.

Hmm.. Skickade ett onödigt sms till Mattias förut där jag bland annat stolt (och lögnaktigt skulle det visa sig) förkunnade att jag skulle passa på att vila eftersom Elsie sov så gott.

 

Direkt efter jag skickat smset fick jag något vansinnies ryck och startade en tvättmaskin, sorterade och vek den torra tvätten, plockade ihop en hel del av Malvas leksaker samt städade lite här och var i köket, hallen och vardagsrummet. VAD HÄNDE ???! Har svassat omkring här hemma och städat nästan hela förmiddagen efter jag lämnat Malva på dagis. Tog en paus och satte mig ner nu eftersom jag började bli yr och insåg att det kanske var dags att dricka lite vatten och äta något. 

 

Om en timme hämtar vi hem Malva igen och efter det kanske jag gör ett nytt försök att vila om flickorna går med på det dvs. Senare i em är det dags för Lillostens första läkarbesök och ännu senare ska vi iväg och kika på en soffgrupp. Goodie. 

 

Hmpf. Igår när jag efter några om och men invigt bärsjalen och äntligen fått Elsie på plats i den så spydde hon ner oss. Hon kräks typ aldrig men igår gjorde hon det flera gånger. Hon kräktes dessutom två gånger i Malvas säng. :/

 

Bärjar känna av sömnbristen igen nu. Känner mig typ sjuk. Yr, matt och konstig. Men det är nog bara avsaknaden av sömn. Blir ju mindre av den varan nu när jag är själv. Hoppas på att försöka tajma så flickorna sover samtidigt idag, men det är ju lättare sagt än gjort. Morgonen började dessutom avsevärt jobbigare än igår. Malva kom tidigare och for runt som ett oväder i vår säng. Tillslut "sparkade" jag upp Mattias för att göra i ordning henne. Han skulle ju ändå upp då. Jag kunde förstås inte somna om så jag gick upp jag med. Malva var busigare än allt annat och tydligen känslig också för jag bråkade på henne och sen tog det flera timmar innan hennes humör repade sig. :@ givetvis förde hon så mycket oväsen att Elsie vaknade och jag var tvungen att plocka bort Malvas frukost igen (hade bara hunnit ställa fram det på bordet). Malvas humör blev ju inte direkt bättre av det. Men jag kan inte amma där inne, i alla fall inte på den sidan som det var dags för (dvs sidan med smärta from hell), och Malva får inte under några som helst omständigheter någonsin äta något utan att vara strängt övervakad (hon är en fara för sig själv).

 

Nu har vi ganska nyligen varit ner till Ica en sväng. Skulle möta upp en kvinna för att köpa en leksak till Malva av henne. En nalle puhtelefon. Tror det var en hit för hon verkar då väldigt nöjd. 

 

Och Elsie då? Tjae hon höll ju låda i två timmar i natt mellan 3-5 så hon slocknade efter morgonamningen och sover än. Har inte ens fått på henne vanliga kläder än så hon fick minsan åka till ica i pyjamas (nerbäddad i vagnen).

 

Igår ringde förövrigt amningsmottagningen ang. provsvaren. De var totalt intetsägande. Dvs de hittade ingenting alls. Ingen svamp och inga bakterier. Nada! Men eftersom mitt sår ändå gör så förbaskat ont och inte vill läka så skulle vi testa att behandla mig för svamp i alla fall. Får väl se. Jag sitter nästan och hoppas att jag har svamp så att behandlingen faktiskt kommer göra någon skillnad. 

 

Det kändes dock inte bra att lämna Malva. Eller... Det kändes ju bra att hon accepterade förskolan och inte var ledsen när jag åkte. Men det kändes så märkligt att åka hem ensam med Elsie. Känner mig rent av elak mot Malva som lämnas bort på det där viset. :-/ Är så irriterande för jag vet att förskolan är bra för Malva (personalen sa ju själva att Malva är ett "perfekt förskolebarn" (i den meningen att hon trivs så bra i den typen av miljö)). Och det är nog bra för mig och Elsie att få lite egen tid tillsammans. Jag vet ju det... Men ändå känner jag mig illojal mot min första "baby". Uscha. Antar att jag vänjer mig så småningom. 

