.

Jag hade missuppfattat tandläkaren i måndags. Besöket idag var inte till någon specialistnisse. Nu när jag tänker efter så inser jag ju att det vore sjukt konstigt om jag kunnat få en tid så snabbt. Nä idag fick jag träffa min tandläkare igen. Som tog kort (alltså vanligt kort, med en kamera) som skulle skickas till specialisttandvården. Sen kommer de göra en bedömning och eventuellt kalla mig om de tycker en undersökning behövs. Hoppas inte det.

 

Jaja, det var det. Nu hinner jag inte skriva mer. Ska iväg till bvc för Lillosten ska på en läkarundersökning (rutin). 

Hejsejs så länge!

Klockan är alltså över 8. Och Elsie sover.. (?). Fatta vilken ENORM sovmorgon jag hade kunnat få. Om inte vi haft den där andra piggelinen. Men men, det är inte så synd om mig ändå. Var bara uppe en gång i natt mellan 3-4. Inte jättekul att sitta uppe en hel timme mitt i natten men i morse fick jag faktiskt sova till typ 07:20 så det var rätt nice ändå. :) I vanliga fall måste jag ju kliva upp tidigt för att organisera barnen. Men det är inget dagis idag så fick jag visst sova. Lovely! 

 

Idag händer det nog inte så mycket. Ska försöka röja upp lite här hemma och gå en sväng med barna. Mattias har bilen idag så när han har slutat ska vi mötas vid bendt. Önskar bara att jag kommit ihåg att packa in babyskyddeti bilen. Jag glömde det så som straff får jag gå hela vägen till bendt med två barn OCH ett babyskydd. Och ingen vagn. För den ligger i bilen. :S Men men, tror vi har bärselen här hemma så Elsie får väl sitta i den så bär jag babysyddet utan bebis. Och håller tummarna för att Malva inte är alltför sprallig (hahaa ack så naivt, jag vet :) ). Men jag känner mig lätt optimistisk ändå. Troligtvis bara för att enda anledningen till att vi beger oss till bendt är för att kika på bilar. För en gångs skull behöver vi inte laga vår egen bil. :D Och ja, biljakten börjar väl bli lite mer seriös nu. Tyvärr. Jag vill ju egentligen inte byta bil. Såvida vi inte kan få tag på typ en kopia av den vi har bara det att den är större. Eller en Volvo xc90. eller 60 för den delen. Men de är för dyra. Men drömma går ju...

 

---

 

Tjohoo! Det gick bra hos tandis. Elsie var trött och ledsen och arg. Hon grät besviket när vi åkte hemifrån. Men under nästan hela besöket var hon snäll. Protesterade bara lite diskret ibland. Sen när besöket var över kom tårarna och skriken. Stackars lillan, hon är så trött idag men kan inte komma till ro. 

 

Mina tänder mår lite bättre nu, så det var ju bra. Jag ska dock på ytterligare ett återbesök. Har en långvarig och återkommande blåsa(eller nåt) som troligtvis bara är en bitskada MEN för att vara på den säkra sidan ville de att jag träffar nån specialistnisse för att kolla så det inte är något.. otrevligt... Känns lite nervöst, men som sagt, mest troligt är det bara en bitskada. 

 

Jaja, nu ska jag fortsätta att leka med mina små busfrön. Elsie tar sig fram förvånansvärt snabbt nu. Hon kör någon mystiskt ryggsimsvariant som är förvånansvärt snabb. Det är nog bara en tidsfråga innan hon kravlar sig fram på magen också. 

 

Seriöööst! Inför förra tidningen så fick min telefon frispel. Och gissa vad som hänt nu.. Jo min telefon har fått frispel igen! Om det inte vore för att min förra samsungtelefon var så sjukt bra så skulle jag aaaaldrig överväga att skaffa samsung igen. 

 

Det är sjukt stressigt när man ska få tag på en massa folk och det enda kommunikationsmedelet som fungerar är mailen. Inte okej! Med andra ord ska jag skaffa en ny telefon så snart jag hittar ett bra och vettigt abonnemang. 

 

 

Strax bär det av till dagis för att hämta hem Malva. Jag gruvar mig lite. Vill så gärna sova. Fick så ont i huvudet efter besöket på vårdcentralen (träffade psykologen idag ju). Plus att jag blev helt slut i huvudet och hela kroppen. Fattar inte ens hur jag ska orka gå till tandläkaren sen. Och släpa med båda ungarna. Men men, det man måste orkar man eller hur det nu är. Sova får man göra nån annan gång. 

