.

Kände mig nere efter att jag lämnat av Malva på dagis. Eller kände och kände. Jag känner mig fortfarande nere och sitter i skrivande stund och kämpar mot impulsen att åka tillbaka och hämta hem henne redan nu. 

 

Inte för att det egentligen hänt något särskilt. Det är bara det att den senaste tiden så har det känts som om de inte riktigt har tid. När jag lämnade Malva i morse så fick jag lämna henne ensam. Alltså inte ensam på dagis, inte ens ensam i rummet. Men tidigare har det alltid varit en personal som tagit emot och hälsat ordentligt på henne och pratat osv. Men den här veckan har det varit lite sisådär med den saken. Och den här dagen tog väl priset då en fröken sitter och pratar med två föräldrar och deras barn (helt naturligt förstås) och den andra fröknen står och sopar golvet. Med ryggen vänd mot Malva, hon hälsade naturligtvis och var trevlig. Men ändå. Kändes inte bra att bara lämna henne sådär men samtidigt så vill jag inte hänga kvar i en kvart och bara vänta på att de andra föräldrarna ska sluta babbla.

 

Alltså Malva är ju väldigt självgående och verkar vara extremt lättsam att lämna jämfört med andra. Med det känns ändå inte bra att bara gå ifrån henne när hon är ensam och ingen har riktig koll på vad hon är eller vad hon gör eller hur det är med henne. Jag har förståelse för att fröknarna kan vara upptagna, det är ju liksom inte ett barn de ska hålla ordning på och jag antar att eftersom Malva sällan blir ledsen när jag går så försvinner hon liksom i mängden för att hon "klarar sig själv". Men det förändrar inte det faktum att hon faktiskt bara är 1½ år. Jag tycker inte man ska utgå ifrån att hon klarar sig själv. När jag har hämtat henne den här veckan så har jag stått och väntat på att någon ska hinna säga hejdå osv men de är alltid upptagna med att prata med någon annan så jag brukar helt sonika få avbryta tillslut så Malva får säga hejdå och att de ser att vi åker. Och när jag frågat hur det gått under dagen så har jag fått svar på den frågan en gång den här veckan. De andra dagarna har jag fått höra att de inte vet för att de inte varit med Malva. Hon har rivsår och blåmärken på diverse ställen men jag har ingen som helst aning om vad hon gjort. Näe, idag känns det inte bra och jag vill bara ta hem henne igen.

 

Å andra sidan så om jag skulle åka tillbaka nu så är jag ganska övertygad om att jag skulle finna henne fullt nöjd och glad, som hon oftast är på dagis. Hon trivs där. Och jag trivs egentligen med hennes dagis också och har varit väldigt nöjd. Men just den här veckan har inte varit så bra. Antar att alla veckor inte kan vara det heller. Intalar mig att röran beror på inskolningarna så förhoppningsvis blir det bättre snart. 

 

Och ja ja, det är möjligt att jag är överkänslig och överreagerar. Jag ser ju inte vad som händer när jag åkt därifrån och antar att det bara är att lita på att om det händer något så får jag veta det. Dessutom så om Malva vill något så har hon ju en tendens att ge uttryck för det. Omgående. Så även om personalen kanske inte uppmärksammar henne just där och då så lär de ju vara så illa tvugna att göra det om hon vill något. 

 

Nu när jag fått gnälla av mig lite så kanske jag kan städa lite utan att oroa mig över att hon fullkomligen försvinner i mängden.