.

Eller rättare sagt två. Fast jag minns inte så jättemycket av dem.

Har drömt en massa konstiga, osammanhängande drömmar de senaste nätterna och natten som varit var inte annorlunda. Men jag tänkte ändå försöka skriva ut det jag minns. Drömde att jag var Meredith Grey och att hon/jag försökte bryta sig in i sin pappas bil för att ta reda på om det var han som var hennes/min pappa. Men han visste inte att det var hon/jag så han ringde polisen och de började jaga henne/mig.
Drömde även att jag var i Fagerdal med mamma, ida och Ann-Louis. Vi var i vardagsrummet och jag busade med Leo i älsks skinnfåtölj (hur nu den hamnat där???) och det stod en massa ost på bordet. Sen drömde jag att Ida och Mice hade byggt en jättestor, invecklad våningssäng/våningssängar och att de hade fått ett barn till, en liten flicka. Jag minns att jag tyckte det var konstigt att livet plötsligt hoppat typ 2½ år och att jag inte hade någon aning om vad som hänt under den tiden. Jag busade en massa med Leo i sängen medan de tog hand om flickan, som förövrigt var nästan 1 år gammal. Jag var fundersam över om livet skulle fortsätta hoppa år på det där viset, och jag tyckte det var konstigt att ingen annan reagerade på det. Sen oroade jag mig över om jag plötsligt skulle vakna upp och vara gammal och inte veta hur det gått till.

---

I natt drömde jag att jag kunde flyga. Inte flyga som typ stålmannen som flyger jättefort. Men om jag flaxade med armarna så kunde jag lätta från marken och flyga hyfsat högt upp i luften men inte så högt som exempelvis ett flygplan. Men jag behövde inte flaxa snabbt med armarna utan det räckte med ganska långsamma "graciösa" flaxningar. Vi var i Fagerdal, vet inte exakt vilka som var där, bara att det var flera personer. Jag och en ex-vän skulle vara med i en variant av "På rymmen". Vi skulle gömma oss och hela jordklotet var spelplanen och min familj skulle sedan försöka hitta oss, vi skulle få en timmes försprång. Ex-vännen bad om hjälp för x kunde inte komma på något bra gömställe. Jag föreslog utrymmet bakom baren som brukade stå i vardagsrummet. X kunde också flyga. Vi flög upp till barens "topp/tak" för att se hur det såg ut i hålutrymmet bakom baren, det var hur dammigt som helst där men x skulle i alla fall gömma sig där. Min plan var att så fort som möjligt ta mig till Frösön och hoppa på första bästa flygplan ut i världen någonstans för att göra det så svårt som möjligt för dem att hitta mig. Men plötsligt så satt jag i "datarummet" jag var ledsen och upprörd över något men minns inte vad. När jag såg ut genom fönstret och ner mto byvägen fick jag syn på en jättestor bildskärm som hängde i ett träd. Då förstod jag att "de" (vet inte riktigt vilka de är) hade installerat övervakningskameror runt huset för att hålla spionerna borta. Jag var fortfarande nere så jag gick till köket för att ringa till M som var hemma hos sig. När jag ringde så var det en av hans vänner som svarade. Han låtsades att han var M, det var högmusik och högljudda röster i bakgrunden och då förstod jag att han hade en jättefest med alla sina vänner. Jag blev ännu surare och ledsnare för att han inte sagt något om den till mig för jag hade/har inte träffat så många av dessa vänner och tyckte det var konstigt/misstänksamt att jag inte fick göra det heller. Jag bad om att få prata med M och blev riktigt arg när jag inte fick. Men sen så sa kompisen att jag skulle få prata med honom och gav då luren till någon. Men personen som jag nu pratade med visade sig vara någom som aldrig träffat/hört förut som också låtsades vara M bara för att M ville undvika att prata med mig. Då blev jag megajättearg och sa att han kunde hälsa M att innan jag åkte iväg för "På rymmen" tävlingen så skulle jag komma dit till festen och lämna tillbaka nyckeln och sedan tänkte jag inte komma tillbaka mer, sen slängde jag på luren.

