.

Idag hamnade Malva i sitt första offentliga bråk. Men en främling. Fast att kalla det bråk är en överdrift. Vi var på Hoppborgstivolit som var/är inne i stan idag. Vid ett tillfälle satt vi ner i en hoppborg. Elsie trussade omkring för sig själv och Malva varvade att hoppa runt med att komma och sitta hos mig (ni som känner henne vet att hon sitter inte ner i många microsekunder). Nåja, det kom ett gäng andra barn och hoppade också. Malva blev lite defensiv. Hon tyckte väl att de kom för nära så hon satte sig i mitt knä och förkunnade tydligt att jag var minsann bara hennes mamma. En liten pojke, tror han var yngre, eller kanske lika gammal som Malva, hoppsatte sig ner mittemot oss. Han la sig sedan ner och började sparka mot oss. Inte särskilt hårt. Jag sa försiktigt ifrån att han skulle vara försiktig. Det strunade hade förstås fullständigt i varpå jag sa till igen att han skulle sluta sparka för det kunde göra ont. Jag tror jag sa till 3-4 gånger. Han struntade i mig, och Malva också förstås, som mest satt i mitt knä och inte riktigt visste vad hon skulle tycka om det hela. Sen sprang han och de andra barnen därifrån (tror de var syskon). Då sa jag till Malva att det inte var någon fara och att nu hade han ju slutat så det var bra nu och hon kunde fortsätta hoppa. DÅ började hon gråta. Typiskt mig att få henne att bli ledsen. :/ Malva blev ganska upprörd och tyckte det var jättejobbigt. 

 

Efter en stund kom en mycket motvillig pojke tillbaka i sällskap av sin pappa. De andra barnen hade skvallrat så han blev tvingad tillbaka för att be om ursäkt. Helt rätt. Jag tyckte dock lite synd honom också för han var verkligen besvärad av det hela. Pappan var dock envis och fick fösa honom mot oss. När de nästan var framme (Malva hade redan lugnat ner sig innan de kom tillbaka) så jag sa till henne att han troligtvis skulle säga förlåt, och att det var ju bra. Föreslog att hon kunde gå fram och möta honom. Han kanske tyckte det var lite extra jobbigt när jag satt där. Så fort Malva kom fram (det handlar om typ en meter kanske) sa han förlåt och sen var allt bra igen. Goodie. 

 

Förutom den lilla incidenten så var det verkligen en hit. Tjejerna hade jätteroligt. Och vi vuxna (då inkluderar jag samtliga vuxna där) hade rätt skoj vi med. Malva var lite rädd för en jättebläckfisk som fanns vid ena hoppborgen. Ironiskt nog var det den hon sprang in och hoppade i allra först. Allt gick jättebra tills jag påpekade att bläckfisken trots allt inte var farlig. Då ville hon inte hoppa där mer. *facepalm*. Men hon besökte den faktiskt igen senare och konstaterade att det var rätt så roligt där med. 

 

Elsie var helt slut och somnade på vägen hem. Mot slutet så låg hon gärna ner i hoppborgarna och bara gungade medan de andra hoppade. Lillosten min. <3

 

Det var så populärt att vi åker nog till Falkenberg i morgon för en repris. :D