.

Jaah jösses! SNART har jag lyckats leta mig igenom intygsdjungeln. Efter lite drama under gårdagen, eller drama och drama. Dramat utspelade sig i mitt huvud och jag drabbades av lättare ångest när jag först inte fanns i Strömsunds kommuns löneregister trots att jag arbetat på 6 olika ställen utspritt under 5 års tid och sen när telefonnummret till mitt extra arbete hos Assit bemanning gick till ett helt annat bemanningsföretag och när jag frågade tjejen i växeln om det så slängde hon bara på luren.

 

Nåja, efter lite envishet och några förståndiga själar så fick vi ordning på saken och jag ska få intyg därifrån. I skrivande stund väntar på jag försäkringskassan och sen återstår det bara två intyg, ett från hemvårdsförvaltningen och ett som jag måste knåpa ihop själv. Ska bli skönt att bli klar med detta. Tycker liksom inte att jag haft så mycket för mig de senaste åren (har ju bara pluggat) men ändå har jag tydligen en uppsjö med intyg att skaka fram, så nånting har jag väl gjort antar jag. 

 

Jaja det var det. Idag ska jag söka efter lite jobb samt söka en praktikplats till. Får nog ge upp hfab eftersom de bara ignorerar mig. Nåja, det är deras förlust!

 

Vad mer spännande händer idag? Tjae, jag har nu fått en ökad dos levaxin igen. Och ska jag vara helt ärlig känner jag mig lite nervös eftersom de fläskade på igen och ökade med 50 mikrogram. Sist jag åt så här hög dos så blev mina värden helt galna och det tog flera månader (och tre kg) innan vi fick ordning på dem. Fast jag kan ju inte påstå att jag saknar de där kilona. Hehe. Å andra sidan så var det väl inte enbart levaxinets fel eftersom det var en massa andra omständigheter i samma veva som gjorde att allt bara blev så galet. 

 

 

 

 

 

Gaah vad långsamt klockan går. :( Ska ringa en massa (två, eventuellt tre, Okej då.. Egentligen inte en massa) samtal idag. Först ut är sjukgymnasten vars telefontid börjar 7:30 och håller på i en ynka timme. Undrar just hur svårt det kommer vara att komma fram?

 

Sen ska jag få arslet ur vagnen och ringa banken och boka in ett möte med dem. Känner mig lätt osäker på vilken bank man bör ringa eftersom det finns så många att välja på och jag är helt värdelös på att undersöka det här med räntor och sånt. Hmmm. Nåja, vi tar väl den vi känner till mest till att börja med i alla fall. Fast innan dess ska jag droppa av Malva på dagis. Känns dessutom som om det händer något särskilt idag. Något viktigt som jag absolut inte får glömma bort. Problemet är bara att jag glömt bort vad det är?? :/

 

Sen ska jag förstås också se mig om efter jobb. Eller praktik. Ska samla mod och ringa city gross hade jag tänkt. Jaja, jag vet vad ni tänker. En affär?! Jag som tjatat om vad som är rätt och inte rätt yrke gällande min utbildning och blablabla. Så sant så sant. En affär är inte direkt rätt, såvida inte man får jobb på sagda affär som kommunikatör men det är inte det jag kommer söka för. Men jag antar att butikerna börjar rusta inför julruschen nu, om de inte redan gjort det, så det skadar ju inte att fråga om de vill ha lite extra hjälp. 

 

 

Hmpf, idag skulle jag äntligen ta tag i i mig själv och ringa sjukgymnasten. Kollade upp numret för att ringa när Malva väl somnat och insåg då att de bara har telefontid under en timme mellan 7:30-8:30. Hejja! Så nu sitter jag här och är bister på mig själv för jag har så himla ont i höften idag. Typ jag-ska-försöka-stå-emot-men-alvedon-är-extremt-frestande-ont.