Hade tänkt gå en långpromenad idag men det får nog bli i morgon istället. Sitter och gosar med en liten snuttfia och väntar på att vår investering ska torka. Har köpt en begagnad bärsjal. Tyckte dock den var lite dyr. Betalade 200 (nypris är runt 6-700 tror jag). Hon sa att hon knappt använd den så den var inte sliten alls. Men jag kan inte låta bli att undra varför hon tvättade den åt mig om den knappt var använd. Och om den knappt var använd (och dessutom nytvättad) varför var den full av katthår?! 

Ska tvätta den här hemma en gång också tänkte jag, och sanera den från katthår. Tyvärr får den inte tumlas så jag måste nog rolla samt plocka bort allt för hand. På 5 meter tyg. Kuuuul! 

Ooops! Det kursiva i detta inlägg skrevs för två dagar sedan. Jag var tvungen att avbryta och sen glömde jag visst bort det. Så här kommer en dagsfärsk uppföljning. 

 

Vi åkte ut till Flygstaden under förmiddagen för att låta Malva vara med i Maxiknatet. Elsie var inte riktigt imponerad utan skrek en hel del men lugnade ner sig efter lite inte alltför mysigt snuttande i bilen. Maxiknatet är en liten löprunda för barn på 1 eller 2 kilometer. Malva fick springa 1 kilometer med Mattias som sällskap. Det var rätt mycket folk och Malva var lite stirrig men hon var så duktig ändå och sprang nästan hela vägen. :) Väl i mål fick alla deltagande barn en goodiebag. Jag tycker faktiskt den var förvånansvärt välfylld med tanke på att startavgiften bara var 20 kr, eller vilken fribillig summa över det som man vill betala (alla pengarna skulle gå till barncancerfonden). 

 

Nåja, Malva tyckte som sagt det var rätt skoj. De hade även ställt upp en hoppborg och hade människor i diverse utklädnader som gick om kring. En T-rex vandrade runt och delade ut rabatt på inträde nånstans, tror det var Äventyrslandet eller nåt liknande. Malva tyckte dock inte om den och blev lite upprörd och rädd när den kom till oss. Hon gillade inte "krockodilen" utan ville att jag skulle flytta på mig när den kom (hon var i min famn då hon ville bli buren ovanligt mycket för att vara Malva). 

 

Lillskruttan var väldigt trött efteråt. Vi gick på ÖoB och investerade i en vattenkokare och åtta korvar som vi delade på. Malva fick ett infall och bara satte sig ner på marken (???) hon satte sig alltså ner frivilligt för hon tycktes inte orka stå. Weird för att vara Malva. Vi trodde hon skulle sova som en stock när vi kom hem igen. Det gjorde hon inte. Malva har inte sovit alls idag. Hon är så lurig vår lillskutta. Lillosten däremot har sovit som en ängel som vanligt.  Och nu är det veckohandling som står på menyn.

 

Ciao!

Antar att det är dags att jag skriver ner förlossningen medan jag har den i någorlunda färskt minne.

 

Det hela började med att jag kände att jag mådde dåligt vid 15-16 tiden på måndagen. Jag hade precis ätit godis så jag antog att jag helt enkelt ätit för mycket godis och det var därför jag kände mig dålig. Hade lite ont i magen och kände mig lätt illamående. Magvärken var verkligen inte som värkar utan det satt i hela tiden, och väldigt högt upp i magen så jag blev nästan paranoid och trodde jag fått fel på något organ eller nåt. Nåja, jag blev sakta men säkert sämre. Vid 17 noterade jag att magsmärtorna började komma och gå lite. Det gjorde fortfarande ont hela tiden men smärtan ökade i styrka med jämna mellanrum. Då började jag tänkte att det kanske var förlossningen som startat men smärtan satt fortfarande så himla högt upp i magen. Vi åt middag nån gång runt halv 18 eller nåt och klockan 18:00 tog jag en alvedon. Den hjälpte inte direkt och vid 19 la jag mig på sängen i ett försök att vila bort smärtan. Jag var fortfarande osäker på om förlossningen startat eller inte. Hann inte ligga särskilt länge innan jag kände två jättestarka knäpp inombords med bara en liten stunds mellanrum (kanske 20-30 sekunder (?) max). Då var vä klockan cirka 19:05.Haha, det var sjukt otäckt och jag blev lite lätt skraj. Hojtade på Mattias och berättade det. Jag vet att folk ibland beskriver vattenavgång exakt så men eftersom jag inte kände något mer så tänkte jag att hinnorna kanske inte gick sönder ändå. Så jag låg faktiskt var i sängen. Men någon minut senare började det kännas misstänksamt så jag klev upp och då bara rann det. Haha uscha. Jag var väl lite nervös och uppspelt så jag stod i vardagsrummet med vattenrinnande längs benen och fnissade. Det var löjligt generande. Mattias fick dra för fönstret medan jag bara stod stilla. Så fort det kom en värk (som fortfarande var väldigt lätta) eller om jag rörde mig en milimeter så rann det bara ännu mer. Vi förbrukade en hel del handdukar. 

