.

Jahopp, då var det dags igen. Malva har blivit sjuk. :( Hon tycks dock inte vara särskilt påverkad av det. Men igår spydde hon lite på mig. Hon hade precis innan sprungit omkring och stojat och lekt och sen hade hon druckit en del vatten och direkt efter det ville hon att jag skulle hålla henne i famnenoch krama henne och då kräktes hon. Så själva spyan var nog inte magsjuka utan snarare resultatet av flera händelser. Men det var sjukt äckligt ändå att bli spydd på och det rann innanför båda tröja och BH (???). Antar att det är lika bra att vänja sig igen för det är väl bara en tidsfråga innan jag blir nerspydd på daglig basis som när Malva var bebis. 

 

Nåja, är som sagt rätt säker på att hon inte har magsjuka. Men igår var hon hes i rösten och på kvällen hade hennes temp stuckit iväg till 37.9. Idag har hon 38.5 så feber har hon ju. Och lite hosta och snuvig osv. Så antagligen har hon dragit på sig nån förkylning. Troligtvis bara en tidsfråga innan vi blir smittade (skriver jag med skräck ändå ut i fingertopparna). 

 

Jaja, nu ska vi väl ta och äta frukost. Var meningen att vi skulle åka på en loppis i Falkenberg idag men vetetusan om det blir av nu när lillskruttan har feber. Även om det som vanligt märks på henne. 

 

 

 

Det blev visst bio går. Blev lite stressigt precis innan vi kom iväg men det hela slutade i alla fall med att vi kikade på Insurgent. Jag tyckte den var bra. Har beslutsångest om jag tycker ettan eller tvåan ärbäst. Men vad spelar det för roll, båda i serien är bra och jag kommer definitivt vilja se trean också. :D Och tjae, eftersom vi åkte på bion, och jag sitter här och skriver... så kan ni nog räkna ut att det inte kommit någon bebis ännu. Och det är allt jag kommer säga om den saken. Nu är det sluttjatat (även från min sida). 

 

Eller förresten, en grej till. Jag var ju hos barnmorskan igår, och då insåg jag faktiskt hur viktigt humöret kan vara för blodtrycket. Jag har ju hört att man inte ska brusa upp och att blodtrycket går upp när man är förbannad osv.

 

Men det var så fasligt lustigt när hon mätte mitt blodtryck igår och jag återigen hade lite lågt. Inte farligt lågt eller så, utan bara lågt och bra. Typ. (100/65 tror jag det var). När barnmorskan skulle knappa in siffrorna i journalen så noterade hon att jag haft lågt och fint blodtryck typ hela graviditeten. Med undantag för förra gången då det var lite högt. Haha det var ju då jag var så galet förbannad! xD Jag blev lite fnissig inombord och tyckte det var fasligt lustigt men jag sa ingenting om det. För då hade jag bara varit tvunget att förklara varför jag var så arg och det hade jag inte lust med. Men där fick jag ju svart på vitt vad humöret kan göra med blodtrycket. Hehe. Så nu är det dags att sluta brusa upp för små saker, det är verkligen inte bra för blodtrycket. ;) 

 

Jahopp. Då var det fredag den 27e mars. Kom nu bebisen! Det var ju idag vi bestämde att du skulle komma! Det känns dock som om det inte kommer hända nånting idag heller. As usual. Å andra sidan har ju dagen knappt börjat än så vem vet. Den kanske har respekt för avtalade tider ändå. Hehe. Synd bara att Lillosten aldrig godkände vårt förslag om 27 mars som födelsedag. 

 

Nåja, kommer den inte så är det rätt okej ändå. För om den håller sig inne blir det bio ikväll med systeryster så det är ju inte heller så dumt. Troligtvis trevligare än en förlossning. ;) Men innan eventuella trevligheter så ska lillskruttan till dagis (sista dagen på 2, troligtvis 4 veckor) och jag själv ska till stan och gå till mvc. Insåg dessutom att det öppnat en ny butik ute vid Stenalyckan. Lager 157 har öppnat där nu. Jag har ju vetat om att de skulle göra det i en mindre evighet. Troligtvis för länge så det var väl därför jag glömde bort det. Fast det känns inte så troligt att jag kommer åka dit. Är ju ingen mening med att köpa kläder nu för jag har ju ingen som helst aning om vilken storlek jag ska ha. Mission impossible. 

