Döden tog allt
I natt drömde jag att jag, lillsyrran, hennes kille och en massa annat folk var ute och gick. Vi var här i Halmstad och gick omkring på campus. Fast det såg inte riktigt ut som i verkligheten. Marcus hade skadat sitt knä och hade lite svårt för att gå så när vi gått omkring en stund erbjöd jag mig att fixa en stol eller en bättre sko till honom (?). Då hittade vi en parkbänk och slog oss ner där. Det var en sån där med avlångt bord med bänk på bägge sidorna. Parkbänken stod uppe på en liten kulle på området (kullen finns inte i verkligheten). Det fanns fler bänkar intill den. Det väre jättefint försommar väder och solen lyste.
Plötsligt började det dyka upp jakt/krigsflygplan på himlen. Vi antog att försvaret hade någon skum övning. Men så började det blåsa och flygplanen betedde sig konstigt. De hade svårt att styra och flera av dem började flyga ryckigt åt sidorna och många flög baklänges. Alltfler flygplan fyllde himlen och då insåg jag att det blivit krig. Jag slet tag i Ann-Louis hand och sa att vi måste springa därifrån nu. Drog med henne upp från parkbänken och vi började springa. Flygplanen började krascha och släppa bomber. Några var svenska flygplan som blivit kapade och andra var, tjae.. Andra helt enkelt.
Vi hann inte springa särskilt långt förrän det första flygplanet som betett sig konstigt närmade sig. Den flög baklänges i en vid båge över himlen och då fick jag syn på ett kärnkraftverk som tydligen stod alldeles intill campus. Jag fortsatte dra i Ann-Louis och skrek att vi skulle fly fort som tusan. Det var givetvis försent. Det hela gick fort och samtidigt i någon sorts slowmotion. Vi sprang, var vid högskolebibioteket och jag tittade hela tiden mot kärnkraftverket som låg ungefär där Dormerhuset ligger, fast bakom, det (Dormerhuset fanns inte i drömmen, det var gräsmatta där). Flygplanet backade ner i en båge mot kärnkraftverket, och jag visste att det var kört. När flygplanet nuddade toppen på ena "tornet/reaktorn" i kärnkraftverket så blev allt ljust i en mikrosekund och jag kunde höra ett konstigt ljud. Sedan blev allt bäcksvart och jag slutade andas.
Jag var död. Vi var alla döda. Hela planeten hade dött. Troligtvis hela universum. Men så insåg jag plötsligt att jag andades igen. Allt var fortfarande svart. Hela planeten var död, men jag andades. Jag var besviken att den mänskliga rasen förstört hela planeten, hela universum. Det enda som fanns kvar var ingenting. Bara vårt medvetande men inget mer. Jag fortsatte andas, och det fortsatte att vara bäcksvart. Då böjade jag misstänka att det kanske var en dröm och att jag var vaken. Prövande öppnade jag ögonen och insåg då att jag låg hemma i sängen. Trygg och levande.
Drömmen var riktigt otäck och jag hade sån ångest när jag vaknade. Vet inte hur länge jag låg där i sängen och var omedvetet vaken, övertygad om att jag och alla andra var döda, och att planeten förstörd.
En dröm
I natt hade jag en mardröm deluxe! Det var inte en sån där dröm när man har panik och springer omkring och vaknar med en puls på 3000 slag/minut. Tvärt om. Det var en lugn dröm. Men väldigt hemsk ändå.
Jag drömde att Mattias av någon anledning fick uppsöka läkare. Efter olika tester konstaterade de att han hade fått en extremt ovanlig genmutation. Det var en ny cancerform som var helt obotlig och innebar att han när som helst kunde dö, helt utan förvarning. Läkarna sa till mig att man visste inte varför men att bland alla dessa ovanliga fall så hade flera fall slutat med att man och la sig och dog under natten. Vilket innebar att jag troligtvis skulle hitta honom död i vår säng på morgonen när jag vaknade. Jag var så ledsen och bara grät och grät och grät. Vi fick gång på gång förkalara diagnosen för vår omgivning och varje gång grät jag som en fontän. Jag hade sån ångest när vi skulle gå och lägga oss för jag var så rädd att han skulle dö under natten. Vid ett tillfälle bodde vi i huset i Fagerdal, det var mörkt så vi såg inte så mycket men vi gick i alla fall och la oss. Mattias somnade direkt men jag låg vaken och grät, fylld med rädsla och ångest. Och DÅ tyckte min hjärna att det var dags att vakna på riktigt. Fruktansvärt!