 

Jag förflyttade mig så småningom till duschen för atti nte blöta ner hela lägenheten och Mattias fick passa på att lägga Malva. Jag orkade dock inte stå där särskilt länge (av uttråkning inte för att det gjorde överdrivet ont) så efter ett tag bunkrade jag upp med fler handdukar och satte mig i fåtöljen. Då började faktiskt värkarna bli starkare. Ringde in till förlossningen vid halv 21. Värkarna gjorde fortfarande inte överdrivet ont men jag hade börjat andas igenom dem och tänkte att det kunde vara bra att meddela förlossningen. Då fick vi order om att komma in till sjukhuset då det tydligen är rutin vid vattenavgång oavsett om man har värkar eller ej (hade jag ingen aning om). Direkt efter samtalet med förlossningen ringde vi svärmor som var jourhavande barnvakt. Strax efter det blev värkarna mycket starkare för det gjorde löjligt ont. Fattade knappt hur jag skulle få på mig kläder (var byxlös efter duschen eftersom det rann vatten hela tiden). Jag vet att vår barnvakt kom snabbt efter att vi ringt men jösses vad de sista 5-10 minutrarna kändes långa. 

 

Väl på väg upp till sjukhuset så hade jag inte så överdrivet många värkar, vad jag kan minnas, men de gjorde sjukt ont. Men när vi däremot kommit fram och skulle gå in så kom de helt plötsligt väldigt tätt. Nu vet ni kanske inte hur långt det är från parkeringen och in till förlossningen men det tar vanligtvis bara några minuter att gå (beror på hur snabb hissen är). Under den korta sträckan var vi tvugna att stanna 7 gånger så jag kunde luta mig mot något och andas för det gjorde för överjävligt ont. Tog 10-15 att bara komma in till förlossningen. 

 

Vi skrev in 21:34 och ganska omgående började de med undersökningarna. Det var fruktansvärt! Hade en barnmorskestudent som var ganska varsam men sen hade vi även en "vanlig" barnmorska som gjorde samma undersökning igen för att  dubbelkolla och hon var INTE varsam. Envisades dessutom med att undersöka mig mitt i en värk. Helvete är ett milt ord för att beskriva känslan jag kände då. Var 5 cm öppen enligt barnmorskestudenten. Enligt den andra barnmorskan var jag 5-8 cm öppen (jag var 5 men "töjdes" (??) under värken när hon undersökte mig).

 

Eftersom jag hade så förbaskat ont så erbjöd de mig lustgas, fick det 22:00 (dvs bara 25 min efter inskrivningen). Jag tyckte den var klen så de ökade på styrkan (halleluljah!). De frågade om jag ville bada. Först tackade jag ja men fick en värk direkt efter jag sagt ja och då ångrade jag mig tvärt och sa att jag inte ville. Kändes inte som om jag skulle kunna ta mig till badet. 

 

De föreslog då att jag skulle lägga mig på sidan i alla fall så jag fick byta ställning. Efetr lite krångel låg jag på vänster sida och de ville att jag skulle lägga upp mitt ben i ett stöd. Men stödet var för högt och jag har ju haft en nerv i kläm som då började bråka, samtidigt som jag hade en värk förstås. Då trillade första (och enda?) svordomen fram för fy tusan vad ont det gjorde. Efter några om och men hade de sänkt fot/benstödet och jag hann precis lägga min till rätta när jag kände att krystvärkarna startade. Notera att allt det här skedde väldigt fort. Jag fick som sagt lustgasen 22:00 och 22:05 startade krystvärkarna. Då sa jag hejdå till lustgasen (eller egentligen inte för jag höll ju fortfarande i den, jag använde den bara inte). Istället baddade de med riktigt hett vatten, helt underbar smärtländring (varför hade jag inte det med Malva??). Krystandet gick väl bra antar jag. Mattias och barnmorskorna var på mig lite om att jag skulle komma ihåg att andas också. Personligen tyckte jag att jag faktiskt hade läget under kontroll och tyckte att jag kunde hålla andan betydligt längre. Jag ville ju liksom bara ha ut ungen. Pronto. Men men, andas behöver man ju tydligen också göra. ;) 22:16 var i alla fall Elsie ute.

