.

Om my gosh! Hänger inte riktigt med i svängarna känner jag. Första advent... Var det inte september igår? 

 

På tal om gårdagen så packade vi in oss i bilen efter lunch och drog till Göteborg för ett besök på Liseberg. Var riktigt mysigt. Malva var dock inte särskilt imponerad. Nyvaken och kall grät hon till och från hela vägen från parkeringen och tills vi kom innanför grindarna. Typ. Alltså hon grät ju inte hela tiden men det kom och gick med jämna mellanrum. Tror det tog 20 minuter att ens komma in på området. Väl inne var det hyfsat med folk men inte överdrivet farligt. Köer lite här och där men vi kunde i alla fall ta oss fram utan några direkta svårigheter.

 

Folkmängden ökade dock drastiskt allteftersom tiden gick, så på kvällen var  det jobbigt mycket folk, svårt att ta sig fram. Hörde folk som tckte det var dumt att ha vagn med sig, och andra som tyckte synd om alla som hade vagn med sig. Kan inte annat än hålla med, MEN varken jag eller Mattias får egentligen bära Malva nån längre stund och aldrig i livet att jag släpper ner min soon to be tvååring på marken så hon får gå själv. 5 sekunder och hon hade varit borta ju! Näe, vagnen var jobbig men lätt värt besväret. Malva fick givetvis gå lite själv också men hon sprang ju bara iväg utan någon direkt tanke på omgivningen så det var bara att hålla efter eller så skulle hon försvinna bland människorna. Fast hon fick ju inte gå själv det det var som värst med folk förstås. 

 

Dagens höjdpunkt för Malva var nog kaninresan, eller "båten". Himla skoj tyckte hon. Jag och Mattias blev dessväre lite åksjuka av allt snurrande. Haha. Men över lag hade vi det ganska mysigt. Trots trängseln med allt folk. Enligt Mattias var det bättre än han trott att det skulle vara så jag kanske kan lura iväg oss nästa år igen. Mohahaha! :)

 

Idag är det städning och julpyntning som står på menyn. Har för mig att vi inte har så överdrivet mycket julsaker så det borde gå hyfsat fort. Är väl städningen som tar tid. Sen blir den väl en tur in till stan för lite julskyltning. Goodie! :)

 

Jaha då var vi hemma för dagen. Väntar på att potatisen ska koka upp så vi kan få någon mat. Dagen har varit rätt bra men det känns inte som om jag hunnit uträtta något. Har varit och kollat sköldkörteln så jag får väl provsvaren för det nästa vecka antar jag. Var även hos tandläkaren. Det var ett ytterst otrevligt besök. Alltså tandläkaren var ju trevlig, men tydligen så har jag en rejäl tandköttsinfektion/inflammation eller vad det nu var. Mycket värre än vad jag själv uppfattat det som. Så pass illa att det finns risk för tandavlossning (?!?!?!?!). Det var väl ungefär när hon nämnde tandavlossning som jag tog det hela på allvar. Framför allt är det två tänder som ligger risigt till så hon gjorde någon ytterst smärtsam spolningsgrej (efter att hon gjort en ytterst smärtsam undersökning, och då fick jag ändå nån bedövningssalva. Jag fick i alla fall ytterligare en tandtrådsgrej med mig hem.  Nu har jag tre olika, och ja, jag ska använda alla tre. Ska tillbaka igen om en månad. Just nu är jag löjligt tacksam över att jag inte betalar för varje besök utan betalar månadsvis. De stackars tusenlapparna jag gjort av på den där avtalsgrejen lär jag ju ha använt vid det här laget. Vill dock inte veta vilken riskgrupp jag kommer hamna i nästa gång. Jag kanske inte ens får förnya avtalet? Hehe skulle inte förvåna mig med min tur.

 

Nåja, ska som sagt träffa en tandläkare ang. bettskenan om två veckor eller nåt och sen i början på januari ska jag tillbaka på återkontroll för att se så inflamation/infektiongrejset går ner så jag eventuellt får behålla mina stackars tänder. Om man nu kan kalla dem för det. Jag är rena rama stammisen där.

 

Nåja, efter tandtisbesöket så hade jag bråttom tillbaka till kontoret för vi skulle iväg på ett seminarium. Var riktigt intressant.

 

Eftersom mitt intyg fortfarande inte kommit så skickade jag iväg ett halvotrevligt sms och frågade om hon verkligen hade skickat det. Jag kunde dock inte svara när hon ringde för då satt jag på seminariet men hon hade pratat in ett meddelande där hon påstod att hon hade skickat det när hon pratat med mig senast (dvs i måndags) och sen undrade om om de hade rätt adress (något vi redan konstaterat att de har). Det intressanta med detta är att när jag pratade med henne på telefon i måndags så sa hon till mig att hon inte var på kontoret men att hon skulle be em kollega skicka det. Då kan ju hon OMÖJLIGT ha skickat det samtidigt som hon pratade med mig på telefon..? 

 

Det kan ju även vara så att posten är sega, men jag begriper inte varför jag då fick intyget från Halmstads kommun så snabbt? Det tog liksom ett dygn. Knappt! Nåja, har inte intyget kommit i morgon så ringer jag facket på måndag. A-kassan gav min intrycket att de kunde hjälpa mig med det hela men sen när jag väl vände mig till dem med informationen så fick jag ett kort och trist mail tillbaka där det i princip bara stod: du är med i facket, vänd dig till dem. Så då får jag väl ta och göra det. 

 

 

 

 

 

Drömmen var riktigt otäck och jag hade sån ångest när jag vaknade. Vet inte hur länge jag låg där i sängen och var omedvetet vaken, övertygad om att jag och alla andra var döda, och att planeten förstörd. 

Svar: både ja och nej. 

