.

 

Snuv, snor, host. Ja, vi är lite sjuka här hemma. Samtliga går omkring med lite misstänksamt hög temp men den enda som har feber än så länge är Mattias. Tur, men samtidigt är det givetvis synd om honom. Och det är meningen att jag ska jobba natt i morgon och i övermorgon. Jag har verkligen ingen lust att sjukanmäla mig. SÅÅ sjuk är jag ju faktiskt inte. Men jag snuvar, snorar och hostar omvart annat. Känns mindre trevligt att arbeta med människor då. Särskilt p.g.a. hostan. Hoppas den lättar lite tills i morgon för jag vill inte sjukanmäla mig. Jag tycker det är hopplöst svårt när man blir krasslig och jobbar inom vården. Samvetet säger att man å ena sidan borde hålla sig hemma av den enkla anledningen att man inte ska utsätta andra för smittan, samtidigt som det säger att det är svårt att få in folk så det är dumt att sjukanmäla sig om man inte är mer eller mindre döende. Typ. Och själv sitter jag i fullkomligt egoistiska tankar och tänker att jag inte vill sjukanmäla mig av den enkla anledningen att vi förlorar en massa pengar på det. Usch. Jag är en hemsk människa. True story. 

 

Jaja, Jag hoppas fortfarande på att hostan ska försvinna tills i morgon. *Håller tummarna* 

 

De senaste dagarna har vi socialiserat en del med Ida, Micke och barnen. Trevligt. (Y) Igår på kvällen passade de samtliga busar medan jag och Mattias gick på bio och såg Tarzan. Mums! Eller jag menar den var bra! hehe.

 

I skrivande stund har han tagit med sig barnen till Oskarström så jag har huset för mig själv. Har bara varit vaken i en timme eller nåt. Jag klev upp och tog barnen i morse så Mattias fick sovmorgon och sen när han vaknade gick jag och la mig. Så jag får snurr på dygnet igen. Var oförskämt skönt att sova. Medan de är borde ska jag väl försöka göra något nyttigt. Som att köra lite tvätt och städa lite. Jag går på långledigt på onsdag morgon och jag har ingen lust att inleda den ledigheten med att städa...

 

 

.... Haha vem försöker jag lura?! Med småbarn i krokarna måste man städa varje dag. Varje sekund. Det gäller tvättningen också. 

 

 

 

Tänk att det ska vara så svårt att komma till ro. Jag sov på tok förlite inför nattjobbet i måndags. Samma visa inför nattjobbet i tisdags. Var helt utslagen i onsdags efter jag gått av, och efter jag sovit. Var halvdöd hela eftermiddagen och kvällen men var rädd för att vända på dygnet så jag gick och gymmade kl 21. Eller gymmade och gymmade. Jag sprang lite på löpbandet. Med betoning på lite (2.6km bara). Sen när jag kom hem tog jag ett bad och sen var det kört. Jag var pigg. Så pass pigg att jag var uppe till efter 01! :/ 

 

Har varit mer eller mindre trött idag men vi har haft besök så det har varit lättare att hålla igång. Ida och Mice kom hit på eftermiddagen och medan Mice passade Cola hemma hos oss åkte vi andra till brottet och badade. Sen när barnen somnat tittade vi på guardians of the galaxy (Mice åkte hem för han skulle jobba, ja de hade varsin bil). 

 

Nu är jag trött och "vaken" på samma gång. Huvudet är sömnigt och kroppen har träningsvärk. Och den är dessutom väldigt vaken. Typ flykt-vaken. Vet inte varför men den senaste tiden har jag tydligen befunnit mig i flykt-mode. Dvs jag känner mig stressad och jagad. Nästan hela tiden. Usch. Känns nästan som om jag vore ett rådjur. Under jaktsäsong. Eller något sånt. 