Det var förvisso skönt att vakna upp ur drömmen. Men när man är tillståndet mellan vaken och sovande så vet man (i alla fall jag) inte alltid vad som är verkligt och vad som är dröm. Jag grät i sömnen och grät samtigit även i verkligheten. Med andra ord var jag vaken men hade fortfarande drömmen som medvetande. Snacka om panik när jag vaknade och inte visste om Mattias levde eller inte eftersom det enda jag visste var att jag vid något tillfälle, när som helst, kunde vakna och finna honom död. Det handlar förvisso om sekunder, men när en sådan rädsla rusar genom kroppen så kan jag lova er att varenda sekund känns evighetslång. När de första, värsta, sekunderna passerat och jag började misstänka att det var en dröm så förvissade jag mig om att han var i högsta grad levande. Varm och med djupa andetag och underbartlevande, bredvid mig.
En dröm
I natt drömde jag att Malva började på dagis. Det var ett kombinerat dagis och serviceboende för förståndshandikappade. De åkte iväg på dagverksamhet tidig på morgonen och då byggdes lokalen om till ett dagis. När jag kom dit så var personalen trevlig. De berättade om dagiset och vi pratade om hur inskolningen skulle gå till. Vi skulle börja med att jag och Malva skulle vara där i 3-4 timmar och umgås med alla där. Sagt och gjort. Men så blev det plötsligt kväll och då sa personalen att vi kunde åka hem när vi ville, men poängterade att vi måste göra det snart eftersom de förståndshandikappade skulle komma hem snart (vid 18:00) och då var det viktigt att dagiset redan var ombyggt till ett serviceboende igen. Jag och Malva hjälpte till att återställa serviceboendet och när vi precis var klara och kommit ut så hade brukarna kommit hem. De blev stormförtjusta i Malva.
Helt plötsligt var vi i en jättestor grotta, med vi menar jag, jag, Mattias, Malva, Ida och Mice. Den var mörk men lystes upp av eldfacklor. Det bodde en drake i grottan som vi skulle fly från genom att spela oss bort. Det var Mattias som skulle spela tv-spel och på så vis få ut oss ur grottan och bort från draken. Runt grottans rum så stod det massor med garderober uppradade. Jag hade några kläder liggandes längst upp på en garderob längst bort i rummet. Mice klättrade upp på en annan garderob och tänkte gå på alla garderoberna för att hämta dem. Jag tyckte det var för farligt så jag skällde på honom och sa åt honom att klättra ner. Garderoberna var vingliga och om han välte dem skulle han kanske ramla ner i en avgrund. Dessutom kanske det skulle locka dit draken. Det gick dåligt för Mattias, hans tv-spels karaktär, Super Mario, dog hela tiden innan vi kommut ut ur grottan. Alltid på samma ställe, bland en massa guld och lava. Men så lyckades han ta sig vidare i spelet. Vi åkte utför i en gruvvagn som såg exakt ut som en barnvagn. Fattar inte hur alla fick plats i den, dessutom satt det helt plötsligt en enorm älgtjur i vagnen med oss. Sen vaknade jag.
Hmm. Min hjärna har ju haft det roligt i natt. Men snart ska jag ut på nytt, inte så mystiskt (men hemligt) uppdrag. Vet inte om det egentligen är hemligt eller inte så just därför är det ju dumt att blogga om det. Men jag kan ju ändå uppmana er för att hålla tummarna för mig. Trott eller ej men jag ska agera kartläsare idag. Lås oss hoppas att vi kommer rätt och inte hamnar tio mil åt fel håll.
En dröm
Gaaah! Malva jagade upp oss halv 6 i morse. Och det gör väl egentligen ingenting. Jag tänkte ändå ta mig friheten att sova lite när hon somnade. Väl medveten om att hon skulle däcka vid halv 9 så pallrade jag mig upp. Jojo! Den jäkla ungen sover ju inte!! Hon busar omkring som en orkan i vardagsrummet. Jagar katter, leksaker och nappar. ZzzzZzzz! Fast jag känner mig ändå hoppfull och tror att hon kommer somna snart. Innan lunch i alla fall. Den där "bra-iga" natten får ju gärna komma snart. Fast i natt fick jag faktiskt 3 timmar sömn i sträck mellan 22 och 01. Goodie. Dock stördes den av en orolig dröm som gick ut på att jag hade fått ögoncancer och skulle bli blind. Det gick att behandla lite för att dryga ut förloppet men jag var på rymmen från något/någon så i stället för att bli behandlad åkte jag pulka utanför vårdcentralen (????).