 

Jag hade kontakt med Halmstadskommun igår, och IDAG trillade intyget in från dem. Snabba puckar med andra ord. Men intyget från det andra förbannade stället utblir fortfarande. Så nu har jag namngett dem till A-kassan samt lämnat flera telefonnummer till dem. Så vi får väl se vad som händer. Det här är ju totalt oacceptabelt! Jag vill bara börja grina för jag tycker hela den här karusellen är så stressig och jobbig. :( Dessutom blir jag så frustrerad och galet arg att jag bara vill åka dit till deras kontor och slå in fönsterrutorna. Men så kan man ju förstås inte gör annat än i fantasin. Och det är en klen tröst. 

 

Jaja, nu plingade min telefon så nu är vår middag klar. Goodie för jag är svinhungrig. 

 

 

Idag är det tydligen en sån dag... En sån där dag när det helt enkelt inte är bra. Eller dagen har egentligen varit bra. Det gick utför ungefär när jag kom hem och insåg att jag fortfarande inte fått mitt förbannade @!kfdffadkllgk intyg. Jag blev så trött och arg att jag seriöst var på väg att börja grina. Att jag hade fått brev från region halland som sa att de upptäckt att mina cellförändringar var lätta och inte medelsvåra spelar tydligen ingen roll. Inte spelar det heller någon roll att eftersom cellförändringarna är så lätta så kommer det inte bli någon mer undersökning förrän nästa år. Nej nej, allt det där spelade ingen roll, min dag (kväll) var redan förstörd. Och jag var fortfarnade gråtfärdig. Så jag stod i köket och lagade mat och kämpade mot tårarna samtidigt. Misstänker att jag är ganska trött, och har dessutom haft ganska ont både igår och idag (fast idag var det ju rena rama barnleken jämfört med igår när jag hade problem att gå).

 

Nåja, ang. maten så råkade jag hälla i typ en halv deciliter salt och fick därmed släcka en fjärdedel av köttfärsen för att inte salta ihjäl oss. Sen när den förbaskade köttfärssåsen var klar så tyckte jag att den smakade misstänksamt dåligt. Alltså verkligen dåligt. Eftersom jag är lite kinkig och kräsen ibland så fick Mattias smaka på den när han kom hem. Han höll med om att den smakade misstänksamt. Trodde först att det var köttfärsen det var fel på. Men vi gjorde lite efterforskningar och insåg att jag blandat ner gammal creme fraiche i den (bäst föredatumet var idag). Så det var bara att slänga skiten. :@ Så så underbar har min kväll varit. Tack och lov är Mattias en utmärkt lyssnare ibland så nu när jag fått spy galla över lite ditt och datt så känns det bättre. Jag har i alla fall inte lust att gråta längre. 

 

Jaja, ikväll ska jag kurera mig mot förkylningen. Ska infinna mig på ett morgonmöte/seminarium/klubb/grejs 6:45 i morgonbitti så det blir en tidig kväll så jag orkar med morgondagen. 

 

Oh, och ang. mitt arbetsgivarintyg. Har det inte kommit i morgon så tänker jag inte göra fler kontaktförsök utan då skickar jag a-kassan eller facket eller nån på företaget så kanske det blir lite fart på dem. Det är trots allt ett lagbrott att inte lämna ut mitt intyg. 

 

Idag svitar min motivation något. Är fortfarande dåligt med sömnen och förkylningen forsätter att rota sig. Och det är bara 3 grader ute så nu åker vinterjackan fram på riktigt. Jag har förvisso redan använt vinterjacka två gånger. Det är så irriterande med jackorna. Jag har nämligen tre vinterjackor. En som är aaaadeles förstor, rena rama tältet. En som jag kan ha men som är för liten. Samt en som sitter precis lagom men den är trasig. :/ Tror dock att jag kör på den som är förliten idag. Ska iväg på lite möten och sånt där och då vill jag inte komma dit och se ut som ett jäkla tält. Så idag kör jag på "stoppad-korv-looken". Det blir väl... Bra..?

 

I morgon börjar jag redan 6:45. Ska bli intressant att se hur det går att gå upp så tidigt. Håller tummarna för att jag inte väcker Malva.

 

I övrigt så går saker och ting framåt. Idag ska jag få mitt gamla intyg som jag väntat på i över tre veckor. Det var då på tiden! Och jag ska även samla mod (och framför allt tid) och ringa till kvinnokliniken. Det har för tusen gått tre, TRE(!!!) veckor sen min undersökning och jag har inte hört ett jota. Och jag kommer kanske få göra en undersökning i december också (enligt läkaren som undersökte mig sist) och det vore ju himla roligt om de hade lite framförhållning så jag fick veta datum och tid lite i förväg. Jaja, det var det. Dagens gnäll. Nu ska jag packa ryggsäcken och bege mig ut i mörkret och kylan. Ska försöka komma väg lite tidigare idag så jag kan ta det lugnare. På bilen i morse var det nämligen is. Inte vanlig frost utan is (!). Och med tanke på hur blött det var igår så är jag rädd för att det kanske dyker upp lite isfläckar längs vägen. 

 

Jahopp, då var det dags att inleda vecka 2. Känns bra. :) Dagens bonus går till a-kassan som återigen fungerar. Eller fungerar har den väl gjort hela tiden men deras internetkassa har dessvärre inte gjort det. Men nu är kontakten återuppdagen. :)

 

I helgen blev det en tur till Wapnös julmarknad. Finns så mycket fint där. :) Blev lite allmänt småshoppande innan vi åkte hem igen. Malva har dock dragit hem en sån där fruktansvärd, ja potentiellt dödlig, dagisbakterie. Mattias hade feber igår och jag är ganska övertygad om att han hade det i natt och också för han var varm som en ugn. Själv klarade jag mig rätt bra tills i natt för nu har förkylningen slagit rot i mig med, blev inte mycket sömn i natt. Men jag har i alla fall ingen feber så det är jag tacksam för. 

