivt bli snabbvisiter. Vill ju gärna få njuta av den här tiden hemma så mycket som möjligt innan Mattias måste börja jobba igen, plus att jag gärna vill läka i lugn och ro. Sen får besöken minsann minska medan han jobbar och helt enkelt äga rum på helgerna. Hon är ju dessutom så liten än och jag är fullkomligen skräckslagen inför tanken på alla baciller som frodas. RS-viruset har ju högsäsong nu och nåde den som skulle komma hit och smitta henne. Bara tanken på det får mig att se rött. Jag är lite nervös inför att Leo kommer komma hit idag. Han kan ju inte rå för det men han är ju en liten bacillhärd, som alla andra barn som går på dagis. Jag är frestad att sprita ner honom medan han är här. :P
Nåja, det var väl vad jag hade att komma med för tillfället. Tror jag ska ta och hoppa (dvs halta) in i duschen innan lillskruttan vaknar och ska ha käk. Om hon nu ens vaknar. Tror hon skulle kunna sova en hel natt om hon bara fick. Det är lika svårt att väcka henne som det är att få henne att somna. Tokigt.
En dröm
I natt drömde jag att man hade kommit fram till hur vi skulle lösa klimathotet. Lösningen var att vi skulle flytta på Italien och Grönland. Alla världens länder skulle gå samman och gräva lös både Italien och Grönland så att vi kunde flytta på dem till en annan plats. Resultatet skulle bli att klimathotet skulle upphöra direkt som länderna blev flyttade. Jag var dock lite skeptisk för när jag fick se en karta på hur världen skulle se ut så insåg jag att alla länder skulle sitta ihop med varandra. Inget hav skulle separera någon av världsdelarna. Jag påpekade det till Reinfeldt och sa att världen skulle se exakt ut som Panem, dvs världen i the hunger games. Jag sa till honom att det var ju väldigt bra att vi kunde bli kvitt klimathotet men hur hade de tänkt att det nya, "jättelandet" skulle kontrolleras? Vem skulle vara ledaren? Jag påpekade att jag trodde det skulle resultera i enorma krig. Reinfeldt svarade lite undvikande och mumlade något om att det säkert skulle lösa sig, sedan berättade han stol och glatt att förflyttningen av Italien och Grönland skulle generera massvis med jobb för världens alla arbetslösa.
Kontrollerad och klar
Jahopp. Då har jag just varit på min sista kontroll på mvc innan bebisen kommer. Weird. Men det såg bra ut. Blodtryck, hjärtljud, vikt och sf-mått var bra. Tror jag i alla fall. SF-måttet var helt oförändrat sen förra veckan så antingen har lill*n bytt ställning lr så tjockar den inte till lika mycket längre. Men men. Ang. de svarta prickarna som flimmrat framför ögonen så trodde hon inte det var någon fara. Hon visste inte vad det kunde vara med eftersom jag inte har någon huvudvärk och mitt blodtryck är exemplariskt så kan det knappast vara havandeskapsförgiftning eller något sånt otäckt.
Nåja, tanken var att nästa kontroll skulle ske uppe på förlossningen på tisdag. För då är det exakt två veckor sedan jag hade BF. Det var dock fullt på tisdag så jag ska få komma redan klockan 15 på måndag. Att få komma en dag tidigare kändes som värsta supervinsten, haha det gjorde mig löjligt glad. :) På förlossningen kommer de göra koll med ultraljud för att kolla flödet i navelsträngen och kolla hur mycket fostervatten det finns osv och sen kommer de bestämma sig angående igångsättning. Troligtvis blir det igångsättning 2-3 dagar efter kollen på förlossningen. Om inte bebisen kommer av sig själv innan dess dvs, men det verkar den ju inte ha någon lust med. Men men. Desperate times call for desperate measures! Innan kontrollen på mvc tog jag och investerade i Hallonbladste. Egentligen ska man börja dricka det mycket tidigare om det ska hinna träna livmodern och bla bla bla, men det kan ju inte skada, och dessutom kan det vara gynnsamt att dricka det efter förlossningen också så ikväll ska jag minsann unna mig en kopp. Har för mig att det kan trigga igång lite sammandragningar och såna hemskheter också. Håller tummarna för att det är gott, eller att det åtminstone inte smakar alltför vedervärdigt, det såg dock ut som torkad mossa så jag känner mig inte särskilt hoppfull.
En actionfylld fredag?
Jahopp.. Då var det fredag igen.. Ska till mvc senare idag för vanlig kontroll. Har inte tid där förrän 13:45 så jag tänkte åka in till stan lite tidigare och vandra runt där en stund och fördriva lite tid. Om mitt ben håller sig i skinnet dvs. I övrigt händer det absolut ingenting idag. Det mest spännande är träffen med barnmorskan samt att vi ska äta kycklinggratäng till middag. Snacka om action!! Eller kanske inte :P
Trögare än trögast
Hehe, jag har inte gjort många knop idag. Funderar på om jag ska pallra mig iväg till ica, är vansinnigt sugen på päron men benet har krånglat extra mycket idag så jag vet inte om jag vågar gå dit. Å andra sidan har jag ingen tid att passa så skulle det ta en timme eller två så är ju inte det hela världen.