 

På tal om att sova. I natt väckte Elsie mig precis så lagom att jag fick se supermånen/blodmånen/månförmörkelsen. Jag hade ammat klart vid 04.06 och månen skulle vara helt täckt vid 04.10. Så jag storsade omkring i lägenheten och letade upp kameran. Var svårt att ta kort, orkade inte dra fram stativet så det blev lite skakiga bilder. Men det var rätt fränt. Såg ut som om någon tagit en röd spelkula av glas och limmat fast den på himlen. Det var dock lite kallt att stå ute i bara linne och fota. Jaja, det var det. Nu är det dagis som gäller. 

 

Adjöken. 

Nu är vi tillbaka i rutinerna igen. Dvs vi var iväg på badet idag. Tjejerna tyckte det var kul och var som vanligt duktiga. Elsie har dock inte så mycket att välja på eftersom hon liksom inte kan vägra att göra något. Än. 

 

Innan simningen besökte vi arenen för en loppis som arrangeras av för barn mot cancer. Det var rätt mycket folk men förvånansvärt okej. Vi struntade i vagnen när vi gick in men det var så hyfsat öppet att Mattias fick gå ut till bilen och hämta den. :) Hittade vinterskor till Malva, jag var lite osäker på storleken men hoppas hon kan ha dem. Blev även tre spar strumpor till Elsie och en vinteroveroll. Vi har ju redan en overoll som vi köpte på Gekås, men den är rätt tunn och lär nog inte vara optimal till vintern. Den vi köpte idag är mycket varmare. Sen shoppade vi även lite lotter innan vi åkte hem. Kändes lite orättvist, vi vann på vuxenlotterna så vi fick med oss ett presentkort hem. Men på barnlotterna vann vi inget så Malva fick ingenting. Men men, hon hade fullt upp ändå med att gå omkring och vara totalt skräckslagen eftersom det var en massa folk som klätt ut sig. Vi fick bära henne nästan hela tiden vi var där för hon var så rädd. Vid ett tillfälle stod hon på golvet och var inte beredd när en person som klätt av sig till den ena av bananer i pyjamas. Personen i fråga var väl typ 1½-2 meter bort och gick liksom bara förbi henne, men Malva blev så rädd och spände sig i hela kroppen så hon började skaka. Stackarn. :( 

 

Hennes rädsla blev dock lite bättre mot slutet. Vid två olika tillfällen stod hon nämligen på golvet och gömde sig lite bakom mina ben och vinkade åt olika figurer i smyg när de gått förbi henne. Lilla sötnosen. 

Alltså det här med att komma från ett litet samhälle har ju helt klart sina för och nackdelar. Det verkar som om någon blivit mördad "där hemma". Det är både befriande och bekymrande att vara så långt bort. Skönt att inte vara mitt uppe i det, att ha distans. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra.. Vem? Vem är det som är död? Vem är det som har gjort det? Vad/är det någon/några jag känner? Egentligen spelar det ingen roll. Det är fruktansvärt ändå. Men det känns ändå konstigt i kroppen att sitta här och veta något och ändå inte veta någonting alls. Usch. 

 

 

I natt var Elsie snäll och lät mig få en hel natts sömn. Känns nästan som om de känner på sig när man verkligen behöver det. Hon är inte överlycklig idag, fortfarande sjuk, och jag med. Men vi kämpar på och jag stressar vidare för att vi ska hinna färdigt. Nästa vecka ska tidningen vara klar. Allt detta är stressigt, men det är väldigt spännande också. Känns som jag lär mig något nytt varje dag nästan. 

 

 

Elsie jobbar på hon också. Blir allt duktigare på att sitta. Tror det personliga rekordet är över tre minuter. Det låter kanske lite men det är det inte. Hon är så duktig så. :)

Det här är ingen bra dag. Usch! 

Jag fick som vanligt väldigt lite sömn. Så pass lite att jag "sparkade" upp Mattias 05:40 i morse för att ta hand om Elsie. Jag själv klev upp bara typ tio minuter senare men jag inbillar mig att de där tio minutrarna gjorde skillnad. 

 

Elsie har varit trött och grinig hela dagen. Hon är som sagt sjuk. Jag har fått väldigt lite jobb och gårdagens lugn har försvunnit och nu är jag stressad och irriterad igen (är väl stressen som gör mig irriterad). 

