.

 

Idag inledde vi dagen med vad som tycktes vara ett mord. Nu var det ju inte det men det blev en jäkla liv här utanför. Fruktansvärda skrik och det lät som om någon blev mördad medan någon annan skrek i panik och en tredje skrek i ren och skär ilska. Uscha! Eftersom det höll i sig så länge så gick jag upp för att säkerställa mig om att det inte var någon som blev misshandlad eller nåt. En titt ut genom köksfönstret gav mig bekräftelse. Ingen blev mördad, ingen blev misshandlad. Puh! 

 

Det är som så att det bor en pojke här med någon form av förståndshandikapp och jag antar att han idag var mycket, mycket missnöjd. Även om jag blev irriterad över att jag blev skrämd så blev jag samtidigt lättad över att det bara var han. Och jag måste medge att jag var imponerad över hur många olika nivåer han kunde skrika på samtidigt. Well done! Hoppas bara övriga grannar också tar det med ro, han kan ju inte rå för det. Och inte hans mamma heller. Eller, vad vet jag om det egentligen? Inte ett dyft, nu spekulerar jag bara. 

 

Jaja, idag ska jag försöka lämna tillbaka nyckeln/taggen till jobbet. Blir tredje gången gilt nu. Är det ingen där nu heller får jag väl posta skiten eller nåt. Malva är dessutom hemma eftersom det är tisdag så vi ska väl försöka hitta på något skoj också. :)

 

 

Gaaah! VARFÖR var jag tvungen att väcka Malva så tidigt i fredags? Det lilla räckte tydligen för att hon skulle inse hur "underbart" det är att gå upp före 7. Varje morgon. Mellan 6 och halv 7 både igår och idag körde Malva igång. Attans! Hon som brukade sova till kvart över 7/halv 8. Bah! Kanske återgår till den tiden när veckan kommer och dagis drar igång igen. 

 

Under gårdagen körde vi veckohandling tidigt och åkte sen till stadsbondgården. Mycket uppskattat av Malva som inte ville hem. Blev även en tur till lekparken här intill. Om man nu kan kalla det lekpark, det är en gungställning. Varken jag eller Mattias är överdrivet roade av det någon längre stund men Malva tycker det är skitkul så vi fick snällt stanna kvar i en halvtimme. Återigen ville Malva inte hem.

 

Nåja, när lillskruttan väl somnat blev det även ett parti. Hmpf, parti tror jag inte ens man säger. En omgång Magic. Jag förlorade som vanligt. Stort. Men jag började sakta men säkert få grepp om spelet. Kanske ska tvinga Mattias att spela med samma färger som mig nästa gång i hopp om att jag inte ska vara så chanslös. Fast jag vetetusan om det skulle hjälpa. 

 

Idag är det söndagshäng som gäller. Det innebär att vi kommer gå runt och småplocka här hemma och inbilla oss att vi städar medan vi i själva verket driver omkring i ett zombietillstånd och inte gör något vettigt. Blir väl en liten utgång också eftersom Malva tycker det är så roligt. 

 

 

Min senilitet (jaa det kanske inte ens är ett ord) drar sig över nya gränser. Skulle till affären nu i kväll och investera i bröd och fjällfil <3 (eftersom jag redan hällt i mig en liter på två dagar). Nåå, först slängde jag sopor och gick sedan till bilen. Då lade jag ner både lägenhetsnycklarna samt bilnycklarna i fickan för att (nu citerar jag mina exakta tankar) "jag behöver inte de här förrän jag kommer hem". Ni kan ju gissa hur icke-bra det gick att låsa upp bilen utan nycklar. De var förvisso nära till hand men ändå. Fast det slår ju inte när jag förra veckan (eller var det denna, jag minns inte ens det) glömde bort hur man gör när man backar en bil. Yepp, du läste rätt! Jag glömde bort hur man backar med en bil. Glömskan höll nog inte i sig ens en minut, men bara det faktum att jag blev osäker och glömde hur jag skulle ratta bilen är ju en aningen skrämmande. För att inte tala om pinsamt! Sen har jag ju även gjort klassiska saker som slängt bestick i stället för matrester i soporna och ställt in mystiska saker i kylskåpet. Hoppas dock det är slut med det nu när Malva kaaanske sover lite bättre. 