En dröm
I natt drömde jag att vi alla fick veta att Mice inte var Leos pappa. Leos pappa hette i själva verket Anders och var en kille som Ida dejtat innan hon och Mice blev ihop, underligt nog var han också en vän till Mice men det upptäckte vi ungefär samtidigt som faderskapet. Anders skulle nu ha en massa umgänge med Leo och jag tyckte det hela var konstigt. Och jag tyckte så klart synd om Mice (såhär i efterhand tycker jag det är märkligt att jag inte reagerade på det faktum att Ida och Mice var tillsammans i mååånga år innan de fick Leo, och enligt drömmen blev Leo blev till innan Ida och Mice blev tillsammans..? Snacka om lång graviditet). Vi var i alla fall på öland och hade haft grillkalas. Det underliga var att det var i Stockholms skärgård samtidigt som vi var på öland. Märkligt. Nåja, alla var uppklädda och efter grillkalaset var vi några som gick ner till havet, vi åkte till en pytte liten ö som låg bara någon meter från strandkanten. Någon hade byggt en tjusig hydda där. Ön var dessutom delad i två delar men det var så grunt mellan delarna så man kunde gå eller hoppa mellan dem om man ville. Ön(öarna) hade ett mellanrum på ca 1 meter, de var kanske 2-3 meter breda och kanske 5-6 meter långa. Som sagt, små. När vi satt och väntade kom det lite mer folk. Det var jag, Mattias, Mattias morfar och mormor, Mattias föräldrar, prins Carl-Filip samt Claes "Clabbe" Geijerstam. Ida och Mice var på väg dit men de skulle hämta Leo hos Anders först. Medan vi satt och väntade kom det en båt. Det var en massa folk som fotograferade oss. Då kom vi på att Mattias morfar var kung av Sverige och att det var därför som folket i båten var så nyfikna. Vi bjöd in dem att fika med oss. De körde in båten in i hyddan och stod mellan öarna (hur den fick plats där kan jag inte begripa). De skulle inte fika med oss men de ville ta några närbilder. Medan båten stod där så kom jag på att jag var hovets informatör och var tvungen att underhålla dem. Så jag började sjunga.. "Egon... skulle fylla fem år nästa daaa. För han var fyraa... År! Han undrade mycket..." Osv. Clabbe tyckte det var ett bra sångval (????) så han hakade på och började sjunga han med så vi sjöng låten mer eller mindre i kanon. Carl-Filip kompade oss med att knäppa med fingrarna och Mattias morfar, kungen, skakade bara på huvudet. Han tyckte nog att vi inte skulle underhålla folket utan ville att de skulle åka därifrån. Nåja, jag och Clabbe fortsatte ändå sjunga och sen vaknade jag.
En dröm
I natt drömde jag att man hade kommit fram till hur vi skulle lösa klimathotet. Lösningen var att vi skulle flytta på Italien och Grönland. Alla världens länder skulle gå samman och gräva lös både Italien och Grönland så att vi kunde flytta på dem till en annan plats. Resultatet skulle bli att klimathotet skulle upphöra direkt som länderna blev flyttade. Jag var dock lite skeptisk för när jag fick se en karta på hur världen skulle se ut så insåg jag att alla länder skulle sitta ihop med varandra. Inget hav skulle separera någon av världsdelarna. Jag påpekade det till Reinfeldt och sa att världen skulle se exakt ut som Panem, dvs världen i the hunger games. Jag sa till honom att det var ju väldigt bra att vi kunde bli kvitt klimathotet men hur hade de tänkt att det nya, "jättelandet" skulle kontrolleras? Vem skulle vara ledaren? Jag påpekade att jag trodde det skulle resultera i enorma krig. Reinfeldt svarade lite undvikande och mumlade något om att det säkert skulle lösa sig, sedan berättade han stol och glatt att förflyttningen av Italien och Grönland skulle generera massvis med jobb för världens alla arbetslösa.
En dröm
I natt drömde jag att bebisen kom. För första gången någonsin drömde jag att det var en flicka. Det underliga var att jag fick inte träffa henne. Eller fick och fick.. Direkt efter förlossningen fick jag åka hem och Mattias packade in henne i bilen för att åka och hälsa på alla släktingar så att de skulle få träffa henne först (???). De var borta i ungefär en vecka så jag träffade henne inte förrän hon var en vecka gammal. Då visade det sig att vi bodde i huset i Fagerdal (som vanligt). Ida och Mice bodde också där, underligt nog fanns inte Leo, men Cola gjorde det. Jag var nere i källaren för att tvätta och då var det en enorm "attack-spindel" där. Vi dividerade om vi skulle släppa in Cola och låta honom döda spindeln men vi vågade inte för det fanns en risk att spindeln kanske dödade Cola i stället.