 

Jaja, nu är det dags att rota fram reflexvästen och ge sig ut i mörkret. Blött, mörkt och troligtvis kallt. Och ändå känns det riktigt bra. :)

 

Tror jag börjar känna mig mer bekväm på jobbet (praktiken) nu. Inte för att jag har känt mig obekväm, tvärtom. Men nu har jag i alla fall börjat sova bra. Hade nog sovit hela natten i natt om det inte vore för att Malva väckte oss. Plus att jag vaknade av mig själv en gång men en gång räknas knappast. Natten mellan söndag och måndag vaknade jag liksom 7 gånger. Sen natten därpå 4, och natten därpå 3 och igårnatt 4 gånger. Så 1-2 gånger är ju underbart! 

 

Idag bär det av mot Falkenberg under förmiddagen. Tror dock att vi är tillbaka i Halmstad igen runt lunch. Det är spännande med alla möten. I onsdags fick jag ju följa med till Varberg och lyssna på en massa föreläsningar. Där kände jag mig ganska så vilsen och obekväm men just därför  var det så bra, det är så lärorikt för mig. :)

 

Nåja, ska strax cykla in till stan. Dagarna den här veckan har gått jättefort, kan knappt fatta att det är helg! Och på tal om helgen så har vi väl några idéer men inget spikat ännu ang. vad vi ska hitta på. Vi kör en lite soft "vi tar det som det kommer"- attityd. Goodie. 

 

 

Så vad har hänt sen sist jag skrev?

 

Tjae, jag började praktiken. Har nu jobbat i två dagar och det känns riktigt bra. :) Lite trist är det förvisso att komma hem tidigast halv 6 varje kväll och sedan lägga Malva 1½ timme senare (ja vi försöker tvinga henne i säng redan klockan 7 eftersom hon går upp tidigare nu och har längre dagar på dagis). Själv stupar jag i säng vid 21, eller om jag är riktigt pigg 21:30. Hehe. 

 

Idag bär det av mot Varberg. Spännande! Det är så mycket möten på den här praktikplatsen. Just nu blir jag mest förvirrad av det men å andra sidan är detta som sagt min tredje dag så det är kanske inte så konstigt. Men det ska bli skoj. Kommer dock komma hem ännu senare idag men det är egentligen bara bra för jag behöver ändå bygga upp lite flex för framtida frånvaro (dubbla tandläkarbesök, psykologen, sjukan mm). 

 

Men det riktigt stora sen sist är väl att jag och Mattias förlovat oss. Hihi! :) Det kunde jag ju inte outa sådär på morgonen i mitt förra inlägg men firandet av att det var fyra år sedan gick alltså ut på en nostalgimiddag, nostalgifilm och en förlovning. Lysande! :D Malva den lilla gullungen var för övrigt först med att säga grattis. Skoj (och kanske inte så förvånande). :)

 

Jaja, jag har inte tid att sitta här. Ska borsta tänderna och se över dagens packning en sista gången innan jag ska ut i kylan och cykla in till stan. Vilket påminner mig: jag hade inte sådär katastrof kondition som jag trodde, det går mycket lättare att cykla nu eftersom Mattias den underbaringen pumpade däcken. :)

 

 

 

Idag är det exakt fyra år sedan jag och Mattias träffades. Det firar vi med att äta samma mat som första gången vi åt tillsammans, dvs makaroner och bacon, hehe. Samt kolla på Harry Potter 7 del 1, vilket var filmen som gick på bio när vi sågs. Goodie. Men innan vi kommer till mysigheterna (ja, jag trodde väl aldrig jag skulle referera till makaroner och bacon som mysighet) så ska vi ta oss igenom dagen. Spännande. Mattias har redan åkt med lillskruttan till dagis. Kontrollfreaket i mig mår under omständigheterna bra men är långt ifrån nöjd. Själv sitter jag och väntar på att klockan ska gå lite innan jag beger mig ut i regn och rusk och cyklar in till stan. Uscha! Kunde jag åtminstone inte fått börja med bra väder?

 

Det känns lite märkligt att sitta kvar här hemma medan de andra är på väg till både jobb och dagis. Kruxet är att om jag skulle lämna Malva på dagis (och därmed cykla och lämna henne) så skulle jag ändå behöva lämna henne tidigt om jag ska hinna till dagis och sedan till praktiken i tid. För nej, både jag och Mattias är helt överens om att det är totalt orimligt att jag tar bilen in till stan, mesta dels på grund av parkeringsfrågan. Att stå där en hel dag skulle kosta multum. Så därför cyklar jag och han får ta bilen istället. Det blir nog bra det här. :) 

 

 

Aaaaaj! Gårdagens cykeltur började ta ut sin rätt redan igår. Men idag är det rent ut sagt löjligt vad ont jag har. Tanken på att sätta mig på cykeln igen är milt sagt motbjudande. Tack och lov så behöver jag ju inte göra det. Men i morgon däremot blir det en tur igen, lika bra att plåga arslet till lydighet så fort som möjligt så jag inte inleder praktiken men den klassiska "sadelvärken". 

 

Nyfikenheten gäller resultatet från cellprovet och biopsin. Läkaren sa ju som sagt att det skulle ta en vecka. I måndags hade det gått en vecka och nu är det ju som ni kanske vet torsdag. Med andra ord överväger jag att ringa och fråga hur det går med det där testet. Men samtidigt vet jag ju att det i vanliga fall tar tre-fyra veckor att få svar så jag känner mig lite dum som tjatar om det (men jag skyller det lite på läkaren som sa att det skulle ta en vecka). Sen vet jag inte ens vart man ska ringa för sånt där? Men det kan ju inte vara helt fel att ringa till kvinnokliniken och fråga. I värsta fall säger de väl bara åt mig att ta en sobril och lugna ner mig tio hack. Heheh, inte för att jag äter sobril men ändå. 