Angående rubriken så kände mig ytterst trög alldeles nyss. Satte mig i soffan och sneglade på någon gammal repris av lyxfällan. Direkt när jag började kolla så tyckte jag att miljön kändes väldigt bekant. "Åh vad det där var likt Norre port" och "men så där ser det ju ut vid hemköp här", och "men sådär heter ju en krog som en hel del studenter brukar hänga på" osv. Tillslut trillade poletten ner och jag insåg att hela programmet faktiskt är inspelat här i Halmstad. Haha, det borde jag ha fattat direkt när jag såg Norre port men icke, min hjärna accepterade inte informationen förrän de filmade stadsbibliotaket. :S
Nåja, i övrigt så händer det som sagt inte mycket. Dygnen är så himla långa. Nätterna känns som om de aldrig tar slut eftersom jag vaknar så ofta och dagarna känns oändliga när jag inte har något särskilt att göra och även om jag är trött så lyckas jag ändå inte sova på dagarna längre. Hmpf. Jaja, jag är egentligen glad att jag inte har några direkta "måsten" men jag borde kanske återuppta en hobby eller nåt så inte dagarna känns så långa. Funderar på att släpa fram mitt pussel igen men det måste läggas på golvet och jag är rädd att om jag sätter mig på golvet så kanske jag inte kommer upp igen. :S
Over
Jaha.. Då var dagens arbetspass över. Nästan, väntar bara på att sista maskinen med tvätt ska bli klar så jag kan dra igång tumlaren, aah, lyx
Lyckades faktiskt byta gardiner i köket också så nu är det bara vardagsrummet kvar, jag är precis så "lång" att jag klarar av köket utan att klättra på några stolar. :) Sen har jag dammsugit och därmed satt skräck i katterna. Skulle släppa ut Maya för jag tröttnade på att hon sprang fram och tillbaka och hårade ner de nydammsugna sofforna, som tack satte hon en klo i mitt nyckelben, jippie! Eller, alltså inte i själva benet men det var förvånansvärt djupt, ni fattar. Sen upptäckte jag även att jag lyckats skada mig på ena fingerknogen också. Haha, det är visst farligt att dammsuga. Men nu har jag dränkt in mig själv i alsolsprit och hoppas att jag inte får någon obehaglig infektion av mina små pesthärdar.
Lär väl vara klar med tvätten lagom till lunch, underbart! Då kan jag sova någon timme efter det. Å andra sidan planerar jag alltid att "sova någon timme" men den senaste tiden så har jag då aldrig lyckats somna. Typiskt. :question:
Uppochner
Alltså ibland tror jag att dessa förbaskade hormoner gör att man blir manodepressiv. Det känns i alla fall så. Till skillnad från igår så är jag på ett fullkomligen lysande humör idag, detta trots att jag vaknat på tok för tidigt med ryggont. Inte för att ryggont är något konstigt. Jag sover så knepigt på nätterna så den ömmar alltid lite direkt på morgonen, fast nu har det börjat släppa. Mlitt glada humör överskuggas inte ens av att jag vaknade vid halv 12 i natt av att jag drömde en ytterst obehaglig mardröm som resulterade i att jag drunknade (vilket är något jag är helt vansinnigt rädd för). Dessutom var hela situationen så hopplös och sorglig att jag nästan börjar lipa när jag ska berätta om den/tänka på det. Och då var det trots allt bara en dröm, men men.. Hormoner..
Idag ska jag försöka göra lite nytta och tvätta. Använder ju i princip samma klädesplagg dag ut och dag in känns det som, och jag sölar ju jämt så jag känner mig konstant skitig. Inte okej. Sen blir det korrläsning av C-uppsatsen också. Huvva! Och sist men inte minst så kanske jag tar och byter gardiner. Om jag vågar. Vi har fortfarande julgardinerna uppe (fy på oss!) och jag har gnällt lite över dem men det händer ju inte så mycket av att gnälla så jag borde kanske ta tag i det och faktiskt byta dem. Jag ser dock inte fram emot att klättra upp och ner på stolarna. Upp tar man sig kanske, men hur fanken tar man sig ner igen om benet börjar muppa sig, vilket det alltid gör? :S Kan bli.. Intressant. Slutar väl med att jag får ringa 112: "hej, kan ni skicka en lyftkran, jag kommer inte ner från min stol". Hehehe :P
Hängande ögonlock
Känns som om ögonlocken hänger ner till knäna. Lyckades aldrig somna, gnessade bara runt i soffan för ingen ställning var bekväm och tillslut så hamnade jag här igen. *suck* Nåja, min vansinnes-surhet har lättat avsevärt så nu tycker jag inte att den mänskliga rasen är mer korkad än vad jag normalt sett brukar tycka. :)
Sitter mest och stirrar på klockan. Tycker den kan bli 4 så Mattias får komma hem så jag har honom hemma i säkert förvar. Dagar som den här är jag extra glad att han kör i Halmstad nu istället för hela vägen till Veddige. Olyckan som hänt utanför Helsingborg är ju helt jäkla vansinnig. Usch! Läskigt. :(
Antar att jag borde bända upp ögonlocken lite och börja korrläsa uppsatsen. Vi är inte klara för jag behövde min kumpans hjälp i morse men han var inte kontaktbar utan låg och sov, så efter att jag väntat på svar från honom i en timme blev jag sur och åkte hem, fast då hade jag redan fixat i ordning de flesta "större" sakerna av småsakerna som vi hade kvar. Nu har vi dock fortfarande några småsaker kvar men jag vägrar infinna mig på skolan igen om jag inte absolut måste så därför tvingar jag honom uppsöka ett bibliotek och försöka fixa det sista. Men men, korrläsningen kommer man ju inte ifrån för det. Bläh!
Vansinnig irritation
Sitter och känner mig extremt sur, irriterad, förbannad.. Ja, you name it!
Och ja ja, jag överdriver kanske. Kanske är det hormoner, kanske är det för att jag är less.. MEN...
