.

Igår följde jag med Elsie på inskolningen. Det gick väldigt bra. Bättre än jag vågat hoppas på. Hon struntade mer eller mindre helt i mig när vi kommit in på avdelningen. :) Hon ville dock ut rätt snabbt så Elsie var ute under nästan hela vistelsen medan jag satt inne och socialiserade med andra föräldrar där. Antar att det blir likadant idag. 

 

Men så fort vi lämnar dagis och kommer hem igen är hon sjukt mammig och grinig. Det är som om hon har två personligheter just nu. Men det är iaf skönt att se att hon är så nöjd på förskolan. Själv har jag, som ni antagligen redan förstått, gett upp nollningen. Istället har jag försökt plugga. Men det har verkligen inte gått bra. Jag kan inte ens få igång java på datorn??! Sjukt störigt. För att inte tala om pinsamt! :/ Matten är samma veva. Fastnar snabbt. Så nu känner jag mig mest rädd inför att skolan ska börja. Men hela poängen är ju att jag ska lära mig så det är väl bara att jobba och vara närvarande så ska det väl hamna nån kunskap i min hjärna tillslut. 

 

Efter inskolningen är det shopping som står på listan. I helgen är det kalas för Elma som fyllde år den 22a. Tänka sig att det har gått tre år sedan Ida ringde med ett skrikande spädbarn i famnen och meddelade att jag inte behövde möta upp dem vid sjukhuset eftersom Elma hade så bråttom ut att de knappt hann lämna motorvägen. 

 

Snacka om att jag inte får valuta för mina pengar för nollningen. Och det är helt och hållet migg eget fel. Jag har verkligen missat mycket. Och då menar jag nästan allt. Men tjejerna är så himla griniga och mammiga (framförallt Elsie) så jag har svårt för att komma iväg. De gånger jag varit med har det varit roligt. Igår efter uppropet åkte jag hem för att käka lunch och vila. Var meningen att jag skulle komma tillbaka till nollningen när den drog igång igen kl 16. Men nej då. Jag gick och la mig och sov till typ halv 16 och sen orkade jag inte åka iväg. Jag har extremt bristande motivation. Vill inte göra något annat än att sova typ. Hoppas det går över när skolan kommer igång för då kommer jag behöva all motivation jag kan få. 

 

Kul! Jääävligt kul! Jag har troligtvis fått uvi. Har aldrig haft det förut och mina symtom stämmer inte fullt in, men det är definitivt någon form av infektion så nu ska jag knapra penicillin i fem dagar. :( 

 

Allt började natten mellan tisdag och onsdag (ja, sista natten innan nollningen, typiskt, eller hur). Jag ska bespara er alla hemska detaljer men kontentan är i alla fall att jag sov ytterst lite utspritt över hela natten. Sen under dagen igår var det ju första nollningsdagen. Eftersom jag är som jag är känner jag mig väldigt kluven ang. vad jag  tycker om det hela. Vissta stundet är det roligt, vissta stunder jobbigt, obehagligt och vissta stunder så känner jag att jag är för gammal för att vara med. Inte åldersmässigt (jag är inte äldst i alla fall) men rent personlighetsmässigt så känner jag mig för gammal ibland. Nåja, jag envisades och tänkte att jag skulle hänga med hela dagen igår. Men jag började må sämre och sämre och blev dessutom dåligt humör och tillslut hade jag bara lust att åka hem och grina. Typ. Så jag sa tack och hej till vännerna och cyklade hem redan vid 19. Hela vägen hem, funderade jag på varför jag var på så ologiskt dåligt humör. Tänkte först att det var min ångest som bråkade, vilket det förvisso också var men den var inte ensam. Sen när jag kom hem (MYCKET olägligt precis när tjejerna hade/skulle lägga sig) kom jag på att jag nästan inte sovit något. Är helt död idag trots att jag gick och la mig 22 igår och fick sova till 05:55 för då tyckte tjejerna att det var dags att gå upp.

 

Tror förresten de hade saknat mig. Tredje världskriget bröt ut när jag kom hem. Inte i form av bråk eller så, men ljusnuvåmässigt kunde man trott det. Både Malva och framförallt Elsie skrek då allt de kunde. Slutade med några mysiga gruppkramar och sen gick jag sitta med Elsie en stund i soffan för hon blev helt hysterisk om jag försökte sätta ner henne. 