 

Dagen blev ju inte direkt bättre av att Malva ramlade av en stol och dök ner i golvet och på vägen ner bet sig i munnen. Igen. :( Hon landade på ryggen och slog i bakhuvudet men hon landade mjukt för Elsie låg precis nedanför på ett täcke. Malva missade Elsie med typ en milimeter, hon landade på hennes arm. Jag rusade förstås dit och lyfte upp Malva som blev ledsen och det var då blodet började spruta. Fattar inte hur hon kan ha något blod kvar i kroppen så som hon blödde. :( På täcket, golvet, mig och sig själv ja, till och med i mitt ansikte. Det är väldigt otäckt att få sitt barns blod i ansiktet... Jag bar in henne i madrummet och försökte tvätta av henne men det bara rann hela tiden. Usch det var hemskt Och Malva grät förstås hela tiden. Och Elsie började vid det här laget tappa sitt humör också. Hon blev väl ledsen eftersom vi försvann så plötsligt.

 

När Malva väl lugnat ner sig så pass att det gick att tänka och blodet slutade rinna så ringde jag direkt till Folktandvården och de sa åt oss att komma dit så snabbt vi kunde. Sagt och gjort, jag fick samla ihop ungar och mig själv och åka till tandläkaren. Hann inte ens byta kläder eller tvätta oss ordentligt så både jag och Malva var blodiga när vi kom dit. Vi behövde bara vänta en liten stund, fem minuter kanske, sen fick vi komma in. 

 

Malva var jätteduktig så undersökningen gick snabbt och lätt. Tandläkaren sa att hon haft tur för läppen tog all stryk (igen, det är ju inte alls länge sedan sist detta hände känns det som). Men vi ska ändå hålla koll för det kan också vara så att hon bet sig så att tanden flyttades, och sen flyttades tillbaka när hon stängde munnen som vanligt. Så allt vi kan göra nu är att avvakta och hoppas att det gick bra. Stackars Malva. :(

 

Mattias fick väl en mindre trevlig syn när han kom hem till en halvlagad middag, en försvunnen familj och en blodig lägenhet (dvs i köket, hallen och badrummet. Jag var snabb med henne in i badrummet med det hann då droppa överallt ändå) . Jag hade dock skickat ett förvarnande sms så han inte skulle behöva oroa sig. 

 

Detta är som sagt ingen bra dag. Jag vill bara krypa ner i sängen, blodig och eländig och inte kliva upp förrän nästa år. 

Vilken märklig dag det varit. Var mer död än levande hela förmiddagen. Och var stressad och orolig över hur jag skulle hinna jobba med båda tjejerna hemma. Och hur jag ens skulle orka. Så bara för att det skulle hända något och för att jag skulle få något att fokusera på åkte vi ut till Flygstaden och handlade lite på ica maxi. Den affären är verkligen enorm! :O

 

Efter lunch slocknade Malva trots att jag la henne en hel TIMME tidigare än vanligt (la henne vid 12). Elsie däremot bestämde sig för att hon hatade sömn så jag fick kämpa med henne i två timmar innan hon somnade. Så när jag väl fick lägga henne vid 14.10 var jag själv så utmattad att jag inte orkade jobba. La mig på sängen och somnade nästan direkt och sov i nästan en timme. Malva kom klockan 15 och väckte mig. Sömnen gjorde susen så att säga för jag blev förvånansvärt pigg. Skämde bort Malva med lite tv (drömmarnas trädgård) så jag själv kunde jobba lite innan Elsie vaknade. Skrev kanske bara i en kvart eller nåt men jag fick ihop förvånansvärt mycket på den lilla  tiden. Var som om det var 50 minuter powernap som behövdes. Såå lättad! Jag är förvisso inte klar än, men har kommit närmare slutmålet i alla fall. Inväntar feedback nu och sen ska jag fortsätta skriva. 

 

Medan jag väntar har jag hunnit skriva upp oss på tre (?!) lägenheter via hfab. En trea, en fyra och en femma. Hehe. Dock har fyran sprungit iväg med poängen så där är vi redan ute ur topp 5. Men på de andra två har vi faktiskt en chans ännu. Jag misstänker dock att den kommer minska drastiskt de närmsta dagarna. Som vanligt. Men men, vi lever på hoppet ännu. :)

 

Jaja, nu ska jag kila väg och duscha så kanske jag fått svar sen när jag kommer tillbaka. Malva försöker sova och Mattias leker med Pölsan. Hon ska snart få kvällsgröten. Jag inbillar mig fortfarande att jag ska få sova mer på grund av den. Den har förvisso gett mig en hel natts sömn, en gång. Som sagt, jag lever på hoppet...