 

 

Uscha vilken besvärlig natt vi haft här hemma. Jag sover ju alltid mer eller mindre dåligt men i natt så vaknade jag minst en gång i timmen, oftast var det 2 ibland till och med 3 gånger på en timme. Fanns ingen bekväm ställning att sova i, får ont i lederna hur jag än ligger och gårdagens promenad gjorde dessutom vändningarna värre än vanligt. :( Sen något som var ännu värre var att Malva vaknade typ 5 gånger i natt och var ledsen, stackars lillan. Hon hade nog drömt mardröm igen för i natt var hon återigen rädd för "trollet". :( 

 

Idag tänker jag med andra ord inte göra många knop. Fast det gör jag ju aldrig annars heller. Ska ringa några samtal och sen kanske blir lite småplock här hemma, men thats it. Ska försöka hålla mig från att sova något i hopp om att jag ska sova lite bättre i natt. Är så drygt att vakna mitt i natten och inte kunna somna om. Kan ju liksom inte gå upp och göra något heller för då stör jag ju de andra två.

 

Igår passerade vi bf, föga förvånande. ;) Men det känns rätt okej. Jag känner mig fortfarande inte redo. Hehe. Man ju tycka att man efter 9 månader hunnit förbereda sig men nej, inte den här gången. 

 

Hmm, var lite väl optimistisk i morse så för att fördriva tid "slängde" jag ner Malva i vagnen (totalt osant eftersom hon klättrade upp och satte sig i den själv. Två gånger) och gick till city gross för att handla lite. Både jag och Malva tyckte det var skönt att komma ut en sväng, och det tog inte så överdrivet lång tid heller. ca 75 minuter att gå dit, handla och sedan gå hem igen. Men 75 minuter av konstant gående samt puttande på en vagn tog minsann ut sin rätt. Jag hade liksom ont i bäckenet redan innan vi gick så när vi väl kom hem och jag satt mig ner så kunde jag nästan inte gå längre. :´(  Nu har jag legat på sängen och vilat i 1½ timme och det gör fortfarande skitont att över huvudtaget göra något, men jag är i alla fall lite mer rörlig, även om det är med betoning på lite. 

 

Strax ska jag väl försöka skaka liv i lillskruttan. Hon har sovit betydligt längre än vad som behövs, men jag själv ville så gärna vila lite längre, kommer väl surt efter ikväll antar jag, det återstår att se. 

 

Och i övrigt då? Tjae.. Det kommer nog inte komma någon bebis idag i alla fall, oavsett vad rutinultraljudet sagt. Dessutom har vi ju redan bestämt att den ska komma på fredag. Fast jag tvivlar på att den kommer då heller. Och just nu, när jag sitter stilla och inte rör något mer än fingrarna, tjae då känns det faktiskt rätt okej ändå. Det är mest när jag rör mig och får ont som jag blir frustrerad och överväger att dra ut ungen med handkraft. Totalt omöjligt förstås (jag har ju liksom ingen handkraft, hehe).

 

Puh! Först satt jag i telefonkö till facket i 20 minuter. Själva telefonsamtalet tog typ 4 tror jag. Direkt efteråt ringde jag försäkringskassan och fick plats 279 (jag suckade ganska djupt då). Efter 35 minuter eller nåt (förvånansvärt snabbt ändå) vad det min tur och det här samtalet tog väl typ 7 minuter eller nåt. Men kvinnan jag fick prata med var minsann så himla trevlig så det vägde upp för all tråkig väntan (och då inkluderar jag de 20 minuterna som jag fick vänta hos facket också). Så trots att jag suttit i telefonkö i nästan en timme idag så är jag på ett lysande humör (vilket jag typ aldrig är nu för tiden).  

 

De har äntligen fått in papprena från lönekontoret och kan påbörja den fördömda inkomstutredningen. Som jag förövrigt tror kommer sluta i samma resultat som den tidigare. Såvida inte jag tabbat mig och inte lyckats skydda min sgi men jag har varit jäkligt petig så jag förstår inte hur jag ska ha lyckats förstöra den. Hon på försäkringskassan skulle skynda på ärendet så det blir fixat snarast möjligt eftersom jag väntat på detta i flera månader. Är dock inte sur på försäkringskassan för det är ju inte deras fel, det är lönekontorets. 

 

Jahopp, det var dagens måsten (som jag kommer ihåg). Nu är det väl dags att förtära någon sorts mat, eller i alla fall börja laga den, trots bristande motivation.

 

 

Hmm.. Är det mycket illa att fundera över hur man ska kunna lösa barnvakt åt ett barn som inte ännu är fött? :S Har lite dåligt samvete men har just insett att det kommer hållas en show i Göteborg (och en i Stockholm men det är ju så långt bort) av en komiker som jag (vi, Mattias också) bara måste se live. Hmm. Han kommer tydligen dit den 28 maj. Crap, bebisen är ju så liten då (typ 2 månader kanske). :/ Gaaah! MÅSTE.KÖPA.BILJETTER! Täääänk om vi ändå kände någon som bodde i Göteborg. Hehehehehee!  ;)

 

Det har aldrig varit så svårt att inte störa Mattias på jobbet. Tusan att han har utbildning idag och jag lovade dyrt och heligt att jag bara skulle höra av mig om förlossningen startade. Självbehärskning är inte min starka sida. Bäst jag gömmer telefonen. Och datorn. 