 

Jaha, och nu då? Tanken är att jag ska till nollningen idag igen. Men först tänker jag bannemig vila lite mer. Och undersöka mina piller som jag hämtat ut. Lika bra att börja ta dem på direkten så jag blir frisk nån gång. 

 

Idag var Elsies första inskolningsdag. Det gick ganska bra. Men hon var väldigt mammig och ville inte gå ifrån mig utan helst ville hon sitta i mitt knä och gärna klättra lite på mig emellan åt. Det var ett rum som hon inte vågade gå in i för hon blev lite rädd för städerskan. Inte rädd att hon grät eller så, men hon ville bara inte gå in dit. Vi tvingade henne givetvis inte. Mot slutet blev hon lite modigare (förutsatt att vi höll oss i närheten). Vi var där i en timme. I morgon och resten av inskolningen kommer hon vara där två timmar varje dag. Personalen var trevlig. Jag gillade dem. Jag hoppas förstås fortfarande att få in henne på Rännebacken, men detta är ett fullgott alternativ så länge. :) 

 

I morgon drar nollningen igång. Det är därför jag är vaken så sent. Jag är trött men kommer ändå inte kunna sova. Är alldeles för nervös. Är 97% säker på att jag har prestationsångest. Främst för att jag inte vet vad vi ska göra tror jag. Som kontrollfreak är det fruktansvärt jobbigt att inte veta saker som detta. Det är inte bara irriterande eller störande utan för mig är det faktiskt psykiskt jobbigt. Om jag inte redan kände några som skulle dit så skulle jag garanterat inte gått (ironiskt med tanke på att hela idén med nollningen är att lära känna sin klass). Nåja, det blir nog bra. Intalar mig att om det inte känns bra så kan jag ju bara strunta i det och åka hem. Problemet är bara att även när jag befinner mig i obekväma situationer så kan jag plåga mig själv i dem jättelänge innan jag gör något åt det för att jag helt enkelt inte vill dra till mig uppmärksamhet. Weird. Exempel: jag kan sitta och vara jättekissnödig men går inte på toaletten för att då måste jag gå förbi två personer (detta gäller förstås inte överallt, exempelvis inte på platser(eller i situationer) där jag känner mig mer bekväm/trygg). Helt galet I know. Det låter så löjligt när jag säger eller skriver det. Men när jag väl är inne i de situationerna så är det inte löjligt. Bara plågsamt.  Jaja. det var dagens gnäll. Trots mitt negativa skrivande så vill jag ju gå också. Promise! Jag är som sagt bara väldigt nervös. 

 

Åh måste bara nämna en annan lustig sak med nollningen. Att man kallas nolla är för att man (vanligtvis) inte samlat in några högskolepoäng. Vid sista tillfället; Finsittningen, dubbas alla till ettor. Meeen.. Eeh. Jag har inte noll högskolepoäng. Jag har redan 210 högskolepoäng. Haha. :S

 

Igår firade vi ettårig bröllopsdag. :) 

Jag hade jobbat hela natten så när jag kom hem gick jag och la mig och sov 2½ timme först. Hade blivit mer om det inte vore för att vi var barnvvakt och Elma höll på att slå ihjäl sig. På kvällen var det vår tur att få barnvakt av svärisarna medan jag och Mattias åkte iväg och åt på wild west steakhouse. M.U.M.S! Planen var sedan att kolla på film och bara mysa ner oss i soffan när tjejerna somnat. Jag var dock så oromantisk så när jag la Malva (i vår säng för ovanlighetensskull) så somnade jag typ före henne. Jag vaknade 22:30. Klev upp och var uppe en timme sen gick jag och la mig igen. Och givetvis är jag fortfarande trött. 

 

Idag har vi i alla fall besökt Elsies dagis för inskolning. Detta var troligtvis enda dagen jag kommer vara med. Men det kändes helt okej. Ja rent av bra får jag väl erkänna. Jag vill fortfarande helst få in henne på Rännebacken men lokalerna var ok och personalen var trevlig och förtroendeingivande. Var totalt fyra barn som skolades in idag. Varav en av dem också har sin syster på Rännebacken så det var ju lite lustigt. 

