.

Ja vila.. Vad var det nu igen för något? Jag har glömt.

Kvällstid den senase veckan har jag kört programmering till midnatt (med undantag för igår för då var jag uppe till halv 2-2. Vill inte hamna mer efter än vad jag redan är.

 

Hade lovat mig själv att ta ledigt ikväll, sista dagen innan jag återgår till skolan. Måste ju vila hjärnan någon gång. Givetvis höll jag inte det utan jag satte mig med matten. Är ju tenta nästa vecka. Men Elsie såg till att bryta mina planer i alla fall. Efter lite pluggande började hon gråta och skrika och har hållt igång med det i ett tag nu. Hon skriker inte hela tiden utan bara i perioder. Hon har ingen feber men verkar inte må bra heller. Klagar på munnen/tänderna/käken och öronen. Jag dör om hon fått öroninflammation igen. Vi gav henne alvedon ihopp om att vad det nu än är som besvärar henne ska dämpas. Kan ju även vara så enkelt att hon är övertrött. Jag fick faktiskt lägga henne vid ett tillfälle (dvs jag nattade henne igen efter nattningen så att säga). Jag fick t.o.m. gå ut och stänga dörren och hon var nöjd. Ända tills hon hörde att jag gick ut genom ytterdörren. Då trodde hon väl jag drog hemifrån och sen var det färdigt. Hennes humör har inte repat sig än. Det enda jag gjorde var att smyga ner till grannarna för att undersöka vem fasen det är som haft disco i en 1½ vecka. Men det kunde ju inte Elsie vetat.

 

Och nej, jag överdriver inte när jag påstår detta (okej, kanske lite, men bara pytte litte iså fall). De spelar högt och länge på em/kvällarna. Både jag och Mattias undrar om vi fått nya grannar utan att märka det för varje kväll kör de igång. De överröstar t.o.m. teven. I början hade vi överseende, det var ju ändå jul, sen mellandagar och sen nyår. De är väl lediga och vill festa lite. Menu för de fan ge sig! Det är vardag igen. Punkt slut! Blir nog ett telefonsamtal till HFAB om inte de skärper till sig inom kort. Och nej jag tänker inte knacka på och be dem dämpa sig. Jag är en fegis.

 

Jaja det var det. Elsie sitter hos Mattias just nu- Vi muter henne med youtube-klipp för att hon inte ska skrika så mycket. Jag fasar för när vi ska försöka lägga henne igen.

Jag hade egentligen tänkt ha en rubrik som löd: "Det sista som dör" för att syfta till ett ordspråk eller vad det nu är "hoppet är det sista som dör". Men det lät så fruktansvärt dramatiskt så jag struntade i det.

 

Sen varför jag slösar tid på att ens skriva ut det här kan man ju undra över. Jag skyller på att det är mitt i natten, jag är svinhungrig, (och tydligen svintrött också för det råkade jag skriva först men rättade till) och har pluggat programmering i 2½ timme. Det har varit riktigt roligt. :D (Därav hoppet är det sista som dör). Jag har känt mig så korkad och hopplös och har inte kunnat fatta hur jag ens ska klara hälften av alla uppgifterna på tentan. Jag är fortfarande långt från tenta-redo men nu känner jag ökat hopp. Det var riktigt roligt och de flesta uppgifterna klarade min hjärna att klura ut på egen hand. Älskar när det händer! hihi :D Sorgligt nog händer det inte lika ofta som det gjorde för tio år sedan... Programmen är förvisso inte det minsta avancerade, och en "riktig programmerare" skulle kanske fnissa åt min förtjusning över mina egna framsteg, men det struntar jag i. Just nu känns det bra. Och jag hade tänkt fortsätta någon timme till om det inte vore för att batteriet på min dator tog slut. Jag samlar alla mina program på min underbara skoldaton (jag borde egentligen inte göra det med tanke pår hur deppad jag blev när den förra datorn kraschade och alla program försvann) så då tappade jag lustan att fortsätta. Nu ska jag glo på teven och försöka varva ner min förtjusande hjärna (ja, idag tycker jag faktiskt om den). 

 

Ah. kanske borde säga något om julen.

 

När ledigheten väl kom (dvs t.o.m. en  timme innan den ens skulle börja) fick jag hämta hem en magsjuk Malva från förskolan. Tog hem Elsie i samma veva och fick då veta att hon troligtvis också hade magsjuka. Mycket riktigt så hade hon det. Så under julhelgen har vi roat oss med att sprida magsjuka hejvilt omkring oss. Nä, riktigt så illa har det väl inte varit, men vi har inte varit isolerade som vi egentligen borde. Julen var trevlig och mysig trots magsjuka. Men jag är ändå glad att saker och ting ska återgå till vardag igen. Det har varit så himla jobbigt att vara hemma och slitas mellan sjuka barn, städbehov, tvättbehov och tentaspöken. Ser fram emot att få tentorna avklarade och sedan vår vecka på Teneriffa. DÅ kan vi få vila lite. Förhoppningsvis utan någon magsjuka. :)

 

Är nästan en månad sedan jag skrev här så då kanske det är dags igen för ett inlägg. 

Idag hakade vi på Ida och Micke tll Gekås. Samtliga barn var förstås också med. Blev hel del shopping. Nu är nästan alla julklappar klara. Tror jag. Hoppas det. Nästan alla är inslagna också. (Y) 

 

I fredags var jag till vårdcentralen med Pölsan eftersom hon har feber så himla ofta. Där konstaterade läkaren ganska snabbt att hon har öroninflammation. De behandlar inte öroninflammation på de som är så pass "stora" som Elsie så därför får hon helt enkelt försöka stå ut. Med hjälp av alvedon och panodil. Har det inte gått över om en vecka (eller om det blir värre) så får vi komma tillbaka till vårdcentralen igen. Så Lillosten får helt enkelt kämpa på. Man märker oftast inte på henne att hon är sjuk. Det är vissta små tillfällen man märker att hon inte är riktigt hundra. Och vissa dagar är hon mer ledsen och visar att hon inte är helt kry. Men andra dagar är hon som vanligt och är glad och leker för fullt. Barn är konstiga. 

