.

 

Uscha vad jag känner mig sliten nu! Direkt när jag klev ur sängen i morse så planerade jag för när jag skulle gå och lägga mig. Vaknar så himla ofta, bara för att behöva vända på mig, eller för att jag får kramp, eller för att min arm somnat. Och i natt/morse vaknade jag 1.5 timme innan alarmet skulle ringa (dvs vid strax efter 3) och var så kissnödig att det gjorde ont. Huvva! Men den resterande 1.5 timmen sov jag faktiskt ostört.

 

Utöver idag så har jag en arbetsvecka kvar. Men jag ser inte fram emot någon vila för det. Med mina två vildingar här hemma lär det ju bli hela havet stormar. Ska försöka lägga upp en plan över hur jag ska kunna aktivera och underhålla dem och samtidigt lata mig. Ska bara gräva fram lite fantasi så går det nog.

  

 

 

 

Valår..  Kan inte minnas att jag vid de tidigare valåren känt mig så nedslagen och ledsen. Jag får panik när jag tänkar på att det snart är dags att rösta, och jag får ångest när jag tänker på vad andra tänker rösta på. Inte för att jag vet vad jag själv ska lägga min röst på. Känner mig fullständigt villrådig. 

 

Men hysterin kring sd ger mig ångest. Och det gör mig ärligt talat ledsen. Förr blev jag bara arg. Muttrade om att de var idioter och blev irriterad. Nu blir jag ledsen. För jag förstår inte. När jag läser folks argument strandar det ofta vid något i stil med att alla andra partier är skit och att sd är något annorlunda. De vill annorlunda även om allt de vill kanske inte är så positivt. Det är en av sakerna jag inte förstår. Det finns inget renodlat perfekt parti (vad jag vet), det finns lite skit i varje vrå och saker man inte håller med om. Men är migrationspolitiken verkligen det allra viktigaste ämnet för Sverige? Varför? 

 

Som kvinna med två barn, två tjejer. Blir jag ledsen när människor tycker det är värt att försämra deras (och min egen) ställning i samhället för att samtidigt få chans att försämra tillvaron för de som flyr och emigrerar hit. Vem är det som vinner på det? Ja inte är det jag i alla fall.

 

Glöm jämnställdhet. Jag är högutbildad med snart dubbla kandidatexamen men det kommer antagligen inte vara värt ett dyft på en arbetsplats. Männen kommer fortfarande vara värda mer, och tjäna ännu mer även om jag kan yrket minst lika bra.

 

Sen kan vi prata om bidrag en liten stund. Vårdbidraget närmare bestämt. Sd vill tvinga ut invandrares barn i förskola (obligatorisk förskola från 3 år om jag inte minns fel), samtidigt som de vill att svenskar håller sina barn hemma eftersom förskolan är dyr (140'000/år och barn, enligt sd själva). För om vi håller våra barn hemma så ska vi belönas - de vill dubbla vårdbidraget. Som om inte det kommer öka klyftorna mellan män och kvinnor på arbetsplatsen. Jag vågar påstå att majoriteten av de som skulla stanna hemma med vårdbidrag istället för att jobba skulle vara kvinnor och inte män - det är ett lysande sätt för att få undan kvinnor från arbetsmarknaden. 

 

Men om jag ska vara helt ärlig så skulle SD:s effekt på mitt liv antagligen ändå bli marginell jämfört med många andras. Jag är (vad jag vet) fullblods-svensk. Jag är blond med grönblå ögon och har ett efternamn som bara kan vara svenskt. Min man är blond, mina barn också. Samtliga med blå ögon, alla med detta fantastiska svenska efternamn. Det som skulle hända mig skulle antagligen vara att jag helt enkelt får sämre lön än vad jag kanske förtjänar. Vilket förvisso redan är väldigt vanligt redan. Nä, påverkan på mig skulle nog bli liten. Effekten på mina barn skulle bli en smula större, men fortfarande inte anmärkningsvärd (ännu i alla fall). Men en sak som får det vrida sig i magen är effekten på mina vänner. En tjej i min klass, en envis djurvän med en väldigt omtänksam fru. Ska de inte ha rätten att få vara gifta? Ska de inte ha rätt att få barn? Bara för att de inte ser ut som kärnfamiljen? Det är så fel! Hur kan man vilja gå baklänges i utvecklingen på en sådan punkt?! Jag förstår inte! Och jag förstår inte hur någon kan vilja stödja detta! Det är så elakt! Folk är så bittra över att staten ska gå in och diktera deras liv, men det verkar vara helt okej om de går in och dikterar andras liv? Hycklerin är total! 