 

Jag och Malva har varit med Mice och barnen uppe på galgberget vid Sagolekparken och busat en massa. Mysigt, det är så himla fint där uppe, särskilt nu på hösten. Men busandet tog ut sin rätt för när Mice åkte iväg för att underhålla Elma och Leo en stund och Malva somnat så var jag naiv och satte mig i fåtöljen. I en sån där skön, sned ställning som är helt underbar i ungefär fem minuter. För när jag skulle kliva upp igen hade jag svårt att stå. Kunde inte riktigt stöjda mig på högra benet för det gjorde på tok för ont. Så i morgon är det jag som ringer sjukgymnasten och bokar en tid. Goodie.  Nåja det var det, tror Mice och barnen återvänder snart så jag ska passa på att läsa lite innan de kommer. För sen är det nog lek och stoj som gäller ända till sent i eftermiddag. *Gäsp*

 

 

Uscha, den här dagen består bara av en massa måsten. Har dock fått strykta en del från min lista så det känns ju bra. Hade nyss kontakt med kvinnokliniken också. Känns lite lugnare nu när jag har ett namn på undersökningen. Väl där så verkar det som om de kommer göra en kolposkopiundersökning. De ska titta med något förstoringsglas och pensla med nån svidande blandning (ättika tror jag det var) och sen kanske göra en biopsi. Dvs knipsa av lite från livmodertappen. Känns ju INTE särskilt lockande med biopsi eftersom jag läst en massa strunt om det. En del säger att det inte finns risk för någa biverkningar alls medan andra säger att det visst finns risker med det, typ ärrbilning som kan ställa till det osv. Men men, ska prata mer med läkaren om det när det väl är dags tyckte de. Så dår jag väl helt enkelt vänta i en vecka till för nästa måndag är det dags. Läskigt. 

 

 

Nåja, nu ska jag påbörja dagens middag. Eller kvällsmat som man säger här omkring. Ska äta lasagne idag men eftersom vi ska iväg i eftermiddag så får jag laga till den nu så får vi värma upp den ikväll. Goodie. Sen hinner jag inte göra ngt mer för Malva ska he, från dagis om en timme. Jösses vad tiden bara rusar iväg. Och ang. yahoo så har jag inte gjort några framsteg och leker för närvarande med tanken att svartlista dem. 

 

 

Alltså yahoo... HUR kan ett så stort företag vara så förbannat omöjligt att få tag på?! Mattias konto har med största sannolikhet blivit kapat och det är nästan mission impossible att få tag på någon!!! Jag har NU efter ganska lång tids letande fått fram ett nummer man kan ringa om man bor någon annan stans än i typ Kanada. Känns ju lagom roligt för jag misstänker att det kommer kosta en mindre förmögenhet att ringa dit. Vet inte ens vilket land det är jag kommer ringa till. GRRR! 

 

Helt plötsligt så kunde han inte komma in på sin mail. Visade sig att den var raderad? Han kunde nämligen skaffa en ny mail, med exakt samma namn som det gamla kontot. Och vad händer nu när vi försökt logga in på den nya mailen för att kontakta yahoo? Jo då går det inte att komma in på den gamla mailen heller, som nu dessutom blivit låst p.g.a. för många inloggningsförsök. Jag blir helt vansinnig och tror jag slänger ut datorn genom fönstret snart. 

 

Jaja, jag vet mycket väl att det inte är datorn fel men det skulle ändå kännas bra. I en halv sekund. Åååh jag orkar inte med att bli så här arg! :@

Note to self:

 

Brödknivar är också knivar. Man ska INTE såga sig i tummen med dem. Det gör ont. Och blöder. 

 

Nu sågade jag mig naturligtvis inte i tummen med flit. Jag försökte dela på en brödskiva, är tydligen starkare än jag trodde. Och kniven var nog en aningen vassare än jag trodde så jag har därför ett tjusigt litet hack i tummen som gör svinont. Blä!

 

 

Jahopp. Idag är det dags att ta blodprov igen. Ska bara kolla sköldkörteln denna gång. Jag gjorde ju ett prov för en månad sedan men fick aldrig något svar på resultatet så jag bara antog att jag skulle fortsätta med samma dos som innan. Har tröttnat på att ringa och jaga efter svar varje gång sköldkörteln kollas, men nu ångrar jag att jag inte ringde och frågade om det. Det är nämligen som så att de tog blod, men av någon outgrundlig anledning så testade de aldrig blodet (?!) med andra ord är det ingen som har någon som helst aning om vilka värden jag har eller vilken dos jag bör ha. Har känt mig lite trött och hängig men har bara antagit att det berott på vädret eller nåt. Men men, troligtvis står jag inför en doshöjning men det vet vi inte förrän på måndag. Hejja vården!