 

I övrigt har eftermiddagen spenderats med en hel del gråt och skrik. Vi vill börja lägga Malva tidigare på kvällarna, kanske redan vid 19 men det kräver ju lite justering under dagen. Med andra ord får hon inte sova lika länge på dagarna. Jag har sakta men säkert börjat väcka henne lite tidigare varje dag. Idag väckte jag henne förvisso samma tid som igår men ojojOJ vilken reaktion. Dels tog det tre försök innan hon vaknade och sen tog det 35 minuter att trösta henne. Hon skrek så illa att när jag hade mamma på telefonen vid ett tillfälle så trodde mamma att Malva hade slagit sig. Hon var som sagt inte redo att vakna. När jag försökte muta henne med mellis (dvs banan) så ville hon inte ens ha det. Inte ens när hon satt i stolen och jag skalade bananen och gav den till henne så ville hon ha. Slutade med att jag mutade henne med ett halvt mariekex. Ironiskt nog gjorde kexet att hon blev tyst och åt sin banan först innan hon åt upp kexhalvan. Sen började gråten igen. Så vi hade förvisso ett litet uppehåll. Det enda som fick tyst på henne var att få kika på animalplanet en liten stund. Så fy skäms på mig men vi satte oss faktiskt framför teven. 

 

SEN när Mattias kom hem blev hon eld och lågor och hur lycklig som helst och for omkring som världens buse här hemma. Roligt att hennes humör förbättrades så drastiskt men samtidigt känner jag mig lite lätt stött när jag fått kämpa med hennes humör och för hans del räcker det med att komma innanför dörren. Men men, så kan det vara. 

 

I morgon ska jag göra av med en mindre förmögenhet. Ska lämna in bilen på lagning. Och sedan hämta den igen. Ve och fasa! Så jag och Malva (hon är inte på dagis i morgon) har lite promenader att se fram emot i alla fall. :)

 

 

 

 

 

Efter gårdagen trodde jag helt ärligt att jag skulle sova som en stock. Efter samtal av "upprörande karaktär" blir jag alltid helt slut, både i huvudet och kroppen. Var jättetrött på eftermiddagen och kvällen igår. Men sömnen lös ändå med sin frånvaro från att Malva vaknade klockan 1. Jag hann inte ens varva ner mellan gångerna hon vaknade och då dröjde det ändå hyfsat lång tid emellan ibland. Tack och lov tog Mattias henne mest så jag lyckades faktiskt somna om tillslut. I morse nån gång. Med andra ord är jag vansinnigt trött idag. 

 

Gårdagen blev förövrigt resultatlös. Det fanns ingen jacka på Stadium. Eller jackor fanns det väl ett överflöd av, men ingen i Malvas storlek. Tydligen har de enbart regnkläder i så små storlekar. Men men, nu vet vi ju det till nästa gång. 

 

Arbetsförmedlingen har fortfarande inte svarat på mitt mail. Hur länge är det artigt att vänta innan man börjar mailbomba tro? 

 

Egentligen skulle jag gymmat direkt efter att jag lämnad Malva på dagis, men jag åt en sen frukost i stället och kollade på nya avsnittet av Awkward, trött och lat som jag är. Så enbart därför ska jag strax tvinga ut mig själv på en promenad så jag kommer ut lite. Är nog bättre med en promenad nu ändå för jag har ändå ont i "magen" sedan gårdagens cellprovtagning. Smärtan är inte överdrivet stor och den kommer och går, men jag undrar lite skeptisk hur länge det ska sitta i. Känns som något som borde gå över direkt liksom. 

 

 

Dagens mål var att sköpa en fleecejacka till Malva. Tror ni jag gjort det eller? Nope! 

