.

Ska väl göra ett inlägg om att vi kommit fram också.. Så.. Tadaa! Framme! :)

 

Resan gick bra. Inga olyckor och inga katastrofer. Det tog 14 timmar och då körde vi mer eller mindre hela tiden. Bytte förare ganska ofta för vi var så trötta, men de stoppen varade ju liksom 1-2 minuter typ. Max. Sen gjorde vi två längre stopp för Malva då hon dels fick välling och ny blöja och vid ett annat tillfälle fick hon lite frukost. 

 

Malva hade nog ont i rumpan och tyckte det var obekvämt att sitta. I början vaknade hon 1 gång i timmen och var missnöjd/ledsen. Vid två tillfällen var hon mer eller mindre hysterisk. Sen vaknade hon med allt kortare mellanrum. från en timme och ner till 30 minuter, och sen ner till 20 osv. Men men, det gick rätt så bra ändå tycker jag även om körningen som vanligt var jobbig. Malva gjorde ju att den som skulle vila inte direkt fick någon vila. Jag sov totalt en timme tror jag. 30 minuter nångång efter Mora och sen ytterligare 30 minuter när vi passerat Östersund. Huvva, det var lite kämigt. Mattias fick lite mer sömn men han hade ju dessutom jobbat hela dagen innan så han var ju lika slut han. 

 

Nåja. Väl framme åt vi frukost och sedan fick Mattias gå och lägga sig. Malva hade ju sovit betydligt mer än oss på natten så hon var ju pigg. Jag tog med henne till Åshamra så hon fick busa av sig lite. Sen kunde vi åka hem, äta lunch och ÄNTLIGEN lägga Malva så vi fick sova alla tre. Det. Var. LJUVLIGT! :) 

 

Är fortfarande lite sega idag men känner oss i alla fall mer normala. Efter att ha kört en hel natt så känner jag mig alltid bakis dagen efter. Seg, törstig och allmänt obekväm. Knasigt. 

 

--------------------------------------------

 

I morgon är det bröllop som står på menyn. Jag måste nog vara den mest otacksamma bröllopsgästen i hela Sverige. I hela världen. Kanske hela universum.

 

Jag är givetvis jätteglad för deras skull. Det är jätteroligt att de ska gifta sig. Men jag blir så fruktansvärt obekväm på såna där tillställningar. Så mycket människor. Allt ska vara fint, uppklätt och.. Perfekt. Typ. Alltså missförstå mig inte. De som ska gifta sig är verkligen inte såna (då hade de ju knappast kunnat vara vän med mig, slarvpelle som jag är). Men bröllop och sånt. Det är ju en fin tillställning. Med MASSOR av människor. Jaja, det behöver inte vara en massa människor. Men vi kommer vara cirka 90 gäster. 90!!!! Det är ungefär 80 personer över min bekvämlighetsgräns. :S Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Får prestationsångest bara jag tänker på det. Blä! En liten del av mig önskar till och med att Malva ska bli sjuk när vi är där så att vi måste åka hem, bara för att det känns så fruktansvärt att vandra omkring bland alla dessa kända och okända människor. Som sagt: jag är en vansinnigt otacksam bröllopsgäst. Socialt obekväm och förtappad. Jag vill jättegärna fira dem och är jätteglad för deras skull. Men inombords känns det ungefär som att be någon med cellskräck sätta sig ett litet skåp som man sedan ska låsa. Och kasta bort nyckeln till. 

 

 Och ja. Jag borde kanske göra något åt det där. Kanske.