När Malva var liten brukade vi följa med en mamma och hennes pojke och bada på arenan. Han går tydligen också där. Men han visade inga tecken på att känna igen mig och det är väl inte så konstigt. 

 

Nåja det var det. Nu ska jag försöka samla ihop min hjärna och försöka skaka fram nån lunch. 

Jag tror Malva är en sån där unge som alltid kommer sätta lite skräck i mig. Jag kommer alltid vare lite mer orolig över henne än Elsie. Vet inte om det är för att hon var först, eller för att hon helt enkelt är så otroligt impulsiv. Hon är livsfarlig. 

 

Senaste tillskottet i Malva-sätter-skräck-i-mamma-händelser skedde i måndags. Vi åkte till Öland i lördagseftermiddag och på måndagen besökte vi Ölands djurpark. Lite halvdyrt inträde men vi fick definitivt valuta för pengarna. Malva hade hur kul som helst, Ja vi andra med för den delen. Förutom djurpark har de vattenland med ett gäng olika bassänger samt ett tivoli med allt vad ett tivoli brukar innehålla. 

 

Efter promenerande i djurparken och karusellåkande på tivolit var det slutligen dags för att bada lite. Vi hade precis bytt om och kom ut. Jag stod och väntade med Elsie i famnen och Mattias hade bytt om med Malva. När de kom ut från omklädningsrummet gick Malva direkt iväg till en trappa till en vattenruschkana. Jag sa åt henne att hon var tvungen att vänta på oss. Hon brydde sig inte. Jag sa det igen, och igen, och igen. Sen sa jag åt Mattias att springa efter henne eftersom hon inte lyssnade (notera att det inte var långt bort, trappan var alldeles intill omklädningsrummen). Han kilade efter henne men då var hon redan halvvägs upp. Någon stjärna hjälpte henne uppför trappan trots att vi ropade på Malva att hon skulle gå ner (å andra sidan så kunde ju inte tjejen som hjälpte henne veta vem Malva var)). Det kom en massa folk mellan Malva och Mattias så han fick vända och skynda sig ner för hon hade redan hunnit upp och kastade sig utför rutschkanan. Usch jag har så dåligt samvete. Blir så arg på dem som stod där. VARFÖR STOPPADE INGEN HENNE?! Sen när jag tänker så blir jag ännu argare på mig själv och på Mattias. Hon är ju vårt ansvar. 

 

Nåja. Malva kom swischande ner i en himla fart och flög ner i en bassäng med ett djup på 1.2 meter. Och sen stannade hon där. Under vattenytan. Hon viftade med händerna och försökte ta sig upp men det var naturligtvis omöjligt. Hon bottnade inte och hon är inte simkunnig. Usch. Bilden sitter fast på näthinnan och jag kommer nog aldrig glömma den. Någonsin. Magen knyter sig på mig när jag tänker på det. :( 

 

Mattias hoppade i och drog upp henne. Malva var både rädd och ledsen. Hon var inte under ytan länge men tillräckligt länge för att det ska vara läskigt och hemskt. En badvärd kom fram till oss och tog en titt på henne. Han sa att han precis var på väg att hoppa i när Mattias gjorde det. Sen frågade han om hon tillhörde oss. Gud jag har inte känt mig så värdelös på länge. Vi pratade en liten stund och försökte trösta Malva som naturligtvis var väldigt upprörd och rädd. 

 

Sen badade hon tillsammans med Mattias och åkte andra rutschkanor tillsammans med honom i samma bassäng men i ett område där hon bottnade. Jag följde efter med Elsie. Men Malva var så rädd för att vara där så vi gick till småbarnsbassängen istället där t.o.m. Elsie bottnade. Malva var fortfarande rädd. Skakade och grät med jämna mellanrum. Hon var så orolig så vi gav upp och gick upp och bytte om igen. 

 

Efter ett tag släppte hennes oro och det goda humöret kom tillbaka (tror det var karusellernas förtjänst). Jag var rädd (och samtidigt önskade en del av mig) att Malva skulle bli rädd för vattnet. Men någon timme senare när vi gick förbi bassängerna så förkunnade hon högt och tydligt att hon ville bada igen. Det fick hon inte (mest för att vi orkade inte stöka med ombyten igen). 