 

Efter att ha växt upp i en dysfunktionell familj så kan jag inte se hur kärnfamiljen alltid är bäst. Mamma, pappa och barn behöver inte betyda stabila familjer och stabilt samhälle. När jag var yngre så brukade jag hoppas på att min familj skulle splittras för det var outhärdligt att leva som vi gjorde. Förstår inte hur någon av oss orkade med det. Jag brukade önska att någon vuxen skulle gå in och säga stopp - det här funkar inte! Men naturligtvis var det ingen som gjorde det. Det är synd. För om någon gjort det kanske vi alla skulle haft bättre relationer till varandra idag. 

 

Nåja, tillbaka till ämnet. Jag blir ledsen, får panik och ångest över att det är val. Jag förstår inte hur åsikten från ett parti i ett ämne kan vara värd så mycket att det är okej att försämra så mycket annat? Återigen, jag säger inte att det finns något parti som är perfekt, men är det verkligen värt att gå bakåt i utvecklingen på dessa punkter? Bryr sig folk inte om sina mammor, systrar och döttrar? Ska vi kasta oss under bussen för att migrationen är det enda som spelar någon roll längre?

 

 

 

 

---

 

En liten sak till. Innan någon börjar skrika efter referenser så kan jag bara meddela att samtlig information har jag fått från att läsa på om SD:s politik på deras egna hemsida (och därmed i deras egna ord).

 

 

Vattenkopporna är tydligen i farten. Inte hos oss ännu men det är nog en tidsfråga, men det är väl lika bra att få det överstökat. Jag (och Mattias utgår jag ifrån för han har inte sagt något annat) är immuna. Det är bara att vänta och se antar jag.

 

I övrigt sliter jag på med skola och jobb. Har jobbat 3 dagar extra på HMS, en dag denna vecka och 2 dagar förra veckan. Var fantastiskt roligt att få ett brott i vardagen med skolan och få jobba i stället. Foglossningen var dock riktigt elak mot mig och jag blev lite fundersam på hur jag ska klara sommaren. Men det är väl bara att vara envis och käka alvedon antar jag. 

 

I övrigt tycker jag hormonerna varit elaka mot mig. Kollade på säsongsavslutningen av en serie jag följt ett tag. Och avsnittet var så sorgligt att jag grät i över 30 min. Över något som inte ens är på riktigt alltså. :@ Men jag kan nog inte bara skylla på hormonerna. Har inte ätit min ångesttablett på över en vecka. De tog slut och jag var tvungen att förnya receptet. Tog någon dag för mig att ens ta tag i det, och när det väl var gjort så har jag inte tagit tag i att hämta ut dem. Så med största sannolikhet kanske jag börjat åka på utsättningssymtom. Har känt mig yr och knasig idag också och det verkar också vara ett vanligt utsättningssymtom. Så idag ska jag ta tag i att hämta ut dem. 

 

Jag vill egentligen sluta med dem, men man ska inte sluta tvärt. Och jag måste nog prata med en läkare först för medicnen har ju faktiskt hjälp mig en del. Har ingen aning om hur jag kommer bli om jag slutar med dem. Men min läkare skrev till mig i samband med receptförnyelsen att jag inte får äta den medicinen om jag ska amma. Vilket jag naturligtvis vill försöka göra (tänker mig tredje gången gilt: den här gången kanske jag kan amma utan att ha ont av det och gråta av det i över 6 månader). MEN som sagt, frågan är ju hur jag blir om medicinen sätts ut. Har inte alls lust att få tillbaka ångesten med full kraft heller. Den får ju gärna hålla sig på en lagom och hanterbar nivå så måste som sagt prata med nån läkare om detta tror jag.

 

Jaja det var det. Känns som jag inte ska lipa mer just nu så nu kanske jag vågar kleta på lite smink och bege mig till skolan. Heja heja! 

 

 

Jösses vad halt är nu. Har tillägnat större delen av dagen till att rensa i förrådet (det fanns tydligen ett golv under all bråte (och med bråte menar jag kläder)).  Har sorterat en uppsjö med barnkläder. Och då menar jag verkligen en uppsjö...

