.

 

Idag har vi bara haft en mer eller mindre genomjobbig dag. Eller störig. Genomstörig dag. Vi har väntat, väntat och väntat. Jag väntar fortfarande. Det hela började med att jag ringde 1177 för att rådfråga ang. utslag som Malva har. Små, små rosa/röda prickar över typ hela kroppen, med undantag för ansiktet. Jag var osäker på om det var okej att ta henne till dagis eller inte i morgon och det är väldigt viktigt att hon faktiskt kan vara på dagis/har någon som passar henne just i morgon. Efter ett ganska kort samtal kopplade hon mig till helgmottagningen med rådet att vi skulle träffa en läkare för hon trodde det var scharlakansfeber. Själv trodde jag det var någon form av höstblåsor eftersom både Leo och Elma tycks ha haft/ha det. 

 

Efter att ha väntat på samtal från vårdcentralen fick vi sedan höra att de ville att vi skulle komma dit så fort som möjligt. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen direkt och åkte dit. Väl där glömde klantarslet i receptionen att anmäla att vi var där (vilket får mig att undra vad i allsin dar hon gjorde med datorn som hon stod och knappade på). Vi fick med andra ord vänta, och vänta. Och VÄNTA!! I 80 minuter närmare exakt. Det kom och gick folk och alla fick gå in före oss. Efter en halvtimme övervägde jag att gå ut och fråga henne i receptionen om hon hade koll på hur länge till det skulle dröja men eftersom Malva var så snäll så gjorde jag inte det (ångrade mig bittert sen). Tio 12 var vi på vårdcentralen och tio över 13 fick vi komma in. Då hade ingen av oss ätit lunch heller men tack och lov besitter jag ju någon sorts framförhållning så vi hade tagit med oss frukt till Malva så hon klarade sig i alla fall. 

 

Nåja, besöket gick fort och sköterskan trodde inte det var scharlakansfeber (det trodde inte vi heller). Men för att vara på den säkra sidan skulle vi komma tillbaka i eftermiddag för att träffa en läkare. Så då var det bara att åka hem, förse ungen med mat och sömn och sen vänta. Och vänta, och vänta. Fast just den här väntan var rätt skön för både jag och Mattias slocknade i varsin soffa. Återigen hade jag lite framförhållning och hade satt ett alarm på telefonen annars hade vi nog försovit oss. 

 

Nästa besök gick avsevärt snabbare. Kanske hade de dåligt samvete, jag vet inte. Läkaren gjorde bedömningen att det varken var höstblåsor eller scharlakansfeber utan trodde Malva fått någon sorts virusinfektion och att det tillsammans med hennes torra, käsnliga hy resulterade i en uppsjö med prickar/utslag. Enligt läkaren var det bara att droppa av henne på dagis som vanligt. Så det är exakt vad jag tänker göra. Dock har Malva känts lite väl varm nu under kvällen så jag är livrädd att hon ska ha fått feber. För då kan man väl inte lämna dem på dagis? Det är så svårt för Malva för hon verkar ju sällan påverkad när hon är sjuk, vilket i och för sig är bra men jag blir osäker på när vi ska och inte ska lämna henne på dagis. Men men, förutsatt att hon inte får hög feber så får hon vara på dagis i morgon så jag kan träffa psykologen samt besöka sjukan så de får gräva mig i underlivet och undersöka mina cellförändringar. Usch vad jag INTE ser fram emot det. Men samtidigt ska det bli skönt att få det överstökat. 

 

Jaha, väntandet är inte över. Eftersom jag hade tinat kött i morse så fick jag snällt ställa mig och tillaga det också. Tanken var att det skulle bli köttgryta till middag idag men eftersom maten tar 2-3 timmar att göra (även om det sköter sig själv mycket) så fick vi helt enkelt äta något snabbt idag och äta köttgrytan i morgon. Dessvärre måste ju någon tillaga eländet ändå. Så klockan åtta ungefär borde skiten vara klar. Skulle inte förvåna mig om det blir äckligt. 

 

Jaja, det var dagens "äventyr". Nu ska vi snart få Malva i säng, hur nu det ska gå med tanke på att hon vaknade vid 16 (allt blev ju förskjutet p.g.a. vårdcentralskarusellen).