 

Nåja. Jag är ju ledig några dagar till. Men vetetusan om det kommer hjälpa. Men sen är det två jobbnätter och sen går jag på långledigt. Då är planen att packa ihop oss och åka över till Öland för några dagar. :) Sen hem igen för att runda av mitt sommarvik med att jobba natt fredag, lördag och söndag (12e, 13e och 14e). Går av den 15e på morgonen. Så är det hem och sova och sen ett besök till frissan för mig och Malva. Måste ju tjusa till oss lite inför bröllop, skola, dagis och gud vet vad.. Sen börjar nollningen den 17e. Är sugen på att gå på den men har inte bestämt mig ännu. Elsies inskolning börjar den 16e. Min lilla baby-lillost börjar dagis (eller förskola om man ska vara petig). Jösses! :/

 

---

 

Usch! Jag borde egentligen sova nu. Vaknade strax före 14 och kunde inte somna om. 5 timmar (förvisso bruten) sömn är väl okej ändå. Men inte tillräckligt för att natten ska gå "smärtfritt" (dvs utan någon grövre sömnighet). 

 

Så om vi slår ihop soppan:

För lite sömn i relation till arbetet och på tok för mycket saker som ska göras hemma. Både saker i lägenheten (som organisering och städning) och andra tophemliga saker som är på tok för röriga för att mitt tålamod ska orka med gör att det känns som jag ska få en hjärnblödning. Eller något dyligt. 

 

Jag har bara lust att säga åt skogen med allt och lägga mig i solstolen och stanna där i en vecka. Eller två. Eller femton. Jag skulle nog klara mig med tomatplantan som enda sällskap (under förutsättningen att jag inte behöver äta den). Fast det är klart, jag hade ju gärna haft besök på balkongen av min kära familj. 

 

Jaja. Nu släpper jag det här eländet. Vi ska gå till ica och hämta ut ett underbart paket till mig. Med böcker! Tihii! En bok om programmering som ska vara rätt bra samt några feel good romaner. Gött! Hoppas på en lugn natt så kanske jag kan snegla lite i en av dem. 

 

Men med tanke på hur den gångna natten var så tvivlar jag på det. Är nämligen mer att göra i natt. Och som om inte det var nog har jag medicinansvar för ytterligare en våning. Ingen förvarnade mig om det utan det fick jag upptäcka själv igårkväll när jag börjat jobba. Kul! Eller inte! Är ju inte jätteroligt att hålla koll på två plan. A.k.a fyra avdelningar med 9 kunder på varje avdelningen. Hejja hejja!

 

Jaja, nu ska jag sluta gnälla. Här åtminstone. Mot ICA och mina underbara böcker! Tjoho!

 

Känner att rubriken är en smula missvisande. Jag är inte riktigt så entusiastisk som den får det att låta. Kontentan av det hela är att jag försöker få lite snurr på dygnet. Känner mig trött och klarvaken på samma gång. Märkligt.

 

Jag jobbar natt onsdag och torsdag. Dvs jag går av fredag morgon. Ledig helgen. Sen jobbar jag natt måndag och tisdag igen. Ska vara på en ny avdelning nu. Har spenderat tre veckor på demens. Nu ska jag byta till en annan avdelning i två veckor och sedan får jag byta tillbaka till demens. Är lite nervös över bytet. Känner att jag nyss lärt känna "min" avdelning och det nattlag som jag jobbat med. Och nu ska jag byta. Det kommer förhoppningsvis gå bra men jag är ju som jag är så jag blir ändå orolig över förändringar och över att byta grupp. Tänk om det inte kommer fungera lika bra som den andra? 

 

Å andra sidan så är det ju egentligen jag som är nykomlingen så de kanske är lika oroliga över det som jag är. Hmm. 

 

Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva... Provade mina nya insomningstabletter i fredagsnatt. Jag låg vaken sent. Hade gått av fredag morgon och "råkat" sova till 15:30. Så det var kanske inte så konstigt att jag var vaken till 2 på natten. Men jag fick/hade så mycket ångest och tankar som löpte amok att jag tröttnade på det och gick upp och vågade mig på att ta en tablett. Har haft dem i flera månader (jösses vad tiden går?!) men inte vågat ta innan.

