.

Jaha. Jag följde gårdagens valvaka. Blev inte uppprörd alls. Inte nöjd heller för den delen. Känner mig förvånansvärt likgiltig. Jag låg ju vaken sent en kväll förut och grubblade på framtiden och vad det skulle innebära beroende på vem/vilka som vann. Det enda jag kände då var oro. Oro för framtiden och att det inte spelar någon roll vem som vinner för jag är orolig över den ändå. Hmm. Knasigt. Nu är det bara att vänta och se vad som händer. Och hög tid att skämmas. 

 

Jag har fattat att folk är missnöjda med invandringen och att det är därför sd går så bra. Men de andra frågorna då? Som min kurskamrat jag skrev uppsatsen med. Han är som vilken människa som helst, troligen bättre än vissa... Men enligt sd är han inte det och ska ha sämre rättigheter bara för att han råkar ha pojkvän istället för flickvän. Inte okej! Eller som den fria aborten, där de vill sänka gränsen till v12. Den dagen Jimmie Åkesson blir oväntat gravid och får reda på det mycket sent och ska fatta ett livsavgörande beslut inom ett kort tidsspann så kanske jag kan ta den åsikten på allvar. När jag var gravid med Malva blev det bekräftat i vecka 11. 11!!! Och vi funderade en hel del fram och tillbaka hur vi skulle göra. Jag är givetvis glad över beslutet vi fattade men herregud! Ibland behöver man tid på sig att få ha en hemsk beslutsångest över så enorma beslut som påverkar hela ens resterande liv. Och vad skulle hända för dem som upptäcker det ännu senare? Näe ni! Det gör ont i själen när jag tänker på det. Det är tydligen viktigare för många svenskar att minska på invandringen än att ha kvar de rättigheter för oss som bor här. Vad spelar det för roll om kvinnor och homosexuella får sämre rättigheter så länge grannen inte flytt för sitt liv och för sin familj ifrån ett bombhärjat land.

 

Jaja, inget av detta är något vi har i framtiden. Som den ser ut just nu. MEN faktum kvarstår att de går framåt och att det finns ett hot om att det skulle kunna bli verklighet längre fram. De babblar om traditioner men alla traditioner kanske inte är värda att sträva efter. Som att tro att ett homosexuellt par skulle vara sämre föräldrar och ge barn en sämre uppväxt än ett heterosexuellt.

 

Tänk om Malva är homosexuell? Tänk om hon, när hon vuxit upp, hittar en fin och trevlig tjej. De älskar varandra och kanske drömmer om en egen familj men de har ingen som helst rätt att bilda en eftersom det inte hör till den traditionella bilden av hur en familj ska se ut. 

 

 

Valet ställer jag mig än så länge likgiltig inför men just det där, att människor verkar strunta i de andra punkterna och åsikterna, det gör mig ledsen. Jag orkar knappt bli arg längre. Men ledsen, det blir jag.