Minns inte så mycket mer än så bara att jag hann ångra det jag sa för jag ville ju egentligen inte lämna tillbaka nyckeln. Drömmen var kanske inte så verklighetstrogen med tanke på att jag kunde flyga, men jag var verkligen bombsäker på att allt var sant för jag blev löjligt lättad när jag vaknade i morse och insåg att det bara var en dröm. Kan även tillägga att jag kände mig måttligt löjlig. :P

---

Minns inte så mycket från nattens dröm. Bara att jag och en klasskompis var ute och köpte varsin klänning inför en dansuppvisning vi skulle ha, kruxet var att vi båda föll för samma klänning men jag lät henne få köpa den.

I natt drömde jag ytterligare en mardröm. Det var inte en sån där "skräckmardröm", utan mer en sån som gör en upprörd och skapar starka obehagskänslor.

Sen vaknade jag..

I natt drömde jag att jag och M gifte oss. Vi gifte oss i huset i Fagerdal. Vi var tvugna att stå på knä i köket och hela ceremonin tog typ 3-5 minuter. Ringen som jag fick av honom var en liten, tunn, fin silverring som han hade fått via ett dataspel på internet. Jag hade gjort en hemmagjord marrängtårta, men när jag försökte smeta på samt dekorera den med grädde så kom M och drog handen över den så grädden klumpade ihop sig så jag var tvungen att börja om. Sen kom han tillbaka igen med lång spatel och smetade ut grädden igen så tårtan blev fin. Vi sov en natt i huset i Fagerdal och dagen efter fick vi packa en massa för vi skulle åka till USA för att fjällvandra med hans pappa. Men då kom vi på att jag hade inga bra vinterkläder så jag var tvungen att åka iväg och handla. Jag och Susanne gick runt i Östersund och då hittade vi en liten grå, ullig overall som fungerade som underställ typ. Den var typ 1 meter lång och tyget var inte så tjockt men Susanne sa att de var jättebra och att jag borde prova den. Jag var lite skeptisk först eftersom den bara var 1 meter lång men hon övertalade mig att prova den så jag gjorde det, och blev helt frälst. Den var galet skön! Den var inte särskilt dyr heller så jag köpte den, och när jag kom hem och visade den för älsk sa han att de var jättebra och att han hade en exakt likadan.

---

I natt drömde jag att en av mina msnkontakter som jag surrat med i många år skulle komma och hälsa på mig. Jag bodde då i Fagerdal och vi skulle annordna en jättestor grillfest. Det var massor med folk där, familjen, vännerna, älsk mf. Min 'msnkompis' är väl runt 25-30 år gammal, men i drömmen var han bara 15, och han skulle ta med sig en kompis. Mitt under grillfesten kom jag och älsk på att vi skulle fly därifrån. Vi hittade en massa små mopedbilar eller vad det nu heter. Såna där jättesmå bilar som egentligen är mopeder. Nåja, av alla som fanns att välja på så valde vi en jätteliten husvagn som tydligen också var en moped, den var typ en halvmeter hög och kanske en meter lång, men på något underligt vis fick vi i alla fall platsi den och älsk körde husvagnen (har dock inte riktigt lyckats komma underfund med hur i hela fridens namns han kunde köra en husvagn?!?!??). Nåja, då befann vi oss i Hammerdal och hade just kört över Hammerdalsbron och nått Grenås då vi stötte på en gammal tant. Älsk skulle hjälpa henne uppför en trapp till huset hon bodde i. Huset hade typ 3-4 våningar och för att nå första våningen och själva ingången var man tvungen att klättra uppför en brant trapp/stege.