Om jag skrivit på facebook, NYLIGEN, och antytt/berättat i en statuskommentar att det inte kommit någon bebis än (och med nyligen så menar jag verkligen nyligen, för typ en timme sen eller nåt) HUR kan man då skriva till mig och fråga "har det kommit någon bebis än??" ?!?!?!!! Notera att jag fick frågan på facebook-chatten (dvs på samma medie som jag redan berättat att det inte kommit någon bebis) så rent logiskt sett borde personen redan veta att det inte har kommit någon bebis. JAG BLIR GALEN!!! GRRR! :mad: OCH, om bebisen mot förmodan skulle ha kommit inom loppet av en timme så skulle jag väl för bövelen INTE sitta inne på facebook! Gaaah!
Jaja, det är onödigt, och ohälsosamt, att reta upp sig, och ja jag är nog inte enbart sur p.g.a frågan. Men jag klarar bara inte av onödiga dumma frågor. Det gör mig så förbannad så jag skulle kunna börja slita håret av huvudet för att det är så dumt! Nästan i alla fall. Sen blir det väl inte bättre av att jag lider av "de dödströttas vrede" för att använda mig av ett uttryck från The Sims medeltiden.
Nu skiter jag i det här och går och lägger mig. Adjöken!
Idag katt, miket billik!
Gaah! Idag är katterna på rea! Kanske ska låna den där snubben i comvic-reklamen och se om jag kan kränga dem? "Hallå alla konder! Idag katt, miket billik". Typ. Eller vad det nu är han säger. Har varit vaken sen strax före 4.
4!!!! :mad:
Katterna har blivit körda på porten och får inte vara i sovrummet alls just nu. Är så himla trött på att de hårar ner sängen. Dessutom har de en tendens att slåss i sovrummet när vi vill sova. Plus att de gärna sätter sig nedanför sängkanten och "skriker". Inte för att de skriker mindre nu, bara det att nu gör de det på andra sidan sovrumsdörren. Plus att de i tid och otid försöker bryta sig in. Någon av dem lyckades faktiskt få upp dörren vid 5- tiden så jag fick barrikera den med ett litet bord. Helt sjukt att man ska behöva gör det i sitt eget hem! Haha. :S
Nåja, jag gav upp det där med sömn. Har jag redan legat vaken i nästan två timmar så är ju oddsen för att jag ska somna om ganska små. :thumbdown: Men men, tar igen det sen idag efter skolan :P Som jag för övrigt ska bege mig till vid 7. Ska åka snålskjuts med älsklingen så slipper jag ta bussen. Dessutom så är det troligtvis ingen annan på skolan den här tiden så då får jag datasalen för mig själv. Utmärkt! :) Hoppas bara att jag inte blir mörkrädd, skolan är en aningen creepy när det är mörkt och tomt.
Måndag
Blir ingen skola idag. Jag stannar hemma och kurerar mig istället och hoppas att den här jäkla förkylningen ger med sig snart. Tänk om man kunde slappa hemma och bara vara i en dag eller två och dessutom vara helt frisk! Aaah, *dagdrömmer*.
Fast jag får nog lägga den drömmen på hyllan en liten stund för jag ska ju på skolan i morgon. Vill få färdigt C-uppsatsen så vi kan lämna in den och lämna den bakom oss. Nu sa förvisso examinatorn att vi inte var underkända, men jag kan ändå inte låta bli att oroa mig över att hon kanske tycker att våra ändringar är helt åt skogen och kanske underkänder oss i alla fall. Läskiga tider.
Näe, nu är det dags för frulle samt en uppdatering av revenge. Borde ha kommit ett nytt avsnitt nu. Utmärkt. :)
Söndagsupdate
Helt otroligt. Idag är första dagen på.. ja.. länge.. som jag inte fått en enda förfrågan om bebisen. Tjohoo! Rena rama semestern! :thumbup: Och bara för det tänker jag göra en liten uppdatering. :)
Lill*n visar inga tecken på att vara på G. Alltså visst får jag sammandragningar varje dag, ibland är magen som ett jäkla bowlingklot. Både extra tung och extra hård, men sammandragningarna betyder ju bara att livmodern tränar så det är inte mer spännande än så.
Jag känner mig. om möjligt, mer otymplig för varje dag och får skatta mig lycklig om jag kan ligga kvar i sängen till 8 (efter att ha vaknat minst 3-4 gånger på natten såklart). Vilket jag inte lyckats göra de senaste dagarna. I morse pallrade jag mig upp 7 för då gick det helt enkelt inte att ligga längre, men visst känns det lite fel att gå upp klockan 7 på en jäkla söndag, men men, så är det.
På onsdag kommer jag ha gått en hel vecka över tiden, känns ganska så drygt, men samtidigt så känns det skönt att hinna vara hemma och åtminstone försöka vila upp sig som normala människor brukar göra. Jag ska dock till skolan i morgon eller övermorgon för att plugga lite. Kanske pluggar hemifrån i morgon och infinner mig på skolan på tisdag. Har ju fortfarande inte word på datorn så då är jag så illa tvungen att pallra mig dit. Men men, kan bli roligt. Lär väl sätta skräck i halva lärarkåren när jag är där. :P
En dröm
I natt drömde jag att bebisen kom. För första gången någonsin drömde jag att det var en flicka. Det underliga var att jag fick inte träffa henne. Eller fick och fick.. Direkt efter förlossningen fick jag åka hem och Mattias packade in henne i bilen för att åka och hälsa på alla släktingar så att de skulle få träffa henne först (???). De var borta i ungefär en vecka så jag träffade henne inte förrän hon var en vecka gammal. Då visade det sig att vi bodde i huset i Fagerdal (som vanligt). Ida och Mice bodde också där, underligt nog fanns inte Leo, men Cola gjorde det. Jag var nere i källaren för att tvätta och då var det en enorm "attack-spindel" där. Vi dividerade om vi skulle släppa in Cola och låta honom döda spindeln men vi vågade inte för det fanns en risk att spindeln kanske dödade Cola i stället.