 

 

Nu är det gjort! Jag kan nu titulera mig som en föreningsgrundare! I tisdags hade vi mötet för föreningsbildandet av ADA. Var lite nervöst även om det inte var så många som kom (bara 10 st, så totalt var vi 14). Men det gick bra, vi blev godkända som styrelse och vi fick in några till i styrelsen också. Jag blev dessutom framröstad som vice ordförande utöver min roll som informatör så det var extra roligt. Det ligger en hel del jobb och många timmar bakom så det var så roligt att det äntligen blev av. Och filmvalet efter mötet (som ägde rum på biograf röda kvarn här i Halmstad) gick också hem. Efter långa diskussioner (och med mig ihärdigt tjatande) så blev det Game night. Det bjöd på många skratt så jag tror folk var nöjda. :) 

 

Jag var hemma till 20:30 på kvällen har jag för mig. Då var jag helt tom. Har varit sjuk i två veckor (och är det fortfarande) och antar att jag kunde slappna av på allvar då så jag gick och la mig och sen låg jag i sängen i 15 timmar (Mattias tog tjejerna till förskolan på morgonen). Jag vaknade till och från under natten. Gick upp någon gång på morgonen och tog mediciner och alvedon och gick och la mig igen. Gick upp 12:15. Fortfarande med massiv huvudvärk och tydligen hade jag fått feber också. Ca en timme senare ringde förskolan för Elsie var hängig. Hämtade hem henne och Malva för att slippa köra två gånger. Elsie hade 39.7 i feber. Så vi gjorde inte många knop igår. Jag lagade mat på kvällen. Inget anacerat bara fiskpinnar, ris och sås, och efter det andades jag som om jag sprunget ett maratonlopp. Samma visa idag. Jag var hemma med tjejerna på förmiddagen och vid lunch kom Mattias hem och tog över så jag kunde åka till skolan för kursintro. Efter det handlade jag innan jag åkte hem och när jag kom hem andades jag så tungt att Mattias inte ville pussa mig för det lät som om jag behövde syret. Det gjorde jag också. Helt galet.

 

Men både jag och Elsie feberfria idag men jag är fortfarande slö och har huvudvärk och Elsie äter halvdåligt. Så tjejerna får vara hemma i morgon igen. Vi försöker få till att Mattias kan vabba halvdag i morgon också så jag kan få gå på med föreläsning på eftermiddagen. Går det inte lär jag nog vara hemma med tjejerna. Känns dock motigt för de är MYCKET piggare än vad jag är.  :/ Jag har missbrukat så mycket nässpray att jag inte vågar ta mer fast jag egentligen kanske skulle behöva det. Har tryck i ansiktet/huvudet och öronen. 

 

Jaja, det var dagens gnäll.

Dagens positiva: det är 37 dagar kvar tills jag åker till Rom. Ska bli så härligt! Ironiskt nog kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag ska åka iväg. Tror inte Mattias haft tjejerna själv så länge förut och han (likt typ alla andra män jag känner till) är inte så praktisk, planerande eller förutseende för saker som kan behövas, packas eller planeras. Men men, ska försöka släppa det . Misstänker dock att det lär sluta med att jag skriver massiva listor med tips och "tänk på det här" och numret till giftcentralen. Han måste egentligen inte läsa dem (okej, jo det måste han) men för min egen del känns det bättre i alla fall att det finns nerskrivet någonstans. Jaja, jag är ett kontrollfreak och litar typ inte på någon, knappt mig själv. 

 

En annan positiv sak är att vi fått hem, fått ihop slutligen (vi håller på med det nu) att få in ett badrumsskåp under tvättfatet. Blir trängre vid toaletten men jag tror det kommer bli bra i alla fall. Kommer även få hem ett högskåp att ha i badrummet. Vill frösöka få mer ordning där inne för det ser alltid ut som ett katstrof område. 

 

 

 

Idag tog jag och tjejerna "sportlov". Vi ska möta upp Mattias för lunch i Falkenberg och sen åker vi vidare mot Gekås för lite shopping. Ska bli kul faktiskt (lär ju tycka annorlunda när vi väl är där och tjejernas tålamod tar slut). 

I övrigt blir det inte många knop idag. Har varit en ganska lugn vecka i skolan också. Inte lugn som i att det inte finns något att göra - det finns alltid hur mycket som helst att göra! Men vi ligger mer eller mindre i fas i reglertekniken (som för övrigt visat sig vara mitt favoritämne för tillfället ). Och i DST 2(datorsystemteknik) börjar vi sakta men säkert komma ikapp lite. Så det känns helt ok.