Drömde som sagt om London i natt. Eller London och London. Jag drömde att jag och ett gäng till (vet ej vilka) var i London och vi skulle åka tunnelbana. Jag var skitförbannad och tyckte att de var idioter för de hade gått helt fel så vi var vilse. För vi skulle åka från samma station som jag och Susanne åkte från när vi skulle in till centrum, nämligen stationen vid Earls court. I drömmen bodde vi inte på samma vandrarhem, jag visste inte ens vilket vi bodde på, jag frågade de andra men fick aldrig något svar, jag visste bara att vandrarhemmet låg ganska nära det som vi bodde på i Kensington. Nåja. Det var väldigt trassligt med tunnelbanan eftersom "de andra" hade virrat bort oss fullständigt, och jag blev ännu argare när vi gick ner vid en station och upptäckte att det var stängt fast klockan bara var 23. Det underliga var att stationen var egentligen inte stängd eftersom vi uppenbarligen kunde komma in i den, men det var inga människor där och maskinerna som man köpte biljetterna av var avstängda. Men så upptäckte jag att de där maskinerna som man stämplar sina biljetter i var upplåsta, så alla fick åka gratis (precis som nyårsnatten). Så vi gick igenom och började gå ner för en massa trappor för att nå själva tunnelbanetågen. Men när vi väl kom längst ner så fanns det inga tåg där, det fanns inte ens spår. Däremot så fanns det flera såna där stämpelmaskiner där och det fanns dessutom en massa bowlingbanor där, då blev jag ännu mer förvirrad och upprörd för på något vis hade vi hamnat i en bowlinghall som låg under jorden men vi hade missat alla tunnelbanorna.

Det är allt jag minns. Ganska logisk dröm egentligen. Jag spelade ju bowling på Wii för inte så länge sedan, och tunnelbanorna i London var rena rama pusslet. Dock var det ett pussel som jag var superbäst på att lösa (ingen falsk blygsamthet här inte :P ) :thumbup:

I natt drömde jag att jag, Mattias och en klasskompis till mig som vi kan kalla för E bodde tillsammans. Vi bodde här i Vallås i Mattias lägenhet. Det var kväll och Mattias var på jobbet så det var bara jag och E hemma. Vi bråkade jättemycket och skrek åt varandra. Jag blev så arg på E att jag knuffade honom inne i badrummet så han ramlade på golvet. Då klev han upp och slog mig upprepade gånger i huvudet med en glasflaska. Helt plötsligt var jag ute i skogen. Jag var dels mig själv och dels Harry Potter och skulle försöka besegra Voldemort. Jag var väldigt orolig för jag visste att Hermionie hade haft sönder min trollstav. Jag frågade henne med en ganska sträng ton vart den var någonstans. Då pekade hon på ett skrivbord som stod i en skogsglänta. Trollstaven stod i pennburken och den var hel. Jag minns att jag tänkte att de hade fattat hela historien fel eftersom trollstaven uppenbarligen var hel och inte det minsta trasig. Så kom Voldemort, han stod i utkanten av gläntan och bussade sin orm på oss. Men eftersom jag kunde tala ormspråk började jag väsa febrilt för att försöka övertala ormen att det var Voldemort den skulle äta upp och inte någon annan. Jag väste och väste men hade ingen som helst aning om vad jag sa till ormen, den kom allt närmare och ville inte lyssna och då vaknade jag.

Helskum dröm, och det där är bara snuttar av den för jag minns inte hela, och det kanske är lika bra. Att det är en massa inslag av Harry Potter är väl inte särskilt konstigt. Vad jag däremot inte kan begripa är varför i hela fridens namn jag drömde att jag bråkade med en klasskompis?? Någon som jag dessutom tycker väldigt bra om?! Haha vilken knasboll man är :bigeyes:

---

Jag minns att jag var vid en sjö och att jag lyfte upp en liten fågel från marken, vet inte vilken sort det var, men den var väldigt liten, lite gulaktig. Jag skulle försöka rädda den så den inte hamnade i sjön för där lekte Archie (har drömt ovanligt mycket om Archie den senaste tiden :S) hejvilt i vattnet, Tim var också med, samt Ida och Leo. Ida busade med Archie i vattnet och jag höll i Leo medan jag väntade på att de skulle busa klart. Men jag blev orolig för Leo dreglade så mycket, verkligen onaturligt mycket. Så jag ropade på Ida att hon var tvungen att komma.
Plötsligt var jag på ett fält, det påminde om en militärbas med tält och militärbilar och sånt. Jag, Ida och Ann-Louis blev försedda med varsit gevär med två pilar i (pilarna påminde om dartpilar). Minns inte varför men vi var tvugna att gå ut i skogen. En nman varnade oss för odjuret som fanns där. Vi visste inte vad det var för sorts odjur men vi trodde att det var ett stort kattdjur, kanske en panter. Vi var rädda men gav oss in i skogen, vi gick och gick men hittade inget. Så kom vi till en ett litet skjul som saknade dörr. Då var det som om vi var inne i ett spel för vi kunde inte komma längre, vi kunde gå in i skjulet men vi kunde inte går förbi det för banan tog slut där. Så vi gick in i skjulet och väntade vid väggen längst in för vi visste att monstret skulle komma när som helst. Så såg vi skuggan av en människa och ett stort kattdjur genom fönstret. De kom till dörröppningen och då försvann människan och kvar stod en gigantisk tiger som ville mörda oss. Jag skrek åt Ann-Louis att hon skulle skjuta men hon skakade bara på huvude. Tigern morrade och började närma sig. Då skrek jag åt Ida att skjuta, men hon hade blivit apatisk och kunde inte röra sig så jag skrek pt Ann-Louis igen, men hon skakade bara på huvudet och såg rädd ut. Då blev jag arg för jag insåg att hon hade slösat upp sina pilar i skogen och hade inga kvar. Jag tog ett steg framåt och sköt tigern i pannan. Den blev bara arg och fortsatte morra och sakta gå framåt. Då sköt jag den återigen i pannan. Tigern blev lite ur balans men fortsatte morra. Då förstod jag att jag var tvungen att slå den. Jag sprang fram och började banka vettet ur tigern medan den fortfarande var ur balans för annars skulle den döda oss. Jag slog och slog och slog. Visste att jag om jag slog tillräckligt länge och tillräckligt hårt så skulle tigern bli snäll. Efter att jag pucklat på tigern en lång stund blerv den faktiskt snäll, den lät som en kattunge som mjauar (???). Sen minns jag inget mer.

---

Drömde två hemska mardrömmar i natt. Död.
Död överallt.

I den första drömmen befann jag mig i ett höghus. Minns att jag tog hissen till våning 64 och därifrån var man tvungen att ta trapporna till våning 69 som jag bodde på. Det fanns inga ytterväggar, bara gigantiska fönster. Tim gick nära ett fönster, han lutade sig för hårt mot rutan så den släppte i fästet och snurrade runt så Tim hamnade på utsidan av fönstret. Där fanns det bara en smal kant att stå på, men eftersom Tim är gammal och det hela hände så snabbt så tappade han balansen och föll mot en säker död. På ett eller annat sätt hamnade alla djuren på andra sidan fönstren och ramlade ner för höghuset och dog, det var fruktansvärt! 

Vaknade vid 3:40 i natt, tack och lov för det för då slapp jag ju drömmen. Men började i stället drömma en annan:

Vi (jag vet inte vilka) åkte i en buss. Det fanns en ond och jättefarlig människa på bussen, jag visste att jag var tvungen att sno bussen och köra iväg med den om de andra skulle klara sig. Så när alla var ute ur bussen för att kissa i skogen så satte jag mig bakom ratten och körde iväg med den, den onda människan låg och sov på ett säte. Jag var förvånansvärt bra på att köra bussen (??). Plötsligt förvandlades den till en lastbil som jag skulle köra in i någon sorts källare, den onda människan var fortfarande kvar i lastbilen men jag flydde därifrån. Helt plötsligt var jag och mamma ute och flög med ryan air. Vi flög vara runt till en massa olika platser, jag minns inte varför. Sen befann vi oss uppe på taket till ett höghus, pappa var också där. Då kom det fram att mamma mådde dåligt och ville dö och hon ville att jag skulle hjälpa henne. Jag ville inte men jag kunde inte säga nej. Pappa tyckte också att jag skulle hjälpa henne, så jag gjorde det, jag minns inte riktigt hur men på något sätt dödade jag i alla fall henne. Sen skulle jag försöka komma något sätt att förklara det hela för Ann-Louis (lillsyrran). Då det blev en ny dag satt jag återigen i ett ryan airplan. Då ringde pappa mig och var skogstokig för att mamma var död. Han hade glömt allt och hade ingen som helst minne av vad som hade hänt dagen innan. Jag hade sjukt dåligt samvete och kunde inte sluta gråta men vågade inte berätta för honom att det var jag som hade dödat henne. Plötsligt var ryan airplanet mitt och det var jag som körde. Jag skulle åka hem till Ann-Louis för att hämta upp henne och berätta om hur allt gått till, hon visste om att mamma var död och var jätteledsen. Jag landade på hustaken med flygplanet. Då fanns det ett vanskapt barn/ungdom i planet som också skulle dö. Men han/hon (??) ville inte och ställde till jättemycket bråk om det för han/hon tyckte det var orättvist att denne måste dö bara på grund av att han/hon var vanskapt. Sen helt plötsligt befann vi oss i en lång korridor där det fanns badrum som stod tätt på rad, mellan badrummen kunde man dra ett draperi men det fanns inga som helst väggar. Då vaknade jag.

Jag tror jag är ett typiskt exempel på en sån som drömmer om det man upplevt under dagen/dagarna, för den senaste tiden så har jag nästan alltid kunnat spåra drömmarnas innehåll till något. Jag är ganska säker på att några element i nattens drömmar går att spåra. Mestadels tror jag de är en reaktion på filmen som jag och M kikade på igår, vi såg 'The happening' och den är fullproppad med död, och det är inte särskilt länge sedan jag flög med ryan air. M kör ju lastbil så det var inte heller särskilt konstigt. Hissen kan ha att göra med att det finns en hiss i huset som jag flyttat till, men varför det var exakt de våningarna som var väsenliga vet jag inte, och avsaknaden av väggar är också lite besynnerligt samt raden av badrum.  Nåja, drömmarna var riktigt obehagliga eftersom jag verkligen trodde att det hände.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I natt drömde jag att vi skulle hitta en skatt. Med vi vet jag inte riktigt vilka jag menar, vet bara att jag inte var ensam. Vi åkte runt i Sverige i en röd turistbuss. Det var någon som var efter mig och ville döda mig. Men så hittade vi skatten i någon sorts grotta. Jag och två nuvarande klasskompisar, E + S flydde från grottan med skatten, som för övrigt var levande (skatten alltså) Det var reliker från ett gammalt slag, påminde om såna där små, gröna soldater som barn lekte med förr. Fast de här var i äkta guld, och som sagt, levande ibland. Fast en av dessa små reliker var ett lejon, som för övrigt var löjligt rik Prins John i Robin Hood. Jag vet inte vilka som jagade oss men det var en massa människor. Jag körde motorcykel, jag var sjukt duktig på det. Vi tog oss till OKQ8 i Hammerdal och skulle hoppa på den röda bussen där (???). Det var en manlig busschaufför och en kvinna som tog betalt av alla. Men när jag stämplade mitt resekort så sa hon att det fattades tre kronor på kortet. Jag blev jätteförvånad och förklarade för henne att jag inte hade ett sånt kort som man fyller på utan ett sådant som man bara köper och sedan stämplar. Jag plockade fram kvittot för att visa henne eftersom på tågen kollar de bara kvittot. Men då sa hon att hon förstod varför den sa att det fattades tre kronor. Det var för att kortet hade gått ut och jag skulle vara tvungen att köpa ett nytt. Men jag visste att det var slöseri med pengar så jag försökte muta henne med en av relikerna, hon gick med på det och lät mig flöja med. Plötsligt fanns det sängar längst bak i bussen. Mina två klasskompisar hade gått och lagt sig, då förstod jag att de var bögar och jättekära i varandra för de hade lagt sig i samma säng. Men värdinnan i bussen ville ha fler reliker eftersom de var så värdefulla. Relikerna sa åt mig att vi var tvugna att fly för hon skulle försöka ta dem. Sen var vi plötsligt i Egypten.. Och det var väl ungefär då jag vaknade till på allvar av att Leo uttryckte sitt, för morgonen, traditionella  missnöje.