 

  

Gaaah! I morse vaknade jag vid 4 och har inte kunnat somna om (???). Och nej, det är inget på gång, jag har inga känningar. Det fanns helt enkelt ingen anledning till att jag inte skulle kunna somna om. Men det gick helt enkelt inte. Dåligt! :( 

 

Malva gjorde oss sällskap som vanligt vid 6 så då var det ju bara att ge upp och pallra sig upp. Så nu inväntar vi att affären ska öppna så jag kan åka och köpa frallor. Orkar inte ställa mig och baka själv. 

 

Idag ska vi iväg och kika på ett skötbord. Tanken är ju att "vi" ska "hiva" ut badkaret och ställa in ett skötbord samt någon sorts förvaring istället. Vore ju nice om vi hann med det innan bebisen kommer. Vilket vi troligtvis kommer göra för den kommer väl aldrig titta ut. Och bara för att slippa tjat kommer jag eventuellt att stänga av min telefon på tisdag (bf-dagen). Trott eller ej men vi hade tänkt säga till när ungen är född (varför skulle vi försöka dölja det liksom?). Men det är jobbigt att vänta, jobbigt att vara obekväm ha konstant ont och vara höggravid. Och det är jobbigt med alla frågor. Så om telefonen är på död på tisdag så beror det snarare på att jag i ren protest gömmer mig och inte på att vi är på BB.

 

Jaja, frallor var det visst. Nu öppnar ju affären snart så det är väl dags att dra på sig några strumpor. Adjöken!

 

 

Idag var sista besöket hos barnmorskan innan bf (24e mars). Spännande, men ändå inte. Jag är ju rätt säker på att jag kommer få träffa henne på en minst en kontroll till, och den är inbokad nästa fredag. Å andra sidan har vi ju bestämt oss för att bebisen ska födas den 27e så vem vet, jag kanske inte hinner med den kontrollen. Hehe. ;) 

 

Nåja, dagens besök blev lite oplanerat dramatiskt. Det började med att barnmorskan mailade mig och bad mig komma 30 minuter tidigare om jag ville/kunde för hon hade fått en lucka. Det passade mig ännu bättre än min vanliga tid så jag tackade såklart ja till att komma tidigare.

 

Men när det väl var dags så krånglade bilen med att bara gå rakt fram. Det gick inte att svänga med skrället! Kändes som om rattlåset var i fast bilen var igång. Weird. Jag blev en aningen rädd och var nära att ringa barnmorskan och avboka besöket. Dock provade jag backa med bilen och då klickade det till i ratten och plötsligt gick det svänga igen. Snacka om att jag var paranoid hela vägen till sjukhuset (hon jobbade där idag så därför åkte jag dit för min vanliga kontroll denna gång). Var livrädd att ratten skulle låsa sig igen, tack och lov gjorde den inte det. 

 

Jag stressade som en tok och kom in till väntrummet fem minuter över 11, då var jag fem minuter sen. Möts då direkt av min barnmorska som meddelar att hon också är sen och att jag behöver vänta lite. Att vänta lite är väl inte jordens undergång så jag satte mig ner och väntade. Och väntade. Och väntade. Efter en kvart sjönk mitt humör markant vid varje minut. Det hela slutade med att jag fick komma in 11:29. Dvs 1 minut tidigare än den tid jag hade från början. Då var jag på mycket, mycket dåligt humör.  För en gångsskull hade jag hyfsat bra blodtryck, 122/80. Avsevärt högre än vad det brukar vara, kan bara anta att det berodde på att jag var så sur/arg. Hehehe. 

 

Nåja, sen var det dags att berätta om min oro. Jag har ju de senaste veckorna oroat mig över att bebisen är enorm. Jag kanske skriver om det här med viss ironi och humor ibland med det förändrar inte det faktum att jag faktiskt är/var orolig över det. Inför Malvas förlossning kände jag inte alls den här typen av ängslan och rädsla. Att prata om rädslan i kombination med mitt dåliga humör resulterade i att jag började gråta (???) vilket bara gjorde mig ännu mer irriterad. Störtlöjligt! Men men, så är det. Jag såg väl halvt förstörd ut så barnmorskan erbjöd sig faktiskt att göra ett tillväxtultraljud eftersom vi ändå var uppe på förlossningen. Efter lite velande tackade jag ja. Var osäker på om det skulle göra mer nytta än skada att veta, men eftersom jag är ett kontrollfreak kunde jag inte låta bli. 

