.

Igår fick vi Elsie att somna mer eller mindre genom gos. Fick ett lysande tips som funkade riktigt bra. På dagen och kvällen. Natten var det värre med. Första uppvaket gick bra. Jag ammade bara och la ner henne. Men sen när hon vaknade vid halv 5 så höll hon igång till halv 6 trots envisa försök att få henne att somna om. Tillslut fick jag lägga ner henne och få henne att somna själv i sängen. Spjälsängen stod intill sängen och jag strök henne på magen och benen så hon skulle förstå att jag var kvar. Hon stökade en del och protesterade men somnade tillslut. Jag själv däremot kunde inte somna om innan mitt alarm ringde så jag har varit vaken sen 04:20. Lägg till 8.5 timme i skolan, mer eller mindre (mest mindre idag) aktivt pluggande matte. Och sen fick jag börja med maten så nästan direkt jag kom hem. Jag hann typ ta av mig ytterkläderna och hälsa på barnen. Jag vet knappt vad jag heter idag. Hehe. Men jag är nöjd ändå för det är så roligt. :D Måste dock försöka uppbåda lite ork och hinna med något tal ikväll med. Har 17 sidor till jag ska hinna med på 3 dagar. Bråttom bråttom. :S

 

Usch vilka hemska nätter vi har. :( I natt prövade jag dock något nytt, som (hör och häpna) fungerade rätt bra. Men då hade hon ju skrikit till och från i två timmar så det kan ju lika gärna vara så att hon helt enkelt inte orkade mer. 

 

Vi var i Falkenberg igår på kvällen så när vi kom hem så fick Pölsan lite välling (halv portion för hon hade fått gröt tidigare på kvällen). Det fungerade rätt bra och hon slocknade. Då var väl klockan typ 23:30. Dvs vi hade redan missat första uppvaket som brukar vara kl 23, men då hade hon ju inte ens lagt sig än (men hon sov förstås i bilen på vägen hem). Nåja, sen vaknade hon som vanligt vid 2 (innan var det vid 1 men de senaste nätterna har det blivit 2). Och då var det skrik, protester och gråt. Vi provade att gå runt med henne, vagga henne och amma henne. Hon slocknade flera gånger men så fort vi la ner henne vaknade hon igen och var ledsen. Tillslut testade jag samma sak som jag gjort natten innan. Jag ammade henne till söms och la mig sen med henne på soffan i Malvas rum. I förrgårnatt fick vi faktiskt sova en timme på det viset. Men i natt gick inte det heller. Så fort hon slocknade och jag försökte lägga henne  till rätta på mig (så jag vågar sova utan att riskera att kväva henne på något vis) så vaknade hon. 

 

Stackars Malva blir ju också ledsen för hon är så trött och behöver sova men får inte. Nåja, tillslut la jag helt sonika ner Elsie i spjälsängen och drog sedan spjälsängen intill vår säng och höll en hand på henne. Först strök jag henne över magen och benen osv så hon skulle känna att jag verkligen var där (hon protesterade ju en del för hon ville ju inte alls ligga där). Hon försökte resa sig upp men min hand var ju lägligt nog i vägen så hon inte kunde. Tillslut så gav hon bara upp och la sig på sidan och somnade (???). Det tog inte ens särskilt lång tid. Runt 10 min kanske. Men då hade hon ju som sagt varit vaken ett tag. Som vanligt var klockan då runt 4 (dvs samma tid som vi alltid lyckas få henne att somna om). Men efter det fick vi faktiskt sova till strax efter 8. Då tyckte nämligen Malva att det var dags att gå upp. Tror Elsie vaknade vid halv 9 och Mattias fick sovmorgon till halv 10 om jag inte minns fel. Så idag tror jag vi alla känner oss lite mer levande. Goodie. 

 

Blir packning och bad idag. Jag ska även försöka hinna med lite matte hade jag tänkt (vet inte riktigt hur jag hade tänkt lyckas med det. Men jag lever på hoppet). 

 

Första skolveckan över. Och jag är helt slut. Vi avslutade starkt med att börja plugga mellan 8-10 i morse. Och sen"paus" för föreläsning 10-12 och sen lunch mellan typ 12-12.30 och sen mer plugg igen från 12.30-16.30. 