 

I morgon är det avslutning med simningen. Känns dock väldigt osäkert om Elsie kommer vara med. Får se hur hennes dagsform är. I övrigt så lär väl söndagen se ut som vanligt, Dvs städ och tvätt. Och vi måste nog veckohandla också för det missade vi idag eftersom vi inte var hemma. 

 

I övrigt rullar väl saker på. Sen sist jag skrev har jag fått tentaresultatet från tentan i algebra och diskret matematik. Jag klarade tentan. UNDERBART! Fick t.o.m. en 4. Kändes rätt så bra måste jag medge. :) Så nu har vi påbörjat ytterligare en mattekurs: envariabelanalys. Det är lite mer bekant än det vi höll på med i förra kursen. Inte för att jag direkt är lätta saker. Men det är avgjort med bekant i alla fall. Än så länge. Sen läser jag som vanligt en perspektivkurs och programmering samtidigt. Har tenta i matte och programmering i januari. Jag ser fram emot de datumen med total fasa. Få saker får mig att känna mig så trög som programmeringen. Det är galet roligt när det fungerar. Eller t.o.m. när det inge fungerar men man har en hum om hur man ska kunna lösa problemen. Dessvärre händer det inte mig särskilt ofta. Jag sitter oftast och känner mig som en idiot. Hoppas det går över innan tentan. 

 

Jaja det var det. Jag har tjuvtvättat lite nu på kvällen så jag ska väl ta och hänga det. Tvättmaskinen tjatar på mig. 

 

 

Elsie har varit sjuk/krasslig en gång i veckan nu i.. ja.. Jag vet inte hur många veckor vi är uppe i. Minst 3 är det i alla fall. Troligtvis mer. Idag ringde förskolan för Elsie mådde dåligt. Hon hade varit trött och hängig, ätit dåligt, sovit dåligt och hade blivit otröstlig när hon vaknade (alltför tidigt) efter tuppluren. Så det var bara att packa ihop och missa en 4  timmars föreläsning. Lillosten var faktiskt riktigt ledsen. :( 

Vet inte vad felet var men här hemma så har hon fortfarande varit lite hängig även om det är bättre nu. Och ja. .Hon har ju även feber. Som vanligt. 

 

Som om inte detta var störigt nog har det hänt något med min vänstra arm. Började under em/kvällen. Först kändes den stel och konstig. Nu är det så pass illa att jag har problem med att röra den. Det känns stelt, gör ont och jag kan inte räta ut den helt, och när jag försöker så "hoppar" den typ. Ytterst märkligt. Och jag har problem med att bära, lyfta/hantera saker. Var väldigt nära att inte kunna öppna vår sovrumsdörr med vänster hand för det gjorde så ont i armen. Weird. :( Ibland har jag tur och hittar en ställning som är någorlunda bekväm, då värker den inte så mycket. Så i skrivande stund har jag armen i en egen händigt komponerad mitella. Skapas av min kofta. Inte jättebra kanske men det hjälpte faktiskt mot värken och hjälper mig att komma ihåg att inte röra på armen så mycket. Det går förvånansvärt bra att skriva på tangentbordet. Men å andra sidan rör jag ju knappt armen då. Hoppas det går över tills i morgon. Annars blir det nog en tripp till vårdcentralen. Jag är ju relativt hybridhänt men jag skriver faktiskt med vänster så det känns lite jobbigt att inte kunna använda den handen/armen.

 

Jaja, det var dagens gnäll. Nu blir det tv och plugg. Osäker på om det blir i den ordningen. 

 

Herregud vad jag skriver sällan nu. 

I onsdags hade jag min första tenta sen skolan började. Det var i algebra och diskret matematik.. Jag har väl varit med om roligare saker i mitt liv. Tentan var svår. Alltså verkligen skitjävla svår. Om man nu ska vara helt ärlig och använda svordomar. Och det berodde inte på att jag inte pluggat för det har jag verkligen. Är osäker på om jag klarat den. Läraren har lagt ut facit och jag har försökt rätta mig själv men det är inte helt lätt för jag vet inte riktigt vad som är värt poäng och inte. Enligt mig egen rättning så ligger jag på gränsen mellan godkänt och underlänt så det hela beror troligtvis på hur medgörlig han känner sig. Och hur tydligt jag lyckats visa mina tankar. Usch så nervöst!

 

På måndag drar nästa mattekurs igång så vi kommer fortfarande läsa tre kurser parallellt. Jag var naiv och trodde att vi bara skulle ha två kurser nu. Tji fick jag. Tre it is. Bara att gilla läget. Men ja.. Jag gnäller och muttrar och har mig. Och det är galet jobbigt. MEN jag gillar ju skolan också. Annars hade jag nog inte orkat. 

 

På tal om något roligare. Vi har diskuterat lite om att ev. åkta utomlands i vinter. Vi har inte bokat något ännu men det blir troligtvis av i helgen. Idag bokade jag in en tid hos polisen för att skaffa pass åt tjejerna. Galet spännande och läskigt. Hihi! :) Vi har en tid där om två veckor. Sen om det visar sig att det inte blir någon resa (om det blir för dyrt eller om vi ångrar oss eller så) så är det ju bara att avboka tiden. 