 

Sagt och gjort, barnmorskan gjorde ett tillväxtultraljud och kollade bebisen samt mätte och hade sig. Jag kollade inte så mycket på skärmen för jag ville inte riskera att få se om det var en pojke eller flicka. Jag var extremt nyfiken men jag hade nog bara blivit besviken faktiskt om jag fått veta det redan nu, före förlossningen, före Mattias. Näe, har vi väntat så här länge kan jag nog vänta ett litet tag till. :) 

 

Barnmorskan kom i alla fall fram till att även om det känns som om jag bär på en jäkla elefant så gör jag inte det. Det är en normalstor bebis som följt sin kurva och troligtvis kommer den vara i storlek med Malva, eller kanske liiiite lite mindre när den föds. Så personligen tror jag att den kommer vara lite större än Malva, men inte med flera kilon. Malva uppskattades ju att vara lite liten vid TUL i v 32 men hon kom ju ut som en stark liten alienboll på 3.7kg. Då hade jag förvisso gått över tiden med 10, nästan 11 dagar också. Men men, enligt tul nu så väger bebisen cirka 3.3kg, plus minus något hekto. Och det kan jag ju helt klart leva med. Den kommer naturligtvis gå upp en del till innan den föds men den lär ju inte springa iväg och gå upp 2-3 kilo liksom. Så jag är lite lugnad på den fronten och nu känner jag mig inte rädd inför förlossningen längre heller. Goodie. Det är helt enkelt en superstark ninja jag har i magen eftersom det känns som om den snart kommer sparka av mina revben och samtidigt köra en hand genom naveln. Typ. 

 

 

Oh, och ang solförmörkelsen: jag noterade att det var mulet här, och att det regnade. Thats it. Jag frågade Malva i eftermiddags om hon såg solförmörkelsen idag. Hon svarade:

 

 

Hihi <3

 

 

Igår kräktes Malva. Snacka om att nerverna var på helspänn efter det. Det har ju gått magsjuka på dagis i en mindre evighet, men Malva har inte varit på dagis sen i måndags så även om risken finns att hon blivit smittad så är den ju inte överhängande stor. Det var dessutom snarare som en uppstötning är en kräkning. Dock luktade katastrofalt surt. Hon fick en uppstötning till precis innan middagen, men hon åt med god aptit och har inte haft några som helst fler symtom sen dess. Så nu börjar vi andas ut igen. Troligtvis är det inte magsjuka utan kanske snarare så att hon inte tålde gårdagens yoghurt. Inte omöjligt när man tänker efter. Malva är inte så överdrivet van med en massa mjölkprodukter, mest mjölk, smör och ost. Och lite fil nån gång ibland men yoghurt äter hon inte särskilt ofta (vi har det typ aldrig hemma eftersom Mattias är den enda av oss som egentligen äter det och han har typ aldrig tid/lust att äta det). Lika bra är väl det egentligen eftersom det tycks vara rena rama sockerdjungeln. Ja, givetvis läste jag på lite eftersom jag misstänkte att den var boven i dramat. ;) 

 

Nåja, inga som helst symtom nu alltså så idag avvaktar vi bara och hoppas att det bara var en liten reaktion på yoghurten och inte magsjuka. :) Men jag blir ju lite nojjig när jag själv känner mig illamående. Å andra sidan har jag gjort det på morgonen (och ibland på kvällen) de senaste tre dagarna, så det beror troligtvis på elefanten i min mage och inte på magsjuka. 

 

 

Idag blev det inget dagis för Malva eftersom avdelningen är en vandrande pesthärd. Typ. Okej, det kanske inte är riktigt så illa men det går fortfarande magsjuka där. Har gjort det typ sen i vintras nästan, med några få, korta uppehåll på typ en vecka här och där. Nåja, hur som haver hade de haft två nya fall av magsjuka igår (tack och lov var Malva redan hemma då eftersom det var en tisdag). Med andra ord hann vi bara komma dit, få information om det och sen fick Malva klä på sig kläderna igen och följa med hem. Hon var inte helt nöjd med det eftersom hon redan innan vi åkt hemifrån förkunnat att hon skulle leka med Nathalie idag (en i personalen).

 

Jag själv är lätt besviken också för jag hade gärna haft henne på dagis eftersom jag inte riktigt orkar med att roa henne en hel dag själv, känner mig så tråkig och tycker synd om Malva. :/  Men men, hellre ha henne hemma än att vi får hem magsjuka så nära förlossningen. Uscha! 