 

Jaja, det var det. Ska väl försöka mig på att äta lite frukost, har inte riktigt hunnit med det ännu och nu är jag inte så sugen heller för jag pratade nyss med min handledare från praktiken. Jag känner mig så taggad att jag snarare vill ut och springa tio mil istället för att trycka i mig en töörbulle (okej då, mackorna vi har hemma är inte torra utan saftigt svingoda men ändå). Men något springande blir det minsann inte, jag skulle bara hjärtsnörpen efter typ en meter. Heh.

 

 

 

Idag har jag varit lite hurtig och cyklat in till stan för att träffa psykologen igen. Mötet gick väl rätt bra, men det var svårare att prata den här gången. Visste inte riktigt vad jag skulle säga, förutom att svara på frågorna han ställde. Själva cyklandet var en mardröm. Superskönt att komma ut och sådär men hjälp vilken värdelös kondition jag har! Katastrofal! Så det känns bra att jag ska börja cykla mer på allvar igen. Ska snart cykla vidare till dagis och hämta lillskruttan. Tar ju vanligtvis bilen mest för att jag inte vill att hon ska somna innan vi kommit hem men idag behöver jag cykla dit för att klocka hur lång tid det tar så vi kan ha med det i beräkningen för hämtning och lämning osv när jag börjar praktiken. 

 

 

 

Ja nu går det verkligen undan. Idag blev min praktik godkänd. Hade bett om ett så kort start datum (redan nästa vecka) så förfrågan behandlades redan idag och BAM (!) jag börjar min praktik redan på måndag!! Iiih vad spännande! :) 

 

Nu ska vi bara lösa lite praktiska saker som barnomsorg. 

 

Förutom att besöka arbetsförmedlingen har vi även varit iväg på ett möte med banken idag. Goodie. Det gick förvånansvärt bra. Alltså, vi har ju inte råd att köpa något boende som det är just nu. I alla fall inte i den prisklassen som vi tittade på. Men vi var inte särskilt långt ifrån att kunna göra det så det kändes ju riktigt bra. Får jag bara ett jobb, behöver inte ens vara tillsvidare anställning, så skulle det lösa sig direkt. MEN som vi alla vet så kommer jag inte gå något jobb inom den närmsta tiden. Alltså jag kommer givetvis inte sluta söka, absolut inte, men oddsen för att någon kommer anställa mig minskar för varje dag som går. Tragiskt, stressigt och diskrimminerande. Men det är också sant. Men men, hela "bankupplevelsen" vad ändå positiv och Malva var förvånansvärt snäll. Trött var hon också för hon fick inte sova något innan mötet som började klocka 13. Så när vi väl åkte hem slocknade hon i bilen och har nu sovit i två timmar. Så det är hög tid att väcka henne om vi vill kunna få henne i säng ikväll.

 

 

Hmm, vet inte om jag bloggat om det ännu eller om jag glömt bort det men jag har i alla fall fått praktik nu. På Halmstads näringslivs AB. Och det känns UNDERBART! Tjohoo! :D Fick beskedet redan i fredags på eftermiddagen så idag ska jag spendera tid på att få fram nödvändiga papper. Men först försökte jag få tag på min handläggare på arbetsförmedlingen. Lättare sagt än gjort. 

 

Första gången jag försökte nå henne var hon sjuk. Andra gången på semester, och nu, fjärde gången jag söker kontakt så är hon sjuk. IGEN! Vår kontakthistorik ser inte särskilt ljust ut. Men men, tack och lov så går det ju att få tag på någon annan. Dessvärre kunde han inte hjälpa mig så mycket just nu för det var något krångel med systemet, men jag måste ändå dit så jag tänkte åka dit och trängas med alla andra när de öppnar klockan tio. Lika bra att få det gjort. Sen ska jag ringa och tjata om mina arbetsgivarintyg som jag inte fått ännu. Samtliga lovade att det skulla ta 1-2, max 3, dagar att få dem. Men nu har det gått över en vecka. Grrr! 

 

Jaja, nu ska jag försöka få tag på a-kassan. Plats 17. Hejja hejja! 

 

 

Gårdagens "partaj" bjöd å mixade känslor. När vi väl kom in (kön var definitivt längre än jag trodde den skulle vara) så var det så härlig och positiv stämning bland majoriteten av dem som var där. På dansgolvet. Vilket inte vi var förstås men vi stod alldeles intill så vi märkte ju av den ändå. Men sen började jag lägga märke till alla fyllskallar. Alltså, jag noterade ju dem redan i kön på vägen in, och var medveten om att det fanns en uppsjö med sådana. Men så var det en särskild person, fullare än allt annat, fattar inte hur han lyckdes ens ta sig in. Allt med honom var så motbjudande att jag blev äcklad och illa till mods så fort han kom i vår närhet. Vet inte varför, det var som sagt många fyllisar där men han var den som jag tyckte var obehagligast och vill typ bara fly ut så fort han kom i närheten. Och då var han inte ens otrevlig. Weird. 

 

Sen var det naturligtvis en massa andra fyllskallar där också. Och jag finner hela tillståndet extremt motbjudande, med de där hemska, röda och döda ögonen som inte begriper något och en svajande kropp med en bedövad hjärna som inte kan arbeta. Näe usch, sån där fylla.. Det är äckligt. Totalvidrigt! :(

 

Parken får dock en ENORM minuspoäng. Tror jag var mest besvärad av det för att jag är en sån kontrollnörd. Men på våra (och alla andras) biljetter stod det att det hela skulle börja 23. När klockan var strax efter 23 så sa han som var DJ att det börjar om "en liten, liten stund". En halvtimme senare sa han samma sak. Slutade med att spelningen inte började förrän en hel timme försent, dvs vid midnatt ganska så exakt. Bara det försämrade mitt humör en smula. Och nej, de hade inte problem med ljudet. 

