.

Precis som jag misstänkte så ville läkarna höja min dos. Så nu går jag upp från 25 till 75 och ska ta nya prover om ca en månad. I knew it! 

 

Idag är för övrigt sista dagen här i Jämtland. I morgon bär det av söderut med Stockholm som mål. Där ska vi hälsa på Mattias gammelfarmor och gammelmormor. Goodie. Men vi kanske gör en liten avstickare i Gävle och hälsar på lillasysteryster om hon har tid med oss. 

 

Så sista dagen i Jämtland. Vad har vi gjort? Ingenting! Jag gick husesyn i pappas husvagn som han köpte idag. Samt gjorde av med en mindre förmögenhet på ica trots att jag knappt köpte något. Nu har vi nyss intagit en middag som bland annat bestod av en fullkomligt gudomligt god vinmarinerad kassler. Lovely! Ikväll ska vi nog göra en del förberedande packning samt spela Catan. Jag har ännu inte lyckats sitta på vinnarstolen men det sägs ju att hoppet är det sista som dör.

 

 

 

 Nu är jag irriterad på min vårdcentral. Igen. Måndagen den 18e var jag där och tog blodprover för att kolla min sköldkörtel som mått väldigt dåligt av för hög dos levaxin. Notera att detta nästan är två veckor sedan. Då det provet togs hade jag gått på jättelåg dos för att försöka få upp mina värden lite som var helt åt skogen fel. Nåå, tror ni vårdcentralen ringt och berättat för mig hur mina värden varit?? NEJ! :@  Och nu har det gått nästan två veckor. 

 

Så igår fick jag nog av att vänta och ringde och bokade en telefontid och blev idag uppringd av en läkare. Då fick jag veta att mitt tsh stigit från det löjligt låga 0.05 (eller vad det nu var) till 4.37. Dessa värden säger er kanske inte så mycket men 4.37 är för högt. Med andra ord har jag gått på för låg dos för länge så nu är mina värden fel men åt andra hållet. Igen. Notera också att detta var mina värden för snart två veckor sedan. Dvs jag har fortsatt att äta för låg dos i ytterligare två veckor. Så jag fattar inte vad de ska basera min nya dosering på eftersom mina värden troligtvis är ännu högre nu. Gaaah! Förbannad!!! Värdet är inte farligt förhögt eller så. Det har varit värre. Sist jag mådde dåligt p.g.a. för högt värde hade jag ett tsh på 6 så jag är kanske inte där ännu. Men trött, seg och sliten har jag ju känt mig så jag är väl på väg. Usch! Misstänker att min läkare kanske tyckte att mitt värde var så pass lite över referensvärdet att det inte var något att bry sig om. Men samtidigt tycker jag att hon också borde tänka på hur mycket mitt värde stigit de senaste veckorna och då kan ju en idiot räkna ut att det troligtvis kommer fortsätta stiga ett bra tag till. 25 mikrogram som jag ätit nu har aldrig varit tillräklig dos för att hålla mig på en normal nivå.

 

Jaja. Nu inväntar jag ytterligare ett samtal för att få veta min dosändring. Hade inte jag hört av mig igår så hade jag troligtvis fått äta den förlåga dosen hela helgen också. Hmpf! 

 

Men om vi lägger gnället åt sidan så måste jag bara berätta att Malva nyss, förvånansvärt tydligt, uttalade ordet: "busunge". Jag sa det förvisso först men hon upprepade det efter mig och man hörde helt tydligt vad hon sa. Hihi, tokfia. Sen när Mattias frågade om hon kunde säga busunge så nickade hon bara och sa: mmhm. :D 

 

 

Ska väl göra ett inlägg om att vi kommit fram också.. Så.. Tadaa! Framme! :)

 

Resan gick bra. Inga olyckor och inga katastrofer. Det tog 14 timmar och då körde vi mer eller mindre hela tiden. Bytte förare ganska ofta för vi var så trötta, men de stoppen varade ju liksom 1-2 minuter typ. Max. Sen gjorde vi två längre stopp för Malva då hon dels fick välling och ny blöja och vid ett annat tillfälle fick hon lite frukost. 