 

Däremot har jag varit iväg och tagit ett nytt blodprov för att kolla sköldkörteln. Samt blivit remitterad (säger man ens så?) till en psykolog. Det är nu dags för rond tre (dvs, en tredje psykolog som ska försöka få ordning på mig) eftersom jag är 26 år och fortfarande inte kommit över barndomen. Nu när jag sitter här och skriver om det så känns det så löjligt. Varför ska jag gå till en psykolog för det liksom, det är länge sen och ligger i det förflutna.

 

Problemet är bara att det inte alltid tycks vilja stanna där. För när man ligger vaken ibland på nätterna med ångest och tårar och inte kan sova men inte alltid vet varför, tjae då är det inte lika roligt längre, något som förvisso inte händer överdrivet ofta nu för tiden men det optimala vore väl om det inte hände alls. Sen att aftonbladet för tillfället kör med temat "anhöriga till missbrukare" och dagligen skriver nya artiklar om andras berättelser och hur de inte fick hjälp och bla bla bla så är det svårt att inte tänka tillbaka. Nu har jag dock slutat läsa artiklarna eftersom jag bara blir frustrerad och arg. Vansinnigt arg blir jag. Hur svårt kan det vara att hjälpa? Att säga till, att visa någon som helst form av oro?! Det är så sjukt att det ska ligga på barnen att få hjälp! Minst halva (troligtvis hela) byn visste väl hur vi hade det hemma men inte jävel gjorde något! Som sagt, jag blir så arg när jag tänker på det att känns som om jag skulle kunna demolera ett helt hus. En hel värld, och det skulle ändå inte vara tillräckligt.

 

Men känslorna gynnar inte någon, allra minst mig själv. Har ju tidigare haft kontakt med en psykolog när jag bodde i jämtland. Det första besöket var lite under tvång för att jag inte kunde sova och fick sömntabletter, på villkoret att jag träffade en psykolog. Sen träffade jag ju Prällen när jag flyttat och gick på högskolan. Han var verkligen en stjärna! Minns att jag var sjukt skeptisk till att träffa honom, och extra motvillig eftersom han råkade vara en man. Uscha vad hemskt jag tyckte det var i början. Men han hjälpte mig faktiskt mycket och jag mådde förvånansvärt bra när jag slutade träffa honom och trodde nog jag skulle fortsätta med det. Men det är klart, vid den tidpunkten åt jag ju också medicin så jag får väl erkänna att medicinen också gjorde sitt. Nåja, nu är det som sagt dags att inleda rond 3. Ny psykolog, återigen en man, men framgången med Prällen har gjort att det inte känns så fruktansvärt den här gången. Antar att det är något positivt. Kanske är det tredje gången gilt. Kanske kan vi få bort ilskan och frustrationen och frestelsen att demolera hus och världar helt. Låt oss hoppas det.

 

Förutom att remitteras (?) och bli stucken med nålar har jag även blivit petad på på ett annat obehagligt vis. Jag har nämligen gjort en cellprovstagning idag, är ju tre år sen sist så nu var det dags igen. Dock drog allithop ut på tiden så när jag väl var redo för en sväng på stan och shopping så var det dags att hämta Malva från dagis. Med andra ord blev lillskruttan utan fleecejacka. :( Tror dock jag ska släpa med mig familjen till stadium outlet efter maten om vi hinner innan de stänger. Det finns ju en del potential där. :) 

 

Jahopp. Det var väl vad jag hade att komma med. Nu ska jag ta och väcka sömntutan som faktiskt sovit i två timmar. Det är slitsamt att vara på dagis. 

 

Jahopp, måndag igen. Den inleddes med en mysig morgon tillsammans med en Malva som var på ett strålande humör. Nu är ju hon oftast på ett väldigt bra humör på morgonen men hon var inte fullt så busig som hon brukar så allt flöt liksom bara på. Härligt! :) Har nyss slängt iväg ett långt mail till arbetsförmedlingen, eftersom jag är som jag är och känner att jag måste förklara mina tankar ur trettio olika vinklar så kan jag sällan fatta mig kort. Men men, ska bli spännande att få svar i alla fall.