     Sen kan man ju fråga sig hur vi har tid att åka utomlands. Det undrar jag med. Hehe. Nämen vi ska försöka passa in det med terminsstarten. Jag fattar att det låter väldigt underligt att åka utomlands första veckan på vårterminen. Men veckan innan terminstart är tentavecka så jag har ordinarie tentor (men förhoppningsvis ingen omtenta) då. Därför är tanken att vi ska åka ganska snart efter min tenta och spendera en vecka på nån av Kanarieöarna, troligtvis Teneriffa. Tihii jag lääängtar! :D  

Minns inte sist jag skrev. Har så sällan tid. Eller lust för den delen. Känns som jag bara vill kräkas av irritation. Är inte ena ungen sjuk så är det den andra. Det är stressigt och svårt att ligga i fas i skolan och nu hamnar jag ännu mer efter eftersom jag missade en dag förra veckan och missade idag igen för att Malva blivit sjuk (förra veckan var det Elsie). Och Mattias den stackaren måste vabba titt som tätt också. Naturligtvis är det mest synd om tjejerna som faktiskt är dem som är sjuka. Kruxet är att Malva knappt verkar sjuk. Det är något med hennes öra. Jag har jagat vårdcentralen. Ringde dem redan före lunch. Och blev uppringd 14:30 bara för att få veta att det var slut på alla besökstider. Jag är ju inget medium eller så med det hade jag liksom fattat när jag fick en så sen telefontid. Hon ville ge oss en besökstid i morgon istället men jag stod på mig och sa att jag hellre vänder mig till kvällsmottagningen. Sagt och gjort. Ringde dem direkt när de öppnade. Och ska nu bli uppringd strax före 17. Hela den här dagen har gått ut på att få tag på någon som titta i hennes öra i en tusondelssekund (det är ungefär så lång tid undersökningarna på kvällsmottagningen brukar ta)... Usch jag är så stressad att jag får ont i magen...

 

Och däääär ringde kvällsmottagningen. Och de vill aboslut inte ta emot henne. Ordinationen är att ge henne smärtstillande och nässpray eftersom det troligtvis är öroninflammation och ringa vårdcentralen igen i morgon. Alt. ringa tillbaka dem om hon blir värre eller får högre feber (ja hon har fått lite feber nu under em). Men inte senare än 20 för då stänger de och vi får aboslut inte ringa akuten (jag är ingen idiot men hon trodde nog det för hon sa det typ 10 gånger).  Behöver jag säga att jag blev ännu mer less nu? Jävla elände. :( Man kanske skulle utbildat sig inom sjukvården i alla fall...

 

---

 

Hoppsan! Nu är det verkligen länge sen jag skrev. Jag har inte riktigt haft tid eller ro till att skriva något inlägg. Men nu ska det väl ändå bli av.. Så vad har hänt sen sist? 

 

Elsies inskolning gick bra och det fungerar bra på förskolan. I början blev hon väldigt ledsen när jag lämnade henne men det har börjat gå allt bättre och jag har lyckats lämna två gånger nu utan att hon blir ledsen alls. Däremot blir hon så glad när jag hämtar att det ofta slår över så hon börjar gråta jättemycket. Det går dock över så fort jag lyfter upp henne. 

 

Vi var på bröllop förra lördagen. Det var himla fint. :) Och utöver det så är det mest skolan som cirkulerar i mitt huvud. Det är intensivt och stressigt. Vi har tre kurser samtidigt och alla har olika delmoment som ska in varje vecka så det är en hel del att stå i. 

 

Just den här helgen hade jag längtat efter för det var den första helgen sedan skolan började som vi faktiskt skulle kunna vila upp oss. Men icke! Under veckan fick Malva 40 graders feber och mådde väldigt dåligt. Åt inget och drack nästan inget heller. Hon har dock repade sig nu, men igår fick Mattias hämta Elsie tidigare från dagis för att hon hade feber. Hon har gråtit och skrikit sig genom nästan hela den här natten så jag och Mattias är helt färdiga. Elsie hade en temp på 40 grader i natt och hon tycks ha ont både i halsen och magen. Troligtvis är hon förkyld (det var hon redan tidigare under veckan) och sen har hon blivit smittad med någon form av magsjuka. Hon kräks inget men hon mår verkligen inte bra i magen, pruttar fiser och har haft diarré två gånger på ett dygn. Hon äter nästan inget heller och dricker väldigt lite också. Vid midnatt var jag så frustrerad och rådvill att jag ringde 1177. Då hade Elsie gråtit/skrikit i över 2 timmar i sträck. Där fick jag rådet att avvakta i ca 30 min till och hade hon inte kräkts, haft diarré eller lugnat ner sig under den tiden tyckte hon att vi skulle åka till akuten. Tack och lov lyckades jag faktiskt lugna ner henne (med lite (mycket) hjälp av Laleh). Sen har vi sovit till och från under hela natten. Elsie vill väldigt gärna sova på mig. I teorin är det mysigt, i praktiken är det i längden obekvämt. Dock fick jag faktiskt henne att somna strax före 12 idag och hon sover fortfarande. Bra. Hon behöver verkligen vila. Jag och Mattias däckade i vår säng och Malva kollade på tv en stund då. Tyvärr hamnar hon i skymundan nu när Elsie skriker hela tiden och när Elsie väl är tyst/lugn (och i bästa fall sover) så är vi så trötta att vi inte orkar något annat än vila.

 

Jaja det var det. Nu ska jag smyga in och kika på henne och försäkra mig om att hon lever. 

 

Igår följde jag med Elsie på inskolningen. Det gick väldigt bra. Bättre än jag vågat hoppas på. Hon struntade mer eller mindre helt i mig när vi kommit in på avdelningen. :) Hon ville dock ut rätt snabbt så Elsie var ute under nästan hela vistelsen medan jag satt inne och socialiserade med andra föräldrar där. Antar att det blir likadant idag. 