 

Malva hade nog ont i rumpan och tyckte det var obekvämt att sitta. I början vaknade hon 1 gång i timmen och var missnöjd/ledsen. Vid två tillfällen var hon mer eller mindre hysterisk. Sen vaknade hon med allt kortare mellanrum. från en timme och ner till 30 minuter, och sen ner till 20 osv. Men men, det gick rätt så bra ändå tycker jag även om körningen som vanligt var jobbig. Malva gjorde ju att den som skulle vila inte direkt fick någon vila. Jag sov totalt en timme tror jag. 30 minuter nångång efter Mora och sen ytterligare 30 minuter när vi passerat Östersund. Huvva, det var lite kämigt. Mattias fick lite mer sömn men han hade ju dessutom jobbat hela dagen innan så han var ju lika slut han. 

 

Nåja. Väl framme åt vi frukost och sedan fick Mattias gå och lägga sig. Malva hade ju sovit betydligt mer än oss på natten så hon var ju pigg. Jag tog med henne till Åshamra så hon fick busa av sig lite. Sen kunde vi åka hem, äta lunch och ÄNTLIGEN lägga Malva så vi fick sova alla tre. Det. Var. LJUVLIGT! :) 

 

Är fortfarande lite sega idag men känner oss i alla fall mer normala. Efter att ha kört en hel natt så känner jag mig alltid bakis dagen efter. Seg, törstig och allmänt obekväm. Knasigt. 

 

--------------------------------------------

 

I morgon är det bröllop som står på menyn. Jag måste nog vara den mest otacksamma bröllopsgästen i hela Sverige. I hela världen. Kanske hela universum.

 

Jag är givetvis jätteglad för deras skull. Det är jätteroligt att de ska gifta sig. Men jag blir så fruktansvärt obekväm på såna där tillställningar. Så mycket människor. Allt ska vara fint, uppklätt och.. Perfekt. Typ. Alltså missförstå mig inte. De som ska gifta sig är verkligen inte såna (då hade de ju knappast kunnat vara vän med mig, slarvpelle som jag är). Men bröllop och sånt. Det är ju en fin tillställning. Med MASSOR av människor. Jaja, det behöver inte vara en massa människor. Men vi kommer vara cirka 90 gäster. 90!!!! Det är ungefär 80 personer över min bekvämlighetsgräns. :S Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Får prestationsångest bara jag tänker på det. Blä! En liten del av mig önskar till och med att Malva ska bli sjuk när vi är där så att vi måste åka hem, bara för att det känns så fruktansvärt att vandra omkring bland alla dessa kända och okända människor. Som sagt: jag är en vansinnigt otacksam bröllopsgäst. Socialt obekväm och förtappad. Jag vill jättegärna fira dem och är jätteglad för deras skull. Men inombords känns det ungefär som att be någon med cellskräck sätta sig ett litet skåp som man sedan ska låsa. Och kasta bort nyckeln till. 

 

 Och ja. Jag borde kanske göra något åt det där. Kanske.

 

 

 

Har yrat omkring här hemma hela förmiddagen och det känns som om jag inte åstakommer något alls. Men två resväskor ligger bilen tillsammans med Malvas stol och madrass till resesängen. Så lite rätt måste jag ju gjort ändå. Resesängen ligger för tillfället i Oskarström så den packar vi i eftermiddag. Ska hämta Malva på dagis om knappt en timme och sen åker hon vidare till Oskarström så jag får sova lite. Goodie. Känns märkligt att knappt umgås med henne alls idag men det lär ju kännas bra att ha sovit i natt när jag kör i mörkret mitt ute i ingenmansland.

 

Packningen är nog värst. Känns ibland som man packar för mycket av vissa saker och förlite av andra. Alternativt glömmer det helt. Hmm. Nåja, det får bli som det blir. Trott eller ej men det finns ju liksom affärer i Jämtland också. Hehe. Men jag måste nog göra en avstickare till apoteket. Upptäckte till min stora förskräckelse att jag bara har fyra järntabletter kvar så det är bäst att inhandla mer innan helgen. Jaja, det var det. Nu ska jag väl yra vidare och låtsas att jag gör något vettigt. 

 

Adjöken!

 

 

Om det är någon rutin som är mer eller mindre helig så måste det nog gälla maten. Idag har jag roat mig med bakning hela dagen (och håller fortfarande på, även fast jag sitter här och skriver också). Hur som haver så började jag må riktigt dåligt vid 11. Trött(are), yr och började känna mig skakis. Insåg då att jag inte ätit något. På hela dagen. Med undantag för mina morgonmediciner som jag svalde ner med vatten. Jag äter ALLTID frukost men idag glömde jag visst bort det (???). Nåja, blev lunch vid 11:30 men har inte riktigt repat mig utan mår fortfarande konstigt. 