 

Jag hade lite ont redan när vi kom dit för att köa redan vid 10:15. Så när han väl började spela hade vi väntat i 1 tmme och 45 minuter så då hade jag ont på divese ställen. Underligt nog var min ena axel värst, skyller det på min BH som jag typ aldrig använder (VARFÖR tog jag just den????). Så när hans spelning väl var klar klockan 1 så var jag ytterst besvärad för att det gjorde ont. Kändes dessutom som om bäckenet skulle dela på sig och ramla loss/ut. 

 

Men själva spelningen var det inget fel på. Mycket allsång och bra låtar. Många gånger hörde man nästan bara publiken, lite skoj till och från. Dock var mina trumhinnor på väg att packa väskorna och dra för ljudnivån var helt sjuk. 

 

Nåja, efter lite sömn är jag nästan återställd. Var lite orolig för hur Mattias rygg skulle överleva men han fick ju mumsa alvedon innan vi åkte så han klarade sig rätt bra, har ingen aning om hur det är idag för han sover fortfarande. Själv vaknade jag redan vid 8 men lyckades somna om till 9 och gav upp då. Måste ändå ta alla mina morgonpiller så lika bra att pallra sig upp. 

 

Och Malva då? Henne har jag inte ens tänkt på! 

 

Hehe okej då! Det är klart att jag tänkt på henne, men hon har det bra i Oskarström hon. :)

 

Nu ska jag väl försöka förtära någon sorts frukost. Har så ont i halsen idag så vi får väl se hur det går. Började redan igår (innan partajandet så det är inte därför) men nu har det blivit värre. Hoppas verkligen inte jag blivit smittad av Malva. :S 

 

 

 

 

Igår fick Malva nya utslag. Nya, annorlunda utslag som kliar. Så efter ett samtal med 1177 fick vi rådet att inte ge henne mer penicillin och att åka till vårdcentralen nästa dag, dvs idag (hade kontakt med 1177 på kvällen så det var ju inget öppet då). De sa också att om hon fick mer utslag skulle vi åka in direkt, men de har varken blivit fler, eller färre, så idag ringde jag till helgmottagningen på Nyhemsvårdcentral. Och seriöst alltså, de borde få pris i otrevlighet!! :@

 

Förra gången glömdes vi bort. Och sen när vi fick ytterligare ett besök och träffa en läkare så fick vi komma in direkt men kände oss extremt avfärdade. Hon gjorde en liten halvdan undersökning och mer eller mindre kastade ut oss genom dörren (kändes det som). Tur att jag besökte Vallås vårdcentral dagen därpå annars hade Malva troligtvis fortfarande varit jättesjuk. 

 

Idag när jag ringde in så sa jag att det var lite långt att förklara och sedan började jag förklara varpå hon i luren avbryter mig och säger snäsigt: "ja fast vi tar bara in akuta fall!!" (??) 

 

Bara där ville jag ju slänga telefonen i huvudet på henne och åka någon annanstans, tyvärr går ju inte det på helgerna. Så jag förklarade så snabbt jag kunde för att hon inte skulle hinna avbryta och avfärda mig igen. Och helt plötsligt när hon inser att jag inte ringer vårdcentralen klockan nio på en lördagsmorgon bara för att jag tycker det är kul så tar hon mig seriöst. Sen att Malva bara är 1½ år gjorde väl susen också för hon lyssnade mer noggrant när hon fått Malvas personnummer. Nåja, fick återigen höra att vi inte får ge henne mer penicillin och att vi får komma dit, så har en tid dit halv 11 idag.

 

Om det inte vore för att det gällde Malva så hade jag nog inte velat åka dit. Alltså jag fattar, det är inte alltid roligt att jobba helg. Jag VET! Been there, done that! Och när det lider mot dagens slut och de kanske har träffat en hög med människor varav bara hälften kanske var fall som faktiskt behövde uppsöka vårdcentral på helgen så blir man kanske lite irriterad. Men kom igen! Jag var bland de första som ringde in och den jäkla arbetsdagen har nyss börjat så det är inte en godtagbar ursäkt. De enda idioterna de hunnit träffa hittills är väl kollegorna. Och det är INTE mitt fel. Ja, jag blev ytterst irriterad på att vi fått så dåligt bemötande. Okej om det händer en gång, men tre gånger inom loppet av tre besök/kontakter..? Nej det är inte okej!

 

 

 

 

Malva fortsätter att bli bättre. I natt sov hon hela natten och hon har haft bra aptit hittills också. Underbart. :) Däremot så upptäckte vi nya mystiska utslag på hennes rygg strax innan lunch. Jag misstänker att det beror på penicillinet. Utslagen är dock inte särskilt många så jag vet inte riktigt om jag borde kontakta läkaren eller inte. Utslag av penicillinet kan man ju få, men om jag fattat det rätt så ska man bara avbryta behanlingen om det är typ nässelutslag, vilket jag betvivlar att det är.  

 

Dagens andra positiva är att min bälte kom redan idag, så jag tvingar kanske med mig Malva och Mattias på ytterligare en promenad nu när jag kanske kan ut och gå utan att det gör så förbaskat ont. 

 

Dagens negativa är att när bältet faktiskt trillade ner i brevinkastet så såg jag först bara att det var ett stort kuvert och jag blev livrädd att det var från sjukhuset. Läkaren sa ju att det skulle ta ca en vecka, vilket är på måndag. Så jag får väl egentligen svar kanske i slutet på nästa vecka alternativt veckan därpå, men jag har redan börjat noja över svaret på biopsin och cellprovet. Inte blir det bättre av att jag läser skräckhistorier på internet om folk som fått plocka bort hela livmodern. Usch. Tur det händer en massa grejer i helgen så kanske jag glömmer bort det lite. 