 

Nu ska jag först roa mig med min dagliga scanning av arbetsmarknaden för att se om det tillkommit något nytt. Tivlar starkt på det med tanke på vad klockan är och att jag faktiskt gjorde en check redan igår. Men men, det är en sån där grej som bara ska göras helt enkelt.

 

Sen ska jag försöka snoka runt på internet efter lite höstkläder till Malva. Insåg nu när det bara var nio grader ute att vi har ju inte tillräckligt varma kläder åt stackarn. Kan ju inte gärna smälla på henne overollerna vi lånade av Ida och Mice än men det är nog dags för lite varmare ytterkläder, och tjocksockar och sånt. Är frestad att sticka raggsockar till henne men jag är så dålig på det. Dvs jag har aldrig gjort det. Dvs jag har ingen aning om hur man gör. Typ. Jag lyckades sticka ett par halvfula sockar med quick knit som blev okej antar jag. De var egetntligen till mig men Mattias har visst övertagit dem, bra att de kommer till anvädning. :) Men det är fusk med quick knit och jag har dessutom ingen ring som är liten nog för att sockarna skulle kunna passa Malva. Jaja, planen är i alla fall att inhandla lite smått och gått. Och kanske lite långkallingar. Har man förresten det på såna småttingar eller köper man bara grövre/varmare utebyxor, typ som täckbyxor fast kanske inte riktigt så varma. Jah jösses. Idag känns det inte som om vi haft barn i 1½ år. Idag vet jag ingenting.

 

Hmm. Kanske ska äta något också. Den senaste tiden har jag haft svårt för att äta på morgonen. Inte för att jag mår illa eller dåligt eller så. Men jag vill liksom bara inte ha. Inte ens när jag blir hungrig vill jag ha, Brukar skjuta upp det och tillslut äta bara för att jag är rädd att jag ska börja må dåligt om jag inte gör det. Knas. Har mycket lättare för att äta frukost på helgerna när Mattias är hemma. Kanske ska börja pallra mig upp tidigare så jag kan äta med honom innan han sticker till jobbet. Jaja, det var det. Nu ska jag ta mig en tid på arbetsmarknadens dystra uppsyn. Adjöken!

 

 

  

 

Kände mig nere efter att jag lämnat av Malva på dagis. Eller kände och kände. Jag känner mig fortfarande nere och sitter i skrivande stund och kämpar mot impulsen att åka tillbaka och hämta hem henne redan nu. 

 

Inte för att det egentligen hänt något särskilt. Det är bara det att den senaste tiden så har det känts som om de inte riktigt har tid. När jag lämnade Malva i morse så fick jag lämna henne ensam. Alltså inte ensam på dagis, inte ens ensam i rummet. Men tidigare har det alltid varit en personal som tagit emot och hälsat ordentligt på henne och pratat osv. Men den här veckan har det varit lite sisådär med den saken. Och den här dagen tog väl priset då en fröken sitter och pratar med två föräldrar och deras barn (helt naturligt förstås) och den andra fröknen står och sopar golvet. Med ryggen vänd mot Malva, hon hälsade naturligtvis och var trevlig. Men ändå. Kändes inte bra att bara lämna henne sådär men samtidigt så vill jag inte hänga kvar i en kvart och bara vänta på att de andra föräldrarna ska sluta babbla.

 

Alltså Malva är ju väldigt självgående och verkar vara extremt lättsam att lämna jämfört med andra. Med det känns ändå inte bra att bara gå ifrån henne när hon är ensam och ingen har riktig koll på vad hon är eller vad hon gör eller hur det är med henne. Jag har förståelse för att fröknarna kan vara upptagna, det är ju liksom inte ett barn de ska hålla ordning på och jag antar att eftersom Malva sällan blir ledsen när jag går så försvinner hon liksom i mängden för att hon "klarar sig själv". Men det förändrar inte det faktum att hon faktiskt bara är 1½ år. Jag tycker inte man ska utgå ifrån att hon klarar sig själv. När jag har hämtat henne den här veckan så har jag stått och väntat på att någon ska hinna säga hejdå osv men de är alltid upptagna med att prata med någon annan så jag brukar helt sonika få avbryta tillslut så Malva får säga hejdå och att de ser att vi åker. Och när jag frågat hur det gått under dagen så har jag fått svar på den frågan en gång den här veckan. De andra dagarna har jag fått höra att de inte vet för att de inte varit med Malva. Hon har rivsår och blåmärken på diverse ställen men jag har ingen som helst aning om vad hon gjort. Näe, idag känns det inte bra och jag vill bara ta hem henne igen.

