.

I natt drömde jag att vi alla fick veta att Mice inte var Leos pappa. Leos pappa hette i själva verket Anders och var en kille som Ida dejtat innan hon och Mice blev ihop, underligt nog var han också en vän till Mice men det upptäckte vi ungefär samtidigt som faderskapet. Anders skulle nu ha en massa umgänge med Leo och jag tyckte det hela var konstigt. Och jag tyckte så klart synd om Mice (såhär i efterhand tycker jag det är märkligt att jag inte reagerade på det faktum att Ida och Mice var tillsammans i mååånga år innan de fick Leo, och enligt drömmen blev Leo blev till innan Ida och Mice blev tillsammans..? Snacka om lång graviditet). Vi var i alla fall på öland och hade haft grillkalas. Det underliga var att det var i Stockholms skärgård samtidigt som vi var på öland. Märkligt. Nåja, alla var uppklädda och efter grillkalaset var vi några som gick ner till havet, vi åkte till en pytte liten ö som låg bara någon meter från strandkanten. Någon hade byggt en tjusig hydda där. Ön var dessutom delad i två delar men det var så grunt mellan delarna så man kunde gå eller hoppa mellan dem om man ville. Ön(öarna) hade ett mellanrum på ca 1 meter, de var kanske 2-3 meter breda och kanske 5-6 meter långa. Som sagt, små. När vi satt och väntade kom det lite mer folk. Det var jag, Mattias, Mattias morfar och mormor, Mattias föräldrar, prins Carl-Filip samt Claes "Clabbe" Geijerstam. Ida och Mice var på väg dit men de skulle hämta Leo hos Anders först. Medan vi satt och väntade kom det en båt. Det var en massa folk som fotograferade oss. Då kom vi på att Mattias morfar var kung av Sverige och att det var därför som folket i båten var så nyfikna. Vi bjöd in dem att fika med oss. De körde in båten in i hyddan och stod mellan öarna (hur den fick plats där kan jag inte begripa). De skulle inte fika med oss men de ville ta några närbilder. Medan båten stod där så kom jag på att jag var hovets informatör och var tvungen att underhålla dem. Så jag började sjunga.. "Egon... skulle fylla fem år nästa daaa. För han var fyraa... År! Han undrade mycket..." Osv. Clabbe tyckte det var ett bra sångval (????) så han hakade på och började sjunga han med så vi sjöng låten mer eller mindre i kanon. Carl-Filip kompade oss med att knäppa med fingrarna och Mattias morfar, kungen, skakade bara på huvudet. Han tyckte nog att vi inte skulle underhålla folket utan ville att de skulle åka därifrån. Nåja, jag och Clabbe fortsatte ändå sjunga och sen vaknade jag.