Så idag blev det två timmar föreläsning och sex timmars matteräknande. Huvudet är helt överarbetat, jag var helt snurrig när jag skulle cykla hem. Men det är roligt med matten även om det är lite  trögt att komma igång. Känner mig mer  hoppfull nu än vad jag gjorde i början av veckan. Sen vet jag inte om det beror på att det känns bättre med skolan nu eller om det beror på att mina piller börjar ha effekt. Who knows. 

 

I helgen är det full rulle med packning, plugg etc. Ska väl försöka återhämta oss på något sätt också. Den här första veckan har ju inte bara varit slitsam för mig. Alla har sovit sämre (både mindre OCH sämre) och allas rutiner påverkas förstås. Men snart blir det nog ordning, och förhoppningsvis börjar Elsie sova bättre så att vi alla kan få sova lite mer. Det behövs verkligen. 

 

Det var det. Nu ska Malva läggas. I går var hon så trött att hon somnade själv inne på sitt rum. Första gången sen vi slutade med nappen. Tidigare kvällar har jag fått sitta hos henne i 15-20 min tills hon somnat. Men igår provade jag att gå ut och nör jag tittade till henne ett par minuter senare hade hon somnat med en bok på magen. Sötfia. :)

 

Min rumpa vill mörda mig (ovan att cykla) och jag ska så småningom ge mig ut i världens snösmocka, snökaos, snöelände.. Eller vad det nu är tidningarna kallar det. Snön stör mig väl egentligen inte sååå mycket. Men det blåser. Och det är dålig sikt. Och jag vågar sätta rätt mycket på att det inte är plogat. Vilket innebär att gårdagens plusgrader har frusit på lite och ovanpå det har det lagt sig ett täcke av snö. Detta kan bli en actionfyld morgon. :S 

 

Nåja, strunt samma. Det är inte det viktiga idag. Det viktiga idag är att min älskade, underbara, busiga lillskrutta fyller hela tre år! 13:00 är det exakt 3 år sedan hon bestämde sig för att komma ut. Grattis min fina lilla (eller stora eftersom hon ändå är 3 nu) Malva! 

Första skoldagen. Fast det är förstås en sanning med modifikation för det är knappast första gången jag går i skolan... 

 

Dagen har väl gått ganska bra, med undantag för några små... Jag kommer inte på något snällt ord men låt oss kalla det människor som inte riktigt tänker efter. Det inleddes med upprop och massor med information (det var egentligen inget upprop utan bara en massa information). Sen hade vi 45 min över innan föreläsningen började så då rusade jag omkring och försökte få tag på matteuppgifter (alla andra gick och försökte ordna passerkort så jag tänkte jag skulle vara smart och göra det senare när det inte var lika många där). Visade sig att jag var tvungen att ha ett passerkort för att få skriva ut så då fick jag snällt försöka ordna det istället. Kön var enorm och tiden tog slut så jag fick gå till föreläsningen istället. Som egentligen inte var någon föreläsning utan snarare ännu mer information. Kvart i 12 rundade läraren av och jakten på passerkortet fortsatte. När det väl blivit min tur att ta kort fick jag sedan ställa mig i en ny kö. Bara för att när det var min tur få veta att man inte kan hämta ut passerkorten idag för det var något fel på systemet eller maskinen eller nåt. Typiskt! 

 

Så jag fick slänga i mig lunch istället, hade med mig matlåda så det gick ju rätt snabbt. Sen under själva räknestunden (stund och stund, 2 timmar) så fick jag ladda ner uppgifter till telefonen och ha den istället för en bok. Ovant men inte så jobbigt när jag väl insåg smidigheten i att ha uppgifterna i en flik och facit i en annan. 

 

Själva räknandet gick väl sådär. Kände mig trög, halvkorkad och långsam. Fastnade på en uppgift i typ 35 min. Och det var nog det störigaste på hela dagen. För jag stirrade på den där jäkla uppgiften och jag visste att min hjärna visste hur man ska lösa den. Jag funderade och räknade. Men det blev fel. Suddade, funderade och räknade igen. Det blev fel. Igen. Tjurskalligt upprepade jag proceduren ett tag och blev fasligt irriterad på mig själv eftersom jag visste att det var en uppgift jag kunde klara av. Tillslut fick jag erkänna mig besegrad och frågade efter hjälp. Eller.. Jag rättare sagt förklarade hur jag tänkte att uppgiften skulle lösas, och läraren upplyste mig om att jag tänkte rätt. Jag blev lite frustrerad och frågade varför det blev fel hela tiden. 