 

 

Hann knappt somna igår innan Elsie väckte oss vid 22.30. Och just när jag lagt henne igen så vaknade Malva och skrek som en galning. Och just när vi installerat henne i vår säng och slutligen fått tyst på henne så vaknade Elsie. Jag fick göra en snabb sorti för att försöka få Elsie att somna om. Det resulterade i att Malva blev sjukt upprörd och började skrika igen. 

Natten har med andra ord varit kantad av drama. Samtidigt som min förkylning brutit ut allt mer. Gör löjligt ont i halsen nu och det känns typ som om någon trampat på mitt ansikte.. och försökt trycka in ögonen in i hjärnan. Typ. 😣

Idag får jag livnära mig på alvedon och teknologi. Ska väl försöka komma ut med tjejerna också men jag gör inga löften om den saken. Måste få lite jobb gjort också. Är naiv som vanligt och inbillar mig att de kommer sova samtidigt.. 😏

Uppdatering:

Klockan är nu 04.25 och jag är uppe för 5e gången... 😭😭😭😭😭 

Wohoo! Snart kan jag se ljuset på tunneln. Eller i alla fall på ena tunneln. Mitt ena reportage är snart färdigt. :D Är deadline denna vecka så jag stressar på och försöker få det klart. Jag har egentligen gott om tid, det är bara det att jag är så beroende av att barnen sover. Vilket Elsie för tillfället inte alls har lust med. Men i övrigt går skrivandet bra. Fastnade ett tag och tappade lite motivation för jag tyckte det var så dåligt, men efter lite feedback och andras tankar så är jag på banan igen. Antar att det verkligen är så att det den tuffaste kritikern är en själv. Så det är bra att man kan läsa sitt arbete genom nån annans ögon ibland.  :)

 

Känner mig förvånansvärt positivt idag. Trots den eviga sömnbristen, förkylning, bilfrånvaro och plånboksfrånvaro. Weird. :)

 

Jaja, nu tröttnade Pölsan på att ligga och titta på mig så nu får jag roa henne lite igen. :)

 

Idag ska jag boxera Malva till och från dagis utan bil. Det blir dagens utmaning. Hoppas att det inte regnar för regnskyddet till vagnen mår inte bra (kaputt). Förutom det ska jag skriva vidare på ett reportage. Goodie. Men först ska jag försöka slumra en timme till...

Vet inte riktigt vad som står på menyn idag.. Vi ska väl veckohandla i alla fall. Militären har nån teknikgrej-dag idag. Får se om vi åker dit en sväng kanske.

Just som jag satt och undrade över hur jag skulle överleva den här dagen så ringde Mattias och upplyste mig om att det fanns choklad hemma.  

 

"Här ska svullas" tänkte jag lyckligt och tryckte i mig fyra rutor. Blev så mätt av det att nu vill jag bara ha vatten. Hihi. :)

 

Men trots choklads underbara närvaro så känner jag mig lite sliten idag. Var barnvakt igår så då fick jag pang-bom pröva på att vara fyrbarnmor. Hehe. Nog för att jag passat barnen förut. Men inte så länge och inte under förutsättningar som inkluderar läggning av samtliga barn. Som för övrigt gick betydligt bättre än jag hade trott även om det bara var Leo som somnade. Elma slocknade faktiskt två gånger hon med och det trodde jag minsann aldrig hon skulle göra. Dessvärre vaknade hon när jag la ner henne. Men vi låg kvar i sängen (under högljudda protester från hennes sida) och tillslut så somnade hon om igen. Bara för att en minut senare bli väckt av Malva. Typiskt. :/ 

 

Men men vid 21 var vi på väg hem igen så jag kom faktiskt i säng i lagom tid vid 22. Men sen väcktes jag tre gånger i natt. En gång av Elsie, en gång av mig själv och en gång av Malva. Den enda oskyldiga i det här dramat är Mattias. :) 

 

Jaja, det var det. Nu ska jag väna uppmärksamheten mot jobb igen. Har en del jag ska lyckas hinna med. 

 

 

Elsie tyckte det var en utmärkt idé att göra morgon vid halv 6 i morse. Jag höll inte med men det struntade hon i så hon jagade upp oss allihop. Så nu är alla vakna (och Mattias är jobbet förstås) och vad gör Pölsan? Jo hon ligger och sover. Malva klättrade upp i spjälsängen och ruskade om henne, reaktion: Hon sträckte lite på sig och fortsatte sova. Haha, Elsie är en evil (trött) baby idag! 