 

Utöver det blir det en tripp till apoteket. Nu ger jag upp mitt förbannade utslag som jag haft i typ fyra månader. Nu är det dags att ta i med hårdhandskarna. Fick ju en salva på recept förut men fick förslaget att prova med inotyol först. Det hjälpte faktiskt, men bara i början. Nu är utslaget rekordstort och kliar (och svider) något så fruktansvärt. Så det är hög tid att jag tar en tripp till apoteket och hämtar ut salvan. Hoppas den hjälper för det är så sjukt irriterande när klådan slår till. Jag tackar min lyckliga stjärna att det än så länge mer eller mindre spontant kommer och går och inte kliar hela tiden. Men det är väl bara en tidsfråga. 

 

 

I morse funderade jag över när jag skulle få svaren från min cellprovstagning. Lustigt för de trillade faktiskt ner i brevinkastet idag. Och det var väl inte den roligaste läsningen.

 

Tydligen har de hittat cellförändringar och vill att jag ska komma till sjukhuset den 3 november, dvs om 1½ vecka. Det står inte vad det är för cellförändringar eller vilken grad det är (man kan ha lätt, medelsvår eller svår) men efter lite efterfoskningar på internet tror jag att jag kan utesluta att det är lätta förändringar. En lätt cellförändring verkar bara innebära en ny koll medan medelsvåra och svåra cellförändringar ska utredas och behandlas. Och i mitt bev står det tydligt att min typ av cellförändring bör utredas och behandlas. Hejja mig! :@

 

Ytterligare en misstänksam anledningen är att det är inte en barnmorska jag ska träffa utan en läkare. Usch! :( Jag vet att det inte behöver betyda något farligt, oftast gör det inte det. MEN det förändrar inte det faktum att det KAN betyda något farligt. Och det faktum att de skickade brevet igår och jag har fått en tid redan om 1½ vecka gör ju inte saken bättre. Jag menar kom igen! Vårdköerna är ju ingen hemlighet direkt så det är ju "intressant" att jag fått en tid så snabbt... Men jag är givetvis glad och tacksam över att jag fått en tid så snabbt, men jag tycker också att det är misstänksamt. :( 

 

Den här dagen började skit och avslutas med skit. Låt oss hoppas att morgondagen blir tusen gånger bättre. 

 

 

PS: gör INTE en bildsökning på cellförändringar. Jag är nu ärrad för livet. :S 

 

 

 

 

Trott eller ej men det blev ingen tupplur. Jag har dock suttit i fåtöljen i två timmar i sträck med förtäring av lunch som enda avbrott. Och då värmde jag bara maten, jag åt den faktiskt i fåtöljen med. 

 

Besöket hos psykologen gick bra, tror jag. Det kändes bra i alla fall. Dock var han lite sen men när man är så nervös som jag var så är 5-10 minuter ganska plågsamt. Jag hann med andra ord arbeta fram tillräckligt mycket ångest för att få ganska ont i bröstkorgen. Vilket i och för sig händer lite då och då ändå så jag är inte förvånad.

 

Vi pratade om lite ditt och datt. Några saker som jag trodde vi skulle ta upp. Och några saker som jag planerat att ta upp. Det visade sig dock vara ganska svårt så jag fick mer eller mindre tvinga fram det. Och sen pratade vi även om saker som jag inte ens hade en aning om att vi skulle tala om. Sånt som ligger långt bak i det förflutna och inte direkt påverkar mig idag. Inte på något vis jag är medveten om i alla fall.

 

Men jag fick i alla fall bekräftat att jag inte är på väg att bli galen. Det låter kanske löjligt men jag frågade helt ärligt om det, formulerade mig inte exakt så men jag frågade faktiskt. Och om ni bodde i mitt huvud skulle ni troligtvis fundera över samma sak. Så det var ju trevligt. Han ansåg snarare att mina konstigheter var ganska naturliga och det riktigt konstiga vore om jag inte var konstig alls. Nu uttryckte han sig givetvis inte så men det var i alla fall det som var poängen. 