 

Å andra sidan så om jag skulle åka tillbaka nu så är jag ganska övertygad om att jag skulle finna henne fullt nöjd och glad, som hon oftast är på dagis. Hon trivs där. Och jag trivs egentligen med hennes dagis också och har varit väldigt nöjd. Men just den här veckan har inte varit så bra. Antar att alla veckor inte kan vara det heller. Intalar mig att röran beror på inskolningarna så förhoppningsvis blir det bättre snart. 

 

Och ja ja, det är möjligt att jag är överkänslig och överreagerar. Jag ser ju inte vad som händer när jag åkt därifrån och antar att det bara är att lita på att om det händer något så får jag veta det. Dessutom så om Malva vill något så har hon ju en tendens att ge uttryck för det. Omgående. Så även om personalen kanske inte uppmärksammar henne just där och då så lär de ju vara så illa tvugna att göra det om hon vill något. 

 

Nu när jag fått gnälla av mig lite så kanske jag kan städa lite utan att oroa mig över att hon fullkomligen försvinner i mängden. 

 

 

 

Uscha! Jag gillar egentligen hösten, det är en stor favorit för mig när det gäller årstiderna. Men i år är jag inte riktigt beredd. Eller så är jag aldrig det men glömmer bara bort det varje gång. För nu när det börjar bli kallare så går jag omkring och fryser. Och fryser och fryser. Och fryser! 

 

Ska snart hämta hem lillskruttan från dagis. Hoppas hon haft det bra. Vi hade en halvjobbig natt inatt. I alla fall första halvan av den. Hon vaknade och skrek och var rätt så ledsen flera gånger. Vet inte om det var drömmar eller vad det nu var men jag fick snällt sitta och gosa med henne tills hon somnade. Vilket i och för sig egentligen är ganska mysigt. Kruxet är att det är också väldigt obekvämt att sitta i en datorstol med en 11 (snart 12) kilos sprattelbaby i famnen i en kvart klockan ett på natten. Är frestad att ställa in fåtöljen inne i hennes rum så kan jag sitta i den om nätterna istället. Problemet är bara att jag jag vet inte om jag vågar ställa nån större möbel där inne eftersom det är trångt och Malva kommer bara använda den för att klättra upp på bordet och rota bland alla mina sysaker. Symaskinen är förvisso inte ikopplad men Malva kan lyckas med det omöjliga, det vet vi ju alla redan. Sen kan man ju ifrågasätta varför vi i hela fridens namn har en symaskin i barnrummet. Men för er som inte vet så är Malvas rum kombinerat barn och sovrum, samt förvaringsrum för en stor vardagsrumsmöbel som inte får plats i vardagsrummet eftersom det rummet i sin tur är ett kombinerat sovrum, vardagsrum och datarum. - Att vi bor trångt? Nää hur menar du nu?? 

 

Jaja, jag ska väl leta fram en varm tröja innan jag beger mig till dagis. Har redan gjort min dagliga skanning efter jobb, och faktiskt hittat och sökt ett så när hon kommer hem lär jag nog joina henne och ta mig en tupplur. Längtar!

 

 

 

 

Jaha. Jag följde gårdagens valvaka. Blev inte uppprörd alls. Inte nöjd heller för den delen. Känner mig förvånansvärt likgiltig. Jag låg ju vaken sent en kväll förut och grubblade på framtiden och vad det skulle innebära beroende på vem/vilka som vann. Det enda jag kände då var oro. Oro för framtiden och att det inte spelar någon roll vem som vinner för jag är orolig över den ändå. Hmm. Knasigt. Nu är det bara att vänta och se vad som händer. Och hög tid att skämmas. 