 

Men så fort vi lämnar dagis och kommer hem igen är hon sjukt mammig och grinig. Det är som om hon har två personligheter just nu. Men det är iaf skönt att se att hon är så nöjd på förskolan. Själv har jag, som ni antagligen redan förstått, gett upp nollningen. Istället har jag försökt plugga. Men det har verkligen inte gått bra. Jag kan inte ens få igång java på datorn??! Sjukt störigt. För att inte tala om pinsamt! :/ Matten är samma veva. Fastnar snabbt. Så nu känner jag mig mest rädd inför att skolan ska börja. Men hela poängen är ju att jag ska lära mig så det är väl bara att jobba och vara närvarande så ska det väl hamna nån kunskap i min hjärna tillslut. 

 

Efter inskolningen är det shopping som står på listan. I helgen är det kalas för Elma som fyllde år den 22a. Tänka sig att det har gått tre år sedan Ida ringde med ett skrikande spädbarn i famnen och meddelade att jag inte behövde möta upp dem vid sjukhuset eftersom Elma hade så bråttom ut att de knappt hann lämna motorvägen. 

 

Snacka om att jag inte får valuta för mina pengar för nollningen. Och det är helt och hållet migg eget fel. Jag har verkligen missat mycket. Och då menar jag nästan allt. Men tjejerna är så himla griniga och mammiga (framförallt Elsie) så jag har svårt för att komma iväg. De gånger jag varit med har det varit roligt. Igår efter uppropet åkte jag hem för att käka lunch och vila. Var meningen att jag skulle komma tillbaka till nollningen när den drog igång igen kl 16. Men nej då. Jag gick och la mig och sov till typ halv 16 och sen orkade jag inte åka iväg. Jag har extremt bristande motivation. Vill inte göra något annat än att sova typ. Hoppas det går över när skolan kommer igång för då kommer jag behöva all motivation jag kan få. 

 

Kul! Jääävligt kul! Jag har troligtvis fått uvi. Har aldrig haft det förut och mina symtom stämmer inte fullt in, men det är definitivt någon form av infektion så nu ska jag knapra penicillin i fem dagar. :( 

 

Allt började natten mellan tisdag och onsdag (ja, sista natten innan nollningen, typiskt, eller hur). Jag ska bespara er alla hemska detaljer men kontentan är i alla fall att jag sov ytterst lite utspritt över hela natten. Sen under dagen igår var det ju första nollningsdagen. Eftersom jag är som jag är känner jag mig väldigt kluven ang. vad jag  tycker om det hela. Vissta stundet är det roligt, vissta stunder jobbigt, obehagligt och vissta stunder så känner jag att jag är för gammal för att vara med. Inte åldersmässigt (jag är inte äldst i alla fall) men rent personlighetsmässigt så känner jag mig för gammal ibland. Nåja, jag envisades och tänkte att jag skulle hänga med hela dagen igår. Men jag började må sämre och sämre och blev dessutom dåligt humör och tillslut hade jag bara lust att åka hem och grina. Typ. Så jag sa tack och hej till vännerna och cyklade hem redan vid 19. Hela vägen hem, funderade jag på varför jag var på så ologiskt dåligt humör. Tänkte först att det var min ångest som bråkade, vilket det förvisso också var men den var inte ensam. Sen när jag kom hem (MYCKET olägligt precis när tjejerna hade/skulle lägga sig) kom jag på att jag nästan inte sovit något. Är helt död idag trots att jag gick och la mig 22 igår och fick sova till 05:55 för då tyckte tjejerna att det var dags att gå upp.

 

Tror förresten de hade saknat mig. Tredje världskriget bröt ut när jag kom hem. Inte i form av bråk eller så, men ljusnuvåmässigt kunde man trott det. Både Malva och framförallt Elsie skrek då allt de kunde. Slutade med några mysiga gruppkramar och sen gick jag sitta med Elsie en stund i soffan för hon blev helt hysterisk om jag försökte sätta ner henne. 

 

Jaha, och nu då? Tanken är att jag ska till nollningen idag igen. Men först tänker jag bannemig vila lite mer. Och undersöka mina piller som jag hämtat ut. Lika bra att börja ta dem på direkten så jag blir frisk nån gång. 

 

Idag var Elsies första inskolningsdag. Det gick ganska bra. Men hon var väldigt mammig och ville inte gå ifrån mig utan helst ville hon sitta i mitt knä och gärna klättra lite på mig emellan åt. Det var ett rum som hon inte vågade gå in i för hon blev lite rädd för städerskan. Inte rädd att hon grät eller så, men hon ville bara inte gå in dit. Vi tvingade henne givetvis inte. Mot slutet blev hon lite modigare (förutsatt att vi höll oss i närheten). Vi var där i en timme. I morgon och resten av inskolningen kommer hon vara där två timmar varje dag. Personalen var trevlig. Jag gillade dem. Jag hoppas förstås fortfarande att få in henne på Rännebacken, men detta är ett fullgott alternativ så länge. :) 

 

