.

 

Alltså ibland tror jag att dessa förbaskade hormoner gör att man blir manodepressiv. Det känns i alla fall så. Till skillnad från igår så är jag på ett fullkomligen lysande humör idag, detta trots att jag vaknat på tok för tidigt med ryggont. Inte för att ryggont är något konstigt. Jag sover så knepigt på nätterna så den ömmar alltid lite direkt på morgonen, fast nu har det börjat släppa. Mlitt glada humör överskuggas inte ens av att jag vaknade vid halv 12 i natt av att jag drömde en ytterst obehaglig mardröm som resulterade i att jag drunknade (vilket är något jag är helt vansinnigt rädd för). Dessutom var hela situationen så hopplös och sorglig att jag nästan börjar lipa när jag ska berätta om den/tänka på det. Och då var det trots allt bara en dröm, men men.. Hormoner.. 

 

Idag ska jag försöka göra lite nytta och tvätta. Använder ju i princip samma klädesplagg dag ut och dag in känns det som, och jag sölar ju jämt så jag känner mig konstant skitig. Inte okej. Sen blir det korrläsning av C-uppsatsen också. Huvva! Och sist men inte minst så kanske jag tar och byter gardiner. Om jag vågar. Vi har fortfarande julgardinerna uppe (fy på oss!) och jag har gnällt lite över dem men det händer ju inte så mycket av att gnälla så jag borde kanske ta tag i det och faktiskt byta dem. Jag ser dock inte fram emot att klättra upp och ner på stolarna. Upp tar man sig kanske, men hur fanken tar man sig ner igen om benet börjar muppa sig, vilket det alltid gör? :S Kan bli.. Intressant. Slutar väl med att jag får ringa 112: "hej, kan ni skicka en lyftkran, jag kommer inte ner från min stol". Hehehe :P