Sen helt plötsligt stod jag och Ann-Louis på en brygga. Vi hade tydligen varit på någon resa för vi försökte ta oss hem igen. Vi skulle åka med en båt/färja. Bryggan var lång, liten/smal och i trä medan båten var stor, typ kryssare. Men så fort vi klev ombord så kapsejsade båten och vi ramlade i vattnet. Det var djupt och vattnet hade en tjock konsistens som det var svårt att simma i. Så fort jag och Ann-Louis hamnat i vattnet så rätade båten upp sig igen och fortsatte som vanligt. Vi blev tvugna att simma in till bryggan och visa våra biljetter igen för att få åka med nästa båt. Då stod det en kassa på bryggan (typ en vanlig kassa som finns på t.ex ica eller coop). Tjejen som stod i kassan var ny och visste inte hur hon skulle släppa förbi oss utan att vi köpte nya biljetter, så vi var tvugna att först returnera de gamla "dåliga" biljetterna och sedan köpa nya innan vi fick åka med nästa båt.
En dröm
I natt drömde jag att vi bodde i Fagerdal. Slemproppen gick och den såg i princip ut som mina vitamintabletter. Vi tyckte det var konstigt för det var ju inte så vi hört att den blivit beskriven. Det var utomhus på gräsmattan så proppen slängde vi i gräset. Så började den bubbla och svälla, den blev vit och geggig. Då sprang katterna dit och började äta upp den. Vi försökte schasa iväg dem för det var så äckligt men de lyssnade inte. Det var tydligen värsta delikatessen. Sen gick jag in för att ringa till förlossningen och fråga om det för jag tyckte det var konstigt att den sett ut som min medicin. Men när jag kom in så gick jag till badrummet. Det var stopp i toaletten men alla använde den ändå och Tusse stod i duschen. Han kräktes en massa vatten för att han ätit av slemproppen så jag försökte jaga ut honom.
Sen vaknade jag av att det bröt ut ett våldsamt bråk mellan katterna. I vår säng givetvis. Jäkla små odjur! Å andra sidan är jag inte ett dugg ledsen över att drömmen avbröts. Snarare tacksam.
Hemlig förlossning
Vi hann aldrig färdigt med C-uppsatsen idag så det blir nya tag till veckan. :(
Besöket hos barnmorskan gick bra. Allt såg som vanligt bra ut. Det lilla som kollades, de senaste två gångerna har de struntat i blodsocker och hb. Och den här gången struntade de även i vikten. Jag har legat så bra hela tiden så den är i princip ointressant nu.
Blodtrycket var 110/65 och SF måttet låg på ca 36 cm. Har alltså ökat 1 cm på 1 vecka :bigeyes: men å andra sidan så är jag ju i v 41 så måttet är ändå inte särskilt stort. Har fått en ny tid om en vecka, såvida bebisen inte tittar ut innan dess. Vilket påminner mig om rubriken..
Angående rubriken så har jag beslutat mig för att om en enda person till frågar mig om bebisen kommit än så kommer jag hålla hela förlossningen hemlig och inte berätta något alls! Att få frågan någon gång då och då gör väl inget, men jag får den i genomsnitt cirka 3 gånger VARJE DAG. Som om jag inte skulle berätta om det kommit en bebis liksom! :question: Så därför kommer det bli ett enormt hemlighetsmakeri om inte utfrågningen upphör. Pronto!
Nu ska jag lägga mig på soffan och snegla på nyaste avsnittet av The Big Bang Theory och tycka synd om mig själv. Vi hann som sagt inte klart med C-uppsatsen idag, jag är fortfarande förkyld (trappas fortfarande upp) plus att jag har ont i magen. Det enda positiva är att det är fredag och att jag kommer spendera de kommande två dagarna med att skrota omkring här hemma och göra absolut ingenting. Utmärkt! :thumbup:
Fredag
Blääähe! Sooova! Eller egentligen inte ens det. Halvligga i soffan och apatiskt stirra på teven, det är ju det jag vill göra. Men men. Ska bege mig mot skolan om en timme. Vi ska egentligen inte ses förrän halv 9 men eftersom bussarna är som de är och jag går som en halt jäkla snigel är det bäst att vara ute i god tid.
Senare idag blir det en sväng upp till sjukan och förlossningen för att bli undersökt av bm. Ska bli intressant att se vad som händer. Fast en liten del av mig önskar ändå att undersökningen var på mvc i stället för på förlossningen, men det beror på ren lathet, det är omständigt att ta sig det. I ärlighetens namn är det omständigt att ta sig någonstans alls. Jag är så trött på det här och längtar till den dagen jag kan röra mig igen utan att det ska göra ont någonstans. Först var det smärta efter operationen. Sen mådde jag piss p.g.a graviditeten (rejält illamående) och nu gör det ont lite överallt hela tiden. Känns som jag mer eller mindre haft ont/problem sen i april/maj förra året. Som sagt, längtar tills det är över.
Så hur gick det idag?