I morgon drar nollningen igång. Det är därför jag är vaken så sent. Jag är trött men kommer ändå inte kunna sova. Är alldeles för nervös. Är 97% säker på att jag har prestationsångest. Främst för att jag inte vet vad vi ska göra tror jag. Som kontrollfreak är det fruktansvärt jobbigt att inte veta saker som detta. Det är inte bara irriterande eller störande utan för mig är det faktiskt psykiskt jobbigt. Om jag inte redan kände några som skulle dit så skulle jag garanterat inte gått (ironiskt med tanke på att hela idén med nollningen är att lära känna sin klass). Nåja, det blir nog bra. Intalar mig att om det inte känns bra så kan jag ju bara strunta i det och åka hem. Problemet är bara att även när jag befinner mig i obekväma situationer så kan jag plåga mig själv i dem jättelänge innan jag gör något åt det för att jag helt enkelt inte vill dra till mig uppmärksamhet. Weird. Exempel: jag kan sitta och vara jättekissnödig men går inte på toaletten för att då måste jag gå förbi två personer (detta gäller förstås inte överallt, exempelvis inte på platser(eller i situationer) där jag känner mig mer bekväm/trygg). Helt galet I know. Det låter så löjligt när jag säger eller skriver det. Men när jag väl är inne i de situationerna så är det inte löjligt. Bara plågsamt.  Jaja. det var dagens gnäll. Trots mitt negativa skrivande så vill jag ju gå också. Promise! Jag är som sagt bara väldigt nervös. 

 

Åh måste bara nämna en annan lustig sak med nollningen. Att man kallas nolla är för att man (vanligtvis) inte samlat in några högskolepoäng. Vid sista tillfället; Finsittningen, dubbas alla till ettor. Meeen.. Eeh. Jag har inte noll högskolepoäng. Jag har redan 210 högskolepoäng. Haha. :S

 

Igår firade vi ettårig bröllopsdag. :) 

Jag hade jobbat hela natten så när jag kom hem gick jag och la mig och sov 2½ timme först. Hade blivit mer om det inte vore för att vi var barnvvakt och Elma höll på att slå ihjäl sig. På kvällen var det vår tur att få barnvakt av svärisarna medan jag och Mattias åkte iväg och åt på wild west steakhouse. M.U.M.S! Planen var sedan att kolla på film och bara mysa ner oss i soffan när tjejerna somnat. Jag var dock så oromantisk så när jag la Malva (i vår säng för ovanlighetensskull) så somnade jag typ före henne. Jag vaknade 22:30. Klev upp och var uppe en timme sen gick jag och la mig igen. Och givetvis är jag fortfarande trött. 

 

Idag har vi i alla fall besökt Elsies dagis för inskolning. Detta var troligtvis enda dagen jag kommer vara med. Men det kändes helt okej. Ja rent av bra får jag väl erkänna. Jag vill fortfarande helst få in henne på Rännebacken men lokalerna var ok och personalen var trevlig och förtroendeingivande. Var totalt fyra barn som skolades in idag. Varav en av dem också har sin syster på Rännebacken så det var ju lite lustigt. 

När Malva var liten brukade vi följa med en mamma och hennes pojke och bada på arenan. Han går tydligen också där. Men han visade inga tecken på att känna igen mig och det är väl inte så konstigt. 

 

Nåja det var det. Nu ska jag försöka samla ihop min hjärna och försöka skaka fram nån lunch. 

Jag tror Malva är en sån där unge som alltid kommer sätta lite skräck i mig. Jag kommer alltid vare lite mer orolig över henne än Elsie. Vet inte om det är för att hon var först, eller för att hon helt enkelt är så otroligt impulsiv. Hon är livsfarlig. 

 

Senaste tillskottet i Malva-sätter-skräck-i-mamma-händelser skedde i måndags. Vi åkte till Öland i lördagseftermiddag och på måndagen besökte vi Ölands djurpark. Lite halvdyrt inträde men vi fick definitivt valuta för pengarna. Malva hade hur kul som helst, Ja vi andra med för den delen. Förutom djurpark har de vattenland med ett gäng olika bassänger samt ett tivoli med allt vad ett tivoli brukar innehålla. 

 

Efter promenerande i djurparken och karusellåkande på tivolit var det slutligen dags för att bada lite. Vi hade precis bytt om och kom ut. Jag stod och väntade med Elsie i famnen och Mattias hade bytt om med Malva. När de kom ut från omklädningsrummet gick Malva direkt iväg till en trappa till en vattenruschkana. Jag sa åt henne att hon var tvungen att vänta på oss. Hon brydde sig inte. Jag sa det igen, och igen, och igen. Sen sa jag åt Mattias att springa efter henne eftersom hon inte lyssnade (notera att det inte var långt bort, trappan var alldeles intill omklädningsrummen). Han kilade efter henne men då var hon redan halvvägs upp. Någon stjärna hjälpte henne uppför trappan trots att vi ropade på Malva att hon skulle gå ner (å andra sidan så kunde ju inte tjejen som hjälpte henne veta vem Malva var)). Det kom en massa folk mellan Malva och Mattias så han fick vända och skynda sig ner för hon hade redan hunnit upp och kastade sig utför rutschkanan. Usch jag har så dåligt samvete. Blir så arg på dem som stod där. VARFÖR STOPPADE INGEN HENNE?! Sen när jag tänker så blir jag ännu argare på mig själv och på Mattias. Hon är ju vårt ansvar. 

 

Nåja. Malva kom swischande ner i en himla fart och flög ner i en bassäng med ett djup på 1.2 meter. Och sen stannade hon där. Under vattenytan. Hon viftade med händerna och försökte ta sig upp men det var naturligtvis omöjligt. Hon bottnade inte och hon är inte simkunnig. Usch. Bilden sitter fast på näthinnan och jag kommer nog aldrig glömma den. Någonsin. Magen knyter sig på mig när jag tänker på det. :( 

 

Mattias hoppade i och drog upp henne. Malva var både rädd och ledsen. Hon var inte under ytan länge men tillräckligt länge för att det ska vara läskigt och hemskt. En badvärd kom fram till oss och tog en titt på henne. Han sa att han precis var på väg att hoppa i när Mattias gjorde det. Sen frågade han om hon tillhörde oss. Gud jag har inte känt mig så värdelös på länge. Vi pratade en liten stund och försökte trösta Malva som naturligtvis var väldigt upprörd och rädd. 

