.

 

Idag inledde vi dagen med vad som tycktes vara ett mord. Nu var det ju inte det men det blev en jäkla liv här utanför. Fruktansvärda skrik och det lät som om någon blev mördad medan någon annan skrek i panik och en tredje skrek i ren och skär ilska. Uscha! Eftersom det höll i sig så länge så gick jag upp för att säkerställa mig om att det inte var någon som blev misshandlad eller nåt. En titt ut genom köksfönstret gav mig bekräftelse. Ingen blev mördad, ingen blev misshandlad. Puh! 

 

Det är som så att det bor en pojke här med någon form av förståndshandikapp och jag antar att han idag var mycket, mycket missnöjd. Även om jag blev irriterad över att jag blev skrämd så blev jag samtidigt lättad över att det bara var han. Och jag måste medge att jag var imponerad över hur många olika nivåer han kunde skrika på samtidigt. Well done! Hoppas bara övriga grannar också tar det med ro, han kan ju inte rå för det. Och inte hans mamma heller. Eller, vad vet jag om det egentligen? Inte ett dyft, nu spekulerar jag bara. 

 

Jaja, idag ska jag försöka lämna tillbaka nyckeln/taggen till jobbet. Blir tredje gången gilt nu. Är det ingen där nu heller får jag väl posta skiten eller nåt. Malva är dessutom hemma eftersom det är tisdag så vi ska väl försöka hitta på något skoj också. :)