 

Malva blev som sagt besviken när hon inte fick vara kvar på dagis så jag tog med henne till stadsbondgården istället. Tror hon tyckte det var rätt okej ändå. Var mysigt att gå runt där så tidigt, från början var det typ bara jag och Malva där (och de som jobbar där förstås). Vi var inte där särskilt länge dock, 40 minuter bara, men det var tillräckligt för att jag skulle bli helt slut. Malva är naturligtvis lika pigg som vanligt. Tack och lov ska hon hänga med sin farmor i eftermiddag så då kan jag passa på att lata mig lite. ;) :) 

 

Det blev ett tårfyllt adjö vid dagis idag. Tack och lov var hon inte ledsen för att jag skulle gå. Jag och Malva hade nämligen just kommit dit och hunnit få av skorna och hänga upp jackan när tre små pojkar kom rusande genom kapprummet. Malva stod lite bakom mig när jag höll på att lägga upp lite extra kläder på hennes hylla. En av pojkarna stannade till och gav henne en rejäl knuff och sprang sen vidare. Malva trillade förstås ner på rumpan och blev helt vansinnigt ledsen. Hon slog sig knappast men var väl inte riktigt beredd på ett så bryskt mottagande så hon grät ju som om hon nästan slagit ihjäl sig. :(  Jag lyfte upp henne och hon klammrade sig fast som en liten igel. Uscha vad ledsen hon var. :(

 

Då fick hon givetvis syn på sina nappar på hyllan och ville ha en. Men jag vägrade ge henne den och då grät hon naturligtvis ännu mer. Det kanske låter elakt men jag (vi) anser att hon ska bara ha dem när hon sover, eller möjligtvis om hon är riktigt, riktigt sjuk eller slagit sig riktigt ordentligt. Detta kvalicierades helt enkelt inte som något av det. Försökte distrahera henne lite men det gick inte, tårarna bara sprutade. Bar in henne in på själva avdelningen men hon grät fortfarande och ville bara ha nappen. Tillslut fick en i personalen ta henne så jag kunde gå. Vi frågade Malva först om det var okej och hon bytte villigt famn så så sett kändes det ganska bra ändå. Och pojken då? Ja han fick sig en tillsägelse nästan på direkten. Malva var tydligen inte enda offret denna morgon men de var tydliga med att hon minsann var hans sista. Fast de uttryckte sig givetvis inte så utan tog med honom till Malva och sa bara något i stil med "Titta vad ledsen hon blev. Nu puttar du inte någon mer". 

 

Jaja, det var som sagt skönt att hon inte var ledsen för att jag skulle gå, men det river minsann i hjärtat att gå iväg när hon gråter på det där viset. :/ 

 

Efter dagis bar det av mot Bendt. Vi gav tillslut upp vår jakt efter rätt material för att få fast vår nya blinkers sen någon klåfingrig idiot stal en. Efter en timmes (?!) väntande var bilen klar. Kalaset gick lös på 387 kronor. Snacka som svindyrt. Särskilt med tanke på att vi redan hade köpt en blinkers, det enda de skulle göra var att sätta dit den, typ. Extra dyrt kändes det när vi hade kunnat få hjälp på ett annat ställe och då hade det kostat oss 120 kronor. Och troligtvis gått snabbare dessutom. Så då kan man ju fråga sig varför vi valde Bendt i alla fall. Jo det ska jag säga er: originaldelar. Han som bara ville ha 120 rådde oss att använda originaldelar/tillbehör så tjae, då gjorde vi väl det. Fast får jag veta att Bendt satt in en sån där universalgrej som den andra killen också hade så blir jag nog lite galen. 

 

Nu är det faktiskt vila som står på menyn. Lillosten (Malvas namn på tusenkilos babyn i min mage) gör sitt bästa för att bryta av mina revben samt köra fötterna genom levern och det tämligen frustrerande. Igår trodde jag nästan att hen skulle lyckas, tog tid innan jag kunde sova för det gjorde så förbaskat ont. Låg och hade lite ångest över att det känns som om den är enorm. Snart är bebisen liksom längre än mig, typ. 

 

 

Grrr! Försöker få tag på nån på löner men det är tydligen lättare sagt än gjort. VARFÖR är det, oavsett vart man ringer, svårt att komma fram? Är det inte tre månaders kö så går det inte att nå rätt person. Eller så har de gått från dagen, eller värst av allt: de svarar helt enkelt inte. Gaah-det-är-så-galet-irriterande!! Går de (hon) hem tidigt bara för att det är fredag kommer jag bli helt jävla skogstokig.

 

Jaja, jag ska väl fortsätta terrorisera lönekontoret för idag måste jag ha svar, så är det bara. Så jag sen kan ringa försäkringskassan. Kan hända det alltid är kö dit men man kan vara rätt säker på att man förr eller senare får tag på någon. Sen skiftar väl kompetensen en hel del när man väl kommit fram men så är det väl inom alla yrken antar jag. 

 

Jaja, ska snart ta och väcka upp trollungen också. Hon har snart sovit i 2½ timme så det lär väl vara full fart på henne i eftermiddag. Det är det inte på mig. 

 

Långsam, trött, eller lat eller inte. Jag lyckades i alla fall släpa oss in till stan och lämna in Mattias telefon för lagning. Kanske borde ta och göra något åt min egna också nu. Kan bara inte bestämma mig för om jag ska laga den eller helt sonika köpa en annan. Beslutsångest! 