 

Sen badade hon tillsammans med Mattias och åkte andra rutschkanor tillsammans med honom i samma bassäng men i ett område där hon bottnade. Jag följde efter med Elsie. Men Malva var så rädd för att vara där så vi gick till småbarnsbassängen istället där t.o.m. Elsie bottnade. Malva var fortfarande rädd. Skakade och grät med jämna mellanrum. Hon var så orolig så vi gav upp och gick upp och bytte om igen. 

 

Efter ett tag släppte hennes oro och det goda humöret kom tillbaka (tror det var karusellernas förtjänst). Jag var rädd (och samtidigt önskade en del av mig) att Malva skulle bli rädd för vattnet. Men någon timme senare när vi gick förbi bassängerna så förkunnade hon högt och tydligt att hon ville bada igen. Det fick hon inte (mest för att vi orkade inte stöka med ombyten igen). 

 

Snart börjar simskolan igen. Antar att det visar sig då om hon blivit skrämd eller inte. 

 

Den händelsen förstörde dagen en smula (ganska mycket). Tog tid innan Malva repade sig och det tog ännu längre tid innan jag repade mig. Men förutom den otrevliga händelsen var det en riktigt bra dag. Elsie blev helt slut och slocknade i vagnen. 

 

Dagens minus (förutom det uppenbara att Malva kunde ha drunknat) så lyckades jag och Mattias bränna oss. Vi var väldigt noga med att smörja tjejerna eftersom vi var ute hela dagen. Det var soligt men inte överdrivet hett så jag liksom förträngde att jag själv steks lättare än ett bacon och struntade i att smörja mig. Med andra ord är jag röd lite här och var och det svider fortfarande i huden fast att det gått två dygn nu och jag har smörjt mig med kylbalsam en miljon gånger (eller nåt sånt). 

 

Det var det. Vi tog inte så mycket kort när vi var på Öland med det kan hända att jag slänger upp någon bild här senare. Nu ska jag snegla på tvätten. Köpte en begagnade bärsele idag som i skrivande stund ligger i tvättmaskinen. Sen ska Malvas bilstol saneras. Elsie är i Oskarström och får lite kvalitetstid med farmor och farfar och Malva umgås med oss här hemma. Eller umgås och umgås. Just nu har hon snott min telefon. Jag låtsas som om jag inte vet om det eftersom jag ändå är tråkig och ska hålla på med tvätten. Men sen ska vi återuppta vårt pysslande (gjorde gummiarmband förut. Malva tyckte det var fasligt roligt. Fast hon gjorde en ring sa hon. Tillslut hade ringen förvandlats till en båt, och ja, det liknade faktiskt en båt). Så medan jag gjorde ett futtigt armband gjorde hon en båt. Vi kanske borde byta så börjar hon på högskolan så kan jag gå om förskolan. 

 

Ni vet hur jag skrev igår om att jag skulle gå och lägga mig.. Jag skulle bara läsa lite först..? 

 

Ehrm.. Plötsligt var klockan över ett och Mattias kom hem och undrade vad tusan jag gjorde vaken. Hehe

Då insåg jag att det kanske faktiskt var dags att lägga ner boken och försöka sova. Så idag får jag inte sova något under dagen. Är jag trött får jag faktiskt gå och lägga mig tidigare. MEN jag ska nog läsa lite ikväll med. Idag tar nog boken slut. Då kan jag börja beta av nästa. :D Har massor av böcker jag vill läsa. Helst innan skolan börjar. Om tre veckor. 

 

Nånting står inte riktigt rätt till med mig. I morse fick jag släpa mig ur sängen strax före 9 (till mitt försvar klev nästan ingen annan upp förrän då heller, Malva var undantaget). Men att man vill ha sovmorgon ibland är väl inget konstigt. Det konstiga är att jag även slocknade i soffan vid 13- tiden idag och sov 20-30 minuter.

 

När jag vaknade till gick jag och la mig i sängen och sov i ytterligare 2 - 2½ timme (?!). Jag hade troligtvis sovit ännu längre om inte Mattias väckt mig klockan 16 (har något vagt minne av att jag bad honom göra det). Men när han väckte mig bad jag om 5 minuter till. Och sen ytterligare 5 minuter.. Ja ja ni fattar.. Jag var trött.

 

Han skulle iväg klockan 18 för att spela så med det i tanken lyckades jag slita mig från sängen för att laga middag. Jag och barnen har bara tagit det lugnt. Vi har mest spelat en massa musik för då hoppar de och flänger runt och gör av med energi utan att jag behöver anstränga mig särskilt mycket. Som sagt, jag är trött/slö.

 

I skrivande stund står det en godispåse från hemmakväll framöver mig, och vad tror ni jag gjort? Jag har struntat fullständigt i det. Jag har borstat tänderna för jag vill hellre gå och lägga mig. Orkar seriöst inte ens ta ett bad (då är det illa). Ska läsa lite och sen ska jag banne mig sova. Igen! 

 

Dagens positiva: hostan är eländig men den är mindre eländig än vad den varit de senaste dagarna. Hejja jag är snart helt frisk igen!