 

Jag har fattat att folk är missnöjda med invandringen och att det är därför sd går så bra. Men de andra frågorna då? Som min kurskamrat jag skrev uppsatsen med. Han är som vilken människa som helst, troligen bättre än vissa... Men enligt sd är han inte det och ska ha sämre rättigheter bara för att han råkar ha pojkvän istället för flickvän. Inte okej! Eller som den fria aborten, där de vill sänka gränsen till v12. Den dagen Jimmie Åkesson blir oväntat gravid och får reda på det mycket sent och ska fatta ett livsavgörande beslut inom ett kort tidsspann så kanske jag kan ta den åsikten på allvar. När jag var gravid med Malva blev det bekräftat i vecka 11. 11!!! Och vi funderade en hel del fram och tillbaka hur vi skulle göra. Jag är givetvis glad över beslutet vi fattade men herregud! Ibland behöver man tid på sig att få ha en hemsk beslutsångest över så enorma beslut som påverkar hela ens resterande liv. Och vad skulle hända för dem som upptäcker det ännu senare? Näe ni! Det gör ont i själen när jag tänker på det. Det är tydligen viktigare för många svenskar att minska på invandringen än att ha kvar de rättigheter för oss som bor här. Vad spelar det för roll om kvinnor och homosexuella får sämre rättigheter så länge grannen inte flytt för sitt liv och för sin familj ifrån ett bombhärjat land.

 

Jaja, inget av detta är något vi har i framtiden. Som den ser ut just nu. MEN faktum kvarstår att de går framåt och att det finns ett hot om att det skulle kunna bli verklighet längre fram. De babblar om traditioner men alla traditioner kanske inte är värda att sträva efter. Som att tro att ett homosexuellt par skulle vara sämre föräldrar och ge barn en sämre uppväxt än ett heterosexuellt.

 

Tänk om Malva är homosexuell? Tänk om hon, när hon vuxit upp, hittar en fin och trevlig tjej. De älskar varandra och kanske drömmer om en egen familj men de har ingen som helst rätt att bilda en eftersom det inte hör till den traditionella bilden av hur en familj ska se ut. 

 

 

Valet ställer jag mig än så länge likgiltig inför men just det där, att människor verkar strunta i de andra punkterna och åsikterna, det gör mig ledsen. Jag orkar knappt bli arg längre. Men ledsen, det blir jag. 

 

Wohoo, i natt (i morse) vaknade Malva bara en gång. UNDERBART! :D Stor förbättring från gårdagen då hon vaknade och skrek tre gånger varav jag sista gången fick stå upp och vagga henne till söms mitt i natten i vad som kändes som en mindre evighet. Inte helt lätt med mina klena muskler och en unge som nästan väger 12 kg. 

 

Nåja, idag är det dagis som står på menyn. Själv ska jag väl fortsätta jobbjakten. Är lite magert på den fronten just nu. Hittade ett igår som det stod att det var i Malmö. Men många av adresserna var till Kristianstad så jag blir lite osäker på exakt vart jag sökt jobb egentligen. Är ju en fördel om jag vet vilken stad det handlar om. Weird. Och ärligt talat lite oproffsigt. Både av mig och av dem som la ut annonsen. 

 

Jaja, i övrigt tror jag det inte händer så mycket mer i helgen. Med undantaget för valvakan, men det är ju på söndagkväll/natt så då är ju helgen mer eller mindre över.