Först så blev vi som sagt opponerade på. Det gick väl rätt bra. Examinatorn sa aldrig vilket betyg vi får, det enda hon sa var att vi absolut inte var underkända. Vi ska ändra om lite olika grejer i uppsatsen och sedan lämna in den igen, sen får vi veta betyget någon gång efter den 21a januari. Huruvida vi får G eller VG tror jag (utifrån vad examinatorn surrade om) beror på hur mycket vi är villiga att ändra/lägga till osv, men som det känns nu så lär vi nog göra det mest huvudsakliga och sedan får det vara nog. Ingen av oss har energi eller tid till att göra mer än vad som behövs och räcker inte det för VG så kan jag helt klart nöja mig med ett G.
Opponeringen var för övrigt besvärlig. Dels tog den ovanligt lång tid (jämfört med vad många andra opponeringar tycks ha gjort) och när det äntligen var examinatorns tur att ta till orda så tror jag att jag fick en del förvärkar för jag fick så in i bomben ont i ryggen. Kunde inte koncentrera mig på vad hon sa, jag typ stirrade på henne och nickade och försökte bara se närvarande ut men jag förstod knappt nånting av vad hon pratade om. När vi väl var klara med min och Filips uppsats så unnade jag mig en alvedon så när det väl blev vår tur att opponera så kändes det lite bättre i alla fall. Vi fick beröm för vår opponering. Handledaren som satt med under seminariet (som de kallade det) poängterade att vår opponering hade en avsevärt trevligare ton än de föregående som opponerat på oss, jag kan inte göra annat än att hålla med.
Nåja, så var det med den saken. Jag och Filip knåpade lite med uppsatsen efter seminariet och ska även fortsätta med det i morgon. Vi ska sikta på att bli färdiga med den innan jag ska upp till förlossningen för kontroll hos barnmorskan i morgon, men men, det återstår att se hur det går med den saken. Min energi försvinner ganska fort nu för tiden så vi får väl se hur länge jag orkar i morgon. Är helt slut nu (har varit det sen 13-tiden) och fattar inte hur jag ska orka laga mat. Funderar allvarligt på att strunta i det. Middag kan vi väl äta i morgon i stället. Typ.
Stridsberedd
Är mer eller mindre stridsberedd nu. Som jag misstänkte hade jag missuppfattat tiderna så vi kommer börja med att gå upp med vår uppsats klockan 10 och sen ska vi opponera på en annan uppsats klockan 11. Men men, det blir nog bra. Alvedonen har börjat verka, krigsmålningen är på, håret är fönat (kors i taket) och nu taggar jag genom att lyssna på gamla förfestlåtar (????). Hahha, förstår inte riktigt logiken i det. Borde kanske byta till Sabbaton samt läsa på bloggar av blodtörstiga vargmotsåndare för att trigga igång irritation och argument så att jag vågar stå upp för uppsatsen till 500%. Hehe. :P
Aja, så är det med den saken. Känner mig hyfsat fit for fight. :)
Sjuuuuk!
Det som absolut inte fick hända nu har hänt. Jag har blivit sjuk. ;( Vem det än var som smittade mig så tycker jag det var oerhört elakt. Jag kan troligtvis räkna antalet dagar jag har kvar till förlossningen på händerna och nu sitter jag här och känner mig mer död än levande. Grrr! :mad: Hoppas innerligt att det är en fjuttig tredagarsförkylning. Så för att överleva dagens opponeringar (som jag för övrigt också drömt om i natt) kommer jag livnära mig på alvedon. Guds gåva till folket. Typ. Tur att jag inte käkar det så ofta så jag klarar mig på en ynka tablett med lite jämna mellanrum i stället för att behöva proppa i mig det dubbla.
Nåja. Kände att det var något på gång redan igår men tänkte först att det kanske var min paranoia som slagit till och inbillat mig att jag blivit sjuk bara för att jag är så himla rädd för att vå vinterkräksjukan. Så var dock inte fallet för när jag vaknade i morse så var jag avsevärt sämre. Bläh! :thumbdown: Men men, finns inte så mycket att göra åt det nu. Ska försöka peppa inför opponeringen som börjar klockan 10. Fast eftersom jag och Filip är ambitiösa (läs: nervvrak!) så ska vi ses redan vid 9. Tror vi ska opponera först och att vi blir opponerade på efteråt, mellan 11 och 12, men men, mitt minne är värdelöst så det kan lika gärna vara tvärt om.
BF
Jaha.. Då var dagen här. BF- dagen. Känns lite konstigt. Igår var jag ruskigt nervös men inte idag. Inte just nu i alla fall. Tror nerverna påverkade sömnen en del för jag somnade efter 22 men vaknade ändå 4 gånger innan midnatt. Brukar vanligtvis vakna 1 eller kanske 2 gånger innan midnatt men seriöst, 4 gånger på ynka två timmar. Inte okej. Nätterna blir så fruktansvärt långa så jag slutade räkna sen. :thumbdown:
Nåja, jag har inga som helst känningar så jag börjar känna mig lite mer hoppfull, jag hinner nog med opponeringen på torsdag trots allt. :)
Just nu sitter jag mest och väntar på att klockan ska gå. Är hungrig men får inte äta än p.g.a levaxinet. Eller, egentligen så får jag ju äta, jag får bara inte äta något som innehåller kalcium eller järn eller liknande. Och då väntar jag hellre. Hehe :P Senare idag är det en tur till skolan som gäller. Känns inte lika motigt som det gjorde igår. Det handlar ju bara om den här veckan, sen är det färdigt. Det där med att vila och samla på sig energi osv inför förlossningen går jag förvisso miste om, men äh. Vila får jag väl göra sen.. Nån gång i sommar kanske.