 

 

Snuv, snor, host. Ja, vi är lite sjuka här hemma. Samtliga går omkring med lite misstänksamt hög temp men den enda som har feber än så länge är Mattias. Tur, men samtidigt är det givetvis synd om honom. Och det är meningen att jag ska jobba natt i morgon och i övermorgon. Jag har verkligen ingen lust att sjukanmäla mig. SÅÅ sjuk är jag ju faktiskt inte. Men jag snuvar, snorar och hostar omvart annat. Känns mindre trevligt att arbeta med människor då. Särskilt p.g.a. hostan. Hoppas den lättar lite tills i morgon för jag vill inte sjukanmäla mig. Jag tycker det är hopplöst svårt när man blir krasslig och jobbar inom vården. Samvetet säger att man å ena sidan borde hålla sig hemma av den enkla anledningen att man inte ska utsätta andra för smittan, samtidigt som det säger att det är svårt att få in folk så det är dumt att sjukanmäla sig om man inte är mer eller mindre döende. Typ. Och själv sitter jag i fullkomligt egoistiska tankar och tänker att jag inte vill sjukanmäla mig av den enkla anledningen att vi förlorar en massa pengar på det. Usch. Jag är en hemsk människa. True story. 

 

Jaja, Jag hoppas fortfarande på att hostan ska försvinna tills i morgon. *Håller tummarna* 

 

De senaste dagarna har vi socialiserat en del med Ida, Micke och barnen. Trevligt. (Y) Igår på kvällen passade de samtliga busar medan jag och Mattias gick på bio och såg Tarzan. Mums! Eller jag menar den var bra! hehe.

 

I skrivande stund har han tagit med sig barnen till Oskarström så jag har huset för mig själv. Har bara varit vaken i en timme eller nåt. Jag klev upp och tog barnen i morse så Mattias fick sovmorgon och sen när han vaknade gick jag och la mig. Så jag får snurr på dygnet igen. Var oförskämt skönt att sova. Medan de är borde ska jag väl försöka göra något nyttigt. Som att köra lite tvätt och städa lite. Jag går på långledigt på onsdag morgon och jag har ingen lust att inleda den ledigheten med att städa...

 

 

.... Haha vem försöker jag lura?! Med småbarn i krokarna måste man städa varje dag. Varje sekund. Det gäller tvättningen också. 

 

 

 

Tänk att det ska vara så svårt att komma till ro. Jag sov på tok förlite inför nattjobbet i måndags. Samma visa inför nattjobbet i tisdags. Var helt utslagen i onsdags efter jag gått av, och efter jag sovit. Var halvdöd hela eftermiddagen och kvällen men var rädd för att vända på dygnet så jag gick och gymmade kl 21. Eller gymmade och gymmade. Jag sprang lite på löpbandet. Med betoning på lite (2.6km bara). Sen när jag kom hem tog jag ett bad och sen var det kört. Jag var pigg. Så pass pigg att jag var uppe till efter 01! :/ 

 

Har varit mer eller mindre trött idag men vi har haft besök så det har varit lättare att hålla igång. Ida och Mice kom hit på eftermiddagen och medan Mice passade Cola hemma hos oss åkte vi andra till brottet och badade. Sen när barnen somnat tittade vi på guardians of the galaxy (Mice åkte hem för han skulle jobba, ja de hade varsin bil). 

 

Nu är jag trött och "vaken" på samma gång. Huvudet är sömnigt och kroppen har träningsvärk. Och den är dessutom väldigt vaken. Typ flykt-vaken. Vet inte varför men den senaste tiden har jag tydligen befunnit mig i flykt-mode. Dvs jag känner mig stressad och jagad. Nästan hela tiden. Usch. Känns nästan som om jag vore ett rådjur. Under jaktsäsong. Eller något sånt. 

 

Nåja. Jag är ju ledig några dagar till. Men vetetusan om det kommer hjälpa. Men sen är det två jobbnätter och sen går jag på långledigt. Då är planen att packa ihop oss och åka över till Öland för några dagar. :) Sen hem igen för att runda av mitt sommarvik med att jobba natt fredag, lördag och söndag (12e, 13e och 14e). Går av den 15e på morgonen. Så är det hem och sova och sen ett besök till frissan för mig och Malva. Måste ju tjusa till oss lite inför bröllop, skola, dagis och gud vet vad.. Sen börjar nollningen den 17e. Är sugen på att gå på den men har inte bestämt mig ännu. Elsies inskolning börjar den 16e. Min lilla baby-lillost börjar dagis (eller förskola om man ska vara petig). Jösses! :/

 

---

 

Usch! Jag borde egentligen sova nu. Vaknade strax före 14 och kunde inte somna om. 5 timmar (förvisso bruten) sömn är väl okej ändå. Men inte tillräckligt för att natten ska gå "smärtfritt" (dvs utan någon grövre sömnighet). 

 

Så om vi slår ihop soppan:

För lite sömn i relation till arbetet och på tok för mycket saker som ska göras hemma. Både saker i lägenheten (som organisering och städning) och andra tophemliga saker som är på tok för röriga för att mitt tålamod ska orka med gör att det känns som jag ska få en hjärnblödning. Eller något dyligt. 

 

Jag har bara lust att säga åt skogen med allt och lägga mig i solstolen och stanna där i en vecka. Eller två. Eller femton. Jag skulle nog klara mig med tomatplantan som enda sällskap (under förutsättningen att jag inte behöver äta den). Fast det är klart, jag hade ju gärna haft besök på balkongen av min kära familj. 

 

Jaja. Nu släpper jag det här eländet. Vi ska gå till ica och hämta ut ett underbart paket till mig. Med böcker! Tihii! En bok om programmering som ska vara rätt bra samt några feel good romaner. Gött! Hoppas på en lugn natt så kanske jag kan snegla lite i en av dem. 

 

Men med tanke på hur den gångna natten var så tvivlar jag på det. Är nämligen mer att göra i natt. Och som om inte det var nog har jag medicinansvar för ytterligare en våning. Ingen förvarnade mig om det utan det fick jag upptäcka själv igårkväll när jag börjat jobba. Kul! Eller inte! Är ju inte jätteroligt att hålla koll på två plan. A.k.a fyra avdelningar med 9 kunder på varje avdelningen. Hejja hejja!