Sen helt plötsligt stod jag och Ann-Louis på en brygga. Vi hade tydligen varit på någon resa för vi försökte ta oss hem igen. Vi skulle åka med en båt/färja. Bryggan var lång, liten/smal och i trä medan båten var stor, typ kryssare. Men så fort vi klev ombord så kapsejsade båten och vi ramlade i vattnet. Det var djupt och vattnet hade en tjock konsistens som det var svårt att simma i. Så fort jag och Ann-Louis hamnat i vattnet så rätade båten upp sig igen och fortsatte som vanligt. Vi blev tvugna att simma in till bryggan och visa våra biljetter igen för att få åka med nästa båt. Då stod det en kassa på bryggan (typ en vanlig kassa som finns på t.ex ica eller coop). Tjejen som stod i kassan var ny och visste inte hur hon skulle släppa förbi oss utan att vi köpte nya biljetter, så vi var tvugna att först returnera de gamla "dåliga" biljetterna och sedan köpa nya innan vi fick åka med nästa båt.
En dröm
I natt drömde jag att vi bodde i Fagerdal. Slemproppen gick och den såg i princip ut som mina vitamintabletter. Vi tyckte det var konstigt för det var ju inte så vi hört att den blivit beskriven. Det var utomhus på gräsmattan så proppen slängde vi i gräset. Så började den bubbla och svälla, den blev vit och geggig. Då sprang katterna dit och började äta upp den. Vi försökte schasa iväg dem för det var så äckligt men de lyssnade inte. Det var tydligen värsta delikatessen. Sen gick jag in för att ringa till förlossningen och fråga om det för jag tyckte det var konstigt att den sett ut som min medicin. Men när jag kom in så gick jag till badrummet. Det var stopp i toaletten men alla använde den ändå och Tusse stod i duschen. Han kräktes en massa vatten för att han ätit av slemproppen så jag försökte jaga ut honom.
Sen vaknade jag av att det bröt ut ett våldsamt bråk mellan katterna. I vår säng givetvis. Jäkla små odjur! Å andra sidan är jag inte ett dugg ledsen över att drömmen avbröts. Snarare tacksam.
Inledning
Jag inleder det nya året med att avsky mig själv extra mycket.
Vi har nyss kommit hem från ett trevligt nyårsfirande i Hylte och just som vi kommit hem till Halmstad, bokstavligen hem, vi stod på parkeringen typ, så inser jag att jag glömt min handväska med alla mina "miljoner" i Hylte. GRRRR! :mad: Tack och lov fick jag med mig mobilen, men hallå!!? Jag glömmer väl aldrig väskan nånstans. Så i morgon måste vi slösa tid och bensin på att åka tillbaka till Hylte och hämta min förbaskade väska då jag prompt måste ha den på onsdag eftersom jag behöver körkortet. Så nu sitter jag här, utan giltigt id för mitt pass har naturligtvis gått ut. Får hoppas att förlossningen inte startar i natt för det vore ju jobbigt att komma in till BB och inte kunna bevisa vem jag är, för det har de då babblat om många gånger, att man ska ha med sig något sorts id.
Å andra sidan kan det ju inte bli värre än drömmen jag hade sist. Då drömde jag att förlossningen startade genom att vattnet gick. Bara det att det var inte vatten som kom utan blod. Hur mycket blod som helst, det bara sprutade ur mig! Jag var på väg att förblöda och bebisen var också på väg att dö. Och som grädden på moset (eller vad man nu säger) så bestämde sig min hjärna för att slänga med zombies i drömmen också, som om det inte redan var tillräckligt illa. Usch! Men men, om jag sätter det i perspektiv till min dröm så är det kanske inte så farligt att vara "id-lös". Nåja, det var årets första gnäll- och jag-avskyr-mig-själv-inlägg. Nu väntar sängen på mig. Adjö! Och gott nytt år förstås.
En dröm
I natt drömde jag att jag och Mattias skulle gifta oss. Det var i ett stort hus men vi höll bara till i ett enda litet rum. Det mesta som hade med bröllopet kräktes jag upp. Till exempel de dukar vi skulle ha. Jag kräktes upp dukarna för att vi skulle få tag på dem. Likaså med blommor och annan dekor med mera.