 

Så i rena förskräckelsen har jag jobbat lite nu under morgonen, för Pölsan lär ju inte vilja sova sen när Malva är på dagis. 

 

Har lite folk jag ska jaga idag annars är det väl lugnt. Igår ringde de från vårdcentralen så jag har fått en tid till en psykolog. Känns sådär. Nu känns det så onödigt igen för det är mycket bättre nu. Men eftersom jag vet hur det är så ska jag gå dit i alla fall. Även om det känns onödigt just nu. Men tiden är inte förrän om 1½ vecka så det hinner ju hända en del på den tiden. 

 

Ikväll är det invigning av ett konstverk i vallås centrum. Tror jag ska släpa dit oss. Jag hoppas lite i smyg att det ska vara dåligt väder. Sjukt egoistiskt av mig. Men om det ösregnar kanske det inte kommer så mycket folk... :)

 

 

 

Har lyckats fastna i jobb av olika slag (dvs skribent-jobb och jobbsökar-jobb). Trots att jag inte ens ska jobba idag eftersom jag har Malva hemma. :/ Men nu tar jag en liten paus. 

 

Innan jag drog igång jobbandet och CV-skrivandet så var jag och tjejerna iväg till öppna förskolan. Var ju rent av trevligt. Men det tycker jag nog bara för att vi var så få. Under de första 40 minutrarna var det bara jag och barnen och Tina (hon som håller i det) där. Sen kom det en pappa med dotter samt en kvinna till. Sen blev vi liksom inte fler. Och i min värld var det rätt lagom. Jag hade kanske klarat av nån till men inte många fler. 

 

Tjejerna tyckte i alla fall att det var skoj. Jag fick lite dåligt samvete att vi inte stannade ända tills de stänger men jag behövde som sagt komma hem och jobba. Elsie tappade humöret på hemvägen, hon ville inte alls ligga i vagnen så hon var jätteledsen. Men efter intensivt ammande i en kvart och sen lite mer tårar när jag la ner henne i sängen så slocknade hon. Och nu sover hon trots att jag sitter här och skriver. Hon brukar ju vakna av det ibland. 

 

Jaja, nu ska jag fortsätta min paus med att leka lite med Malva. Får passa på att bara vara med henne medan Pölsan sover. 

 

 

Skrev ett låååångt inlägg från telefonen. Som tydligen försvann. Skitgrejer! :@

 

 

 

 

Idag slog vi personligt rekord i pengaspendering på Gekås. :S Men det var mestadels vettiga saker. Om man nu kan lägga leksaker i den kategorin. Men det är ju faktiskt jul snart. Och Malva fyller år i januari så... Och vi har inga direkta planer på att åka tillbaka till Gekås i närtiden. Saknas det något så smörar vi nog in en liten inköpslista nånstans. ;) :D 

 

Elsie var rena rama drömmen på förmiddagen då hon sov fram till halv 11 typ. Sen sjönk hennes humör ju mer klockan blev för hon blev så trött. Var nog för många intryck också. Malva var rätt snäll hon med. Hon gillade det nya lekområdet skarpt. Och jag gillade amningsrummet som de hade där. Dels för att det var bara jag som använde det och dels för att fåtölerna där var riktigt bekväma. Undrar vart de köpt dem..? 

 

Väl hemma har vi (mestadels jag) sorterat ut alla kläder. Lika bra att börja tvätta ur alla kemikarlier på direkten. Så ikväll går tvättmaskinen varm. Malva har jag bänkat framför teven och Elsie sover för tillfället. Mattias är iväg och roar sig med några arbetskompisar. Goodie, kan vara kul för honom att hitta på något annat. Inte för att han brukar klaga, han klagar typ aldrig. Jag har tur jag. :) 

 

Så själv ska jag som sagt roa mig med tvätten. Sen när jag lagt Malva drar jag väl igång någon film. Vem vet, jag kanske slår på stort och poppar lite popcorn. Försökte mig på det härom kvällen, men det var så länge sen så jag "råkade" dränka dem i olja. De gick förvisso att äta men hälften förblev opoppade och det var fullt med olja i botten. Bättre lycka nästa gång. 

 

 

 

 

 

Igår samlade jag mod och ringde vårdcentralen. Har funderat och övervägt det jättelänge. Men det är hög tid att ta tag i saken. Jag har ett psykiskt mående som åker bergochdalbana. Efter varje gång jag blivit bättre så är jag naiv och tror liksom att det ska fortsätta vara bra. Men det fortsätter aldrig.