 

Hur som helst så ska vi ses igen om två veckor. Vem vet, det kanske blir folk av mig tillslut. Och som en bonus kanske jag i framtiden kan läsa tidningen eller se en läskig film utan att få "dagmardrömmar" flera år framåt i tiden. Å andra sidan så sa han också att mina problem med största sannolikhet troligtvis inte går att få bort helt men att det finns metoder för att hantera dem. Kan bli intressant. Jag känner mig i alla fall hoppfull och bara det är ju positivt. 

 

En sak som jag dock hände upp mig på var att han tycks tro att jag har en massa förträngda minnen, som jag antar att vi på något vis så få fram eller nåt. Grejen är den att jag tror inte det. Å andra sidan så är ju anledningen till att jag inte tror det att "jag inte har något minne av det". Men man kan ju inte minnas minnen som man förträngt. Men helt ärligt så tror jag inte det ligger någon stor traumatisk händelse i garderoben som behöver komma fram, jag tror snarare att det är de minnen som redan finns som ställer till det. För även om jag skulle glömt bort något specifikt så känns oddsen små för att Ida, Ann-Louis eller mamma också skulle gjort det. Och om något hänt så skulle väl någon av dem veta om det. Jaja, det är mycket tankar som snurrar, men om två veckor ska jag som sagt tillbaka igen så får vi se vad som händer och hur vi ska gå vidare. Har redan sagt ifrån att jag i alla fall inte vill ha någon medicin. Inte för att han ens nämnde det men jag tyckte det var lika bra att klargöra det direkt. Medicin är en kortsiktig lösning men eftersom jag varit så här så länge nu så behövs det uppenbarligen en långsiktig lösning. 

 

Jaja det var det. Nu har jag skrivit och funderat så mycket att jag känner mig helt yr och trött. Och jag ska dessutom väcka Malva. 

 

 

 

Nervös. Klockan 11 bär det av.. Eller.. Förhoppningsvis bär det av tidigare än 11 för det är ju klockan 11 jag ska vara där. Hos psykologen. 

 

Funderade mycket igår kväll på vad jag skulle säga. Men nu när jag sovit på saken så är det väl egentligen bara dumt att planera vad jag ska säga? Det är väl inte heller rätt och blir knappast naturligt. Får helt enkelt bli som det blir. 

 

Det är dock lite lustigt att jag är så vansinnigt trött just idag. Nästan som om mitt undermedvetna försöker hitta på ursäkter för att inte gå dit. Men men, får väl ta en tupplur i eftermiddag och ladda om batterierna. Skulle gärna gjort det redan nu men jag har bara varit vaken i några timmar så jag kan liksom inte rättfärdiga en tupplur just nu. Dessutom borde jag kanske äta frukost. 

 

Nåja, lär ju säkert återkomma senare med en uppdatering om hur det gick.

 

Alltså facebook.. Jag vet att det är ett socialt medium som folk mer eller mindre använder som sina dagböcker. Fast i en lite hemligare variant med kryptiska meddelanden som ingen eller få begriper. Fine! MEN jag kan inte släppa att de senaste dagarna har det inte gjorts en enda uppdatering om vad som pågår i Stockholm. Inte en enda. Det behöver inte vara ett hot, vi vet ju inte ännu vad det är, eller om det ens är något. Men det faktum att det dyker upp irriterande selfies på folks munnar och tuttar men inte en jäkel nämner vad som pågår, inte ens när det händer något här i Sverige. Det är bara pinsamt. Å andra sidan så har jag ju inte nämnt det själv heller men jag hör ju inte till dem som uppdaterar vad jag gör varannan timme heller. 

 

Antingen är det helt enkelt ingen som bryr sig. Eller så har jag alldeles för många föråldrade fjortisar på min facebook som bara bryr sig om sina egna tuttar och duckfaces. Dags att rensa kanske? Jaja, det får bli en annan dag.  

 

Ang. det som händer i Stockholm så tycker jag att det är fasligt spännande. Och inte särskilt nyttigt för min paranoida och överaktiva hjärna. 

