.

Det gick väl sådär att jobba idag. Pölsan var inte helt medgörlig. Alltså hon var relativt snäll, som vanligt. Men hon vägrade sova, så nästa gång ska jag dels väcka henne tidigare och sen åka en sväng med bilen först och söva ner henne innan jag åker till jobbet. 

 

Men det är inte därför jag är ledsen (syftar till rubriken). Egentligen är ledsen inte ens rätt ordval. Jag vet inte ens om det finns ett ord som har en passande beskrivning, ångest? Kanske?

 

Det är svårt att missa allt prat om alla flyktingar. Missar man det har man verkligen ansträngt sig. Och de senaste dagarna har jag börjat ta åt mig allt mer av det. Trots att jag vet så väl att jag inte borde läsa tidningen eller kolla på nyheterna eftersom jag inte kan sova om jag gör det. Men det resonemanget är ju så vansinnigt själviskt. :@ Vad har jag för rätt att sova gott i min trygga säng medan andra har det illa. Riktigt j*vla illa. :( 

 

Det sprids bilder på drunknade barn och jag får ont i magen. Och det som är mest irriterande är att vi ändå sitter här, en trygg majoritet i europa och inte gör ett skit. :S Barn och föräldrar drunknar, jagas och dödas och jag oroar mig över att jag inte kan sova. Hmpf! Skäms för fan! Inte för att det gör någon skillnad för dem huruvida jag sover eller ligger vaken och tänker på dem om nätterna. Det gör ingen skillnad att jag ser bilderna. Lättade människor. Sjuka människor. Sårande människor. Döda människor. Små döda barn som aldrig fick uppleva något annat än rädsla och flykt. Som aldrig fick chans att se hur världen kan vara. Hur den borde vara. 

 

Det gör dem ingen skillnad alls huruvida jag tänker på dem eller inte så länge jag inte gör något åt det. Idag är en sån där dag. En sån där dag när jag bara är så kass! Och resten världen är också kass.  

 

Här sitter jag och funderar över hur vi ska rymmas i vår tvåa. Och över hur Elsie mår efter sin vaccination. Och om Malva hade roligt på dagis. Och om vi kan trängas i bilen ett halvår till innan vi tvingas köpa en ny. Muttrar inombords över att jag måste laga mat för det är ju såååå jobbigt och såååå tråkigt idag. Men inte alltför långt bort är det tusentals människor som vallas omkring mellan gränsarna. Människor som gråter av förtvivlan, rädsla och sorg. Eller kanske människor som inte gråter alls. Människor som är så utmattade att de varken kan eller orkar gråta. Eller människor som är döda.

 

Ångest. Det är en mycket litet ord som inte klarar av att fylla upp vad som egentligen ska beskrivas. 

 

Världen är skit. 

 

 

 

---