.

Det blev ett tårfyllt adjö vid dagis idag. Tack och lov var hon inte ledsen för att jag skulle gå. Jag och Malva hade nämligen just kommit dit och hunnit få av skorna och hänga upp jackan när tre små pojkar kom rusande genom kapprummet. Malva stod lite bakom mig när jag höll på att lägga upp lite extra kläder på hennes hylla. En av pojkarna stannade till och gav henne en rejäl knuff och sprang sen vidare. Malva trillade förstås ner på rumpan och blev helt vansinnigt ledsen. Hon slog sig knappast men var väl inte riktigt beredd på ett så bryskt mottagande så hon grät ju som om hon nästan slagit ihjäl sig. :(  Jag lyfte upp henne och hon klammrade sig fast som en liten igel. Uscha vad ledsen hon var. :(

 

Då fick hon givetvis syn på sina nappar på hyllan och ville ha en. Men jag vägrade ge henne den och då grät hon naturligtvis ännu mer. Det kanske låter elakt men jag (vi) anser att hon ska bara ha dem när hon sover, eller möjligtvis om hon är riktigt, riktigt sjuk eller slagit sig riktigt ordentligt. Detta kvalicierades helt enkelt inte som något av det. Försökte distrahera henne lite men det gick inte, tårarna bara sprutade. Bar in henne in på själva avdelningen men hon grät fortfarande och ville bara ha nappen. Tillslut fick en i personalen ta henne så jag kunde gå. Vi frågade Malva först om det var okej och hon bytte villigt famn så så sett kändes det ganska bra ändå. Och pojken då? Ja han fick sig en tillsägelse nästan på direkten. Malva var tydligen inte enda offret denna morgon men de var tydliga med att hon minsann var hans sista. Fast de uttryckte sig givetvis inte så utan tog med honom till Malva och sa bara något i stil med "Titta vad ledsen hon blev. Nu puttar du inte någon mer". 

 

Jaja, det var som sagt skönt att hon inte var ledsen för att jag skulle gå, men det river minsann i hjärtat att gå iväg när hon gråter på det där viset. :/ 

 

Efter dagis bar det av mot Bendt. Vi gav tillslut upp vår jakt efter rätt material för att få fast vår nya blinkers sen någon klåfingrig idiot stal en. Efter en timmes (?!) väntande var bilen klar. Kalaset gick lös på 387 kronor. Snacka som svindyrt. Särskilt med tanke på att vi redan hade köpt en blinkers, det enda de skulle göra var att sätta dit den, typ. Extra dyrt kändes det när vi hade kunnat få hjälp på ett annat ställe och då hade det kostat oss 120 kronor. Och troligtvis gått snabbare dessutom. Så då kan man ju fråga sig varför vi valde Bendt i alla fall. Jo det ska jag säga er: originaldelar. Han som bara ville ha 120 rådde oss att använda originaldelar/tillbehör så tjae, då gjorde vi väl det. Fast får jag veta att Bendt satt in en sån där universalgrej som den andra killen också hade så blir jag nog lite galen. 

 

Nu är det faktiskt vila som står på menyn. Lillosten (Malvas namn på tusenkilos babyn i min mage) gör sitt bästa för att bryta av mina revben samt köra fötterna genom levern och det tämligen frustrerande. Igår trodde jag nästan att hen skulle lyckas, tog tid innan jag kunde sova för det gjorde så förbaskat ont. Låg och hade lite ångest över att det känns som om den är enorm. Snart är bebisen liksom längre än mig, typ.