Förutom bröllopsdrömmen drömde jag även att jag, ida och någon till var jagade. Vi hade fått tag på något, typ en skattkarta eller nåt, som en annan grupp "ondingar" ville åt. De jagade oss och tänkte mörda oss för att få tag på den. Minns att vi gömde oss i en liten, delvis vattenfylld, stengrotta mellan en vägkant och en åker för att de inte skulle hitta oss. Sen minns jag även att vi kom till en stor gård och ett enormt hus där det bodde två stenjättar som ville åt kartan. De slog sönder hur mycket saker som helst och försökte mörda oss hela tiden för att få kartan för det var tydligen de som hade haft den första början. De ville inte åt någon skatt eller något sådant utan de ville bara ha själva pappersbiten.
Bröllopsdrömmen vetetusan vart den kom ifrån. Men den andra kan nog ha sin logiska förklaring då vi kikade på journey to the mysterious island igår. :)
En dröm
Drömmarna fortsätter att välla in. Den senaste tiden har jag dock haft svårare för att minnas dem men nattens dröm fastnade visst i artkivet:
I natt drömde att jag, Mattias, Ida, Mice, Leo och Cola bodde i Rudsjö. Vi gick igenom gamla lådor där som tillhörde Ida och Mice och hittade rester från när Leo var liten. Det var inte kläder eller saker utan det var en kropp. Jag och Mattias fick låna den - en pytteliten bebiskropp som hade skapats när Leo växt upp och blivit större. Den var bara lite större än mina handflator. Den var super liten och mega söt. Den fick liv och blev en riktig bebis och vi skulle ta hand om den i väntan på att vår egen skulle komma. Men den var sjukt bossig. Inte för att den kunde prata men den kommunicerade genom telepati och lät mig förstå att bebisens ord var lag. Bebisen växte upp lite och förvandlades till ett minirådjur, ett litet kid som verkligen var pyttelitet och sprang omkring i skogen utanför stugan. Plötsligt var vi i lägenheten här hemma och jag stirrade på mig själv i hallspegeln för jag hade fått kort platina blont hår.
Ja.. Vad ska man säga om den drömmen? Haha xD
En dröm
I natt drömde jag att vi hade fått en liten pojke. För att vara nyfödd vara han förvånanasvärt söt. Amningen fungerade bra och så där. Däremot så hade jag en underlig rutin. Varje gång jag skulle byta blöja, spelade ingen roll vart jag gjorde det, om det var på skötbordet, köksbordet eller i soffan, så tog jag fram en av de nya skärbrädorna vi köpte från ikea och lade honom på den. För det var visst så man skulle göra. Dvs lägga bebisarna på skärbrädor när man skulle byta blöja.
En dröm
I natt drömde jag att älsklingen var otrogen. Vi bodde i Fagerdal och hade ett databord med alla dess tillbehör ståendes ute på gräsmattan. Det spökade i huset och jag tyckte inte om att vara där själv. Jag stod i det största sovrummet på övervåningen och hade utsikt över databordet. Han var otrogen mot mig vid/på databordet med en tjej som jag såg på teven igår när femman sände "Våra pinsamma kroppar". Jag rusade ut för att konfrontera honom direkt men han hann möta mig i köket innan jag kom ut. Först förnekade han allt och sedan erkände han eftersom jag trots allt hade sett det med mina egna ögon.
Sen helt plötsligt var det massor med folk i huset och många bilar på gården. Det var fest i Strömsund, tror det var dansgalan eller något liknande och folk förfestade hos oss. Mattias söp med min pappa samt en barndomskompis till mig som också växte upp i Fagerdal. De skulle alla tre åka på dansgalan men jag fick inte under några som helst omständigheter följa med. Han var elak och sa massor med dumma saker. Sedan försvann de till dansgalan och var borta en lång stund, jag försökte stoppa dem eftersom bilen de skulle ta saknade ett däck plus att den hade punktering på ett annat däck. Dessutom var alla fulla så jag var orolig att de skulle köra ihjäl sig själva eller någon annan. Men Mattias knuffade bara bort mig och sen åkte dem. Jag försökte ringa honom några gånger men de enda gångerna han svarade så var han elak.
Efter en lång stund kom de tillbaka och var om möjligt ännu fullare. De var elaka och sa hemska saker hela tiden. De skulle bara hämta mer sprit och pengar och sedan skulle de åka iväg igen. Jag försökte övertala Mattias att stanna hemma men han ville inte lyssna på mig.