 

Vaknade runt tjugo över två i natt med förvärkar. Eller jag tror i alla fall att det var det. Kom och gick i lite mer än en timme och sen klingade det av. Jag låg förstås vaken en stund till innan jag väl kunde somna om. Kände mig inte särskilt välvilligt inställd när Malva klev upp tjugo över 5 och tyckte att vi skulle gå upp. Uscha!

 

Jag vaknar ju hela tiden på nätterna men brukar inte behöva ligga vaken i 1½ timme så jag är visst lite sliten idag. Försöker komma på hur jag ska underhålla Malva men min entusiuasm är mycket begränsad. Och nej, hon ska inte vara på dagis idag. Igår hade de tydligen haft tre fall av magsjuka så idag håller jag henne helt sonika hemma. Magsjuka vill vi förstås aldrig få hem men absolut inte nu när det börjar bli så nära förlossningen. 

 

Jag hade egentligen tänkt besöka Tillväxtdagen idag men jag kan inte släpa med mig Malva dit så jag får nog förlika mig med mitt öde och acceptera att jag inte får se slutresultatet. :(

 

 

 

Skulle till mvc idag för att ta blodprov och kolla så jag äter rätt levaxindos. Givetvis har mvc stängt idag p.g.a utbildning. Znark vad typiskt! Jag hade kunnat gjort det redan igår men sköt upp det eftersom jag hade varit tvungen att ha Malva med mig och det vill jag helst undvika. Så nu får jag pallra mig dit i morgon istället, trots att jag egentligen ska infinna mig på tisdagar eller onsdagar, jaja, finns inte så mycket att göra åt det.

 

Idag ska jag istället röja upp lite i köket och få lite jobb gjort medan lillskruttan är på dagis. Ska försöka komma ihåg att ringa Bendt och ringa lönekontoret också eftersom mitt problem med försäkringskassan beror på lönekontoret. Smisk ska de ha! :@

 

Zzznark! Tror att jag är feberfri eller på god väg att bli det för jag känner mig så vansinnigt varm i hela kroppen. Usch! Vill typ bara ställa mig och ta en kall dusch. Febern var dock borta igår på förmiddagen men kom tillbaka lite på kvällen tror jag. Kände mig i alla fall sämre och hade en galen värk i nacken (??) och ett irriterande huvud. Dessa har dock inte repat sig ännu så idag tog jag minsann en alvedon i morse, har ju Malva hemma själv hela dagen idag (inget dagis på tisdagar) och ska jag orka med henne så är det bäst att ta till lite hjälpmedel. Eventuellt blir det lite jobb idag också. Känner mig inte särskilt motiverad just nu eftersom jag helst bara vill ligga i sängen. Eller i ännu hellre: i ett småkyligt badkar. Det hade varit underbart! 

 

Jaja, nu har jag druckit upp mitt tråkiga te (hallonblad) så nu är det hög tid att jag ställer mig och kokar lite gröt till oss. 

 

Men har fortfarande ingen förkylningkänsla så jag antar att jag får förlika mig med att det är halsfluss. Bajs! Har tacklat av sen i förmiddags så Mattias den stackaren har fått göra det mesta städjobbet här hemma idag. Det mest meningsfulla jag gjort är väl att laga maten och bara det var en rejäl pärs. 

Hoppas den här skiten blir kortvarig. Jag tycker att min avslutning på förra året samt inledning på det här året rent sjukdomsmässigt täcker upp för typ resten av 2015. Kanske t.o.m. för hela 2016...

Hmm, igår gjorde jag det. Och idag gjorde jag det igen. Jag tog alvedon för halsen. Det gör seriöst så ont att jag nu tar alvedon mot halsen. Det har bara hänt en gång tidigare (eller rättare sagt flera gånger men vid ett sjukdomstillfälle). Ville inte ligga vaken p.g.a. den igår så jag tog en alvedon innan jag la mig. Och nu i morse så var det typ det första jag gjorde när jag klev upp. Har inte ens tagit mitt viktiga levaxin ännu. Idag känner jag mig dock krassligare, typ begynnande förkyld med seghet i kroppen och en lätt huvudvärk och värk i ansiktet typ. Å andra sidan kan det lika gärna bero på att jag inte somnade förrän strax efter halv 12 igår. Jag känner mig alltid lite sjuk när jag varit vaken länge. Hehe, forever en klenis. ;)

 

Idag är det nog städning som står på menyn. Funderar även på om vi ska ta och skruva ihop spjälsängen så vi kan få en hum om hur det kommer se ut och om vår möbleringsplan ens funkar. Känns dock lite väl tidigt att sätta upp den redan. Kan ju dröja upp till 3 veckor innan bebisen kommer. Men rent tekniskt sett skulle den ju kunna komma redan i morgon. Eller idag. Men det känns inte särskilt troligt. Undrar just hur vi ska lyckas hålla kattskrället från att ligga i den denna gång. Sist blev hon ju bannlyst från sovrummet men det kan vi ju inte göra den här gången. Hmm..

