.

Min senilitet (jaa det kanske inte ens är ett ord) drar sig över nya gränser. Skulle till affären nu i kväll och investera i bröd och fjällfil <3 (eftersom jag redan hällt i mig en liter på två dagar). Nåå, först slängde jag sopor och gick sedan till bilen. Då lade jag ner både lägenhetsnycklarna samt bilnycklarna i fickan för att (nu citerar jag mina exakta tankar) "jag behöver inte de här förrän jag kommer hem". Ni kan ju gissa hur icke-bra det gick att låsa upp bilen utan nycklar. De var förvisso nära till hand men ändå. Fast det slår ju inte när jag förra veckan (eller var det denna, jag minns inte ens det) glömde bort hur man gör när man backar en bil. Yepp, du läste rätt! Jag glömde bort hur man backar med en bil. Glömskan höll nog inte i sig ens en minut, men bara det faktum att jag blev osäker och glömde hur jag skulle ratta bilen är ju en aningen skrämmande. För att inte tala om pinsamt! Sen har jag ju även gjort klassiska saker som slängt bestick i stället för matrester i soporna och ställt in mystiska saker i kylskåpet. Hoppas dock det är slut med det nu när Malva kaaanske sover lite bättre. 

 

I övrigt har eftermiddagen spenderats med en hel del gråt och skrik. Vi vill börja lägga Malva tidigare på kvällarna, kanske redan vid 19 men det kräver ju lite justering under dagen. Med andra ord får hon inte sova lika länge på dagarna. Jag har sakta men säkert börjat väcka henne lite tidigare varje dag. Idag väckte jag henne förvisso samma tid som igår men ojojOJ vilken reaktion. Dels tog det tre försök innan hon vaknade och sen tog det 35 minuter att trösta henne. Hon skrek så illa att när jag hade mamma på telefonen vid ett tillfälle så trodde mamma att Malva hade slagit sig. Hon var som sagt inte redo att vakna. När jag försökte muta henne med mellis (dvs banan) så ville hon inte ens ha det. Inte ens när hon satt i stolen och jag skalade bananen och gav den till henne så ville hon ha. Slutade med att jag mutade henne med ett halvt mariekex. Ironiskt nog gjorde kexet att hon blev tyst och åt sin banan först innan hon åt upp kexhalvan. Sen började gråten igen. Så vi hade förvisso ett litet uppehåll. Det enda som fick tyst på henne var att få kika på animalplanet en liten stund. Så fy skäms på mig men vi satte oss faktiskt framför teven. 

 

SEN när Mattias kom hem blev hon eld och lågor och hur lycklig som helst och for omkring som världens buse här hemma. Roligt att hennes humör förbättrades så drastiskt men samtidigt känner jag mig lite lätt stött när jag fått kämpa med hennes humör och för hans del räcker det med att komma innanför dörren. Men men, så kan det vara. 

 

I morgon ska jag göra av med en mindre förmögenhet. Ska lämna in bilen på lagning. Och sedan hämta den igen. Ve och fasa! Så jag och Malva (hon är inte på dagis i morgon) har lite promenader att se fram emot i alla fall. :)