Då visade det sig att Ida och Mice flyttat till Fagerdal. Ida var hos oss i huset men ville att jag skulle köra hem henne för alla gatulysen var släckta så det var becksvart i hela byn och då var det tydligen livsfarligt att vara ute och gå. Väl ute på gården på väg mot deras bil så kom en barndomskompis till min lillasyster till oss. Hon bodde också i Fagerdal och ville ha skjuts till sitt hus för att hon hade fått punktering på sin bil. Jag sa att hon fick åka med men hon var tvungen att lämna sin väska för den fick inte plats i bilen (underligt med tanke på att Ida och Mice har en kombi). När vi väl hittade bilen och skulle sätta oss så dök det upp onda skelett som finns med i Skyrim. Deras uppdrag var att utrota alla människor, vi visste dock att så fort man höll sig inomhus eller inne i bil så var man säker. Vi skyndade oss in i bilen och satte oss för att komma undan draugr deathlord och då vaknade jag.
Draugr deathlord
Jag blir vansinnigt less på att drömma om min kära sambo. Inget stämmer ju överens med verkligheten och 9 av 10 gånger så är det något hemskt jag drömmer. Jag är jämt så himla förvirrad när jag vaknar och vet inte vilket humör jag ska vara på. Jag vet ju att det bara är en dröm men samtidigt så hänger ju bilderna från drömmen kvar som minnen. Usch! Dessutom får jag så dåligt samvete för han är ju så himla snäll och omtänksam i verkligheten, men inte får jag drömma om det inte. Bläh! :(
En dröm
I natt drömde jag att vi fick en liten pojke. Underligt nog så var jag inte medveten om förlossningen. Jag och en okänd kompis var ute och red i skogen. Jag red på en oerhört vacker, vit häst och naturen var helt fantastisk. När jag kom hem till huset i Fagerdal så var bebisen där. Mamma höll i honom och berättade för mig att vi fått en pojke. Jag tyckte inte det var det minsta underligt att jag missat min egen förlossning, det tyckte ingen annan heller. När jag skulle gå och lägga mig så slängde jag ihop två mjuka filtar på matrumsgolvet som bebisen skulle sova på. Själv skulle jag sova på en luftmadrass alldeles bredvid bebisen. Knas.
En dröm
Får bli en kort beskrivning av nattens drömmar för jag örsk inte vara så där extremt detaljerad som jag annars är.
Nåja, först drömde jag att vi åkte tåg. Det var jag och ida och en massa andra personer som jag aldrig sett förr. Tåget var fullt med spöken, både onda och goda. Vi skulle gå en guidad tur bakåt i tiden. För att ta oss bakåt i tiden så skulle vi bara följa efter vår guide genom en dörr som fanns på tåget. Vid dörren stod ett ondskefullt spöke som var alldeles gul i ansiktet. Men vi tog oss igenom dörren och hamnade på kyrkogården i Hammerdal. En flicka lämnades kvar för att vakta dörren, hon var tvungen att ha handen på dörren alltid för annars skulle det onda, gula spöket stänga in oss i dåtiden för alltid.
Jag blev ganska ledsen när vi kom till kyrkogården för jag hade tänkt att jag skulle träffa min morfar men jag fick syn på hans grav nästan direkt. Alltså hade vi åkt bakåt i tiden men inte tillräckligt långt bak för att han fortfarande skulle leva. Och den idiotiska flickan vid dörren hade släppt handtaget så vi hade blivit fast i dåtiden.
Sen minns jag inte så mycket mer av den drömmen. Men drömde även att jag bodde i en stuga i Fagerdal, ängen som den stod på finns på riktigt men själva stugan var ett hopplock av min fantasi. Dessutom låg stugan i en hästhage och hästen som bodde i hagen var elak och jagade mig och försökte springa ner mig hela tiden. Jag försökte allt jag kunde för att ta mig fram till stugan men det gick inte. Sen vaknade jag.
En dröm
I natt drömde jag att pappa, jag, Mattias och Mattias föräldrar var i Rudsjö. Det började som semester men sen visade det sig att tanken var att vi skulle ordna upp i och runt huset så att jag och Mattias skulle kunna bo där. Huset såg inte riktigt ut som det gör i verkligheten. Invändigt var all träpanel borta och väggarna var målade i ljusblått. Jag kom fram till att jag ville måla om väggarna och göra dem mintgröna. I köket står det en gammal kökssoffa, jag låg på den och hade handen utsträckt, då landade det plötsligt en glödlampa i min hand. Det var väldigt underligt för i taket hängde två lampor men det satt glödlampor i dem båda två. Jag lade lampan på bordet och började diskutera vad vi skulle äta till middag. Jag var sugen på pannkakor med hade beslutsångest om jag skulle göra morotspannkakor eller mintpannkakor. Men eftersom vi tänkte måla köket mintgrönt så beslutade jag mig för att göra gröna mintpannkakor och sen sade jag åt Mattias att han inte kunde ha vanlig grädde på det för då skulle det smaka konstigt, han vägrade dock äta mintpannkakor utan grädde så jag fick ge mig.