 

I morgon ska nämligen jag och Mattias ut på partaj (??? Trodde väl aldrig jag skulle säga/skriva det). Malva ska sova hos sin farmor och farfar i Oskarström då. Ska bli uppriktigt skönt faktiskt att inte behöva ge henne medicinen. På lördag vet jag inte riktigt hur det blir men på söndag morgon och förmiddag så slipper vi det i alla fall. Underbart. Fast de senaste tre gångerna har det gått avsevärt lättare än tidigare gånger. Kanske har hon börjat förlika sig med sitt öde. Eller så har hon lärt sig att hon får något gott efteråt så därför kanske hon finner sig i det. 

 

Sen på söndag är det kalas i Oskarström så vi återser inte Malva förrän på eftermiddagen, men men, hon har ju blivit så mycket bättre nu så det är nog ingen fara. Och vi kan ju dessutom passa på att ta en rejäl sovmorgon. När hände det sist liksom? 

 

 

Idag fick jag ett trevligt telefonsamtal från Halmstads näringslivs AB. Jag har fortfarande inte fått någon praktikplats där men vi pratade lite omkring det och vad som kan förväntas och när jag kan börja osv. Spännande! Någon gång i nästa vecka skulle jag få svar på om jag får komma dit eller inte. HOPPAS! Åh jag blir alldeles pirrig av förväntan. :D 

 

Hon sa dock att de inte är i någon position att rekrytera folk, vilket egentligen den här typen av praktik kanske helst ska gå ut på. MEN min tanke var aldrig att bli rekryterad, superkul om det var möjligt förstås, men jag måste ju vara lite realistisk också. Däremot så har de ju ett väldigt stort nätverk som kan vara till mycket hjälp. Något hon också nämde. :) Åh det vore så roligt att få jobba igen. Tihii! Och ja ja, jag försöker påminna mig själv om att jag inte fått någon praktikplats ännu, men det är svårt att hålla tillbaka hoppet och förväntningarna. 

 

Ang. tristessen så känns det att vi varit lite lätt instängda här hemma. Vi har förvisso varit på några små promenader osv, men nu har det bara varit jag, Malva och Mattias i 3½ dygn. Inte för att vi är sura eller trötta på varandra eller så, men det vore verkligen roligt att göra något annat. Men faktum kvarstår ju: Malva är inte frisk ännu. Men helt klart bättre. Idag sov hon över förväntan efter lunchen med bara ett avbrott som ändå var hyfsat lätt att åtgärda.

 

Och nattens andra halva så fick till och med sova ostört alla tre. Malva (och vi med för den delen) sov som en stock från 3-4 nångång i natt till strax efter 8 i morse. Rena rama himmelriket! Hon åt normalstor frukost och normalstor lunch. Woop woop, det går helt klart åt rätt håll i alla fall. :)

 

Men jag undrar just hur lång inkubationstid den här skiten hade. När vet vi liksom att faran är över för smitta? Känns ju som om att om jag och Mattias blivit smittade borde vi blivit sjuka vid det här laget. Vi har ju liksom varit med Malva hela tiden, dvs sen redan innan det bröt ut ju. Ytterligare ett stort frågetecken är vart tusan hon blev smittad?! INGEN på dagis har haft något liknande, eller ingen hade haft något liknande sist jag hörde ngt från dagis, dvs i månadags. Leo och Elma hade ju "bara" höstblåsor så det var ju knappast från dem hon blev smittad. Såvida inte de drog med något från Leos dagis men lyckades själva undvika att bli smittade?! 

 

Malva har ju å andra sidan en tendens att käka lita på sanden på dagis, om inte hon slutat med det nu, vet inte. Men där lär det ju finnas en del baciller och kattskit så kanske något sånt kan ha gjort henne sjuk. Jaja, jag vet inte. Det ska i alla fall bli skönt att få tillbaka min friska och glada unge. Hon till och med luktar annorlunda nu. Tror det är penicillinet.

 

 

 

 

Nu har vi "bara" 23 doser kvar av det där hemska penicillinet. Malva uppskattar verkligen inte att behöva ta det. Och jag klandrar henne inte. Jag tycker det är illa nog att äta penicillin i tablettform. Så att behöva ta det flytande.. *ryser*

 

Dagens besök hos sjukgymnasten gick väl bra antar jag. Det resulterade i beställning av ett bälte samt en nyinköpt kudde. För tre kuddar är inte tillräckligt många. Hehe. Mattias den stackaren har bara en. Jag kanske ska tvinga på honom någon till för han skulle nog ha nytta av det han med. Ang, bältet skapade det rejält beslutsångest. Kunde inte komma underfund med vilken storlek jag skulle ha. Beställde tillslut det stora bältet även fast jag kunde ha det lilla med. Tyckte det satt liiite lite för hårt. Men å andra sidan känns det ju inte heller bra att råka köpa ett för stort. Men men, får väl skicka tillbaka och byta om det inte blir bra. 

 

Malvas "soliga" humör dämpades lite under eftermiddagen. Hon sov på tok för lite efter lunchen och var extremt upprörd. Hon blir lite lätt galen och bara går runt och skriker och kastar saker och vägrar låta oss ta i henne. Låter som trots nästan, men det är ju för att hon har så ont och inte kan hantera det. Stackars lillan. Men men, över lag har det ändå varit en bättre dag än tidigare men vi har nog ytterligare en jobbig natt att se fram emot. Jag var kanske lite väl naiv och optimistisk i morse när jag trodde vi skulle få mer sömn i natt. 

 

Jaja, det var det. I morgon står det lite telefonsamtal på menyn. Ska försöka få tag på hemvårdsförvaltningen igen. Har tappat räkningen på hur många gånger jag försökt (och vad är det med myndighetspersoner att inte vara tillgänglig på telefon och samtidigt inte klara upp en så enkel sak som att svara på mail?). Lönekontoret ska även jagas (dvs jag måste börja med att leta upp numret för jag har, föga förvånande, lyckats tappa bort det).