---

Drömde en mardröm i natt. Det påminde nästan om en film, en sån där film där allt bara är hopplöst.
Jag minns riktigt hela, känner att det är detaljer som jag missat. Men vad jag minns är att jag var i ett gammalt spökhus. M bodde där fast han använde bara ett av rummen trots att resten av huset stod tomt. Vi satt där och lyssnade på musik. Sen kom det dit en massa av hans kompisar för vi skulle åka iväg någonstans. Plötsligt befinn vi oss i någon slags torn. Det gick typ 100 meter upp i marken och 100 meter ner under jorden. När man var inuti den så kändes det inte som ett torn för där inne såg allt så stort ut. Jag följde med Ida till ett rum för att hon skulle byta blöja på Leo, rummet hade ojämna stenväggar, handfatet som hon skulle tvätta honom i var gigantiskt, och satt fast i vägg av glas. Bakom glasväggen, kanske 1-2 meter nedfanför glimmade tusentals små gröna stenar. När Ida hade gått stannade jag kvar för jag hade lovat att städa upp där inne. Men medan jag höll på att städa började handfatet låta konstigt. Jag gick dit för att undersöka det och då såg jag hur handfatet gled sakta genom väggen. Jag blev jätterädd för på något vis visste jag att det var ett dåligt tecken att det hände. Något hemskt var på gång. Jag trodde handfatet skulle gå sönder mot alla vassa stenar men det gjorde det inte. Livrädd rusade jag därifrån för att varna alla andra om det som hade hänt. Efter ett tag träffade jag på mamma, Ida, Ann-Louis, M + hand kompisar och typ borgmästaren över borgen/tornet. Jag berättade om det som hänt och de ville inte tro mig först, de sa att det var fullkomligt omöjligt. Men jag fick dem att följa med till rummet och kika ändå. Alla blev upprörda för vi visste (på något oerhört underligt vis) att det betydde att många skulle dö. Alla var rädda, människor sprang fram och tillbaka genom rummen och gångarna, det började komma fram en massa spöken också.
Sen hände något underligt, jag såg allting ifrån ett överblicksperspektiv, jag såg tornet, och jag kunde känna skräcken och ångesten från alla som var där inne, inklusive mig själv, fast jag kunde inte se mig själv längre. Det var som om jag var delad, eller som om jag var någon annan, för jag visste att "jag" som i Elisabet, fortfarande befann sig i tornet.
Från ingenstans kom en hellikopter, det var en man som körde den och i ett nerfirat rep hängde en tjej, jag minns att hon hade ljust hår och hjälm. Hon pratade med killen, som var orolig över vad de höll på att göra, han sa att det var fel, att det var oskyldiga människor där inne, och oskyldiga djur. Flickan hängde alldeles ovanför tornet, på själva taket (som var platt) satt ett litet djur, jag tror inte det djuret finns i verkligheten men den närmaste beskrivningen jag kan komma är nog en sorts "rörlig/snabbare" Koala, med stora, sorgsna ögon. Mannen så åt henne att ta med djuret, att åtminstonde rädda den ende som tagit sig ända till toppen. "Koalan" sträckte upp sina armar för att hon skulle lyfta upp honom och rädda honom undan döden men flickan vägrade göra det. Hon var förbryllad över att någon ens tagit sig ut ur tornet. Sedan tog tiden slut och de var tvugna att åka därifrån, då insåg jag vad som skulle hända. Det fanns en massa lava under själva tornet, den rusade uppåt först genom marken och sedan genom hela tornet, som ett vulkanutbrott. Det gick inte att höra skriken från människorna för de överröstades av lavan, men det var eld överallt. Den steg och steg, och tillslut nådde den längst upp, och då såg jag hur det såg ut rakt ovanför tornet, den lilla björnen satt fortfarande kvar och sträckte upp armarna för att bli räddad av någon som inte ens fanns där, sen nådde lavan toppen och hela tornet exploderade. Alla dog.
Sen vaknade jag. :bigeyes:

