En dröm
I natt hade jag en mardröm deluxe! Det var inte en sån där dröm när man har panik och springer omkring och vaknar med en puls på 3000 slag/minut. Tvärt om. Det var en lugn dröm. Men väldigt hemsk ändå.
Jag drömde att Mattias av någon anledning fick uppsöka läkare. Efter olika tester konstaterade de att han hade fått en extremt ovanlig genmutation. Det var en ny cancerform som var helt obotlig och innebar att han när som helst kunde dö, helt utan förvarning. Läkarna sa till mig att man visste inte varför men att bland alla dessa ovanliga fall så hade flera fall slutat med att man och la sig och dog under natten. Vilket innebar att jag troligtvis skulle hitta honom död i vår säng på morgonen när jag vaknade. Jag var så ledsen och bara grät och grät och grät. Vi fick gång på gång förkalara diagnosen för vår omgivning och varje gång grät jag som en fontän. Jag hade sån ångest när vi skulle gå och lägga oss för jag var så rädd att han skulle dö under natten. Vid ett tillfälle bodde vi i huset i Fagerdal, det var mörkt så vi såg inte så mycket men vi gick i alla fall och la oss. Mattias somnade direkt men jag låg vaken och grät, fylld med rädsla och ångest. Och DÅ tyckte min hjärna att det var dags att vakna på riktigt. Fruktansvärt!
Det var förvisso skönt att vakna upp ur drömmen. Men när man är tillståndet mellan vaken och sovande så vet man (i alla fall jag) inte alltid vad som är verkligt och vad som är dröm. Jag grät i sömnen och grät samtigit även i verkligheten. Med andra ord var jag vaken men hade fortfarande drömmen som medvetande. Snacka om panik när jag vaknade och inte visste om Mattias levde eller inte eftersom det enda jag visste var att jag vid något tillfälle, när som helst, kunde vakna och finna honom död. Det handlar förvisso om sekunder, men när en sådan rädsla rusar genom kroppen så kan jag lova er att varenda sekund känns evighetslång. När de första, värsta, sekunderna passerat och jag började misstänka att det var en dröm så förvissade jag mig om att han var i högsta grad levande. Varm och med djupa andetag och underbartlevande, bredvid mig.
Kommentarer
Trackback