 

 

 

 

 I morse när Malva vaknade så fällde hon inte en enda tår. Inte en enda! Natten bjöd förvisso på rekordmånga uppvak med tårar och protester från Malva och sura miner på mig och Mattias, men när morgonen väl kom, eller rättare sagt: när det var dags att gå upp: så var tårarna borta. Jag gick in till henne och hon satt förnöjt i sin säng och pillade på blixtlåset till sin pyjamas som om ingenting har hänt. Som om de senaste tre katastrofnätterna aldrig hänt. Som om dagarna inte varit fyllda med smärta och gråt. 

 

Inte en enda tår! :D Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag blev av det. Avsaknaden av sömn är som bortblåst. Kanske kommer den kännas ikväll, men just nu så känns ungefär allt helt underbart! :D 

 

Nu har Malva snart varit vaken i två timmar och hon har ännu inte fällt en enda tår. Bara klagat på munnen två gånger. Men inte en enda tår! Hon åt till och med frukost! Förvisso inte så mycket, hon drack mest mjölk, men bara det faktum att hon åt utan att gråta av smärta mellan tuggorna var ju underbart. 

 

Penicillinet var förstås ingen höjdare, men trots protester så hölls gåten borta. Detta var första dosen som inte kändes som misshandel. 

 

Så om ca en timme kan jag besöka sjukgymnasten med gott samvete utan att oroa mig över hur kämpigt de har det där hemma. Malva är naturligtvis inte frisk ännu och det kommer säkert komma tårar och skrik under dagen. Men vi kan faktiskt se på Malva att hon börjar må bättre och bara det är ju underbart! :)

 

Jag fortsätter väl gårdagens tema:

 

Uscha vilken natt vi haft! Vid halv 2 gav vi upp och lät Malva sova i vår säng. Från Malvas sida var det trott eller ej vilda protester med skrik och gråt. Då är det illa med tanke på att hon typ aldrig protesterar mot det (fast det händer ju inte så ofta att hon får sova i vår säng heller). Hon har mått så dåligt, antagligen haft ont, att hon inte riktigt vetat vart hon ska ta vägen. Bara skriker och gråter och säger nej, nej till allt. Inget är bra och inget hjälper. :( 

 

Kruxet var som vanligt att jag inte kunde somna när hon låg i vår säng. Och Malva fortsatte dessutom att vakna stup i ett, enda skillnaden var att hon lugnade sig snabbare när hon låg i vår säng. Vid 4 gav jag upp och la henne i sin säng igen, gick förvånansvärt bra ändå. Men det dröjde ju inte särskilt länge innan tårarna var framme igen. Vi gav upp vid 7 och inledde morgonen med det äckliga penicillinet. Följt av lite isglass. I skrivande stund sitter faktiskt Malva framför teven, inbäddad i en filt. Mattias är på ica för att köpa alvedon. 

 

En vänlig främling skänkte mig alvedon med kort utgångsdatum igår, var rena turen, så Malva fick ju en sent på kvällen och kunde äntligen somna (för första läggningen igår tog verkligen lång tid). Men de alvedonen var egentligen för spädbarn så nu ska hon få en sort som är mer anpassad för hennes storlek.

 

Dagens utmaning blir att få i henne vatten. Eller ja, mat också för den delen. Men absolut vatten. Tänkte prova frysa ner lite istärningar och se om hon vill äta det. Isglass i alla ära, det är bättre än ingenting, och perfekt att få efter den äckliga medicinen, men hon ska väl helst kanske inte äta det hela dagen. Särskilt när hennes mage inte mår så bra heller. 

 

Huvva. Jaja, det är bara att kämpa vidare. Mellan stunderna av skrik och gråt kan man ju faktiskt skymta vår vanliga Malva så de stunderna gör det lite lättare. :)

 

Uscha vilken dag vi haft.

 

Under natten vaknade Malva ungefär varnnan timme och vid halv 5 började jag tänka på min försäkring och på döden och sen var det ju kört. Låg och funderade på det en mindre evighet innan jag kunde somna om. Blä! 

 

Sen fick jag avboka dagens möte med min psykolog för att istället ta Malva till vårdcentralen. Kändes lite hemligt för vi fick gå in via ambulansingången. Antar att det var för att inte utsätta andra för en eventuell smitta. Här verkade de i alla fall ta det mer på allvar så vi fick träffa tre olika personer och det blev lite provtagning osv. "Lite provtagning" låter så lätt men det var allt annat än lätt. De behövde bland annat ett halsprov och Malva som redan var allmänt grinig och inte riktigt förstod vad vi höll på med var inte alls med på noterna. Det resulterade i att jag fick hålla fast henne och hon fick under tvång pinnen nerkörd i halsen. :( Usch vad hon grät efter det och humöret repade sig aldrig riktigt. Jag begrep aldrig vad hon har, bara att det är (minst) en infektion i kroppen och hon har bakteriet i halsen så läkaren skrev ut penicillin. Stackars lillan. Och stackars oss som måste tvinga i henne det. Vi som ska vara hennes trygghet har varit elaka hela dagen. :( 

 

Mice som hade jour fick komma hit och vara barnvakt på eftermiddagen så jag kunde åka till sjukhuset för ytterligare undersökning av cellförändringarna. Läkaren jag träffade var verkligen jättebra! Och sköterskan också för den delen. :) Undersökningen var dessvärre ingen hit, cellförändringarna var så pass mkt att han ville knipsa av lite för att skicka till vidare undersökning. Själva knipsandet (som jag varit skiträdd för) kändes inte ens. Men det gjorde dessvärre allt annat. Och nu på kvällen känns det som om någon misshandlat mina nedre regioner. Särskilt när jag står upp. Påminner lite om känslan efter förlossningen (fast lindrigare nu än vad det var då, förstås). 