 

Nåja, nu ska vi strax lägga lillskruttan. Blir första kvällen utan välling på länge för henne. Blev så sen middag så det behövs knappast. Och på tal om mat så doftar lägenheten himmelskt av nybakade tekakor. Jag fick ett ryck och kilade ner till ica och investerade i jäst och andra livsnödvändigheter och resultatet blev min första sats med tekakor, ever. Första plåten kunde kanske ha gräddats lite till men mumsigt blev det i alla fall,. :)

 

I morgon ska jag träffa psykologen. Känner mig nervös för nu känns det inte längre som att jag har något behov av att träffa honom. Å andra sidan vet jag ju att det bara är en tidsfråga innan det behovet dyker upp igen. Men det känns så märkligt att gå och träffa en psykolog när man känner sig "frisk". Men men, kan nog bli bra. Jag lär ju sova som en stock på eftermiddagen när Malva vilar. Brukar alltid få världens energiurladdning efter sånt där. 

 

 

Pratade nyss med Malvas dagis. Snacka om att jag blev rädd när det ringde och jag såg vart ifrån det var. Jösses! Här satt jag i godan ro och försökte skryta (och lite lätt muta) till mig ett jobb när de plötsligt ringde. Eftersom jag är som jag är så hann ju jag måla upp väldigt levande och fruktansvärda scener i min lilla skalle sekunderna innan jag svarade. 

 

Tack och lov var hon inte på väg med ambulanshelikopter till sjukhuset. Hon hade tydligen ramlat och slagit sig i huvudet. Lillskruttan min. :( De hade blivit lite oroliga för att Malva normalt sett inte brukar vara så gnällig av sig (inte där i alla fall) men nu hade hon tydligen gråtit mycket och varit rejält ledsen. Jag vet ju hur hon kan låta och förstår om de blev lite oroliga. Men just nu var det lite bättre, hon snyftade bara lite. Vet inte exakt vad som hänt men troligtvis har hon klättrat på en sån där tripptrappstol och ramlat och slagit sig. :( Samma sak hände ju här hemma förra veckan. Fast då trillade hon inte ner i golvet utan tappade balansen och dängde in huvudet i bordskanten. :( 

 

Nåja, de skulle hålla henne under uppsikt och kolla så hon inte blir trött och hängig för då får jag ju åka och hämta henne. Jag tror dock inte det är någon fara. Malva kan skrika rejält, särskilt när hon ramlar och slår sig. Hon tycks vara en periodare där hon ibland inte slår sig alls under en lång period och sen helt plötsligt gör illa sig varje dag/flera gånger varje dag. Och givetvis är hon inne i en sån där "blåmärkesperiod" nu. Usch! 

 

Tyckte i alla fall det kändes bra att de ringde. Dels så fick ju jag möjligheten att hämta henne redan nu (men jag såg ingen direkt anledning till det, de kan ju troligtvis tycks synd om henne lika bra som jag kan), och dels för att det är så mycket som händer vid den vanliga hämtningen så då kanske det inte finns tid att prata så utförligt om det. Men men, nu vet jag ju om det så nu räcker det ju bara med en liten snabb rapport sen. 

 

Jahopp, så var det med den saken. Nu har rädslan lagt sig (och skräckbilderna förträngts ur skallen) så nu kanske jag kan fortsätta med jobbjakten. 

 

 

 

Så vad har hänt de senaste fyra dagarna (eller tre eftersom den här dagen inte hänt ännu)?

 

I fredags var jag och Mattias på bio och såg the maze runner. Den var väl ungefär så läskig som jag förväntat mig. Jag hoppade till redan i första scenen typ. Haha, för en nervbomb som jag så är det oundvikligt.Sakta men säkert vande jag mig vid filmen och även om den var spännande hela tiden så var jag inte lika nervös och rädd mot slutet som i början. Låter kanske som något negativt men personligen ser jag det som positivt.

 

Med andra ord gillade jag filmen, ett stort plus var att den faktiskt inte gav mig några mardrömmar. Men precis som jag misstänkte så påminde den en del om The hunger games. Men jag tror (och hoppas) att den kommer särskilja sig mer vid nästa film, om de fortsätter att filmatisera böckerna dvs. 