---

Här kommer en förkortad version av nattens dröm:

I natt drömde jag att det var små rävungar överallt. De var så söta.
Det var natt, och jag och en klasskompis skulle åka in till Halmstad för att träffa M. Det var så konstigt för jag skulle förklara för henne vart jag bodde (trots att hon redan var hemma hos mig ) men jag kunde inte komma på namnet. Hon frågade flera gånger om det var i Falkenberg men jag sa att det var fel för det hette inte så för det började på 'V'. Då frågade hon om det var Vinberg men återigen sa jag att det var fel. Då frågade hon om det var Varberg. Jag sa att det var exakt det namnet jag försökt komma på men att nu när hon sa det insåg jag att det var fel för jag bodde ju inte där, jag bodde ju Vinberg i Falkenberg (HAHA xD). Nåja. Vi hoppade på tåget och åkte in till Halmstad. Där var det någon sorts jättestor dödsfest i hela staden. Nästan alla var utklädda till infödingar för att hedra de döda. Men det var en annan fest i staden också. De rika hade en stor social tillställning i ett gigantiskt hus. Men "infödingarna" försökte bryta sig in för de ville vandalisera där. M och en till kille som jag inte vet vem det är var vakter där och försökte hålla dem borta. Jag minns att M hade skadat en fot. Det var en del tumult där, men helt plötsligt vad vi i Vinberg. Vi lade oss i soffan här för att kolla på Ps I love you tillsammans.

Haha, vad länge sen jag hade en så underhållande dröm. Dock var jag fruktansvärt förvirrad när jag vaknade för då var jag i det där förvirrade tillståndet då man inte vet om man drömt det man tänker på eller om det är minnen, haha :cool:

 

---

I natt drömde jag att jag upptäckte att jag hade bröstcancer. Kanske inte så konstigt heller med allt tjat om rosa bandet. Men jag var måttligt förvirrad när jag vaknade i morse. Inte okej! :(

--------------------------------------

Nu ska jag försöka tvinga ner resten av frullen,
cyklar till tåget vid 7.
Jippie! :(

---

---

Drömde en helt underbar, men även jobbig dröm..
Jag skällde i den.. Skällde nåt så förbannat!
Ja var så arg och less och allt bara strömmade ut..
Helt underbart =)
Hmm.. Det är inte så att jag besitter en del låsta känslor för den här personen?!
Nåja.. Skällde, det gjorde jag iaf.. Förmodligen för att jag önskar att jag gjort det alla de andra gångerna.. Men den jobbiga och irriterande delen var ju att den stundvis påminde starkt om verkligheten.. För det de var ju så typiskt att personen i fråga skulle göra så då där.. Säga så där.. Det är ju en klassiker.. Men men.. Den här gången fick jag iaf fart på både munnen och hjärnan och allt bara rann ut.. Synd att det aldrig blir så i verkligheten.. =/
Men huset vi mestadels befann oss i var lite underligt.. Jag hann aldrig få ngn uppfattning om vem det faktiskt var som bodde där, för vi övernattade bara.. tror jag.. =/  I  vilket fall som helst så var toaletten till rummet vi sov i jäkligt skum.. Minns att jag kikade på en karta, vi vistades i Ö-vik tror jag.. Men på kartan såg det inte alls ut som Ö-vik, jag tror inte ens att det hette det.. Men det var iaf, Ö-vik, Ramsele och Solefteå som var viktigast i drömmarna, och även en liten by som jag inte ens tror den existerar i verkligheten.... Varför..?!

Nåja.. När jag hade skällt färdigt och flydde gråtandes därifrån fick jag även se en björnunge.. =)
Den hade rymt från något och därför försökte några jägare skjuta den.. Grrr! Idiot jägre..
Ett barn från dagis hade också rymt, så jag minns att jag frågade jägarna om de skulle skjuta barnet också..
Strax efter det vaknade jag..
Det var verkligen skönt att få skälla litte.. =)

---