 

Fattar inte hur man kan glömma att äta (?!). Jag hade dessutom (och har fortfarande) köksbordet fullt med choklad. 1400g närmare bestämt. Och hur mycket har jag smakat på den? Inte ens en smula! Weird, I know! Blev så skakis och dålig förut så nu, även om jag skulle behöva äta mer mat, så har jag ingen aptit. Sen att köket för tillfället stinker choklad och saffran ökar ju inte direkt lusten att äta mat. 

 

Nåja, har lyckats färdigställa EN grej. Av totalt tre påbörjade. Allt tar sån jäkla tid. Särskilt när man ska göra flera saker samtidigt. 

 

Jösses vad dessa dagar går fort. Om sex dagar åker vi upp till jämtland. Det ska förstås bli roligt att åka "hem". Men så mycket som jag gruvar mig inför körningen den här gången har jag aldrig gjort förut. Och paranoid som jag är har jag nu lyckats inbilla mig att det säkert kommer ske en olycka längs vägen eftersom jag utan anledning känner mig så nervös inför resan. Hmpf. Troligtvis är det bara hjärnan som spelar mig ett spratt. Som vanligt.

 

Lär ju vara mer troligt att min motvilja beror på att jag fortfarande har den förra resan i färskt minne. Det gick förvisso väldigt bra. Med undantag för de sista 10-15 milen som var katastrofala. Gör ont i hjärtat när jag tänker på hur illa Malva skrek. :'( 

 

På tal om lillskruttan. Igår vaccinerades hon. Lite försenat eftersom hon hade feber titt som tätt förut. Men det hela gick bra. Hon blev förstås ledsen men kom av sig när sköterskan började blåsa såpbubblor så det var nog inte så fruktansvärt ändå. :) Men hon var grinig på kvällen igår. Grät en del och ville inte/kunde inte somna. Tror hon stökade i 1-1½ timme. I vanliga fall brukar hon ju stöka och leka lite i sängen innan hon somnar. Men igår var hon mest ledsen och grät. 

 

I morse hade hon en mystisk prick på ena kinden. Har ingen aning om hon har blivit biten av något eller om det är från vaccinet. Reaktionerna på vaccinet brukar ju dröja en vecka eller två. Men men, vi får se vad som händer. Lillskruttan blir väl sjuk lagom till bröllopet.

 

Jaja, För tillfället roar hon sig på dagis och jag har just intaget en sen frukost. Har börjat få svårt att äta på morgonen igen. Måste vara vaken någon timme innan jag kan få ner någon mat. Innan det är dags att hämta hem henne igen ska jag till tandläkaren. Goodie. SEN ska jag väl försöka städa. Och i morgon med. Vi ska ju liksom ha kalas och fira Mattias på lördag men hela lägenheten ser (som vanligt) ut som ett bombnedslag. Sen har jag ju en del tvätt med. Det är det som är så tråkigt med att köpa en massa nya kläder: att tvätta upp allt innan man kan använda det.

 

 

 

När jag kom fram till gekås möttes jag av en "inspelning pågår" skylt. Eller. Den var ju lite mer informerande än så men ni fattar nog. Med andra ord var jag paranoid och snabb. Hehe. Blev klar på knappt två timmar inne i varuhuset. Men på något underligt vis lyckades jag ändå göra av med över 3000 kronor. Weird. Om Malva inte var bortskämd innan så är hon ju det nu... 

 

Jaja, Hade egentligen inte tid att skriva så mycket mer än så. Ska pallra mig ner till ica och ta ut pengar. I eftermiddag bär det av till frissan. :)

 

 

 

Idag åker jag till Gekås. Ve och fasa! Men det är ett nödvändigt ont. Hoppas bara det inte är så äckligt mycket folk där. Malva droppar jag av i Falkenberg och hämtar upp igen på vägen hem. Har lite bråttom hem sen för jag ska till frissan i eftermiddag. Goodie. :) 

 

 

 