Mattias mamma var ute och damsög skogen och pappa var ute och gick på berget. Medan vi pratade om middagen kom Mattias pappa in till köket och då ramlade det ner en glödlampa till, jag lyckades med nöd och näppe fånga den men återigen så satt fortfarande glödlamporna kvar i lamporna i taket. Mattias pappa gick fram till en lampa för att inspektera den men när han tog i den gick den sönder och det kom glassplitter överallt. Då kom Mattias mamma in och var arg för att hon just dammsugit hela skogen och tyckte det var onödigt att vi haft sönder lampan.
Sen drömde jag också att jag, ida, Ann-Louis, mamma och Mattias gick omkring i strömsund. Det var något sekel tillbaka i tiden och jag hade hyrt en lägenhet högt upp i ett hus. Problemet var att huset var ondskefullt och ville inte släppa in oss. Vi försökte ta oss in och kom några våningar men var tvugna att gå tillbaka ner igen för vi var så rädda och ondskan hotade att döda oss på olika vis. Mattias övertalade oss dock att försöka igen för när vi kommit ut och vänt oss om så upptäckte vi att det lyste i ett fönster. I fönstret satt två dockor, bakom dockorna kunde vi se att det stod en massa tvättmaskiner. Jag bar jätterädd för dockorna för jag visste att de var onda och att de skulle försöka döda oss. Men vi gick in ändå. När vi kom till våningen där det lyst så var det mörkt där inne. Vi såg tvättmaskinerna med dockorna var borta. De hade gömt sig och planerade ett överfall. Vi skyndade oss iväg och försökte ta oss högre upp i huset för att nå mitt rum. Återigen gick det inte, en av dockorna attackerade och vi var tvugna att slås för att överleva. Jag råkade döda dockan som attackerat och sedan flydde vi snabbt som tusan ut därifrån. Jag bestämde mig för att säga upp rummet eftersom det inte ens gick att vara där. När vi kommit ut och gått över gatan så upptäckte vi att dörren till huset stod öppen. Då förstod vi att dockorna lyckats ta sig ut och skulle jaga oss tills de gjort slut på oss allihop. Minns att de kom springandes emot oss för att försöka döda oss men då vaknade jag.
Länge sedan jag mindes någon dröm så tydligt som jag mindes de här två. Knasigt hur det varierar hela tiden.
En dröm
Jag slänger in en liten kort beskrivning av nattens dröm (som jag kommer ihåg i alla fall).
Jag och några till var i Rudsjö. Minns inte exakt vilka men Ida var i alla fall med och vi väntade på en gäst. Jag var i "vårt" sovrum och drog på mig en rutig skjorta. När jag kom ut så hade det kommit dit en kille/man. Han var kompis med Ida men jag hade aldrid träffat honom förut (men han var misstänksamt lik en gästföreläsare vi haft på skolan). Han gick runt i huset och sa att det luktade så himla gott. Han letade efter doftens källa och berättade att det var en gudomligt god doft, och att den goda doften luktade hö. Sen kom han fram till mig och sa att det var jag som luktade gott. Jag blev ganska generad men sträckte fram en hand för att hälsa men då skakade han på huvudet för att han inte ville hälsa med en handskakning. Så då kramades vi i stället och sedan skulle vi gå rundtur i Rudsjö. Minns inte så mycket mer än så, resten är luddigt men jag minns att vi hela tiden var i Rudsjö.
En dröm
Får bli en rejäl förkortning av drömmen.
I natt drömde jag att jag, Ann-Louis, Ida och Mattias var ute och åkte båt i Rudsjö. Sen när vi kom in till "stranden" så hade det kommit dit en massa semesterfolk och vi tyckte det var jätteirriterande för vi ville inte ha dem där.
Jag minns också att jag försökte sova. Det var i huset som jag växte upp i, i Fagerdal. Jag var livrädd för det fanns en fruktansvärd ondska i rummet.
Sen hade jag skurit mig och fått världens sår på stortån. Dessutom var min hand underlig så läkaren tog blodprover och det visade sig att jag hade cancer i handen.