 

Snart börjar simskolan igen. Antar att det visar sig då om hon blivit skrämd eller inte. 

 

Den händelsen förstörde dagen en smula (ganska mycket). Tog tid innan Malva repade sig och det tog ännu längre tid innan jag repade mig. Men förutom den otrevliga händelsen var det en riktigt bra dag. Elsie blev helt slut och slocknade i vagnen. 

 

Dagens minus (förutom det uppenbara att Malva kunde ha drunknat) så lyckades jag och Mattias bränna oss. Vi var väldigt noga med att smörja tjejerna eftersom vi var ute hela dagen. Det var soligt men inte överdrivet hett så jag liksom förträngde att jag själv steks lättare än ett bacon och struntade i att smörja mig. Med andra ord är jag röd lite här och var och det svider fortfarande i huden fast att det gått två dygn nu och jag har smörjt mig med kylbalsam en miljon gånger (eller nåt sånt). 

 

Det var det. Vi tog inte så mycket kort när vi var på Öland med det kan hända att jag slänger upp någon bild här senare. Nu ska jag snegla på tvätten. Köpte en begagnade bärsele idag som i skrivande stund ligger i tvättmaskinen. Sen ska Malvas bilstol saneras. Elsie är i Oskarström och får lite kvalitetstid med farmor och farfar och Malva umgås med oss här hemma. Eller umgås och umgås. Just nu har hon snott min telefon. Jag låtsas som om jag inte vet om det eftersom jag ändå är tråkig och ska hålla på med tvätten. Men sen ska vi återuppta vårt pysslande (gjorde gummiarmband förut. Malva tyckte det var fasligt roligt. Fast hon gjorde en ring sa hon. Tillslut hade ringen förvandlats till en båt, och ja, det liknade faktiskt en båt). Så medan jag gjorde ett futtigt armband gjorde hon en båt. Vi kanske borde byta så börjar hon på högskolan så kan jag gå om förskolan. 

 

Ni vet hur jag skrev igår om att jag skulle gå och lägga mig.. Jag skulle bara läsa lite först..? 

 

Ehrm.. Plötsligt var klockan över ett och Mattias kom hem och undrade vad tusan jag gjorde vaken. Hehe

Då insåg jag att det kanske faktiskt var dags att lägga ner boken och försöka sova. Så idag får jag inte sova något under dagen. Är jag trött får jag faktiskt gå och lägga mig tidigare. MEN jag ska nog läsa lite ikväll med. Idag tar nog boken slut. Då kan jag börja beta av nästa. :D Har massor av böcker jag vill läsa. Helst innan skolan börjar. Om tre veckor. 

 

Nånting står inte riktigt rätt till med mig. I morse fick jag släpa mig ur sängen strax före 9 (till mitt försvar klev nästan ingen annan upp förrän då heller, Malva var undantaget). Men att man vill ha sovmorgon ibland är väl inget konstigt. Det konstiga är att jag även slocknade i soffan vid 13- tiden idag och sov 20-30 minuter.

 

När jag vaknade till gick jag och la mig i sängen och sov i ytterligare 2 - 2½ timme (?!). Jag hade troligtvis sovit ännu längre om inte Mattias väckt mig klockan 16 (har något vagt minne av att jag bad honom göra det). Men när han väckte mig bad jag om 5 minuter till. Och sen ytterligare 5 minuter.. Ja ja ni fattar.. Jag var trött.

 

Han skulle iväg klockan 18 för att spela så med det i tanken lyckades jag slita mig från sängen för att laga middag. Jag och barnen har bara tagit det lugnt. Vi har mest spelat en massa musik för då hoppar de och flänger runt och gör av med energi utan att jag behöver anstränga mig särskilt mycket. Som sagt, jag är trött/slö.

 

I skrivande stund står det en godispåse från hemmakväll framöver mig, och vad tror ni jag gjort? Jag har struntat fullständigt i det. Jag har borstat tänderna för jag vill hellre gå och lägga mig. Orkar seriöst inte ens ta ett bad (då är det illa). Ska läsa lite och sen ska jag banne mig sova. Igen! 

 

Dagens positiva: hostan är eländig men den är mindre eländig än vad den varit de senaste dagarna. Hejja jag är snart helt frisk igen!