 

Malva har tydligen börjat hata sitt rum. Vet inte vad det är men igår hann vi inte ens somna innan hon vaknade och skrek som en stucken gris. Helt hysterisk. Jag var övertygad om att hon hade ont i magen för hon skrek så hemskt. Tillslut så tog jag ut henne i vår säng och la henne där på min plats. Hon slutade gråta nästan direkt. Låg typ helt apatisk och bara stirrade rakt ut. Jag trodde nästan hon var död där ett tag. Jätteotäckt. :( Vi strök henne över ryggen och benen och då somnade hon väldigt snabbt. Men jag ville ju ha min plats så när hon verkade sova tillräckligt djupt lyfte jag upp henne. Inga problem. Bar ut henne i hallen och mot hennes rum. Då slog hon upp ögonen och när hon insåg att vi stod i dörröppningen till hennes rum började hon skrika helt hysterisk igen. Så nånting med rummet gör att hon känner sig otrygg. Usch. :( Eller så vill hon bara inte vara ensam. 

 

Hur som helst så fick jag snällt lägga henne i vår säng igen. Hon somnade i och för sig om ganska snabbt så det var väl bra. Men herregud vad det INTE är bekvämt att sova bredvid småbarn. Särskilt inte när man inte är van att samsova. Malva gnessar så mycket. Med en fot i ryggen är det inte lätt att somna. Och vid flera tillfällen lade hon sig helt på sniskan och hade sitt huvud på Mattias kudde och sina fötter i mitt huvud. Typ. Så jag fick rätta till henne hur många gånger som helst. 

 

På plussidan så sov ju Malva mycket bättre när hon fick ligga hos oss så vi slapp hennes hysteriska skrik. Men på minussidan så har jag vaknat X-antal gånger i natt och det känns som om jag nästan inte sovit något alls. :( Hoppas hon vill sova i sin egna säng i natt. 

 

 

---

 

 Sen blir det ju inte bättre av att grannarna för en massa oväsen mitt i natten. Okej att man stökar vid midnatt nångång då och då. Men kom igen. Två nätter i rad har det varit en jäkla liv vid 3-4 på natten. :@

 

 

Som hämnd spelade jag lagom hög musik vid 8 i morse. Samma låt 5 gånger i rad. 

 

 

 

 

Igår var det kulturnatten. Vi åkte en sväng in till stan för att undersöka det hela. Egentligen så är det ju en bra och underhållande tillställning. Händer ju hur mycket som helst. Problemet är bara att jag bara blir obekväm med så mycket människor. Står det ett folkhav i närheten av något jag är nyfiken på så vill jag gärna gå åt andra hållet. Jag hade dessutom lyckats glömma bort varför jag inte gillar såna där tillställningar. Mängden människor innbär att syret blir utbytt mot parfym och cigarettrök. Totalt motbjudande. 

 

Men om vi bortser från den motbjudande luften så var det väldigt lugnt. Men vi var ju i och för sig inte ute särskilt sent heller. Gick förbi lite olika scener och stannade till och lyssnade på några ställen. Malvas favorit var nog en blåsorkester för när vi var vid dem passade hon på att dansa. Å andra sidan var hon väldigt snabb att digga lite rockmusik också, även fast hon vid det tillfället satt i vagnen. Hur som haver hade vi väl en trevlig kväll som dock avslutades lite hastigt och lustigt eftersom vi är gamla skröpliga. Mattias hade ont i ryggen redan från start och jag fick förvånansvärt ont i höften när vi gick omkring. Snabbt följt av ont i magen. Så nu ska jag sluta ha för små byxor på mig. Med andra ord måste jag investera i nya jeans som inte möblerar om mina organ. 

 

 

Nåja, det var kulturnatten det. Idag bär det av till Oskarström och svärisarna. Ska bli trevligt. :) Sen återgår vi till vardagen i morgon eftersom Mattias semester är slut. Blir jobb för hans del, dagis för Malvas del och jobbsökande och lite kontakt med arbetsförmedlingen för min del. 

 

 

Idag har vi inte gjort många knop. Och med vi menar jag mig själv. Mattias har städat och hållt på men det enda jag gjort är att mestadels röja upp röran jag ställde till med igår när jag fick för mig att baka kanel- och vaniljbullar. Blev klar med det 21 igår så den mesta disken fick snällt vänta tills idag. Oturligt nog så gjorde den det också. Trist att den inte diskade sig själv menar jag. 