Igår gjorde jag min sista arbetsdag på sommarviket. Det kändes underbart. Jag har trivts bra i sommar. Men också återigen kommit underfund med att det inte är för mig. Så jag kände mig positiv inför framtiden. Glad att nu kan jag lämna det bakom mig, även om det innebär att jag från och med idag är officiellt arbetslös. Allt kändes.. Hmm, bra kanske är fel ord. Men det kändes okej. Tills för ungefär 1½ timme sen. Då satt jag inne hos arbetsförmedligen och hade mitt inskrivningsmöte. Nu känns allt bara mörkt, dystert och fruktansvärt. :( Är inte ens säker på varför. Vad som orskade det hela. Hon jag täffade var trevlig som vem som helst. Men ändå. Nu står man där. Vid en avgrund. Arbetslösheten. Framtiden. Ropar men det enda som hörs är ekot av ens egna röst. 

 

Tror att det kanske beror på all information man matas med. Det blir överväldigande. Kanske beror det också på att jag sitter med en (enligt mig själv) enorm studieskuld och arbetsförmedlingen vill återigen fösa in mig i vården. Allt för att jag inte ska bli en i statistiken. För det är väl dit vi är på väg. Snart är vi inte människor längre utan bara siffror.

 

 

Jag borde seriöst sluta läsa lokaltidningar. Eller i alla fall strömsunds lokaltidning eftersom det ändå bara gör mig på dåligt humör. Nu ska Jimmie Åkesson dit och fiska röster igen. Och någon stjärna är tydligen vääääldigt glad över det hela och tycker det är jättebra att en politiker bryr sig om glesbygden och att han dessutom bryr sig så mycket att han kommer dit två gånger på ett år. Blir bara frustrerad. Tänk lite för f*n! 

 

Givetvis bryr han sig om glesbygden för det är där hans röster finns! I strömsund kryllar det av outbildade och arbetslösa. Dvs SD:s huvudanhängare (om inte någon radikal förändring skett den senaste tiden men det tvivlar jag på). Jaja, jag blir bara så trött. Och tacksam över att jag inte bor där. 

 

 

 

 

Jaa. Man ska ju aldrig säga aldrig. Precis som man aldrig ska säga "jag har det så lugnt idag". Hmpf!  På grund av lite olika omständigheter hade jag faktiskt en lugn dag igår. Inte stressig alls. Men ÄNDÅ var jag tvungen att jobba över. Oh the irony! Blev dock inte särskilt länge. En halvtimme bara. Men när det är kolsvart ute och klockan är över 22 så känns varje minut som en evighet. Nästan. 

 

Nåja, Väl hemma kom jag i säng vid 23. Och kunde givetvis inte somna. Är jättesvårt att lägga sig och somna direkt när man kommer innan för dörren efter att ha jobbat. 

 

Jag var dessutom naiv och trodde Malva skulle ge mig sovmorgon. Men icke! Givetvis vaknade hon innan Mattias ens stuckit till jobbet. Med andra ord är vi trötta idag (med vi menar jag jag). 

 

Blir väl en tur till ica för att inhandla lite förnödenheter (läs: bröd). Och sedan påbörja en gekåslista. Ska se om jag kan rättfärdiga en tur dit innan vi åker till jämtland. Med andra ord ska jag väl göra en lista på en massa skit som vi kanske eller kanske inte behöver. Hehehe. 

 

 

Nu är jag redo. Att bli frisk. Gärna nu på sekunden. Helst igår. Helst förra veckan. 

 

Sköldkörteldöden tillsammans med den här förbannadejävla@!!%/=)?)/&JP! värmen tar kål på mig>! :( Jag är ju inte sjuk. Inte egentligen. Inte så mycket. Men sköldkörteln gör att jag inte orkar något. Blotta tanken på att ta mig igenom en dag utan att få sova två timmar mitt på dagen gör mig ledsen. Värmen gör att jag tappar aptiten och inte kan äta. Operationen innebär att hungern gör mig illamående på nolltid utan mat. Vilket i sin tur gör det ännu svårare att äta. Och dricka. Så det är en ond cirkel. Usch! 

 

Hade  det inte varit för det faktum att jag lyckades se första avsnittet av Outlander idag så hade den här dagen rubricerats som fruktansvärd. Och då har det inte ens hänt något hemskt. 

 

Jag känner mig så trött (sköldkörteldöden och lågt blodsocker troligtvis) och grinig för tillfället att jag inte ens orkar ge en recension. Malva lär väl vakna när som helst men naiv som jag är så tänker jag ändå lägga mig på sängen en stund. True story!