 

Tanken var även att jag ska genomgå en konisering men eftersom läget är som det är så skjuts det upp på obestämd tid och jag ska få göra ytterligare en undersökning i typ december någon gång (om inte jag minns fel). Men men, antar att allt beror lite på vad provsvaren visar också. Han skulle begära att få dem snabbare så istället för att vänta i tre veckor behöver vi troligtvis bara vänta i ungefär en. Alltid något positivt. Antar jag. 

 

Malva ska äta penicillinet i tio dagar så hon får inledningsvis vara hemma hela denna vecka i alla fall. Mattias ska vabba för henne. Med tanke på hur svårt det var att få i henne medicinen så känns det rätt bra att han är hemma så vi kan hjälpas åt med det. 

 

Är så trött nu så det känns som om jag glömt av hälften av allt jag skulle skriva om. Nu ska Mattias strax bädda ner Malva och själva bänkar vi oss framför teven med lite Once upon a time. Lär väl slockna efter det. Misstänker att den här natten kommer bli en repris från den senaste. 

 

Erhm. Nu har jag gått ifrån inlägget och gått tillbaka så många gånger att det tog en halvtimme att skriva allt. Glömde dessutom publicera det men men. NU gör jag det i alla fall. Bara ett sista gnäll: VARFÖR kan man inte hitta alvedonen när man väl behöver den. Tycker Malvas jäkla alvedon varit överallt och nu när vi behöver den så är det helt plötsligt ingenstans. Grr!

 

Godkväll på er!

 

Idag har vi bara haft en mer eller mindre genomjobbig dag. Eller störig. Genomstörig dag. Vi har väntat, väntat och väntat. Jag väntar fortfarande. Det hela började med att jag ringde 1177 för att rådfråga ang. utslag som Malva har. Små, små rosa/röda prickar över typ hela kroppen, med undantag för ansiktet. Jag var osäker på om det var okej att ta henne till dagis eller inte i morgon och det är väldigt viktigt att hon faktiskt kan vara på dagis/har någon som passar henne just i morgon. Efter ett ganska kort samtal kopplade hon mig till helgmottagningen med rådet att vi skulle träffa en läkare för hon trodde det var scharlakansfeber. Själv trodde jag det var någon form av höstblåsor eftersom både Leo och Elma tycks ha haft/ha det. 

 

Efter att ha väntat på samtal från vårdcentralen fick vi sedan höra att de ville att vi skulle komma dit så fort som möjligt. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen direkt och åkte dit. Väl där glömde klantarslet i receptionen att anmäla att vi var där (vilket får mig att undra vad i allsin dar hon gjorde med datorn som hon stod och knappade på). Vi fick med andra ord vänta, och vänta. Och VÄNTA!! I 80 minuter närmare exakt. Det kom och gick folk och alla fick gå in före oss. Efter en halvtimme övervägde jag att gå ut och fråga henne i receptionen om hon hade koll på hur länge till det skulle dröja men eftersom Malva var så snäll så gjorde jag inte det (ångrade mig bittert sen). Tio 12 var vi på vårdcentralen och tio över 13 fick vi komma in. Då hade ingen av oss ätit lunch heller men tack och lov besitter jag ju någon sorts framförhållning så vi hade tagit med oss frukt till Malva så hon klarade sig i alla fall. 

 

Nåja, besöket gick fort och sköterskan trodde inte det var scharlakansfeber (det trodde inte vi heller). Men för att vara på den säkra sidan skulle vi komma tillbaka i eftermiddag för att träffa en läkare. Så då var det bara att åka hem, förse ungen med mat och sömn och sen vänta. Och vänta, och vänta. Fast just den här väntan var rätt skön för både jag och Mattias slocknade i varsin soffa. Återigen hade jag lite framförhållning och hade satt ett alarm på telefonen annars hade vi nog försovit oss. 

 

Nästa besök gick avsevärt snabbare. Kanske hade de dåligt samvete, jag vet inte. Läkaren gjorde bedömningen att det varken var höstblåsor eller scharlakansfeber utan trodde Malva fått någon sorts virusinfektion och att det tillsammans med hennes torra, käsnliga hy resulterade i en uppsjö med prickar/utslag. Enligt läkaren var det bara att droppa av henne på dagis som vanligt. Så det är exakt vad jag tänker göra. Dock har Malva känts lite väl varm nu under kvällen så jag är livrädd att hon ska ha fått feber. För då kan man väl inte lämna dem på dagis? Det är så svårt för Malva för hon verkar ju sällan påverkad när hon är sjuk, vilket i och för sig är bra men jag blir osäker på när vi ska och inte ska lämna henne på dagis. Men men, förutsatt att hon inte får hög feber så får hon vara på dagis i morgon så jag kan träffa psykologen samt besöka sjukan så de får gräva mig i underlivet och undersöka mina cellförändringar. Usch vad jag INTE ser fram emot det. Men samtidigt ska det bli skönt att få det överstökat. 

 

Jaha, väntandet är inte över. Eftersom jag hade tinat kött i morse så fick jag snällt ställa mig och tillaga det också. Tanken var att det skulle bli köttgryta till middag idag men eftersom maten tar 2-3 timmar att göra (även om det sköter sig själv mycket) så fick vi helt enkelt äta något snabbt idag och äta köttgrytan i morgon. Dessvärre måste ju någon tillaga eländet ändå. Så klockan åtta ungefär borde skiten vara klar. Skulle inte förvåna mig om det blir äckligt. 

 

Jaja, det var dagens "äventyr". Nu ska vi snart få Malva i säng, hur nu det ska gå med tanke på att hon vaknade vid 16 (allt blev ju förskjutet p.g.a. vårdcentralskarusellen).