 

 Nåja, vi pallrade oss iväg till bibblan och förröstade. Men inte förrän jag till min stora förfäran sett en av sommaren arbetskamrater pryda artiklar i skvallerpressen. Hade ingen aning om att hon var med i SD. Ironiskt att sd pratar om hur vi ska ta hand om de äldre och bla bla och hon är med där. Men under de gånger vi arbetade tillsammans så var hon alltid sen..? Lätt ironiskt tycker jag.

 

Fast på ett sätt var det bra för det hjälpte mig faktiskt att i sista stund fatta beslut om vad jag skulle rösta på (bestämde mig faktiskt på vägen till vallokalen), och nej, jag övervägde inte att rösta på sd men det betyder ju inte att de inte kan påverka vilket annat parti man väljer. Sen oavsett vad jag hade valt så känns det ändå som att jag inte håller med något parti till punkt och pricka. Men samtidigt vill jag inte rösta blankt eftersom jag ändå vill ha förändring. Jaja, om 1½ vecka är det valvaka som gäller för min del. Bäst att inhandla popcorn. Och kanske även servetter med tanke på hur upprörd jag blev vid senaste valet. Och nej, jag grät inte. Men jag extremt långt ifrån överlycklig. 

 

 

Jahopp. Välkommen hem eller nåt. Nu har vi alla tre blivit sjuka. Förvisso bara förkylning och ingen tycks ha feber än så länge men det är ju inte särskilt roligt för det. 

 

Idag bär det av till Falkenberg för lite socialiserande. I morgon ska vi iväg och troligtvis shoppa barnvagn. Har hittat en vagn som vi tror kan fungera utmärkt som dagisvagn åt Malva. Så slipper vi släpa vår fram och tillbaka samt att vi slipper oroa oss över att någon på dagis ska slita sönder bromsen. Igen. 

 

Jaha, Det var väl vad jag hade att komma med. Snart dags att väcka Malva. Kan dock inte påstå att jag har någon lust, hade hellre krupit ner i sängen och sovit en timme eller två jag med.

 

 

Antar att jag borde skriva en rad eller två om att vi är hemma igen. 

 

Resan gick bra. Vi mellanlandade i Stockholm. Resan hem tog därmed mycket längre tid än vanligt (ca ett dygn längre). Men å andra sidan så blev j inte körningen lika intensiv. Plus att vi hann hälsa på lite släktingar till Mattias (och Malva). 

 

Väl hemma har vi inte gjort så mycket. Packat upp, packat upp och packat upp. Och tvättat. 

 

Idag var jag till vårdcentralen och blev tappad på 6 rör med blod. Tydligen ytterligare en två års kontroll (särskrivning deluxe. Visste inte att man skulle göra två sådana men det fick tydligen jag göra. Har även hunnit med en tripp till flygstaden och köpt två par skor till lillskruttan. SEN bar det av till tandläkaren. Har nu fått min bettskena så nu kanske mina nergnisslade babytänder kan få vila lite. 

 

Jag har även sökt fyra jobb. Inget i Halmstad men vad spelar det för roll. Jobb är jobb och det finns utmärkta pendlingsmöjligheter. Oftast i alla fall. Och skulle det inte göra det så har jag ju körkort. Så nu är det bara att fortsätta söka och hålla tummarna. Är verkligen extremt sugen på ett av jobben jag sökt så jag hoppas verkligen att jag åtminstone för komma på intervju. Har ju inte ens fått göra det ännu. :/ 

 

Jaja, nu ska jag umgås med Malva. Vi lyssnade på Ace Wilder nyss (de flesta av er kan nog räkna ut vilken låt, hehe). Hur som haver så sjöng jag med och jag gungade lite till musiken här där jag sitter, och vad gör Malva då? Hon stannar upp, tittar upp mot mig rakt i ögonen, lyfter fingret, lägger det över munnen och säger "schh". Om hon inte vore så söt skulle jag tagit illa upp.