 

I lördags åkte vi till Falkenberg och badade med systeryster, Mice och barnen. Tror det var mycket uppskattat sv barnen (och även oss) och vi samtliga blev väldigt trötta. Jag och Mattias däckade i soffan efteråt medan Malva sov ute i vagnen. Elma däckade redan i bilen på väg därifrån och Ida däckade i soffan på kvällen när det var dags att käka ostbricka. Hehe. De enda som inte spontant somnade var Leo och Mice. Sådan far sådan son antar jag. :) 

 

I söndags gjorde vi väl inget förutom veckohandlingen. Och nu är det en ny vecka. Igår fick jag ett underbart samtal från arbetsförmedlingen. Nu är det fritt fram för mig att söka praktik. Underbart! :D Hade tänkt göra en rivstart med det idag men har insett att det får vänta lite. Malva är nämligen inte på dagis idag och inom kort får vi sällskap av Leo medan Mice och Elmis åker iväg och köper fälgar långt ut bort i oändligheten. Okej, kanske inte sååå långt bort men tillräckligt för att det kommer ta 3-4 timmar eller nåt. 

 

Jaja, det var det. Nu ska jag väl förse oss med lite frukost antar jag. 

 

 

JAG.BLIR.GALEN!!! Om det är något Aros Energideklarationer förtjänar så är det en rejäl smocka rätt i fejset! 

 

Och kommunen då, vad gör de? Ingenting! Det är för mig obegripligt att fastigheten som mamma bor i inte blivit tvångsomhändertagen än. De gick hela förra vintern med elelement som enda uppvärmning eftersom pelletsbrännaren är paj. Nu är det oktober, en ny vinter står för dörren och vad säger aros? Samma som innan, att de ska ordna en pelletsbrännarna till vintersäsongen. Nåå?! Nu börjar snön och vintern komma men har de ordnat någon pelletsbrännare?? NEJ! Kanske kommer de göra det när vintern kommer till det fantasiland som de tycks leva i.  Förra vintern skötte de inte snöröjningen, de sköter inte räkningarna ordentligt (för i så fall skulle ju inte eon komma dit och stänga av strömmen) och de har inte ens klarat upp en sån enkel sak som att sköta gräsklippningen. Hela jäkla gården ser ju ut som ett skämt! Näe det borde seriöst vara näringsförbud på varenda namn som kan kopplas ihop med det där så kallade företaget och ingen av dem borde någonsin få arbeta inom fastighetsbranschen igen. EVER! Jag blir så förbannad! 

 

Kommunen borde seriöst tvångsförvalta fastigheten. Aros försöker bara vara så jävliga det går och så "oskyldigt slarviga" det går så att hyresgästerna ska ge upp och flytta så att de kan tjäna miljarder på att stuva in en hel hög med försvarslösa flyktingar där som inte kan bråka för sig på samma sätt som mamma. Typ. GRRR! 

 

NU ska jag äta frukost. Om det går för jag är så irriterad. Blir galen bara jag tänker på det där packet! :@

 

 

ZzzzZzzzz... Idag bestämde sig Malva för att hon inte behövde någon middagslur. Hon bäddade om sängen, sjöng, kastade napparna, kudden och "ninis" och levde rövare. Så givetvis var hon övertrött och helt uppe i varv när det var dags att sova. Usch. Men hon slocknade för ca 40-50 minuter sen. Håller tummarna för att hon ska sova hela natten igen. Vore så underbart.

 

I morgonkväll ska jag och Mattias och två till på bio. Ska bli skoj, ska se The Maze Runner. Har längtat efter att få se den. Skulle dock inte förvåna mig om jag får mardrömmar av den.

 

 

 

Jahopp. Det var väl jag hade att komma med för idag. God natt eller nåt på er gott folk.

Babymagen, eller i det här fallet barnmagen, upphör inte att förvåna. Malva är snart två år men hon kan fortfarande sätta rekord i äckliga lukter (och blöjor). Idag bjöds vi (jag) på en fruktansvärt stank. En stark kombination av bajs och tacos (???). Dröjer nog innan jag vill äta det igen. Tacos alltså. Bajs äter jag aldrig. 