 

Jaja, det var morgonens funderingar. Jag borde väl ta och ta mina mediciner nu så vi kan få frukost nån gång. 

 

 

 

 

 

Alltså vad är det för jäkla myskogrej jag fått? Har så löjligt ont i halsen och har haft det i två dygn nu. :( Kan inte påstå att det är en förkylning för jag är ju inte förkyld? Har bara ont i halsen. Att jag är trött och småhängig med svajande humör lär ju inte ha med det att göra. Blä, det får gärna gå över nu. Halsen känns svullen och lite sträv, som om det sitter en klump i den som gör ont att svälja förbi, typ. Uscha!

 

Det var gnället, men jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet känns det som. I skrivande stund sitter jag och försöker intala mig att jag ska gå och lägga mig. Egentligen krävs det ingen övertalning för jag hade redan bestämt mig för att sova när Malva vilar (Mattias är hos Nicklas en sväng). Problemet är bara att jag hade glömt bort att sängen är full med tvätt och jag fullkomligen vägrar ta hand om den nu. Låser sig lite i ryggen/rumpan/benen nu  efter att vi veckohandlat och jag kört tre maskiner med tvätt samt hängt två och tumlat en. Att starta en tvättmaskin låter ju som en baggis, men att stå böjd och fylla den, och ännu värre: plocka ut tvätten när den är tung och våt, näe du, det är inte särskilt lätt vill jag lova! Tack och lov har vi ju en fullt fungerande soffa också. Hehe. :) Att veckohandla låter väl också som en baggis antar jag, men mot slutet var jag seriöst helt färdig och sneglade runt i affären efter något att sitta och vila på. Hittade inget. Inget lämpligt i alla fall. Mitt blodtryck kanske har blivit lite lägre eftersom jag får såna "matt-anfall" ibland. Who knows. 

 

Jaja, jag ska väl sluta slösa dyrbar vilotid på att sitta framför datorn. I em åker vi till Oskarström; mat som jag inte behöver tillaga och mello.. Det kan inte bli bättre! :D

 

 

 

Beräkningar tycks inte vara försäkringskassans starka sida (eller jo, egentligen så är det väl just det, men inte i samband med köer). Ringde in, hade plats 108 och den beräknade kötiden var ca 13 minuter. Nu har det gått 15 minuter och jag har plats 51... Antingen är det något fel på deras beräkning eller så är jag döv och hörde fel på tiden. Måste nästan ha hört fel. 

 

Försöker få ordning på min föräldrapenning men det är lättare sagt än gjort ibland. Nåja, när det är klart ska jag kontakta folksam och göra en skadeanmälan på min telefon. Måste få skiten lagad eftersom den läcker glas nu. Inte okej. :/ Ska väl försöka få bort en försäkring på mig själv också eftersom jag råkar vara dubbelförsäkrad, och har varit det sen förra sommaren typ. Inte okej. Snacka om onödiga pengar (och varför har vi inte upptäckte det tidigare??). Särskilt när min försäkring inte ens är särskild bra. Löjligt.

 

Verkar som om jag trillat dit igen. Misstänker begynnande förkylning. Har mått sämre för varje gång jag vaknat i natt (vilket för övrigt bara var 6 gånger, tjoho progress!). Men när det väl var dags att kliva upp så hade jag löjligt ont i halsen, har det fortfarande. Mådde dessutom illa i morse?! :( Illamåendet är dock lite bättre nu men jag avvaktar med någon frukost en liten stund till (dricker mitt "kära" hallonbladste istället).

 

Lillskruttan ska till dagis senare och jag har inte bestämt mig för än om jag ska göra något vettigt här hemma eller bara lägga mig och sova en stund. Blev ingen vila alls igår och är rädd för att det kanske blir samma visa idag. Rent orkesmässigt så klarar jag väl av en dag utan vila, men mina fogar uppskattar vilan och jag har oftast mindre ont på kvällarna om jag vilat något på dagen. 

 

Jaja, det här blev väl värdens tråkigaste inlägg.. Dagens positiva? - Det är snart helg. 