 

Då försökte han förklara något för mig på ett språk jag inte alls begrep (troligtvis svenska med matematiska inslag men jag är inte säker, hehe). Slutade med att han gick fram till tavlan och skrev och förtydligade vikten av paranteser och att ta bort och sätta dit dem rätt och blablabla (jag kände mig som en idiot eftersom jag redan vet om det). Jag hade redan räknat med paranteser, exakt på det sätt han visat men jag sa att jag skulle försöka igen. Och pang bom blev det helt plötsligt rätt. Fast jag gjorde exakt samma sak som jag gjort 35 minuter tidigare. Sjukt irriterande. Hmpf!

 

 

Jaja det var det. Nu är jag hemma igen, har hunnit bry mig om min familj lite. Men jag ska nog fortsätta med det snart. Och kanske förse dem med lite mat så småningom.

 

I morgon är det skola igen. Räkneövningar från 10-15 (och lunch däremellan förstås). Men jag sticker nog dit redan vid 8 för att öva lite själv också. Känns bra. :)

 

Adjöken!

 

 

Mår betydligt bättre idag. Huvudet är klarare och huvudvärken är svag nu. Tror inte jag har någon feber. Har förvisso inte kollat men jag känner mig inte lika mosig så den är nog borta. Tröttheten sitter dock i, och det lär den nog göra ett bra tag till. Bara att bita ihop och se glad ut. Eller inte alltför bister i alla fall. :P

 

Idag blir det eventuellt veckohandling samt cykelköp. Kaaaanske. Sen fortsätter det eviga packandet. :)

 

Och i morgon är det kalas för Malva. Galet att hon blir tre år. Eller, hon blir ju inte tre förrän på tisdag men ändå. Min lillskrutta. <3

 

Bläh! Har blivit sjuk. Eller så är det en biverkning av den nya tabletten. Kände mig risig i morse och det har bara blivit värre. Nu under kvällen fick jag ett märkligt och obehagligt tryck över bröstkorgen (var inte ångest utan något annat). Blir yr när jag böjer mig ner eller reser mig upp och för nån timme sen startade huvudvärken. Påminner om ett tryck den med. Jag var helt röd om kinderna så jag kollade en temp. 38.0. Gränsfall feber men jag brukar känna mig rätt dålig redan innan 38. Det underliga är att jag inte känner mig förkyld eller så. Konstigt.  En annan störig grej är att mina händer och armar somnar så lätt. :-/ Jaja. Bara att avvakta och se. Har ju en liten hosta som kommer och går sen några dagar tillbaka och då känner jag att lungorna inte är tipptopp. Kanske fått samma hosta som Malva haft sen nyår typ.  Jaja.  Det var det. Hoppas innerligt att jag faktiskt är sjuk så det inte är någon biverkning (symtomen stämmer nämligen in bland biverkningarna också). 

 

I natt är förresten andra natten som pölsan somnar utan amningen (men ammade två gånger under natten). Igår tog det 40 min. Idag på dagen tog det 30 och nu ikväll tror jag det tog 20 min. Problemet är bara att min kropp inte fattat det så jag hoppas hon vaknar i natt så jag får amma henne lite igen. Annars får jag nog mjölkstockning. Gör redan ont.

 

Nu ska jag och min feber vila lite. Adjöken. 

Nu är det hög tid för en bra natt igen tycker jag. Elsie vaknar minst 3 gånger varje natt. Och i natt var hon extra orolig och snuttig (kanske för att det blev så mycket intryck när vi var på badet). Och jag var extra trött så mitt tålamod var inte så stort. Så efter två misslyckade läggningsförsök (hon somnade och sov i min famn men jag fick inte lägga ner henne) så väckte jag Mattias så vi kunde turas om. Han fick hålla den skrikande och trötta bebisen i tio minuter, sen bytte vi så tog jag henne i tio minuter och sen bytte vi igen osv. Det var runt 3.40 i natt tror jag (då hade jag och Elsie varit vaken sen 2). Mattias var uppe med oss i en halvtimme sen fick han lägga sig igen, joinad av Malva som vaknat av Elsie. Hon somnade i min famn utan amning men sov oroligt och vaknade till ofta, och jag fick inte lägga ner henne. Efter lite amning kom hon till ro och slocknade och jag fick lägga mig igen. Det var väl vid 4 i natt eller nåt. Och klockan 6 i morse vaknade hon igen och väckte då även Malva. Jag tvingade upp Mattias. Men han ska väl få vila en sväng nu under dagen då jag tar med mig tjejerna ut (till affären) en sväng. Vi ska beställa en tårta till Malvas kalas. Tidigare år (dvs två gånger) har jag bakat själv. Men i år orkar jag inte med det. Det är för mycket som händer och som ska hinnas med så jag har inte lust att utöka den listan, även om det bara gäller en ynka liten tårta. 