 

Jaja, nu ska jag sluta gnälla. Här åtminstone. Mot ICA och mina underbara böcker! Tjoho!

 

Känner att rubriken är en smula missvisande. Jag är inte riktigt så entusiastisk som den får det att låta. Kontentan av det hela är att jag försöker få lite snurr på dygnet. Känner mig trött och klarvaken på samma gång. Märkligt.

 

Jag jobbar natt onsdag och torsdag. Dvs jag går av fredag morgon. Ledig helgen. Sen jobbar jag natt måndag och tisdag igen. Ska vara på en ny avdelning nu. Har spenderat tre veckor på demens. Nu ska jag byta till en annan avdelning i två veckor och sedan får jag byta tillbaka till demens. Är lite nervös över bytet. Känner att jag nyss lärt känna "min" avdelning och det nattlag som jag jobbat med. Och nu ska jag byta. Det kommer förhoppningsvis gå bra men jag är ju som jag är så jag blir ändå orolig över förändringar och över att byta grupp. Tänk om det inte kommer fungera lika bra som den andra? 

 

Å andra sidan så är det ju egentligen jag som är nykomlingen så de kanske är lika oroliga över det som jag är. Hmm. 

 

Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva... Provade mina nya insomningstabletter i fredagsnatt. Jag låg vaken sent. Hade gått av fredag morgon och "råkat" sova till 15:30. Så det var kanske inte så konstigt att jag var vaken till 2 på natten. Men jag fick/hade så mycket ångest och tankar som löpte amok att jag tröttnade på det och gick upp och vågade mig på att ta en tablett. Har haft dem i flera månader (jösses vad tiden går?!) men inte vågat ta innan.

Snacka om att de gjorde susen! Har haft Atarax som insomningshjälp innan. Men den effekten har inte alls varit lika snabb som denna. Poff! - Så sov jag. Nästan i alla fall. Jag blev dock extremt dåsig av dem och var trött hela lördagen. Och söndagen. Typ. Men nu när jag provat och det gick bra och jag fick inga hallucinationer (tydligen är det rätt vanligt) och jag gick inte i sömnen (vad jag vet) så nu kanske jag kan sluta plåga mig genom de jobbiga nätterna och våga ta dem fler gånger om det skulle behövas.

 

Nåja det var det. Nu ska jag väl återgå till teven. Får inte gå och lägga mig riktigt ännu. Då vaknade jag för tidigt.

 

Idag hamnade Malva i sitt första offentliga bråk. Men en främling. Fast att kalla det bråk är en överdrift. Vi var på Hoppborgstivolit som var/är inne i stan idag. Vid ett tillfälle satt vi ner i en hoppborg. Elsie trussade omkring för sig själv och Malva varvade att hoppa runt med att komma och sitta hos mig (ni som känner henne vet att hon sitter inte ner i många microsekunder). Nåja, det kom ett gäng andra barn och hoppade också. Malva blev lite defensiv. Hon tyckte väl att de kom för nära så hon satte sig i mitt knä och förkunnade tydligt att jag var minsann bara hennes mamma. En liten pojke, tror han var yngre, eller kanske lika gammal som Malva, hoppsatte sig ner mittemot oss. Han la sig sedan ner och började sparka mot oss. Inte särskilt hårt. Jag sa försiktigt ifrån att han skulle vara försiktig. Det strunade hade förstås fullständigt i varpå jag sa till igen att han skulle sluta sparka för det kunde göra ont. Jag tror jag sa till 3-4 gånger. Han struntade i mig, och Malva också förstås, som mest satt i mitt knä och inte riktigt visste vad hon skulle tycka om det hela. Sen sprang han och de andra barnen därifrån (tror de var syskon). Då sa jag till Malva att det inte var någon fara och att nu hade han ju slutat så det var bra nu och hon kunde fortsätta hoppa. DÅ började hon gråta. Typiskt mig att få henne att bli ledsen. :/ Malva blev ganska upprörd och tyckte det var jättejobbigt. 

 

Efter en stund kom en mycket motvillig pojke tillbaka i sällskap av sin pappa. De andra barnen hade skvallrat så han blev tvingad tillbaka för att be om ursäkt. Helt rätt. Jag tyckte dock lite synd honom också för han var verkligen besvärad av det hela. Pappan var dock envis och fick fösa honom mot oss. När de nästan var framme (Malva hade redan lugnat ner sig innan de kom tillbaka) så jag sa till henne att han troligtvis skulle säga förlåt, och att det var ju bra. Föreslog att hon kunde gå fram och möta honom. Han kanske tyckte det var lite extra jobbigt när jag satt där. Så fort Malva kom fram (det handlar om typ en meter kanske) sa han förlåt och sen var allt bra igen. Goodie. 

 

Förutom den lilla incidenten så var det verkligen en hit. Tjejerna hade jätteroligt. Och vi vuxna (då inkluderar jag samtliga vuxna där) hade rätt skoj vi med. Malva var lite rädd för en jättebläckfisk som fanns vid ena hoppborgen. Ironiskt nog var det den hon sprang in och hoppade i allra först. Allt gick jättebra tills jag påpekade att bläckfisken trots allt inte var farlig. Då ville hon inte hoppa där mer. *facepalm*. Men hon besökte den faktiskt igen senare och konstaterade att det var rätt så roligt där med. 

 

Elsie var helt slut och somnade på vägen hem. Mot slutet så låg hon gärna ner i hoppborgarna och bara gungade medan de andra hoppade. Lillosten min. <3

 

Det var så populärt att vi åker nog till Falkenberg i morgon för en repris. :D