 

Och föreningen vi håller på att starta upp är äntligen på gång. Vi har fått datum för första föreningsmötet - som också blir datumet för själva föreningens officiella bildande. Efter en hel del turer; telefonsamtal, diskussioner/möten fram och tillbaka och en massa planerande har vi lyckats hyra en salong på röda kvarn (min brillianta idé). Ska bli så himla kul att äntligen komma igång! Det ligger dock en månad framåt i tiden (20 mars), men tiden kommer gå fort för vi har fortfarande en del jobb kvar med stadgarna. Känns dock riktigt bra att det äntligen börjar hända saker och man kan se resultat efter alla möten, samtal och skrivande. Ska bli så kul. :D 

 

 

Igår hade vi kalas för Malva som fyllde 5 i fredags. Det tog en smula på krafterna för jag somnade i soffan vid 18. Frös så hemskt så jag ville lägga mig under en filt och sen var det kört. Jag sov till 22:45 och sen "gick jag och la mig". Haha. Sov dock inte så bra, vaknade många gånger i soffan och ännu fler gånger i sängen. Blev inte bättre av att Elsie låg och sparkade mig i ansiktet i natt. 

 

Nåja. Idag återhämtar vi oss och städar lite. Simskolan kör igång idag också. Jag var iväg med Malva vid 8. Hon simmar 8:30-9.05. Gick rätt bra. Båda tjejerna vaknade tidigt och var pigga i morse. Utöver detta så står veckohandling på menyn. Bläeh! Har inte alls lust med det. 

 

Nu har jag nästan återhämtat mig från tentaperioden. Nästan. Har fått ytterligare ett tentaresultat. I förrgår fick jag resultatet från omtentan jag skrev 5 januari. Det var en omtenta i ellära och elektronik. Den svåraste tenta/kurs vi läst hittills. Det låter harmlöst men redan vid kursintroduktionen varnade läraren oss för att det var en svår kurs som många inte klarar. Av alla jag vet om som skrev omtentan (vilket inte är särskilt många, strax över 10 pers kanske) så var vi bara två personer som klarade den. Ja, jag var den ena. Blev så galet lättad och nöjd. Sen när jag hämtade ut tentan insåg jag att läraren med all sannolikhet "räddade" mig (eller så räknade hon fel på 1 poäng). Hon gav mig nämligen ett extra poäng för att jag skulle bli godkänd. Det tackar jag för. Å andra sidan drog hon bort väldigt mycket poäng från uppgifter som jag löst fel (men ändå haft rätt vid vissa beräkningar etc). Var säkert därför hon räddade mig. Jag är nöjd i alla fall, godkänt är godkänt. Så nu inväntar jag bara resultatet från den senaste tentan: Databaser. Tror inte jag klarade den, vi (jag och Stina) pluggade bara ordentligt till den i några få timmar dagen innan tentan. Vi lade all tid och all fokus på Datorsystemtekniken. Så jag blir inte särskilt ledsen om jag får underkänt, det är liksom väntat. 

 

Idag var jag till bvc med Malva för 5 års kontroll. Min lilla skrutt blir 5 år i morgon. Helt galet! :O 
Hon skulle egentligen vaccineras men vi sköt upp det till läkarbesöket som blir i slutet av januari. BVC-sköterskan tyckte Malva skulle få slippa risken att få feber och ont på sin födelsedag. Det var snällt av henne tycker jag. Sen på lördag är det kalas. Ska jag vara helt ärlig så ser jag verkligen inte fram emot det. Jag har inte bakat något. Jag vill göra det men vet inte om jag orkar. Eller om jag ens hinner. Tårtan beställde jag från city gross idag. Jag behöver knappast nämna att lägenheten ser ut som ett katastrofområde. Okej, jag kanske överdriver en smula. Men det är så det känns. Men leksaker, tvätt och katthårstussar lite här och var. Jaja, vi får väl ta tag i det. I morgon. Idag tänker jag inte göra något mer. Har lagat mat och tagit en snabb 30 minuters promenad, nu får jag lata mig i soffan. Punkt slut. 