 

Från inskrivningen till att hon var ute gick det ca 45 minuter så allt gick väldigt fort, och förvånansvärt bra också med tanke på hur fort det gick. Behövde inga stygn alls denna gång, underbart! 

 

Det är lite roligt att jämföra händelseförloppet (öppningsförloppet tror jag det är) med Malvas förlossning. Då ser man tydligt hur fort det gick. Hehe. 

 

Översta bilden är Malvas förlossning och den nedre är Elsies. Antar att varje sån punkt är en undersökning. 

 

 

Hehe. Det gick som sagt ganska fort. :)

Känns som om vi nått någon sorts vändpunkt nu. Igår grät jag bittra tårar (igen). Men då berodde det på försäkringskassan. Jag blev helt vansinnigt upprörd på dem. Ringde nämligen in för att fråga hur det gick med min föräldrapenning. Tänkte att eftersom de nu godkänt vabbet så måste de ju vara klara med inkomstutredningen. Sagt och gjort. Jag fick tag på dem och hon bekräftade att den inkomstutredningen var klar (fast det visste jag ju redan eftersom de redan skickat pengar för vabbet). Men när jag frågade om min föräldrapenning så meddelade kvinnan på försäkringskassan att den inte var klar för att man skulle göra en inkomstutredning för den också (????). Här började jag bli riktigt misstänksam. Jag kunde liksom inte begripa varför de skulle göra ytterligare en inkomstutredning och kräva in exakt samma uppgifter, från exakt samma personer rörande exakt samma tidsperiod. Resultatet borde ju rent logiskt sett bli det samma. Dessutom hade de ju redan kommit fram till att jag skyddat min sgi. Men kvinnan från försäkringskassan var envis och meddelade att de gjorde två separata inkomstutredningar och att de redan skickat iväg papper till min (förra) arbetsgivare gällande detta och att de skulle invänta svar från dem. Hon gjorde noteringar under samtalet och sa att hon skulle skicka ärendet vidare (notera här att jag första gången ansökte om föräldrapenningen i januari, men gjorde en ändring i den i början på mars eftersom de ändå inte godkänt den. Så med ändringen i åtanke så hade det inte hänt något i mitt ärende på över en månad (trots att handläggningstiden är en månad). 

 

Efter samtalet blev jag som sagt så upprörd att jag satt här hemma och lipade och muttrade och hade bara lust att ge upp för jag har jagat dem så jäkla mycket de senaste månaderna och kände att jag orkar inte fortsätta jaga dem i ytterligare en månad eller två. :@ 

 

Trots den dåliga inledningen i onsdags så blev det faktiskt bättre senare. Jag kom på idén att bara amma sittandes på sängkanten och vips så fungerade det (!?). Förvisso inte problemfritt, och lååångt ifrån smärtfritt men eftersom jag pumpat en del så har jag fått chans att läka lite, och huvudsaken var ju att Lillosten faktiskt ammade och inte bara tuggade på mig för att sedan skrika lite och sedan tugga lite till. Så i natt har jag faktiskt ammat vid alla måltiderna (till Mattias stora glädje tror jag eftersom han fått sova relativt ostört i natt). Jag kan dock inte göra det alltför ofta för jag får vansinnigt ont i ryggen av att sitta på sängkanten och amma. Och dessutom får hon inte alls rätt tag vilket innebär att det redan börjat bli sämre och mer smärtsamt igen. Men sakta men säkert ska vi väl få ordning på detta. Känner mig i alla fall hoppfull nu. 

 

En annan positiv sak från gårdagen var att hembesöket från bvc gick så bra. Malva tyckte det var lite roligt och spännande även om hon inte  riktigt tyckte om att vi pratade så mycket med varandra. "Mamma inte prata" fick vi höra ganska många gånger. Dagens höjdpunkt var vägningen. Trots strul och elände så hade Elsie gått upp till 3365 gram. Vilket förvisso är 100 gram under födselvikten men det är ändå en okej viktuppgång sedan pku-provet en vecka tidigare då hon vägde 3170 gram. Så vi fick godkänt på viktuppgången. Tjohoo! :D Hoppas bara det håller i sig. Har för mig att de vill att man inom två veckor ska ha passerat födselvikten så vi har ju några dagar till på oss att göra det. :)

