.

Aaaaaj! Gårdagens cykeltur började ta ut sin rätt redan igår. Men idag är det rent ut sagt löjligt vad ont jag har. Tanken på att sätta mig på cykeln igen är milt sagt motbjudande. Tack och lov så behöver jag ju inte göra det. Men i morgon däremot blir det en tur igen, lika bra att plåga arslet till lydighet så fort som möjligt så jag inte inleder praktiken men den klassiska "sadelvärken". 

 

Nyfikenheten gäller resultatet från cellprovet och biopsin. Läkaren sa ju som sagt att det skulle ta en vecka. I måndags hade det gått en vecka och nu är det ju som ni kanske vet torsdag. Med andra ord överväger jag att ringa och fråga hur det går med det där testet. Men samtidigt vet jag ju att det i vanliga fall tar tre-fyra veckor att få svar så jag känner mig lite dum som tjatar om det (men jag skyller det lite på läkaren som sa att det skulle ta en vecka). Sen vet jag inte ens vart man ska ringa för sånt där? Men det kan ju inte vara helt fel att ringa till kvinnokliniken och fråga. I värsta fall säger de väl bara åt mig att ta en sobril och lugna ner mig tio hack. Heheh, inte för att jag äter sobril men ändå. 

 

Jaja, det var det. Ska väl försöka mig på att äta lite frukost, har inte riktigt hunnit med det ännu och nu är jag inte så sugen heller för jag pratade nyss med min handledare från praktiken. Jag känner mig så taggad att jag snarare vill ut och springa tio mil istället för att trycka i mig en töörbulle (okej då, mackorna vi har hemma är inte torra utan saftigt svingoda men ändå). Men något springande blir det minsann inte, jag skulle bara hjärtsnörpen efter typ en meter. Heh.