Snacka om att de gjorde susen! Har haft Atarax som insomningshjälp innan. Men den effekten har inte alls varit lika snabb som denna. Poff! - Så sov jag. Nästan i alla fall. Jag blev dock extremt dåsig av dem och var trött hela lördagen. Och söndagen. Typ. Men nu när jag provat och det gick bra och jag fick inga hallucinationer (tydligen är det rätt vanligt) och jag gick inte i sömnen (vad jag vet) så nu kanske jag kan sluta plåga mig genom de jobbiga nätterna och våga ta dem fler gånger om det skulle behövas.

 

Nåja det var det. Nu ska jag väl återgå till teven. Får inte gå och lägga mig riktigt ännu. Då vaknade jag för tidigt.

 

Idag hamnade Malva i sitt första offentliga bråk. Men en främling. Fast att kalla det bråk är en överdrift. Vi var på Hoppborgstivolit som var/är inne i stan idag. Vid ett tillfälle satt vi ner i en hoppborg. Elsie trussade omkring för sig själv och Malva varvade att hoppa runt med att komma och sitta hos mig (ni som känner henne vet att hon sitter inte ner i många microsekunder). Nåja, det kom ett gäng andra barn och hoppade också. Malva blev lite defensiv. Hon tyckte väl att de kom för nära så hon satte sig i mitt knä och förkunnade tydligt att jag var minsann bara hennes mamma. En liten pojke, tror han var yngre, eller kanske lika gammal som Malva, hoppsatte sig ner mittemot oss. Han la sig sedan ner och började sparka mot oss. Inte särskilt hårt. Jag sa försiktigt ifrån att han skulle vara försiktig. Det strunade hade förstås fullständigt i varpå jag sa till igen att han skulle sluta sparka för det kunde göra ont. Jag tror jag sa till 3-4 gånger. Han struntade i mig, och Malva också förstås, som mest satt i mitt knä och inte riktigt visste vad hon skulle tycka om det hela. Sen sprang han och de andra barnen därifrån (tror de var syskon). Då sa jag till Malva att det inte var någon fara och att nu hade han ju slutat så det var bra nu och hon kunde fortsätta hoppa. DÅ började hon gråta. Typiskt mig att få henne att bli ledsen. :/ Malva blev ganska upprörd och tyckte det var jättejobbigt. 

 

Efter en stund kom en mycket motvillig pojke tillbaka i sällskap av sin pappa. De andra barnen hade skvallrat så han blev tvingad tillbaka för att be om ursäkt. Helt rätt. Jag tyckte dock lite synd honom också för han var verkligen besvärad av det hela. Pappan var dock envis och fick fösa honom mot oss. När de nästan var framme (Malva hade redan lugnat ner sig innan de kom tillbaka) så jag sa till henne att han troligtvis skulle säga förlåt, och att det var ju bra. Föreslog att hon kunde gå fram och möta honom. Han kanske tyckte det var lite extra jobbigt när jag satt där. Så fort Malva kom fram (det handlar om typ en meter kanske) sa han förlåt och sen var allt bra igen. Goodie. 

 

Förutom den lilla incidenten så var det verkligen en hit. Tjejerna hade jätteroligt. Och vi vuxna (då inkluderar jag samtliga vuxna där) hade rätt skoj vi med. Malva var lite rädd för en jättebläckfisk som fanns vid ena hoppborgen. Ironiskt nog var det den hon sprang in och hoppade i allra först. Allt gick jättebra tills jag påpekade att bläckfisken trots allt inte var farlig. Då ville hon inte hoppa där mer. *facepalm*. Men hon besökte den faktiskt igen senare och konstaterade att det var rätt så roligt där med. 

