.

Idag var Elsies första inskolningsdag. Det gick ganska bra. Men hon var väldigt mammig och ville inte gå ifrån mig utan helst ville hon sitta i mitt knä och gärna klättra lite på mig emellan åt. Det var ett rum som hon inte vågade gå in i för hon blev lite rädd för städerskan. Inte rädd att hon grät eller så, men hon ville bara inte gå in dit. Vi tvingade henne givetvis inte. Mot slutet blev hon lite modigare (förutsatt att vi höll oss i närheten). Vi var där i en timme. I morgon och resten av inskolningen kommer hon vara där två timmar varje dag. Personalen var trevlig. Jag gillade dem. Jag hoppas förstås fortfarande att få in henne på Rännebacken, men detta är ett fullgott alternativ så länge. :) 

 

I morgon drar nollningen igång. Det är därför jag är vaken så sent. Jag är trött men kommer ändå inte kunna sova. Är alldeles för nervös. Är 97% säker på att jag har prestationsångest. Främst för att jag inte vet vad vi ska göra tror jag. Som kontrollfreak är det fruktansvärt jobbigt att inte veta saker som detta. Det är inte bara irriterande eller störande utan för mig är det faktiskt psykiskt jobbigt. Om jag inte redan kände några som skulle dit så skulle jag garanterat inte gått (ironiskt med tanke på att hela idén med nollningen är att lära känna sin klass). Nåja, det blir nog bra. Intalar mig att om det inte känns bra så kan jag ju bara strunta i det och åka hem. Problemet är bara att även när jag befinner mig i obekväma situationer så kan jag plåga mig själv i dem jättelänge innan jag gör något åt det för att jag helt enkelt inte vill dra till mig uppmärksamhet. Weird. Exempel: jag kan sitta och vara jättekissnödig men går inte på toaletten för att då måste jag gå förbi två personer (detta gäller förstås inte överallt, exempelvis inte på platser(eller i situationer) där jag känner mig mer bekväm/trygg). Helt galet I know. Det låter så löjligt när jag säger eller skriver det. Men när jag väl är inne i de situationerna så är det inte löjligt. Bara plågsamt.  Jaja. det var dagens gnäll. Trots mitt negativa skrivande så vill jag ju gå också. Promise! Jag är som sagt bara väldigt nervös. 

 

Åh måste bara nämna en annan lustig sak med nollningen. Att man kallas nolla är för att man (vanligtvis) inte samlat in några högskolepoäng. Vid sista tillfället; Finsittningen, dubbas alla till ettor. Meeen.. Eeh. Jag har inte noll högskolepoäng. Jag har redan 210 högskolepoäng. Haha. :S