Usch vilka långa jobbiga dagar jag haft den senaste tiden. Jag har varit i skolan VARJE dag i 12 dagar i sträck. De första två dagarna efter nyår, dvs 1a och 2a januari var jag bara där någon timme. Men fr.o.m. 3e januari har det varit "riktiga" dagar. Inklusive helgen. Helt slut! Hade omtenta i ellära förra fredagen. Sen igår hade jag muntlig tenta i Datorsystemteknik och idag hade jag skriftlig tenta i Databaser. Efter den muntliga tentan igår var jag så lättad. Har varit galet orolig över den och haft massiv ångest över den. Men den glädjen försvann förvånansvärt fort. Var så trött så jag orkade knappt vara glad. Trodde jag skulle vara glad idag över att tentaperioden är över men jag känner mig bara likgiltig. Efter tentan idag blev det lite snabb shopping på ica sen åkte jag hem. Var hemma igen nångång efter 12. Mattias var också hemma då Elsie varit lös i magen i två dagar denna vecka på förskolan. Jag tror inte det är magsjuka men för att lugna förskolans nerver var de hemma. När jag kom hem packade jag upp maten och pratade lite med familjen sen la jag mig på soffan och sov till 4 eller nåt. Jag sov dock inte hela den tiden för tjejerna bråkade en del och var väldigt högljudda. Jag vaknade till rätt ofta och skällde och gnällde lite och sen somnade jag om. Har ingen aning om vad Mattias gjorde under denna tid. 

 

Tjejerna lekte i alla fall med lera. Det var mitt eget förslag på morgonen att låta dem göra det. Men med den strikta regeln att de enbart fick ha den vid det stora bordet i vardagsrummet. Mattias lovade att upprätthålla denna regel. Det gjorde han inte. När jag vaknat till en stund så var det nämligen dags att preppa kvällsmaten - hemgjord pizza. Efter det tog jag tag i att dammsuga. Vi har inte gjort det sen nyår (!!!!!!). Ni kan ju tänka er hur jäkla skitigt och äckligt det varit här. Men jag har verkligen inte orkat göra något när jag varit i skolan så mycket. Så nu tog jag tag i det för att få det gjort. Och givetvis är det leklera över halva lägenheten. Varav det även trampats in och torkat in i mattan i hallen. Jag var ju liksom inte på jättebra humör innan och detta gjorde ju inte saken bättre. Så nu leker jag med tanken att slänga all lera vi har här hemma... Okej, jag tänker inte göra det. Men jag är frestad. 

 

Dock börjar irritationen släppa för nu börjar jag känna mig likgiltig igen. Skiter i vilket. Vill gå och lägga mig igen. 

 

 

- Vilket innebär att jag har inte alls någon lust att göra något som har med skolan att göra. Vilket är offantligt dumt eftersom det är sjukt mycket som ska hinnas med. :/ 

Det känns dock bättre nu än för två veckor sedan. Då var jag mer eller mindre redo att ge upp och hoppa av för det kändes så hopplöst. Men nu är vi (jag) tillbaka på banan igen (lite i alla fall). 

Ska inte jobba på hms på ett tag heller så då blir det lite mer tid över till skolan. Dock har jag inte jobbat där så mycket den senaste tiden ändå för det har varit så fullt upp med grupparbeten, labbar och styrelsemöten etc etc. Skulle ha jobbat 6-12 i måndags men trillade med cykeln på väg till jobbet. Attans vad jag gjorde illa mig. Pallrade mig till jobbet i alla fall, blev lite sen men det var inte så farligt. Jag kunde dock inte använda min hand så runt 7:45 eller vad det nu var kom Mattias och hämtade mig och körde upp mig på akuten. Där blev det en hel del väntande, undersökande, pillande och röntgen. Jag hade (enligt läkarna) en otrolig tur som inte skadade handleden. Det enda som hände var att jag fick en blödning i handen som resulterade i stelhet och smärta. Efter den domen åkte jag hem och varken jobbade eller var på skolan den dagen. Men idag är jag, trots blåmärken, mycket bättre. Kunde nästan obehindrat växla bilen. Hejja! 

 

Jaja, det var det. I em är det luciafirande på förskolan. Men innan dess ska jag försöka plugga lite databaser. Vi läser alltid (minst) två kurser åt gången. Resultatet tycks bli att det alltid är en kurs som blir lidande och åtsidosatt. Denna gång är det Databaser som fått vika undan för DST (datorsystemteknik). Men idag ska jag försöka ge mig på databaskursen igen tänkte jag. 

 

 

Usch fy och blä. Vill bara gå och lägga mig. Men det är lättare sagt än gjort med fyra barn hemma i ålderspannet 2-7.  Längtar till helgen så in i bomben! Behöver vila. Sova. Helst nonstop i en månad. 