Alla delarna var imponerande lätta att relatera till "verkligheten". Jag har tänkt en del på Rudsjö den senaste tiden. Ondskan i rummet är inget nytt, det har jag drömt hur många gånger som helst. Drömmarna var ännu värre när vi faktiskt bodde där, och sjukdom i handen var inte heller konstigt för när jag vaknade hade just den handen somnat så hårt att det gjorde ont i den.
En dröm
I natt drömde jag att det hade varit ett stort firande av något slag. Miljön påminde om min farbrors gård i Rudsjö. Jag och älsklingen skulle bege oss hemåt för vi hade så lång väg att köra, vi var de första som skulle åka därifrån. Men när vi höll på att packa och jag gick in i huset så var det plötsligt en affär där. När jag stod vid kassan så kom en tant/kvinna dit för att tränga sig i kön och då begärde han som satt i kassan att få se den påse som hon haft med sig in i "affären". Hon gav den motvilligt till honom och då visade det sig att den var stulen för han lyfte upp en skjorta som tillhörde älsklingen och frågade vems det var. Sedan visade det sig att jag tappat bort 1000 kronor som också låg i den påsen så de fick vi också tillbaka. Sen när jag kom ut igen skulle jag leta upp bilen, det var massor av bilar parkerade på en lång rad på gräsmattan men hur många varv jag än gick så kunde jag inte hitta den bland alla kombibilar. Då kom Mice sladdandes i deras bil och ville att jag skulle åka med en sväng. Jag var lite skeptiskt men hoppade in i bilen, det var Mice, Leo och Ann-Louis som satt där. Plötsligt började han busköra hur mycket som helst på gräsmattan och gasade som en tok och sladdade ännu värre. Jag blev åkrädd och tyckte det dessutom var oansvarigt att köra som en idiot så när han var mitt uppe i en slagg skrek jag åt honom att: "nu slutar du göra EXAKT det som du håller på med!". Vilket resulterade i att Mice släppte ratten och bara lät bilen ånga fram i en rejäl hastighet. Jag blev skiträdd! Vi snurrade förbi gräsmattan, igenom ett buskage och plötsligt befann vi oss i Fagerdal. Vi korsade utsidan av byn vid 45:an och dundrade rakt in i skogen. Där tog det stopp mot några träd. Mice sa att jag inte fick åka mer och jag hade ingen lust att göra det heller så jag klev ur bilen. Då började vi bråka och han slog mig en massa och då upptäckte jag att han förmodligen var ond. Han backade en bit med bilen, kanske 10-15 meter och drog sedan ut bebisen ur bilen (det var inte längre Leo som var där). Jag är inte säker men jag tror bebisen var en föryngrad Ann-louis av något slag för hon hade också försvunnit. Bebisen hade en skyddsväst på sig men Mice försökte ändå skada den. Han slog och stack och hade en liten trubbig träbit på 4-5 cm som han försökte sticka bebisen med. Skyddsvästen satt högt vid magen så då försökte Mice sticka träbiten in i bebisen snett underifrån och uppåt i hopp om att den skulle göra så mycket skada som möjligt. Jag skyndade mig dit för att stoppa honom och då började vi bråka jättemycket. Det var mitt i bråket som jag vaknade.
Knasig dröm. Har ingen aning om var den kommer ifrån? Bortsett från att Mice är som de flesta andra pojkar och tycker om att busköra så är han ju inte alls som han var i drömmen. Drömmen var knasig och obehaglig.
En dröm
I natt drömde jag att det var krig. Det var människor, utomjordningar och ett mellanting mellan lik och skelett. Människorna var chanslösa och för att ha en chans mot utomjordningarna bestämde jag mig för att låta likskeletten ta över. Jag var egentligen likskelettens naturliga ledare men för att kunna ta min plats som ledare var jag tvungen att förvandlas. Så det kom en massa "onda" likskelett och skulle döda mig, och jag lät dem. Det var ytterst obehagligt. Men så snart jag blivit ett likskelett så fick jag sitta på en tron och styra över de andra skeletten och försöka komma på hur vi skulle klara oss mot utomjordningarna. Vi bodde tydligen på ett område som fanns högt ovanför jorden och var tvugna att strålas ner från vårt palats för att om vi hoppade rakt ner skulle vi dö. Sen minns jag inte så mycket mer. Men jag är ganska säker på att drömmen härstammar lite från Skyrim, haha. I alla fall likskeletten för de var väldigt lika en sort i Skyrim som kallas för Draugr. Inte direkt mina favoriter, haha :S