 

Även om Elsie blir väldigt ledsen och besviken när hon inte får amma så märks det ändå att den blir allt mindre central och viktig för henne. Hon somnade i Mattias famn häromdagen på dagtid och han fick t.o.m lägga ner henne i sängen. Men hon är inte redo att sluta än. När vi försöker få henne att somna utan den så skriker hon i ungefär 40 min och sen orkar hon väl inte mer för då brukar hon börja slumra, men vaknar till ofta och muttrar och gråter lite innan hon somnar om. Känns inte alls särskilt roligt men vi måste ju börja träna bort amningen nångång. Annars kommer våren bli jobbig för oss. Eller i alla fall för mig som då fortfarnade får ta alla nätter och samtidigt plugga heltid. Mindre kul. De senaste 15-16 månaderna har jag sovit en hel natt typ 4-5 gånger (sov dåligt långt innan Elsie föddes).. -_-

 

Jaja, det var dagens gnäll. Nu ska jag väl organisera tjenerna så vi kommer iväg nångång.

 

Ibland tror jag mitt huvud konspirerar mot mig och skapar stress i onödan. Eller så finns den där hela tiden vilket gör att jag missar en del väsentliga saker som i sin tur skapar mer stress. Vid frukosten blev det en himla fart på oss allihop efter jag tittat i almanackan och upptäckt att Malva skulle vara hos tandläkaren om 20 minuter. Vi fick slänga i oss frukosten och borsta tänder samt packa en napp för Malva ville lämna den till tandläkaren. Sen åkte Mattias och Malva iväg. När de gått ut och hunnit gå till parkeringen så började jag fundera lite mer noga över besöket. Fattade inte hur jag kunde missat det eftersom jag visste att hon skulle till tandläkaren. Jag hade t.o.m. pratat om det bara för någon dag sedan. DÅ kom min hjärna igång och påminde mig om att det var på onsdag. Och inte idag.  Typiskt.

 

Jag ringde och smsade men Mattias hade naturligtvis inget ljud på på telefonen (jag kan relatera till det hehe). Så jag virade in Elsie i en filt och slängde på henne en mössa och skyndade ut mot vägen i hopp om att hinna genomskjuta dem och stoppa dem vid bommen (för er som vet hur det ser ut hos oss). Mattias åkte förbi och jag kan svära på att han såg mig. Men det gjorde han inte. Sp jag stod där och viftade och hade mig utan någon framgång. Grannarna måste trott att jag blivit lite smått galen. 

 

Nåja, jag hann, som ni kanske förstår, inte stoppa dem. Men de hade tur för Malva fick komma in idag i alla fall. Snällt tyckte jag. :)

 

Sen dess har jag suttit en del med årets budget. Kan dock bara planera de första 6 månaderna ordentligt. Resten är lite mer osäkert eftersom vi inte vet vilken inkomst jag har fr.o.m. juni. Det återstår att se. 

 

I morgon funderar vi på att åka till badet med tjejerna. :) Föreställer mig att det inte är lika mycket folk där mitt på dagen/ på förmiddagen. Plus att Malva också går in gratis, men bara tills hon blir 3 år. Så då får vi väl passa på den här veckan. ;) 

 

Jaja det var det. Åter till flyttplanerna. Adjöken!

 

Jahopp. Då var den här. Dagen D. Besöket hos vårdcentralen gick bra. Tror jag i alla fall. Det var väldigt jobbigt så jag är helt slut och har varit det ända den jag kom ut därifrån. Det hela började med att jag fick vänta 25 minuter extra för patienten innan var mer akut och drog över tiden. Det är väl okej egentligen. Men jobbigt när jag redan var så nervös. 

