Bara en idiot slutar med ångestpiller precis innan "livsomvälvande" händelser..

Sist jag skrev var strax innan semestern. Jag var bitter och less på vårt husletande. Och nu sitter jag här. Långledig på höstlovet för att ordna det sista inför flytten. Som inleds på torsdagkväll med att jag och Mattias flyttar över en massa flyttlådor. Sen på fredag kommer flyttfirma och städfirma och hjälper oss med det sista. Känns sjukt lyxigt. Det är värt varenda krona (lätt att säga innan fakturorna börjat trilla in, hehe). 
 
Känns väldigt bra att vi ska flytta. När vi skulle flytta från 2an på Nyvången 4 till 3an på Nyvången 18 så hade jag en del ångest. Jag var orolig över att vi inte skulle trivas lika bra i den nya lägenheten. Eller att vi inte skulla trivas med grannarna. Eller att vi inte skulle trivas på andra våningen. Ja jösses. Det finns mycket onödigt att lägga tankarna på. Men inför denna flytt känner jag ingen sådan oro. Jag bara längtar. Det enda som känns jobbigt är allt stök runt omkring. Som att packa ner en urvuxen trea. Vi påbörjade packa ner saker redan i juli. Men man kan ju inte packa ner hur mycket som helst i förväg. 
 
En sak som dock inte var helt genomtänkt var att jag, bara veckor innan flytten. tyckte det var en svinbra idé att sluta med mina ångest-piller. Jag har ätit dem sen 2015 nångång. Tror jag. Och den senaste tiden har jag funderat på om jag verkligen behöver äta dem längre. Så när mina tabletter tog slut och jag inte hade något nytt recept så tänkte jag "äh vad fan, lika bra att sluta nu". Efter samtal med läkare hävdade jag att hade iiiinga biverkningar (tabletten ska egentligen fasas ut väldigt långsamt) så hade jag grönt ljus för att helt enkelt sluta. Jag har dock under lång tid nu känt mig yr. Inte så yr att jag är på väg att ramla, men tillräckligt yr för att det ska vara störigt och ibland ganska obehagligt. Men nu har jag ju varit utan så himla länge (2-3-4? veckor) så tänker jag att jag lika gärna kan fortsätta att vara utan. Med eller utan yrsel. 
 
Så vad mer är nytt under solen..? Jag hämtade ut mina arbetsglasögon igår. Kände mig sjukt gammal när optikern berättade för mig att de var progressiva. Hej hopp, pensionen nästa. Kändes det som i alla fall. Men det blir nog bra, jag har haft problem med en hel del huvudvärk "den senaste tiden". Dvs ett par månader tillbaka. Så kanske detta ska råda bot på det. 
 
På jobbet går det väl rätt bra också. Jag har nu varit på Getinge i ett år och börjar på allt fler projekt. Känner att jag fortfarande har lååååång väg att gå innan jag närmar mig mina kollegor. Men jag har ju definitivt utvecklats sedan jag började. Just nu pluggar jag också på deltid (50%). Har ju min praktik kvar innan jag kan ta ut min examen. Så nästa år kommer jag kunna få ut den. Förutsatt att jag gör min praktik (dyker upp på jobbet dvs), skriver om det och skriver en vetenskaplig rapport. Det ska jag väl klara upp. Lite stressigt bara att halvtidsrapporten sammanfaller med min husflytt. Men men. Man klarar det man måste. 
 
 

RSS 2.0