 

Gårdagens positiva händelser har tydligen hållt i sig. Idag fick jag nämligen ett sms från försäkringskassan som sa att de skulle skicka pengar till mig i morgon. Nyfiket loggade jag in på hemsidan och TADAA!! Föräldrapenningen är godkänd och alla kommande utbetalningar finns registrerade. Så uppenbarligen behövdes det inte en extra inkomstutredning för att återigen räkna ut att jag skyddat min sgi och har rätt till samma dagersättning som jag hade med Malva (undrar om hon jag pratade med var ny på jobbet?). Men det är jäkligt irriterande att jag fått jaga dem så vansinnigt mycket den senaste tiden. Skönt att det är över nu och att vi slipper fundera över det där. Nu ska det bara fungera. :)

 

 

 

ZzzzZzzz.. Har egentligen fått hyfsat med sömn i natt (5 timmar uppdelat i två omgångar) men jag känner min ändå mer död än levande idag. Kunde dessutom inte somna ordentligt efter nattens andra matning vid 4 i morse. Jag frös som en galning, frös fortfarande när Lillosten vaknade vid 7. Nu sitter jag här med dubbla tröjor och kanske inte fryser men det är minsann inte varmt heller.

 

Idag får vi besök av bvc. Goodie. Ska bli intressant att se vad hon väger. Hoppas innerligt att hon gått upp bra i vikt men känner mig lätt skeptisk med tanke på hur mycket amningen krånglar. Igår satt vi här hemma och grät ikapp av frustration (ja, det gjorde ju ont också men det var då inte därför tårarna forsade den här gången). Längtar tills alla hormoner lugnar ner sig lite så jag inte är så förbaskat känslig hela tiden. Men ang. maten så skulle hon väl inte vara så pass lugn och snäll om hon höll på att svälta ihjäl. Hon, hon hon. Vi har ju faktiskt beslutat oss för att hon får heta Elsie. Fast Malvas namnförslag hänger nog med ett tag till, dvs Lillosten. Hehe. 

 

Jaja det var det. Nu ska jag ringa och tjata på försäkringskassan. Misstänker att de glömt bort mig eftersom det nu gått en månad sen jag ansökte om föräldrapenning och de har fortfarande inte fattat något beslut i mitt ärende. Det handlar förvisso inte om någon imponerande summa men det vore ju inte så dumt att få lite pengar. 

 

I eftermiddag har vi förresten varit hemma i en hel vecka. Känns konstigt. Känns som om vi varit hemma längre, i typ en månad eller något. Underligt nog mår jag inte lika bra i kroppen nu som jag gjorde då. Har fått tillbaka foglossningen och vissa dagar är den totalt fruktansvärd. Har dessutom ingen kraft alls. Orkar knappt lyfta Malva och om jag gör det orkar jag inte hålla i henne särskilt länge. :( Och för några dagar sedan var jag nära att vurpa och slå huvudet i databordet när jag skulle resa mig upp från golvet för jag orkade visst inte ta mig upp. Knasigt. Hoppas det är övergående. :(

 

Kanske ska skriva en rad om min födelsedag också. I måndags fyllde Elsie en vecka och jag själv fyllde 27. Kan inte påstå att det känns märkvärdigt. Är många år sen födelsedagen gjorde det. Men vi hade trevligt och bjöd på fika. Påsken firade vi som hastigast i Oskarström i lördags. Det var trevligt det med. Jag gruvade mig dock väldigt mycket innan. Mestadels eftersom amningen som sagt inte fungerar. Men det var så roligt för Malva var så glad och hade så kul. Var nog första gången hon lekte så mycket och aktivt med kusinen Willgott. Underbart att se och lyssna på. För de bjöd verkligen på en hel del fnitter och skratt. :) 

 

Jaja, jag ska väl ringa försäkringskassan nu och få det överstökat. Är väl milslånga köer dit.

 

 

 

 

 Igår kom vi hem från BB. I skrivande stund känns det väl sådär. Är jätteskönt att vara hemma men jag har troligtvis blivit sjuk (???). Typiskt! Jag hade förvisso blivit sjuk oavsett om jag varit hemma eller på BB men på BB kan man lata sig mer. Men det känns ändå bra att vara hemma. Skönt att sova i vår säng. Och skönt att träffa Malva igen. Så nu är familjen återigen samlad och komplett. Härligt. Det vore rent av perfekt om inte 50% av oss var sjuka (jag och Malva).