Att våga eller inte våga
Jaha.. Nu har jag opponerat klart. För ett tag i alla fall. Hittar inte fler saker att anmärka på och kommer inte på några fler kommentarer, man ska ju liksom inte stirra sig blind på texten och komma med kommentarer bara för att.. Så därför tog jag en paus och mumsade i mig bulle istället. Om man nu kan kalla det mumsa. Kan inte släppa det faktum att jag bakade i 4 timmar och bara genererade torra bullar. :thumbdown: Men men, så är det med den saken. Nu sitter jag mest och funderar på om jag ska våga ta ett bad. Är ju så förbaskat otymplig att jag är rädd att om jag sätter mig i badet så kanske jag inte tar mig upp därifrån sen. Haha. Men men, om jag släpar med mig ett gäng böcker och lite isvatten så gör det kanske inte så mycket om jag blir fast i badet. :P
Måndag
Jahopp, då var det en ny vecka då. Dagen ska huvudsakligen spenderas i soffan för jag ska jobba på opponeringen. Skönt att få göra det hemma och inte behöva släpa sig till skolan. Fast i morgon måste jag dit, och i övermorgon, OCH i övermorgon. Bara tanken på att behöva släpa mig dit 3 dagar i rad gör mig rent ut sagt förbaskad. haha :mad: Det är så omständigt att ta sig dit, tar "hundra år" med bussen, och dessutom är det alltid så förbaskat trångt när man ska åka hem igen. Känns inte lockande att kanske behöva stå i bussen på vägen hem och hoppas på att den inte bromar/startar alltför häftigt så jag vurpar i bussen. Men men, så ser de kommande dagarna ut. Bläh! Om inte förlossningen startar förstås men det tror jag inte att den gör, känns inte som så i alla fall. Idag är det ju för övrigt bara en dag kvar till bf. Så BF i morgon och det ska jag "fira" med att vara i skolan. Det känns sjukt fel.
Nåja, nu ska jag ta och rota fram någon frukost sen är det opponeringen som gäller. Tjohoo.. Eller nåt. :(
DUMT!
Gaaah! Varför ska jag alltid ha så dålig tajming?! Idag kände jag mig "inspirerad" som jag så fint kallade det när jag upplyste min kära sambo om att jag tänkte baka. Sagt och gjort! Nu har jag stått i köket i 4 timmar. 4 TIMMAR! Varav ungefär 10 av dem spenderats på en stol och resten ståendes. Nu gör det ont överallt, med undantag för ansiktet typ. Plus att jag får en massa sammandragningar. Bläh! :thumbdown: Kanske hade varit smartare att göra baka lite tidigare innan jag blev såhär jobbigt höggravid. Och när blev jag det förresten?! Känns som om det bara small till. :question: Jag borde dessutom kanske nöjt mig med att göra en sats bullar men icke! Eftersom jag kände mig sååå "inspirerad" så gjorde jag en sats vaniljbullar, en sats kanelbullar samt en sats med brysselkex eller vad det nu heter. Och givetvis blev jag inte ens nöjd. Hmpf! Så dumt. Vi har inte ens plats för allt i frysen. Tur att vi får dubbelt med besök i morgon så kanske förrådet krymper lite. :)
Nu är då tanken att jag ska laga middag. Efter 4 timmars bakning. Min så kallade inspiration dog för ungefär två timmar sen. Om det inte vore för att den förbaskade kycklingen redan var tinad så skulle jag livnärt mig på vatten resten av dagen. Mattias kan minsann äta bullar eller nåt. Men men, kycklingen står som sagt och väntar på mig. Och jag tänker INTE ge den till katterna. Tusse har redan hunnit tugga på två filéer samt gjort ett rymningsförsök med en tredje så han ska vara glad om han får någon mat överhuvudtaget.
Jajaa.. Åter till köken. :mad:
Livet som 3
3 dagar kvar idag. Jaja, jag verkar inte tjata om något annat, men hallå!! 3 DAGAR liksom. Det är ju ingenting. :bigeyes: Och 5 dagar till opponering. Vet inte vad det är som gör mig mest nervös men gissar på att det är kombinationen av båda två.
Jag har ju förvandlats till en forumnörd och kan inte låta bli att förundras över vad stora en del sf- mått verkar vara. Tex ett forum jag hänger på, en tjej i v 31 hade sf-mått 34 (34?!), en annan tjej som är i v 38 hade sf-mått 40 (!!). Jag förstår inte hur det är möjligt. Jag är liksom en tjockis och har ändå "bara" 36 cm i v 40. Och ja, jag vet att dessa personer inte väntar tvillingar eller nåt sånt. Jag fattar ju att måtten är något individuellt osv och fick höra förut att det är normalt så länge måttet motsvarar den vecka man är i plus/minus 2 cm. Men det är ju bara påhitt. Jag ligger på -4 cm jämfört med vilken vecka jag är i och ligger då helt i mitten så jag börjar misstänka att det där är något folk bara säger, tokerier..
Idag var det tänkt att vi skulle på bio men jag vetetusan hur det blir med den saken. Vi hyrde nämligen 3 filmer igår så nu har vi ju några att se igenom. Kikade på en film igår. En fransk. Varken jag eller Mattias hade noterat att det var en fransk film vi hyrde så gissa om vi blev lite förvånade när vi startade den. Haha. Men det var faktiskt inte så störigt att se den även om jag inte är van att se filmer på franska. Filmen handlade för övrigt om fenomenet (eller vad jag nu ska kalla det) "baby blues" typ. Hehe, jag tyckte det var passande med tanke på hur nära vi är förlossningen.
