.

Antar att det är dags att jag skriver ner förlossningen medan jag har den i någorlunda färskt minne.

 

Det hela började med att jag kände att jag mådde dåligt vid 15-16 tiden på måndagen. Jag hade precis ätit godis så jag antog att jag helt enkelt ätit för mycket godis och det var därför jag kände mig dålig. Hade lite ont i magen och kände mig lätt illamående. Magvärken var verkligen inte som värkar utan det satt i hela tiden, och väldigt högt upp i magen så jag blev nästan paranoid och trodde jag fått fel på något organ eller nåt. Nåja, jag blev sakta men säkert sämre. Vid 17 noterade jag att magsmärtorna började komma och gå lite. Det gjorde fortfarande ont hela tiden men smärtan ökade i styrka med jämna mellanrum. Då började jag tänkte att det kanske var förlossningen som startat men smärtan satt fortfarande så himla högt upp i magen. Vi åt middag nån gång runt halv 18 eller nåt och klockan 18:00 tog jag en alvedon. Den hjälpte inte direkt och vid 19 la jag mig på sängen i ett försök att vila bort smärtan. Jag var fortfarande osäker på om förlossningen startat eller inte. Hann inte ligga särskilt länge innan jag kände två jättestarka knäpp inombords med bara en liten stunds mellanrum (kanske 20-30 sekunder (?) max). Då var vä klockan cirka 19:05.Haha, det var sjukt otäckt och jag blev lite lätt skraj. Hojtade på Mattias och berättade det. Jag vet att folk ibland beskriver vattenavgång exakt så men eftersom jag inte kände något mer så tänkte jag att hinnorna kanske inte gick sönder ändå. Så jag låg faktiskt var i sängen. Men någon minut senare började det kännas misstänksamt så jag klev upp och då bara rann det. Haha uscha. Jag var väl lite nervös och uppspelt så jag stod i vardagsrummet med vattenrinnande längs benen och fnissade. Det var löjligt generande. Mattias fick dra för fönstret medan jag bara stod stilla. Så fort det kom en värk (som fortfarande var väldigt lätta) eller om jag rörde mig en milimeter så rann det bara ännu mer. Vi förbrukade en hel del handdukar. 

 

Jag förflyttade mig så småningom till duschen för atti nte blöta ner hela lägenheten och Mattias fick passa på att lägga Malva. Jag orkade dock inte stå där särskilt länge (av uttråkning inte för att det gjorde överdrivet ont) så efter ett tag bunkrade jag upp med fler handdukar och satte mig i fåtöljen. Då började faktiskt värkarna bli starkare. Ringde in till förlossningen vid halv 21. Värkarna gjorde fortfarande inte överdrivet ont men jag hade börjat andas igenom dem och tänkte att det kunde vara bra att meddela förlossningen. Då fick vi order om att komma in till sjukhuset då det tydligen är rutin vid vattenavgång oavsett om man har värkar eller ej (hade jag ingen aning om). Direkt efter samtalet med förlossningen ringde vi svärmor som var jourhavande barnvakt. Strax efter det blev värkarna mycket starkare för det gjorde löjligt ont. Fattade knappt hur jag skulle få på mig kläder (var byxlös efter duschen eftersom det rann vatten hela tiden). Jag vet att vår barnvakt kom snabbt efter att vi ringt men jösses vad de sista 5-10 minutrarna kändes långa. 

 

Väl på väg upp till sjukhuset så hade jag inte så överdrivet många värkar, vad jag kan minnas, men de gjorde sjukt ont. Men när vi däremot kommit fram och skulle gå in så kom de helt plötsligt väldigt tätt. Nu vet ni kanske inte hur långt det är från parkeringen och in till förlossningen men det tar vanligtvis bara några minuter att gå (beror på hur snabb hissen är). Under den korta sträckan var vi tvugna att stanna 7 gånger så jag kunde luta mig mot något och andas för det gjorde för överjävligt ont. Tog 10-15 att bara komma in till förlossningen. 

 

Vi skrev in 21:34 och ganska omgående började de med undersökningarna. Det var fruktansvärt! Hade en barnmorskestudent som var ganska varsam men sen hade vi även en "vanlig" barnmorska som gjorde samma undersökning igen för att  dubbelkolla och hon var INTE varsam. Envisades dessutom med att undersöka mig mitt i en värk. Helvete är ett milt ord för att beskriva känslan jag kände då. Var 5 cm öppen enligt barnmorskestudenten. Enligt den andra barnmorskan var jag 5-8 cm öppen (jag var 5 men "töjdes" (??) under värken när hon undersökte mig).

 

Eftersom jag hade så förbaskat ont så erbjöd de mig lustgas, fick det 22:00 (dvs bara 25 min efter inskrivningen). Jag tyckte den var klen så de ökade på styrkan (halleluljah!). De frågade om jag ville bada. Först tackade jag ja men fick en värk direkt efter jag sagt ja och då ångrade jag mig tvärt och sa att jag inte ville. Kändes inte som om jag skulle kunna ta mig till badet. 

 

De föreslog då att jag skulle lägga mig på sidan i alla fall så jag fick byta ställning. Efetr lite krångel låg jag på vänster sida och de ville att jag skulle lägga upp mitt ben i ett stöd. Men stödet var för högt och jag har ju haft en nerv i kläm som då började bråka, samtidigt som jag hade en värk förstås. Då trillade första (och enda?) svordomen fram för fy tusan vad ont det gjorde. Efter några om och men hade de sänkt fot/benstödet och jag hann precis lägga min till rätta när jag kände att krystvärkarna startade. Notera att allt det här skedde väldigt fort. Jag fick som sagt lustgasen 22:00 och 22:05 startade krystvärkarna. Då sa jag hejdå till lustgasen (eller egentligen inte för jag höll ju fortfarande i den, jag använde den bara inte). Istället baddade de med riktigt hett vatten, helt underbar smärtländring (varför hade jag inte det med Malva??). Krystandet gick väl bra antar jag. Mattias och barnmorskorna var på mig lite om att jag skulle komma ihåg att andas också. Personligen tyckte jag att jag faktiskt hade läget under kontroll och tyckte att jag kunde hålla andan betydligt längre. Jag ville ju liksom bara ha ut ungen. Pronto. Men men, andas behöver man ju tydligen också göra. ;) 22:16 var i alla fall Elsie ute.

 

Från inskrivningen till att hon var ute gick det ca 45 minuter så allt gick väldigt fort, och förvånansvärt bra också med tanke på hur fort det gick. Behövde inga stygn alls denna gång, underbart! 

 

Det är lite roligt att jämföra händelseförloppet (öppningsförloppet tror jag det är) med Malvas förlossning. Då ser man tydligt hur fort det gick. Hehe. 

 

Översta bilden är Malvas förlossning och den nedre är Elsies. Antar att varje sån punkt är en undersökning. 

 

 

Hehe. Det gick som sagt ganska fort. :)