 

Sakta men säkert trillar jag dit igen. Det är ingen nyhet. Så har det varit i över ett decennium (känner mig gammal som kan skriva så). Så igår velade jag hela morgonen och förmiddagen. Samlade mod. Och det svek mig eftersom jag slänge på luren vid ett tillfälle (detta var innan jag kommit fram till någon person att prata med alltså). Men sen blev det av tillslut i alla fall. Och nu inväntar jag en tid för att få gå och träffa en kurator. Kvinnan jag pratade med igår verkade sugen på att boka in mig på en tid till en läkare så att de kunde sätta in medicin på mig direkt. Men jag tackade nej. Det kanske var dumt. Jag vet inte. Men jag har egentligen ingen lust att vara medicinerad. Alltså, visst hjälpte det mig förut när jag åt det (men det jag tror att Prällen var till stor hjälp också). Och dosen jag åt var inte ens särskilt stark. Men jag vill ju liksom bli bra för alltid. Fast det kanske inte ens är möjligt.

 

Min släkt tycks krylla av psykiskt eller känslomässigt instabila människor så jag är väl bara en i raden. Men jag är ändå inte ute efter en kortsiktig lösning. Så därför vill jag inte äta någon medicin alls innan jag fått träffa någon. Dessutom skulle jag säkert behöva avbryta amningen om jag får medicin. Usch. Det känns fruktansvärt. Jag har egentligen ingen lust alls att gå dit. Och idag känns det ännu märkligare för jag mår dessutom bättre idag än igår (troligtvis för att nästan hela gårdagen spenderas i totalt känslomässigt kaos som resulterade i att jag somnade efter samtalet till vårdcentralen och jag vaknade först vid typ kvart i fem på eftermiddagen när Malva vaknade och väckte mig. Ni kan ju gissa hur svårt det var att få henne att somna på kvällen). 

 

Men jag lever på hoppet. Att en dag vara fri från alla oroligheter som river sönder från insidan. Det är så märkligt hur något kan sitta i huvudet men kännas så tydligt i kroppen. Något som inte går att se eller som går att ta på. Men som ändå känns så tydligt. Märkligt. 

 

Jaja, det här blev ju ett föga upplyftande inlägg. Trevlig-helg-nu-går-vi-och-tittar-på-skräckfilm. Typ. Men jag känner mig inte så extremt dyster idag faktiskt. Oavsett hur det här inlägget framstår. 

 

På tal om helg.. I morgon ska jag och Mattias till Gekås. Jag har sett fram emot det hela veckan. Men nu gruvar jag mig och har inte riktigt lust med det. Kommer säkert vara jättemycket med en massa idiotmänniskor där som kör på en med kundvagnarna och nyser streptokocker ner i halsen på en. :S Men men, om vi bortser från alla människor (och från deras streptokocker ;) ) så kanske det kan bli trevligt. Malva ska få vara i Falkenberg och leka med kusinerna medan Jag, Mattias och Elsie åker och handlar. Jag är väldigt frestad att lämna Elsie också. Men jag vågar inte eftersom jag inte vet hur länge vi blir borta. Elsie är väldigt duktig med flaskan nu (hon och Mattias har varit jätteduktiga med träningen). Men om vi blir borta i kanske 6 timmar så skulle det vara sjukt jobbigt för mig för det är ju inte bara hon som behöver amma. Jag behöver henne också. 

 

Jaja, det var lördag det. På söndag är det dags för bad igen. Jag har läxat upp mig själv nu så jag ska ha bättre tålamod med Malva. Inte för att jag skällde på henne eller så sist. Men jag blev så stressad inombords eftersom jag får prestationsångest av typ allt. Vad spelar det för roll om vi inte hann göra alla övningarna. Skitsamma, huvudsaken är ju att vi har roligt. Punktslut!

 

 

Hmm.. Jag borde verkligen lära mig att hantera stress. Ska snart iväg för ett möte med jobbet på kontoret. Eftersom det är tisdag (och dessutom eftermiddag) så måste båda barnen följa med. Och jag har nu stressat över det i en halvtimme (okej, jag har stressat över det sen igår men stressat allvarligt i en halvtimme). Har högre puls och känns nästan som om händerna ska börja darra..? Om jag vore en gnagare hade jag väl dött av stress vid det här laget.

