.

Eller.. Egentligen borde jag väl inte kalla det för ologisk rädsla. Snarare bara rädsla. För rädslan är ju i högsta grad logisk för henne. Jag syftar på Malva. 

 

Hon är rädd för något i sitt rum. Hon kan inte sätta ord på vad det är. Och när jag frågar om alla de klassiska sakerna (tex, bonden som hon brukar kunna vara rädd för) så svarar hon nej. Jag erbjöd henne att komma upp i min famn och peka på vad som är läskigt. Men hon vågar inte ens titta åt det hållet och jag fick absolut inte lyfta upp henne ur sängen. Stackars lillan. :( Känner mig bara så maktlös. Känns inte alls bra att hon ska ligga där ensam och vara rädd. Men efter frågor och diskussioner så sa hon bara åt mig att hon ville sova. Så nu sitter jag här. Och har dåligt samvete. :/ 

 

Känns som om kvällen bygger upp inför en orolig natt. Pölsan är inte överlycklig heller. Har vaccineras idag så även om hon är relativt snäll så är hon ju inte överlycklig direkt. Och hon är MYCKET snuttig och vill helst bara sova medan hon snuttar. 

 

Men själva vaccineringen gick rätt bra. Visst blev hon ledsen men det gick över relativt snabbt. Huvudet följer kurvan fint, längden och vikten har sackat lite. Men det är så lite så det är obetydligt. Hon ligger lite under medel där, men det kan man inte tro när man ser henne. Min lilla knubbis.