 

Vi ska strax bege oss till dagis och när jag kommer hem igen är det frukost för min del som gäller och sedan lite jobbsök. Lyckades gräva fram tre jobb jag kan söka idag. Goodie. Har varit långsamt på den fronten den senaste tiden häromkring (Göteborg inräknat). :/

 

 

 

 

 

Nån stjärna i tyskland har tydligen försökt hacka mitt facebook-konto. GRRR! Nåja, lösenordet är bytt så vi får väl se när det sker nästa gång. Slår ju inte min stackars mail som blev utsatt för typ fyra olika försök från typ Kina och Thailand. 

 

Jaja. Idag har jag Malva hemma eftersom det är tisdag (15 timmarsbarnen ska helst vara hemma på tisdagar). Efter frukosten pallrade vi oss ner till pölen (Vallås så kallade "sjö") för att titta på änderna och förse dem med lite mat. Snålade dock eftersom alla andra som går dit förser dem med så vansinnigt mycket bröd. Återigen har jag inte tagit reda på vad man egentligen bör ge dem. Fy på mig. 

 

På vägen hem stötte vi på Harumi och lille Alrik som jag och Malva brukade bada med. Blev en trevlig liten pratstund innan deras buss kom. Dum som jag är hade jag lovat Malva att hon skulle gå gunga så vi trotsade vinden ytterligare och gick till gungan som står intill öppna förskolan, dvs i de nya lokalerna. När vi ändå var i närheten bestämde jag mig för att göra ett besök till öppnis. Malva tyckte nog det var riktigt skoj. Var en del andra barn där, bland annat en dagiskompis till Malva men jag tror inte Malva kände igen dem. Kom hem igen vid 11:45. Då hade vi varit iväg i över två timmar. Så efter lite lunch somnade hon ganska omgående. Härligt. :)

 

Själv ska jag passa på att göra någon form av skink/oststuvning till mina crepes medan hon sover. Sakta men säkert så blir de gjorda.  :)

 

Igår var jag förresten på bio med min svärmormor. Totalt spontant och oplanerat. Blev i stressigaste laget men det var roligt. Eftersom jag är som jag är så velade jag ett tag med slutligen fick Mattias ord vara min ledstjärna:

 

"åk, så händer det något i ditt liv också". Heheh, och trevligt var det som sagt, även om jag vanligtvis inte är något större fan av svenska filmer så tycker jag nog att denna hör till en av de bättre. :) 

Uscha! Har fått magont lite då och då de senaste dagarna. Tror att det är i samband/efter jag ätit. Framför allt på morgonen efter att jag tagit medicinerna. Usch! Försöker därför skjuta upp frukosten in i det längsta men vill ju inte att blodsockret ska sjunka för mycket heller. :/ Så nu smuttar jag lite försiktigt på en mugg fil. Och ja, det är fjällfil. Lättfilen var inte alls lika god även om den också var ätbar. Och just nu anser jag att det viktiga är att jag äter något snarare än vad jag äter. 

 

Malva är på dagis och själv ska jag försöka tillaga crepes. Har aldrig gjort det förut. Spännande. Om 1½ timme trillar Mice med barna in. Tyvärr hinner de knappt leka något med varandra eftersom när Malva väl kommer hem från dagis så ska hon sova. Men men, de hinner ju ses i alla fall. 

 

I övrigt så har vi (jag) en ganska stillsam måndag. Har gjort en snabbcheck av jobb, men bara på ams.se så jag kan ju inte påstå att jag är färdig för dagen. 

 

Zzzzsnark! Malva har tydligen bestämt sig för att hon inte alls har tid att sova. Nej nej, hon ska sjunga och ha kuddkrig och försöka slå längdrekord i nappkastning. Och sedan bli ytterst upprörd när hon inte når napparna. :@ 

 

Nåja, i morgon har vi vardag igen och det är dagis som gäller. Får även lite besök av Mice och barna. På eftermiddagen ska vi hämta hem Mattias cykel som vi lämnade in på service i lördags. Själv ska jag väl även se om det kommit ut några fler jobb. Och även ta och ringa bemanningen. Har för mig att jag även skulle ringa vårdcentralen men i skrivande stund kan jag inte minnas varför. Hoppas jag kommer på det tills i morgon. Kanske inte är så akut när jag inte ens minns vad det gällde. 