 

Har satt mig här framför datorn enbart för att försöka varva ner tankarna lite. Och för att jag inte ska väcka Elsie för tidigt. Är så jobbigt med så små barn, ska man väcka dem för att ge dem mat och sen riskera att de är trötta och sura eller ska man låta dem sova och ha en pigg och glad baby men då ta risken att de istället blir hungriga och arga efter en stund?! Pölsan åt så mycket innan hon somnade (tror jag) så jag tar risken och låter henne sova. De på kontoret är ju redan införstådda med att båda barnen är med och att jag inte kan stanna hur länge som helst. Men jag känner mig ändå stressad. Det är så dumt, finns inte ens något att stressa över, är bara ett kravlöst möte liksom. Men ändå sitter jag här med prestationsångest och det känns som om hjärtat ska explodera typ. Tror jag varit hemma för länge... 

 

 

Gäääsp vad trött jag är. Blev helt slut efter badet. Inte så konstigt kanske för Pölsan väckte mig fyra gånger i natt. Varav hon höll mig uppe i strax över en timme en av gångerna. :S Så i morse hade jag stora förhoppningar om sovmorgon. Men det blev det inte. Mattias tjurlåg (han vaknade inte av Elsies gnäll) tills jag "sparkade" upp honom vid 7 med order om att ta Elsie. Men Malva kom och la sig hos mig och pillade på mig och puttade på mig med iskalla fötter så det var bara att pallra sig upp. Mycket besviken. :( 

 

Mattias badade med Elsie idag. Tror det hade gått ganska bra. Men de tjuvdök idag! :O Jag som ville vara med när hon skulle dyka. :( Första gången sa de att dyket skulle komma vid tredje träffen men så dök de redan idag istället. När jag fick veta det så skämtade jag och sa att vi måste skaffa ett barn till eftersom jag missade både Malvas och Elsies första dyk. Malva den gullungen flinade sådär härligt busigt och sa då att jag fick dyka med henne. (Okej, hon sa inte exakt så men det var det hon menade). Sötis. 

Men det var extremt mycket mer ansträngande att bada med Malva. Inte för att hon är större och tyngre. Det störde mig inte. Det jobbiga var att hon var helt borta. Det var så mycket intryck så hon märkte inte ens att jag försökte kommunicera med henne. Kändes som om det nästan inte var en enda övning som fungerade idag. Det fanns så mycket att titta på så Malva glömde typ bort att existera eller nåt. Hon lyssnade inte på mig, tittade nästan aldrig på mig heller. Så bara det var påfrestande. Antar att det kanske blir bättre när vi gått några gånger och hon blir mer van. Om inte får vi väl åka dit några gånger extra och vänja oss/henne vid miljön..

 

Det var det. Nu ska jag väl åstadkomma något. Kanske. Kan inte bestämma mig för om jag ska gå och lägga mig direkt när Malva somnat eller om jag ska sitta uppe en stund. Vill förlänga helgen genom att vara vaken, men samtidigt vill jag sova för jag ska jobba i morgon. I-landsproblem. I know.  

 

Spenderade större delen av dagen i samband med tågdagarna i Landeryd. Vi åkte först till smålandsstenar och gick runt där en sväng. Sen åkte jag och ida med barnen (minus Elsie) tåg till Landeryd. Vi blev lite besvikna då vi inte fick åka med ångloket. Vi lyckades nämligen pricka in att åka när det tåget skulle ha en paus eller nåt. Jag vet inte. Så det blev ett dieseltåg istället. Och eftersom det aldrig går bra när jag åker tåg (och det går ännu sämre när jag åker samtidigt som ida) så var tåget sent. 

Men barnen tyckte det var skoj i alla fall. 😃

Sen under kvällen blev det en snabbtur till biltema. Har köpt krokar som jag satt upp i Malvas höjd så hon kan hänga upp samt nå sina ytterkläder själv. Har även jobbat lite. Men det går segt. Jag får sån prestationsångest och det är svårt att komma igång med skrivandet. Jag borde skriva oftare så jag inte tycker det är så svårt. 

I morgon ska vi "simma" igen. Men vi switchar nog så jag tar Malva och Mattias går med Pölsan. Om hans rygg går med på det. Annars får jag gå med båda tjejerna. Aja. Det var det. Nu ska jag väl uppsöka någon sorts sömn. 

Det gick väl sådär att jobba idag. Pölsan var inte helt medgörlig. Alltså hon var relativt snäll, som vanligt. Men hon vägrade sova, så nästa gång ska jag dels väcka henne tidigare och sen åka en sväng med bilen först och söva ner henne innan jag åker till jobbet. 