 

Elsie var helt slut och somnade på vägen hem. Mot slutet så låg hon gärna ner i hoppborgarna och bara gungade medan de andra hoppade. Lillosten min. <3

 

Det var så populärt att vi åker nog till Falkenberg i morgon för en repris. :D

 

Jaja. Jag SKA gå och lägga mig. Nån gång. Jag hade en halvjobbig natt av lite olika anledningar så jag var ännu tröttare än vanligt när jag kom hem i morse. Planen var att sova till 12-13 nån gång. För att försöka vända tillbaka på dygnet (är ju ändå ledig tills på onsdag). Men jag gick och la mig och var naiv och trodde att jag skulle vakna av mig själv.. Det gjorde jag förvisso också. När klockan var 15:30. Hehe. Som sagt, jag var trött. Hade gärna fortsatt sova då också, vaknade bara för att tjejerna skrek, men när jag insåg vad klockan var så fick jag minsann tvinga mig upp. Men resultatet är (som ni ser) att jag är vaken lite väl sen idag. Nåja, måste upp i hyfsad tid i morgon ändå så dygnet hamnar nog någorlunda rätt ändå. 

 

I morgon ska vi till Kungsbacka. Är kalas för Willgott som snart fyller 3 år. :) Sen på söndag är det hoppborgstivoli här i Halmstad. Och sen på måndag börjar Malva dagis. Jag gruvar mig lite för det faktiskt. Ångrar att vi inte fyllde i att hon skulle få vara hemma längre. :( Men hon går ju inte många timmar per dag. Så efter lunch blir det ev. en tripp till Falkenberg. Fast nu när jag tänker efter så borde väl inte vi få ha Malva på dagis på måndag. Jag är ju liksom ledig. Hmm.. Jag ska nog ta och uppdatera dem om mitt schema. Känns som läge för det. 

 

Jag hoppas innerligt att barnen blir friska snart. Både för deras skull och för vår, framför allt Mattias. Jag vill inte vända tillbaka på dygnet helt eftersom jag ska jobba natt i morgon igen, men varje dag väcks jag av typ tredje världskriget här hemma. Men nu är det i alla fall ordning på torpet, nästan. Elsie sover i alla fall och jag ska se om jag kan lura i Malva lite mat. Var lasagne till lunch (gårdagens rester) och hon är ju inte överdrivet förtjust i det. Eller något annat som innehåller köttfärs i "färsform" (köttbullar och biffar brukar kunna gå bra). 

 

Sen blir det en tur till affären. Måste införskaffa nässpray för jag har lite problem med att äta och andas samtidigt. Mission impossible minst sagt! 

 

Jobbar två nätter nu, onsdag och torsdag. Går av fredag morgon och då är jag ledig till onsdag igen. Lyxigt. :) 

 

En annan kul grej är att mina pensionsfonder för första gången ligger plus. Hihi! Är förvisso bara med femtio kronor än så länge. Men hellre femtio kronor plus än femtio kronor minus. :) 

 

-_- Nattens jobb gick rätt bra. Det var ovanligt lugnt. Så pass lugnt att jag misstänker att den kommande natten kommer bli totalt kaos! :( När jag fått av cyklade jag inom Östras inne i stan och köpte nybakade frallor som vi åt till frukost. Rätt mysigt men jag var väldigt trött. Jag däckade nästan direkt när jag la mig i morse vid 9. Men vaknade igen vid 13, 14, 15. Gav upp vid 16 och gick upp. Har med andra ord inte sovit lite för lite för det var svårt att somna om efter varje uppvak. Typiskt. 

 

Förkylningen har dundrat in och slagit till med full kraft också. Det förklarar min envisa huvudvärk som jag hade för två dagar sen. Dessvärre kom den tillbaka i natt och håller sig fortfarande kvar. Usch. Är lite lätt opepp att jobba i natt. Men men, två nätter kvar sen är jag ledig i två dagar och kan kurera mig lite och bli fri från förkylningen. Totalt har jag fyra nätter kvar på demensavdelningen. Sen ska jag byta till en annan avdelning i två veckor. Och sen tillbaka till demens i två veckor. Sen är mitt vikariat slut. Konstigt. Känns knappt som jag jobbat något alls (vilket jag iofs knappt har också). Notera även att av tiden som är kvar ligger även ytterligare en 9 dagars ledighet. Men åker vi inte iväg någonstans kanske jag tar på mig att jobba extra igen.

