.

 

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade (om man bortser från mitt dröm-inlägg alltså). Jag vet inte om det berodde på att det var dags, på att jag hade vandrat runt på stan under dagen eller på att jag drack en mugg hallonbladste, men på natten den 18e startade i alla fall förlossningen och i lördags, efter ca 14 timmar, klockan 13:00 föddes Malva. En rund liten tjockis på 3.7 kg som inte var det minsta tillväxthämmad. I vecka 32 gjordes ju ett TUL som visade en tillväxthämning på ca 10%. Jag tror att de där extra 10 dagarna som jag gick över tiden gjorde en hel del för hon hann minsann tjocka till sig lite. :)

 

Jag kommer väl, så som alla andra bloggare, skriva ut förlossningsberättelsen så småningom. Men eftersom jag är som jag är så kan jag ju inte fatta mig kort. Den kommer bergis bli jättelång och jag har ingen större lust att skriva den just nu. Måste bara komma ihåg att göra det innan minnet börjar svikta. 

 

Just nu ligger ligger både Malva och Mattias och sover så för tillfället är det väldigt lugnt och tyst här hemma. Igår tog vi en premiärtur med vagnen bort till ica och tillbaka. Malva var ganska missnöjd i början men efter en stund somnade hon och sov hela vägen. Såhär efter premiärturen kan jag ju bara säga att jag fortfarande gillar vagnen skarpt. Extra mycket nu då vi insåg igår att det visst går att vika upp och ner suffletten. Det var visst bara jag som varit en klenfis som inte lyckats vika ner den. Den lilla upptäckten gjorde mig löjligt lycklig, haha :)

 

Idag ska vi vandra till apoteket en sväng. Jag har en burk med alvedon liggandes på recept sen gastric by pass operationen och nu tänker jag minsann hämta ut dem. Ja, det var definitivt sju resor värre att föda barn än att operera magsäcken. Jag hoppas dock att jag inte behöver dem så mycket länge till, börjar seriöst tröttna på känna mig invalid och ha konstant ont. Jaja, det finns dem som har det värre, som har kronisk värk, så jag vet att jag är bortskämd som gnäller över att ha haft ont i 5-6 dagar, men det känns helt enkelt inte okej att bli gråtfärdig ibland bara för att jag ska resa mig upp från soffan eller kanske sängen, eller tvärtom, för att jag ska sätta mig ner. Huvva! 

 

Efter apoteket kommer vi få besök en sväng av Mice och co, minus Ida som jobbar. Blir förvisso bara en snabbvisit men det passar mig alldeles utmärkt. Dagarna är nog så tröttsamma och man orkar inte vara trevlig och normal hur länge som helst när man är trött och har ont. Alla besök den närmsta tiden kommer få vara snabbvisiter, tror vi kommer få besök totalt ungefär 4 gånger den här veckan, och 4 gånger nästa vecka också så då får det definitivt bli snabbvisiter. Vill ju gärna få njuta av den här tiden hemma så mycket som möjligt innan Mattias måste börja jobba igen, plus att jag gärna vill läka i lugn och ro. Sen får besöken minsann minska medan han jobbar och helt enkelt äga rum på helgerna. Hon är ju dessutom så liten än och jag är fullkomligen skräckslagen inför tanken på alla baciller som frodas. RS-viruset har ju högsäsong nu och nåde den som skulle komma hit och smitta henne. Bara tanken på det får mig att se rött. Jag är lite nervös inför att Leo kommer komma hit idag. Han kan ju inte rå för det men han är ju en liten bacillhärd, som alla andra barn som går på dagis. Jag är frestad att sprita ner honom medan han är här. :P

 

Nåja, det var väl vad jag hade att komma med för tillfället. Tror jag ska ta och hoppa (dvs halta) in i duschen innan lillskruttan vaknar och ska ha käk. Om hon nu ens vaknar. Tror hon skulle kunna sova en hel natt om hon bara fick. Det är lika svårt att väcka henne som det är att få henne att somna. Tokigt.