 

 

 

 

 

 

 

Igår bakade jag mitt allra första surdegsbröd. Det gick väl sådär. Brödet gick ju att äta så helt misslyckat blev det väl inte. Men vetemjölet tog dessvärre slut och fick ersättas med grahamsmjöl. Jag tog bara första bästa så om det händer igen tror jag att jag ska prova med rågsikt som inte är lika grovt. Nåja, eftersom jag var rädd att vi skulle bli utan bröd så tog jag även och gjorde fyra rågsiktskakor. Följde recepetet (nästan) till punkt och pricka. Lyckades nästan bränna de första två kakorna, trots att jag hade rätt temp och tid och allt sånt där. Nåja, alla ugnar är ju olika så vid nästa gräddning sänkte jag temperaturen och då blev det bättre. Nu har vi med andra ord en hel del bröd hemma. Hehe. 

 

Igår var jag dessutom naiv nog att tro att jag skulle klara av att få ut klösträdet ur lägenheten på egenhand. Det gjorde jag inte. Projektet resulterade i foglossning from hell och när jag väl lade mig på kvällen (brödbaket drog ut på tiden så jag var (hör och häpna) uppe till 22) så hade jag galet ont i ryggen. Men idag är det bättre. Tycker jag borde vant mig vid det här laget att jag är klen och inte riktigt kan lika mycket som jag kunnat innan. Och då syftar jag inte enbart på graviditeten, en gång i tiden var jag faktiskt någorlunda stark men nu är jag en svagskit som inte kan nånting. Typ. :/ 

 

Nåja, när Mattias kom hem igår så lyckades vi med gemensamma krafter få ut klösträdet. Goodie. :D 

 

Och vad har jag gjort idag då? Jag var till mvc i morse, allt var väl bra antar jag. Hade gått upp 0.5kg på två veckor så det kan jag väl inte klaga över. När jag väntade Malva hade jag ett sf-mått på 37 den här veckan men denna gång är det bara på 34. Underligt nog känns det ändå som om bebisen väger typ 10kg mer än vad Malva gjorde. Minst! Den är troligtvis en meter längre också. 

 

Nu är det dock dags att hämta hem lillskruttan. Lite stressigt är det minsann för jag försöker få lite jobb gjort också. Vila..? Vad är det?

 

 

Har försökt få lite rätsida på det här med fack och a-kassa och sånt. Vilken jäkla djungel alltså! :( Har insett att vi med största sannolikhet betalat för hög avgift för mitt fack och a-kassa. :@ Jag försökte ringa men kön var så lång att jag gav upp. Helt värdelös kö-grej dessutom eftersom man inte får veta hur lång kö det är, varken i tid eller hur många som är före, det enda man får veta är att det är lång kö. Typ. Så efter lite väntande gav jag upp och skickade ett mail istället. Får då ett automatsvar att det är svårt att nå dem på mail p.g.a. hög belastning och att de hänvisar en till hemsidan. Jag skiter väl i den jävla hemsidan eftersom jag behöver få tag på en person och inte en dator! Grr! :( 

 

Nåja, rubriken syftar faktiskt inte till det krånglet. Vad som däremot känns megakrångligt är vilket jäkla fack man ska tillhöra. Jag har ju varit med i kommunal p.g.a. sommarjobbet förra året. Men nu då? Ska jag byta fack nu till ett som är mer passande eller ska jag vänta? Det är ju enorma krav som ställs i samband med att få a-kassa så det känns väldigt riskabelt eftersom jag blivit beviljad det via kommunal. Även om själva ersättningen är skrattretande så har jag ju i alla fall blivit beviljad ersättning. Det skulle jag knappast bli om jag bytte nu. :( Jag har ju eventuellt några timmars extra jobb här och där med det är ju knappast tillräckligt mycket för att göra någon skillnad. Och om jag ändå byter för att "rätt ska vara rätt". Så känns det ju helt värdelöst om jag skulle få anställning inom offentlig sektor för då måste jag byta fack igen. Åååh usch! Detta är en mardröm! Jag blev rent av gråtfärdig (och nej, jag överdriver inte, jag var seriöst på väg att börja grina) så jag kryssade helt enkelt ner alltihop och inväntar nu istället ett samtal från gamla hederliga försäkringskassan. De har inte godkänt min föräldraledighet vilket är lite jobbigt med tanke på att den startar idag. Och jag ansökte om den i januari. Dvs de har haft mer än 30 dagar på sig. Jag vet dock att det kan ta längre tid eftersom de skulle göra en ny inkomstutredning eller vad fanken det hette eftersom den förra var gammal. Men det är ju en mindre evighet sedan jag skickade in alla papper (plus det komplitterande papperet de bad om) så jag tycker verkligen jag borde hört något av dem vid det här laget.

 

Dessutom ska jag jobba idag. Typ nu, medan Malva är på dagis. Egentligen vill jag bara lägga mig i sängen, dra en filt över huvudet och gråta en skvätt. :(  Kanske ska förse mig med någon form av frukost. Har ju, som jag sagt innan, svårt för att äta på morgonen nu så det kanske är avsaknaden av energi i form av frukost som gör att allt känns så förbaskat jobbigt just idag.