Bläeh! :( Har blivit förkyld. Och som om inte det vore illa nog har jag haft huvudvärk hela dagen. Började strax efter jag vaknat och har sakta men säkert blivit värre. Inte ens alvedon hjälper. :( Typiskt. Och jag som ska jobba natt hela helgen. 

 

Nåja, dagen bjuder på några ljuspunkter också. Jag klarade delegeringsprovet så nu får jag ge medicin. Goodie. Och jag har nu (förhoppnings)  fungerande inlogg till såväl dator som till dokumentationsprogrammet. Utmärkt. En annan bra sak är att jag kommit halvvägs i den där introkursen i programmering. Fortfarande skoj men svårihetsgraden eskalerade snabbt tycker jag. Kan också bero på att jag var lite väl snabb att ta mig genom de olika delarna. Får gå tillbaka och läsa på igen tror jag. Men roligt är det i alla fall. :) 

 

Jaja, Det var det. Nu ska jag joina övriga banditer i hushållet för lite fruktstund. 

 

Adjöken! 

 

Eftersom det är så himla bra väder idag (skrivet med enorm sarkasm) så ska vi in till stan och besöka den internationella matmarknaden. Jag jobbar hela helgen så alternativet är att göra det i morgon, men då ska jag skriva mitt delegeringsprov och jag vill helst slippa stressa igenom allt bara för att jag är nervös inför provet. Varför begriper jag inte. Jag har liksom haft delgering förut. Många gånger. Jag har gjort liknande prov förut. Många gånger. Så vad är problemet? Antar att jag är nervös för att det är så viktigt att jag blir godkänd. 

 

Nåja, så är det i alla fall. Ida plus barn kommer hit idag och gör oss sällskap. Sen i eftermiddag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på. Städa kanske. Det behövs verkligen. 

 

Fördelar: mindre stress. 

Nackdelar:

1. Jag har ingen nyckel att ta mig in på jobbet med. 

2. När jag väl tagit mig in (porttelefon) så kommer jag inte in i omklädningsrummet. Typiskt. -_-

Kändes ändå helt om att jobba idag. Men det är också jobbigt att träffa så mycket nya människor hela tiden. Var på en (för mig) helt ny avdelning idag. Och i morgon ska jag vara på ytterligare en ny avdelning. Nya människor.  Nya krav. Men jobb är bra. Antar jag. 

God natt på er. 

De sökte en himla massa folk att jobba i helgen. Motvilligt tog jag på mig att jobba på söndag. Men det är ett dagspass. Om det inte vore för att vi ska på kalas i morgon så hade jag nog tagit på mig att jobba då också. 

 

Jag har nu gjort två  natt pass där jag själv har ansvar för demensavdelningarna. Än så länge har det gått ganska bra. Jag har dock ingen delegering ännu men det är på gång i alla fall. Goodie. Förutom jobb har jag nu påbörjat en sommarkurs. Är en liten inroduktionskurs om datorer och programmering. Är rätt kul faktiskt. Den består av fyra delar (och fyra internetbaserade prov). Kursen börjar egentligen inte förrän om två veckor men jag fick tillgång till kursen redan igår. Så jag gjorde klart första delen igår. Himla skoj. :) Påbörjade även del 2 men fastnade totalt. Programmering är en djungel. Det är utan tvekan roligt. Men det är en djungel också.

 

Idag ska vi nog försöka röja här hemma. Om vi orkar. Man orkar ingenting i den här fördömda kvavheten. Det är inte särskilt varmt ute än, tror jag. Men värmen lämnar aldrig lägenheten. Den är kvav och fuktig nästan hela tiden. Usch! Jag ska även prata med en ssk från Aleris och boka tid för delegeringsprov. Längtar tills sommaren är slut och skolan börjar. Vill återgå till mer fasta rutiner. Men samtidigt så känns det motigt att sätta Elsie på dagis. Inte i den skalan som det gjorde med Malva, men herregud, de är ju så små! Var Malva verkligen så liten när hon började på dagis? Jag minns verkligen inte. Antar det. :/

 

---