 

Men det är inte därför jag är ledsen (syftar till rubriken). Egentligen är ledsen inte ens rätt ordval. Jag vet inte ens om det finns ett ord som har en passande beskrivning, ångest? Kanske?

 

Det är svårt att missa allt prat om alla flyktingar. Missar man det har man verkligen ansträngt sig. Och de senaste dagarna har jag börjat ta åt mig allt mer av det. Trots att jag vet så väl att jag inte borde läsa tidningen eller kolla på nyheterna eftersom jag inte kan sova om jag gör det. Men det resonemanget är ju så vansinnigt själviskt. :@ Vad har jag för rätt att sova gott i min trygga säng medan andra har det illa. Riktigt j*vla illa. :( 

 

Det sprids bilder på drunknade barn och jag får ont i magen. Och det som är mest irriterande är att vi ändå sitter här, en trygg majoritet i europa och inte gör ett skit. :S Barn och föräldrar drunknar, jagas och dödas och jag oroar mig över att jag inte kan sova. Hmpf! Skäms för fan! Inte för att det gör någon skillnad för dem huruvida jag sover eller ligger vaken och tänker på dem om nätterna. Det gör ingen skillnad att jag ser bilderna. Lättade människor. Sjuka människor. Sårande människor. Döda människor. Små döda barn som aldrig fick uppleva något annat än rädsla och flykt. Som aldrig fick chans att se hur världen kan vara. Hur den borde vara. 

 

Det gör dem ingen skillnad alls huruvida jag tänker på dem eller inte så länge jag inte gör något åt det. Idag är en sån där dag. En sån där dag när jag bara är så kass! Och resten världen är också kass.  

 

Här sitter jag och funderar över hur vi ska rymmas i vår tvåa. Och över hur Elsie mår efter sin vaccination. Och om Malva hade roligt på dagis. Och om vi kan trängas i bilen ett halvår till innan vi tvingas köpa en ny. Muttrar inombords över att jag måste laga mat för det är ju såååå jobbigt och såååå tråkigt idag. Men inte alltför långt bort är det tusentals människor som vallas omkring mellan gränsarna. Människor som gråter av förtvivlan, rädsla och sorg. Eller kanske människor som inte gråter alls. Människor som är så utmattade att de varken kan eller orkar gråta. Eller människor som är döda.

 

Ångest. Det är en mycket litet ord som inte klarar av att fylla upp vad som egentligen ska beskrivas. 

 

Världen är skit. 

 

 

 

---

 

Eller.. Egentligen borde jag väl inte kalla det för ologisk rädsla. Snarare bara rädsla. För rädslan är ju i högsta grad logisk för henne. Jag syftar på Malva. 

 

Hon är rädd för något i sitt rum. Hon kan inte sätta ord på vad det är. Och när jag frågar om alla de klassiska sakerna (tex, bonden som hon brukar kunna vara rädd för) så svarar hon nej. Jag erbjöd henne att komma upp i min famn och peka på vad som är läskigt. Men hon vågar inte ens titta åt det hållet och jag fick absolut inte lyfta upp henne ur sängen. Stackars lillan. :( Känner mig bara så maktlös. Känns inte alls bra att hon ska ligga där ensam och vara rädd. Men efter frågor och diskussioner så sa hon bara åt mig att hon ville sova. Så nu sitter jag här. Och har dåligt samvete. :/ 

 

Känns som om kvällen bygger upp inför en orolig natt. Pölsan är inte överlycklig heller. Har vaccineras idag så även om hon är relativt snäll så är hon ju inte överlycklig direkt. Och hon är MYCKET snuttig och vill helst bara sova medan hon snuttar. 

 

Men själva vaccineringen gick rätt bra. Visst blev hon ledsen men det gick över relativt snabbt. Huvudet följer kurvan fint, längden och vikten har sackat lite. Men det är så lite så det är obetydligt. Hon ligger lite under medel där, men det kan man inte tro när man ser henne. Min lilla knubbis.  

Diagnos: dyster!

Vi har visst två hål i avgassystemet. Bye bye bröllopsresan... Närå så farligt är det egentligen inte. I det här fallet så är inte pengar något problem (även om varken jag eller Mattias tycker det är roligt att spendera dem på bilen). Problemet är att en del behöver bytas ut och oddsen för att vi ska få tag på den delen är små. Mycket små. Det är troligare att vi vinner en miljon på triss. Typ. :-/

Så med en dyster start på dagen ska jag snart övertyga samtliga barn om att sova så jag också kan göra det. Med lite mer sömn blir nog allt bra.