 

Först fick jag förklara varför jag var där. Typ. Och vad besvären/problemen är. DET var verkligen inte roligt. :( Sen läkaren ett formulär som jag fick fylla i och sedan poängsattes svaren för att ge en bild av huruvida man har ångest eller depression, eller inget alls. Mina depressionspoäng var rätt låga, tillräckligt låga för att man kunde utesluta det (även om det var på gränsen) men ångestpoängen var desto högre. Mer än dubbelt så hög. :/ Så hon mer eller mindre tittade på mig och konstaterade att jag har svår ångest. Jag bor ju i mig själv så för min del är det egentligen ingen nyhet. Men det var ändå obehagligt att höra. Jag var naiv och trodde jag skulle bli lättad. Det blev jag inte. Så nästa steg är att omgående börja med medicin. Känns inte alls bra eftersom jag fortfarande ammar. Men jag skulle tydligen få en låg dos av den mildaste sorten (minns inte namnet). Den brukar tydligen skrivas ut till gravida och ammande. Så det är ju bara att lita på att det inte kommer påverka Elsie. Jag ammar ju inte henne så ofta längre heller så det är kanske ingen fara. Sen så ska jag antingen få träffa psykologen eller kuratorn där. Vem jag får gå till skulle tydligen avgöras av vem som har kortast väntetid.

 

Men huvudet är så lurigt. För så fort jag kommit ut därifrån och styrt stegen mot apoteket så började tankarna. Hon kanske ställde fel diagnos. Det kanske inte är ångest ändå. Jag kanske svarade fel på frågorna etc etc.. Det ironiska i det hela är ju att det är ångesten som får mig att tänka så. Hjärnan är så himla konstig ibland. Om det nu är där den sitter. Jag vet inte. Antar det.

 

De hade inte min medicin så den fick beställas. Så jag får komma tillbaka på måndag och hämta ut den. Usch. Jag har inte alls lust med det. Men det blir nog bra sen. Det är ju det som är målet. Vad som däremot gjorde mig rätt ledsen var att läkaren förklarade att eftersom jag ätit liknande medicin tidigare och ändå blivit dålig (ännu sämre nu t.o.m) så är behandlingstiden mycket längre. Jag skulle räkna med att få äta den i minst 1-2 år. Kanske längre. Hon sa även att det finns en risk att jag kanske måste medicineras livet ut eftersom det finns tecken på att ångesten är labil och återkommande. Usch. Jag vill inte ens tänka på det. 

 

Nåja. Så är det med den saken. Den nakna sanningen. Eller nåt. Nu ska jag infinna mig i köket och påbörja vår middag som kommer bli sen eftersom jag av någon underlig anledning fick för mig att planera in köttgryta idag?! På 1.4 kg kött.... Gäsp! Jag får väl sova nästa månad eller nåt... 

 

Ps: nu är förresten klösträdet nersågat och soffan står ute i snön. Kändes weird att ställa ut den. Men det blev ändå bra för nu har vi plats för alla flyttlådor. 

 

Tjohoo! Snart är det helg! Inte för att vi märker någon större skillnad på det just nu. Men på lördag blir det nog en tripp till tippen för att dumpa av ena soffdelen (den som står i Malvas rum behåller vi ett tag till) fåtöljen och klösträden. Och kanske lite annat smått och gott som vi ändå behöver slänga. Lägenheten blir mer och mer kaotisk för varje dag känns det som. Jag hade någon naiv föreställning om att det inte skulle bli så rörigt med alla saker nerpackade i lådor. Men i det här gränslandet med 15-20 lådor utspridda i lägenheten och prylar överallt.. Njaa.. Det är som sagt rörigt. Men men, det blir nog bättre.

 

Idag hittade vi en potentiell säng till Malva. En halvhög loftsäng som är lika stor som en vanlig säng. Goodie. Vi visade den för henne och hon verkade intresserad av den. Det är dock lite läskigt för vi köper den begagnad och det var inte möjligt att kika på den för den är nermonterad. Eller, vi var välkomna att titta på den men den är som sagt nermonterad. Men men, hon som säljer den bor också i vallås så skulle vi känna oss lurade så är det ju inte överdrivet långt hem till henne. Hehe. Nåja, vi hämtar inte den förrän vi bytt lägenhet.

