Skräcken när dagis ringer

 
Pratade nyss med Malvas dagis. Snacka om att jag blev rädd när det ringde och jag såg vart ifrån det var. Jösses! Här satt jag i godan ro och försökte skryta (och lite lätt muta) till mig ett jobb när de plötsligt ringde. Eftersom jag är som jag är så hann ju jag måla upp väldigt levande och fruktansvärda scener i min lilla skalle sekunderna innan jag svarade. 
 
Tack och lov var hon inte på väg med ambulanshelikopter till sjukhuset. Hon hade tydligen ramlat och slagit sig i huvudet. Lillskruttan min. :( De hade blivit lite oroliga för att Malva normalt sett inte brukar vara så gnällig av sig (inte där i alla fall) men nu hade hon tydligen gråtit mycket och varit rejält ledsen. Jag vet ju hur hon kan låta och förstår om de blev lite oroliga. Men just nu var det lite bättre, hon snyftade bara lite. Vet inte exakt vad som hänt men troligtvis har hon klättrat på en sån där tripptrappstol och ramlat och slagit sig. :( Samma sak hände ju här hemma förra veckan. Fast då trillade hon inte ner i golvet utan tappade balansen och dängde in huvudet i bordskanten. :( 
 
Nåja, de skulle hålla henne under uppsikt och kolla så hon inte blir trött och hängig för då får jag ju åka och hämta henne. Jag tror dock inte det är någon fara. Malva kan skrika rejält, särskilt när hon ramlar och slår sig. Hon tycks vara en periodare där hon ibland inte slår sig alls under en lång period och sen helt plötsligt gör illa sig varje dag/flera gånger varje dag. Och givetvis är hon inne i en sån där "blåmärkesperiod" nu. Usch! 
 
Tyckte i alla fall det kändes bra att de ringde. Dels så fick ju jag möjligheten att hämta henne redan nu (men jag såg ingen direkt anledning till det, de kan ju troligtvis tycks synd om henne lika bra som jag kan), och dels för att det är så mycket som händer vid den vanliga hämtningen så då kanske det inte finns tid att prata så utförligt om det. Men men, nu vet jag ju om det så nu räcker det ju bara med en liten snabb rapport sen. 
 
Jahopp, så var det med den saken. Nu har rädslan lagt sig (och skräckbilderna förträngts ur skallen) så nu kanske jag kan fortsätta med jobbjakten. 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0