Sen hyrde vi även Hugo och Treasure Island. Lär väl se någon av dem ikväll i stället för bio. Lika bra det för jag vet inte om jag skulle kunna sitta stilla i samma ställning under en hel film. Möjligtvis om vi såg på bio och satt i de där små sofforna som finns, jag skulle kanske klara det om jag fick en sådan soffa för mig själv för då kan man ju gnessa runt en massa, haha. :)
Kontroll
Puh! Hemma igen efter en tur till mvc. Blev helt slut av det äventyret så jag måste nog vila en stund. (A)
Varken blodvärde eller blodsocker kollades den här gången heller men jag antar att de ligger bra till, bm verkar i alla fall anta det så då gör jag också det.
Hjärtljuden låg på 148 och SF-måttet följer kurvan och hade ökat med 1 cm. Så nu ligger det på 36 cm. Blodtrycket var lägre än sist, det blir visst bara lägre och lägre verkar det som, fast inte så lågt att det räknas som lågt utan bm sa att det var ett bra tryck, 110/70, och vikten låg kvar på exakt samma som förra gången. Nice! :) Jag visar inga som helst tecken på havandeskapsförgiftning så det känns ju bra. Bortsett från tröttheten då men vem tusan är inte trött liksom?! Så den räknas inte.
Ang. mitt mystiska ben som känns som om det dagligen ska ramla av så har det troligtvis med bäckenförändringarna att göra. Enligt bm ligger bebisen så himla långt ner nu att det inte är ett dugg konstigt att jag har besvärliga känningar. Men men, troligtvis, och förhoppningsvis, går det över efter förlossningen. Hon sa dock att det kan komma tillbaka längre fram när jag är äldre och att jag kanske får höftledsproblem. Jippie! :bigeyes:
Vi fick en ny tid och ska tillbaka igen om en vecka, dvs den 11. Då ska undersökningen visst ske uppe på förlossningen. Tror att hon kanske ville göra ultraljud då för hon mummlade något om att det var bättre att ha kontrollen där för att det finns sådan utrustning där. Ironiskt nog så råkar jag veta att de har utrustning för ultraljud på mvc också eftersom jag gjort ultraljud där förut, haha. :P Fast den maskinen har säkert inte samma kapacitet, dessutom är det inte en sån som de skannar över magen utan en sån som gör vul undersökningar. Har förlossningen inte kommit igång innan dess så kommer de kanske boka in en tid för igångsättning då. Alltså inte att förlossningen ska sättas igång den 11e men att tiden bokas då. Spännande. Och läskigt. Personligen hoppas jag ju att jag slipper igångsättning men samtidigt så hoppas jag att bebisen håller sig inne till nästa kontroll i alla fall.
Sådär ja, nu har jag återgett det mesta tror jag. Skulle egentligen på Kicks efter besöket och investera i en ny, välförtjänt mascara. Men Kicks öppnade inte förrän 10 och jag kände att det var inte SÅ viktigt att jag kunde vandra omkring på stan i en hel timme i väntan på att de skulle öppna så jag åkte hem i stället. Sminket går ju ändå ingenstans.
Kameralek
Lekte lite med kameran förut och tänkte visa zoomen som jag tjatat om hela tiden. :)
Den här bilden är i "vanligt" läge eller vad det nu heter. Jag tänkte jag skulle fota högskolan, eller trade center rättare sagt, som är innuti den lilla cirkeln.
Här står jag på exakt samma ställe men har full optisk zoom. Syns dåligt här på bloggen men den svarta pricken under den övre elledningen är en fiskmås som jag råkade fånga på bild av misstag.
Här står jag fortfarande på samma ställe men har gått in på den digitala zoomen också (men inte på max). Som ni ser blir det ganska suddigt men det var sjukt svårt att hålla kameran stilla (skyller det på att jag är allmänt skakis och att det blåser en del idag :P ).
Exempel 2:
"Vanligt läge"
Full optisk zoom:
Digital zoom (dock inte på max)
Jag kan ju inte tycka annat än att den definitivt uppfyller mitt krav ang bra/lång zoom. :) Men den har ju en massa andra funktioner också men det tar ju en evighet att lära sig allt. När jag var ute och skulle fota nyss så råkade jag av misstag filma också. Har ingen aning om hur jag lyckades med det men det fanns då i alla fall en film på minneskortet. Haha :)
Sovmorgon, avmaskning och övertalning
Aaah, Jag tjurlåg i sängen ända till strax före 9 i morse. Underbart. Men inte så konstigt heller, vaknade minst (alltså MINST) en gång i timmen från midnatt och fram till 7 i morse så det var rena rama himmelriket att sova 2 timmar i sträck efter det. Har dock ingen aning om varför jag vaknade så många gånger. Brukar i snitt vakna runt 3 gånger/natt men den här natten var ju extrem.
Nåja, jag har just tvingat i katterna avmaskningsmedel. Eller tvingat och tvingat, jag gömde det i lite blötfoder och vips var tabletterna borta. Hehehe. Ska snart förse mig själv med lite frulle och gosa ner mig i soffan. Försöker intala mig att jag ska påbörja opponeringen efter lunch. Vi får väl se hur det går med den saken.
Done and done
C-uppsatsen är inlämnad till examinator, opponentgrupp och handledare så nu lägger jag mig på soffan. ÄNTLIGEN. Har längtat hela dagen. ^^ I morgon kör vi igång med opponeringen, fast på varsit håll så jag får läsa och skriva här hemifrån. Underbart. :thumbup:
Har för övrigt hämtat ut kameran Det ser lovande ut. Väskan var dock väldigt stor. Fast samtidigt så hade inte kameran fått plats om det varit så mycket mindre. Har bara tagit två provfoton och ställt in språk och datum och sånt men än så länge verkar det lovande. :)
Det ser lovande ut. Väskan var dock väldigt stor. Fast samtidigt så hade inte kameran fått plats om det varit så mycket mindre. Har bara tagit två provfoton och ställt in språk och datum och sånt men än så länge verkar det lovande. :)Men men, hur roligt det än är med nya teknikprylar så är soffan faktiskt mer lockande just nu. Dessutom går de tre musketörerna på teven. Hahaha ååh vilka minnen den filmen väcker. :)
Inpinkat revir
Woop woop och tjohoo och heja heja!
