En dröm
Jag minns att jag var vid en sjö och att jag lyfte upp en liten fågel från marken, vet inte vilken sort det var, men den var väldigt liten, lite gulaktig. Jag skulle försöka rädda den så den inte hamnade i sjön för där lekte Archie (har drömt ovanligt mycket om Archie den senaste tiden :S) hejvilt i vattnet, Tim var också med, samt Ida och Leo. Ida busade med Archie i vattnet och jag höll i Leo medan jag väntade på att de skulle busa klart. Men jag blev orolig för Leo dreglade så mycket, verkligen onaturligt mycket. Så jag ropade på Ida att hon var tvungen att komma.
Plötsligt var jag på ett fält, det påminde om en militärbas med tält och militärbilar och sånt. Jag, Ida och Ann-Louis blev försedda med varsit gevär med två pilar i (pilarna påminde om dartpilar). Minns inte varför men vi var tvugna att gå ut i skogen. En nman varnade oss för odjuret som fanns där. Vi visste inte vad det var för sorts odjur men vi trodde att det var ett stort kattdjur, kanske en panter. Vi var rädda men gav oss in i skogen, vi gick och gick men hittade inget. Så kom vi till en ett litet skjul som saknade dörr. Då var det som om vi var inne i ett spel för vi kunde inte komma längre, vi kunde gå in i skjulet men vi kunde inte går förbi det för banan tog slut där. Så vi gick in i skjulet och väntade vid väggen längst in för vi visste att monstret skulle komma när som helst. Så såg vi skuggan av en människa och ett stort kattdjur genom fönstret. De kom till dörröppningen och då försvann människan och kvar stod en gigantisk tiger som ville mörda oss. Jag skrek åt Ann-Louis att hon skulle skjuta men hon skakade bara på huvude. Tigern morrade och började närma sig. Då skrek jag åt Ida att skjuta, men hon hade blivit apatisk och kunde inte röra sig så jag skrek pt Ann-Louis igen, men hon skakade bara på huvudet och såg rädd ut. Då blev jag arg för jag insåg att hon hade slösat upp sina pilar i skogen och hade inga kvar. Jag tog ett steg framåt och sköt tigern i pannan. Den blev bara arg och fortsatte morra och sakta gå framåt. Då sköt jag den återigen i pannan. Tigern blev lite ur balans men fortsatte morra. Då förstod jag att jag var tvungen att slå den. Jag sprang fram och började banka vettet ur tigern medan den fortfarande var ur balans för annars skulle den döda oss. Jag slog och slog och slog. Visste att jag om jag slog tillräckligt länge och tillräckligt hårt så skulle tigern bli snäll. Efter att jag pucklat på tigern en lång stund blerv den faktiskt snäll, den lät som en kattunge som mjauar (???). Sen minns jag inget mer.
Kommentarer
Trackback