 

I morgon ska jag till vårdcentralen. Är jättenervös. Läste mer om det igår och nu har jag fått för mig att det kanske bara är min sköldkörtel som spökar. Det vore ju himla skönt om det "bara" var den. Jag har ju varit tröttare än vanligt den senaste tiden. Men jag har bara utgått ifrån att det beror på att hormonnivåerna efter graviditet/förlossning/amning/gudvetvad håller på att gå ner samtidigt som Pölsan är inne i en separationsångestfas och därför sover sämre. 

 

Det var det. Bäst att runda av detta medan Lillosten är på bra humör.  :)

 

Det har visst varit lite snålt på bloggfronten sedan vi åkte upp till jämtland. Men det blir nog lite mer nu framöver när vi är hemma igen.

 

Nyår spenderades i Kungsbacka hos Kenneth och Hanna (och Willgott förstås). Det var en lugn och trevlig kväll med god mat och många skratt. :D Vi sov över där så under årets första dag begav vi oss hemåt men gjorde ett stopp i Falkenberg för att hämta hem Maya. :) Och nu när allt rännande är över så ska vi försöka ta tag i flyttpackningen på allvar. Jag har som mål att vi ska packa nån/några lådor varje dag tills vi bara har kvar det nödvändigaste. Är ju inte så lång tid kvar tills vi flyttar nu ju. Förutom att förbereda oss och tjejerna (främst Malva, Elsie hänger bara med hon), så förbereder jag även mig för skolstarten. Är sjukt nervös redan. I början av december fick jag veta att jag kommit in på högskolan (igen) och jag tackade ja till platsen samma dag vi skulle åka upp till jämtland. Jag är löjligt nervös eftersom det är en bastermin som förutsätter viss grad av förkunskap. Jag har ju läst matte (och tydligen fysik men det minns jag inte) innan. Men det är läääänge sen dess, och att gilla matte och vara bra på det är två skilda saker. Jag har lånat en mattebok från bibblan som jag börjat läsa och jag har övet på lite tal. Hjärnan arbetar långsamt, men den arbetar i alla fall. Och vissa saker begriper jag utan några större svårigheter. Andra saker är däremot mer eller mindre hokuspokus för mitt gamla hjärnarkiv. :( Jag lär nog tacka ja till alla extra hjälp man kan få för att komma igång. Nåja, dålig eller inte, jag tycker ändå det är roligt. :) 

 

Jag har dock redan fått prestationsångest (föga förvånande) och jag är vansinnigt arg på skolan för att de uppmanar studenterna till att skaffa literaturen man behöver innan kursstart men de har fel på sidan så jag inte ens kan komma åt min litteraturlista. Och givetvis är alla lediga så det går inte att få tag på en vettig själ som kan tala om för en vilka böcker jag behöver skaffa/köpa/låna. Grr! Så det är en smula (extremt) stressande. På måndag ska jag ringa dem tills jag får ordning på det hela. 

 

Utöver flyttförberedelser så ska jag även träffa en läkare. Igen. Känns som om jag inte göra så mycket annat än springer på vårdcentralen (ja ja, jag menar förstås inte bokstavligen på vårdcentralen). Har en paus med psykologen eftersom hennes vikariat gick ut, och i väntan på att den nya (eller rättare sagt den gamla) ska höra av sig så kontaktade jag själv vårdcentralen för att be om att få en utredning på mig själv. Usch det låter så hemskt. Så fel. :/ Men jag vill dra igång hela karusellen innan skolan börjar för jag var rädd att om jag väntade för länge så kanske modet skulle försvinna. Vet dock inte riktigt vad jag hoppas på. På ett sätt vore det skönt om jag har det jag trott att jag har. På så vis kanske jag kan få rätt hjälp och bli bra på riktigt istället för att springa hos en psykolog resten av livet. Å andra sidan vore det ju himla roligt om de kommer fram till att det inte är något fel alls. Fast jag tvivlar starkt på att de kommer komma fram till det. Nåja, det var det. Bara att avvakta. Mötet med läkaren är dessvärre inte förrän på fredag så jag kommer hinna vara nervös och ha ångest över det hela veckan innan det är över. Typiskt.