.

 

 I morse när Malva vaknade så fällde hon inte en enda tår. Inte en enda! Natten bjöd förvisso på rekordmånga uppvak med tårar och protester från Malva och sura miner på mig och Mattias, men när morgonen väl kom, eller rättare sagt: när det var dags att gå upp: så var tårarna borta. Jag gick in till henne och hon satt förnöjt i sin säng och pillade på blixtlåset till sin pyjamas som om ingenting har hänt. Som om de senaste tre katastrofnätterna aldrig hänt. Som om dagarna inte varit fyllda med smärta och gråt. 

 

Inte en enda tår! :D Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag blev av det. Avsaknaden av sömn är som bortblåst. Kanske kommer den kännas ikväll, men just nu så känns ungefär allt helt underbart! :D 

 

Nu har Malva snart varit vaken i två timmar och hon har ännu inte fällt en enda tår. Bara klagat på munnen två gånger. Men inte en enda tår! Hon åt till och med frukost! Förvisso inte så mycket, hon drack mest mjölk, men bara det faktum att hon åt utan att gråta av smärta mellan tuggorna var ju underbart. 

 

Penicillinet var förstås ingen höjdare, men trots protester så hölls gåten borta. Detta var första dosen som inte kändes som misshandel. 

 

Så om ca en timme kan jag besöka sjukgymnasten med gott samvete utan att oroa mig över hur kämpigt de har det där hemma. Malva är naturligtvis inte frisk ännu och det kommer säkert komma tårar och skrik under dagen. Men vi kan faktiskt se på Malva att hon börjar må bättre och bara det är ju underbart! :)