Jag försöker uppbåda lite entusiasm inför C-uppsatsskrivandet. Det går väl sådär. Är riktigt sugen på att mysa ner mig i sängen igen. Och ärligt talat är jag lite avundsjuk. Många verkar ju gå hemma den sista tiden av sin graviditet av diverse anledningar. Dålig ork, vill vila inför förlossningen osv osv. Men inte jag inte. Jag är så jäkla dum att jag ska envisas med skolan ända fram tills bebisen faktiskt ploppar ut. Herregud vad tänkte jag med när jag bestämde mig för det?! :question: Nåja, nu är det ju inte så lång tid kvar så har jag stått ut så här länge så ska jag nog stå ut någon vecka till. :)
Nåja, dagens känns helt okej ändå. Ser mest fram emot lunchen haha. Gjorde laxgryta för första gången i mitt liv igår och måste medge att det blev riktigt lyckat och idag ska jag få mumsa det till lunch. :thumbup:
På tal om något helt annat. På nyårsafton var både jag och min kära sambo "ut för" varsin ovanlig beskrivning. Haha. Det drogs en parallell mellan Mattias och en ilsken bock samt att jag beskrevs som "inpinkad revir". Haha. xD Nu var det förvisso inte alls så dramatiskt som det låter utan det hela var snarare ett skämt. Men jag trodde då aldrig jag skulle höra någon beskriva Mattias som en ilsken bock. Får mig att tänka på Dumbo och den där kråkan som sjunger att man har sett allt som går att se den dagen en elefant flög. Typ.
Årets första dag
En vecka kvar till bf. 7 Dagar för att vara exakt. Börjar kännas gaaanska så läskigt. I sommras kunde jag stirra på procenten som en sajt påstod att jag hade kvar av graviditeten och tänka att det är ju en evighet kvar. Det kommer aldrig bli någon bebis. Typ. Nu stirrar jag förfärat på samma sajt som nu säger att jag gått 97.5% av graviditeten och jag önskar lite lätt att det kanske skulle stå 60% där i alla fall. Vi har ju haft ett halvt år på oss för förberedelser av alla de slag, praktiska såväl som psykiska, men ändå känns det som om vi inte är ett dugg förberedda. Och ja, jag vet att en graviditet varar 9 månader, men vi missade ju de första 3 månaderna då vi inte visste om det.
Nåja, årets första dag har spenderats med hemmahäng. Vi behövde aldrig åka till Hylte för Peter, dvs gårdagens värd, ska in till Halmstad senare ikväll och han har lovat att ta med min väska. Goodie! :thumbup:
Nu blir det soffmys. Soffläge är bäst för då slipper jag, oftast i alla fall, krampen i benet. Plus att jag just mumsat våfflor och blev jättetrött.
I morgon drar skolan igång igen. Sista dagen innan deadline för C-uppsatsen. Kommer bli en lång och kämpig dag för mig och Filip, men det känns ändå rätt okej. Det är ju liksom bara en dag. Jag trodde ju aldrig att den dagen skulle komma när vi började med C-uppsatsen som känts som ett evighetsprojekt. Fast vi är ju inte klara bara för att den skickas till examinator och opponenter. För vi ska ju även skriva en saftig opponering på en annan grupp. Annars blir vi inte godkända på kursen. Och det blir vi nog ändå inte för vi lär ju få lite bakläxa på C-uppsatsen. Men det skiter jag fullständigt i. Så länge jag får avsluta kursen så småningom. :)
Inledning
Jag inleder det nya året med att avsky mig själv extra mycket.
Vi har nyss kommit hem från ett trevligt nyårsfirande i Hylte och just som vi kommit hem till Halmstad, bokstavligen hem, vi stod på parkeringen typ, så inser jag att jag glömt min handväska med alla mina "miljoner" i Hylte. GRRRR! :mad: Tack och lov fick jag med mig mobilen, men hallå!!? Jag glömmer väl aldrig väskan nånstans. Så i morgon måste vi slösa tid och bensin på att åka tillbaka till Hylte och hämta min förbaskade väska då jag prompt måste ha den på onsdag eftersom jag behöver körkortet. Så nu sitter jag här, utan giltigt id för mitt pass har naturligtvis gått ut. Får hoppas att förlossningen inte startar i natt för det vore ju jobbigt att komma in till BB och inte kunna bevisa vem jag är, för det har de då babblat om många gånger, att man ska ha med sig något sorts id.
Å andra sidan kan det ju inte bli värre än drömmen jag hade sist. Då drömde jag att förlossningen startade genom att vattnet gick. Bara det att det var inte vatten som kom utan blod. Hur mycket blod som helst, det bara sprutade ur mig! Jag var på väg att förblöda och bebisen var också på väg att dö. Och som grädden på moset (eller vad man nu säger) så bestämde sig min hjärna för att slänga med zombies i drömmen också, som om det inte redan var tillräckligt illa. Usch! Men men, om jag sätter det i perspektiv till min dröm så är det kanske inte så farligt att vara "id-lös". Nåja, det var årets första gnäll- och jag-avskyr-mig-själv-inlägg. Nu väntar sängen på mig. Adjö! Och gott nytt år förstås.