 

Har för mig att definitionen av missbruk är något i stil med att det är ett missbruk när det påverkar din vardag. Om inte jag blandat ihop det med något annat dvs.

 

Iså fall har jag ett erkännande. Jag har blivit en filmissbrukare. Fjällfil för att vara exakt. Häromdagen, i förrgår närmaste bestämt tog min kära fjällfil slut. Jag stod emot så långt jag kunde för jag ville verkligen inte gå ut. Mörkt kallt och hemskt. Uscha. Men det hjälpte inte. En frukost utan fjällfil är inte längre en frukost. Med andra ord trosade jag kylan, mörkret och potentiella yxmördare och åkte till affären. Mot (och enligt) min egen vilja. 

Jag har i skrivande stund ätit 4 liter fjällfil på en vecka. Idag inleder jag min detox. Med lättfil. Hehe. Fast om man ska vara petnoga har jag kanske bara ätit 3.7 liter fjällfil. Malva har faktiskt också ätit lite. 

 

Nåja,förutom att njuta av min sista mugg med fjällfil (ja, fil är som godast mugg, inte skål) så terroriserar jag min stackars handläggare på arbetsförmedlingen. För varje dag som går så känner jag hur mina kunskaper sinar. Usch! Inbillar mig att om en månad kommer jag inte kunna något. Jag kommer ha ett studielån som skvallrar om tre års studier men inget som helst minne av att jag ens har en examen. Nu skrev jag givetvis inte det här till min handläggare. Näe, jag tjatar om praktik. Det är förvisso inte lika bra som ett jobb. Men det ger arbetslivserfarenhet. Vilket ALLA kräver. Med undantag för de som enbart anställer studenter. Jahopp, det var dagens gnäll..

 

 

Eller näe, jag har en till. Jag är seriöst trött på att gnäll kring "censuren" av Pippi som folk kallar det. Nåå, här är det en som vet vad hon snackar om. Kunde inte sagt det bättre själv. 

 

 

ååh jag blir så vansinnig på den här lägenhetsmardrömmen! Och jag blir så provocerad av kösystemet. Mestadels eftersom man kan tycka att ett kösystem ska vara rättvist men inte riktigt tycks vara det. :@ 

 

I skrivande stund finns det fem lägenheter lediga här i närheten. Samtliga treor. Samtliga på andra våningen med undantag för en som faktiskt ligger på bottenplan. Det som är gemensamt för lägenheterna är att två av dem ligger på Nyvången och tre av dem på Tynavägen. Det kommer ut nya lägenheter från Tynavägen nästan hela tiden nu och även en del på nyvången med jämna mellanrum. Rent spontant undrar jag var det är för fel eftersom ingen tycks vilja bo här?! 

 

Jag trivs bra i vårt område MEN det är så ju @!\=`?)/&¤$€{[{€@! trångt här hemma. Börjar allvarligt tröttna på att bo i vardagsrummet och då har vi ändå bara gjort det i några månader. Vi lär ju få trängas här i 1½ år till innan vi har chans att få en lägenhet. I alla fall om man ska vänta kvar i det s.k. kösystemet för det kommer ju aldrig ut några större, vettiga lägenheter bland direktlägenheterna. Bah! Jag.Blir.Galen!!! 

 

Gav idag som förslag att vi kunde skaffa en våningsäng för att få tillbaka lite av golvytan. Hehe. Fast nej, jag har ingen som helst lust att bo i en våningssäng. Då är det mer troligt att vi slänger ut klösträdet och gör oss av med min älskade bokhylla/vitringrej. :( 

 

 

Mina prioriteringar har helt klart varit off idag. 

 

Antal jobb sökta: 0

 

Antal omplanterade blommor: 5 (ja jag vet att det egentligen inte är rätt årstid för det men bättre sent än aldrig. Och tjae.. Under de snart fyra år jag och Mattias varit tillsammans så har vi planterat om blommorna en gång. Need I say more?)

 

Antal "joggingrundor" med Malva i lägenheten: 4

 

Som sagt. Idag är prioriteringarna off.