Är väldigt mycket press från skolan. Mycket som ska hinnas med och bli godkänt. Grupparbeten i två separata grupper, plus individuella inlämningar gör att det är svårt att få tid till allt. Sen blir det ju inte lättare att jag nu mera är styrelsemedlem i en nybildad förening på skolan. Arbetet tar tid och visst är det lite slitigt ibland med mycket funderingar och mycket jobb som behöver göras. Men det är roligt också. 

 

Den här veckan har det varit en del rännande så det känns knappt som jag varit på skolan något alls. Igår var förskolan stängd så jag stressade in för att gå på ett seminarium och sen stressa hem igen så Mattias kunde åka till jobbet. Tjejerna fick följa med tillbaka till högskolan för ett tre timmar långt styrelsemöte. Gaah! Men tjejerna uppförde sig rätt bra (både barnen och styrelsemedlemmarna med för den delen). Sen idag fick jag spurta iväg för ett besök på mvc. Var dags på tiden för ett besök där. Haha kände mig en smula obekväm där för det kändes som om jag inte hade något där att göra egentligen. Men men. Har ju funderat till och från på att skaffa spiral. Men jag vågar inte riktigt. Jag är en fegis. :/ Nåja, det blir säkert bra tillslut. 

 

I skrivande stund har jag som sagt fyra barn hemma. Samtliga är positionerade i soffan medan de tvångstittar på filmen Upp. Tvångstittar? - Ja du läste rätt. De kunde inte enas om en film, och när de väl gjorde det så funkade inte chrome casten för vi har bytt router och jag orkar inte bråka med den. Så därför haknade vi tillbaka på ruta ett i debatten om vilken film de skulle se. Visade sig att ingen sett upp (och ingen ville se den heller) så därför valde jag den. Så är alla missnöjda. Men jag tror inte de är så missnöjda egentligen för ingen har rört en fena sen filmen började (undantaget då jag jagade ner Malva och Elsie från vardagsrumsbordet förstås).

 

Till helgen är det en himla massa saker som ska göras. Men på söndag tänker jag banne mig ta sovmorgon. Har däckat så himla tidigt de senaste dagarna. Härom dagen somnade jag runt 8 när jag la tjejerna. Vaknade vid 23:30 då gick jag upp och borstade tänderna och sen gick jag och la mig igen och sov till 06:00. Underbart men inte tillräckligt. I morgon ska jag dessutom jobba 06:00-14:30. Ska bli intressant (fruktansvärt) att cykla till HMS. Sist jag skulle cykla nånstans (tror det bara var till ica) hade låset frusit så jag kom inte iväg. Jjaja, har ju varit varmt i några dagar så det ska väl gå bra. Nu har jag gnällt färdigt. Kanske kan slumra en stund i soffan utan att ett krig bryter ut. 

 

 

Jahopp. Då har skolan varit igång i en vecka. Det har uppstått en del blandade känslor kring det. Som vid varje kursstart känner jag mig som en idiot och förstår ingenting. Förhoppningsvis ändrad det snart. 

Jag har hunnit komma igång med simningen igen. ÄNTLIGEN! Känns bra, kör på 30 längder/ gång nu, istället för mina 20 längder som jag gjorde förut. Målet är 30 längder på 30 minuter. Just nu tar det runt 35-40 min (beroende på hur trött jag blir). 

 

I fredags fick Malva följa med mig till skolan för hon hade feber. Hon har varit krasslig hela helgen men blev feberfri på lördagskvällen och har varit feberfri sen dess. Däremot så trillade Elsie dit i söndags och fick jättehög feber (39.6) och blev väldigt dålig. Det går höstblåsor på skolan så det lär ju vara det som de fått. Igår kom vi överens om att Mattias skulle vabba idag för jag har en viktig föreläsning. Taskigt nog blev han också sjuk och vaknade i morse med 39-graders feber. Jag pepprade samtliga sjuklingar med alvedon, fyllde på förrådet med alvedon, fil, risifrutti och andra livsnödvändiga saker och sen åkte jag till skolan. Snart föreläsning, sen får jag väl pallra mig hem och ta hand om mina sjuklingar. 

Jösses vilken vecka det varit. Förra veckan alltså. Jag är vagt medveten om att det är en ny nu. Efter allt planerande, handlande, checklistor etc så gick äntligen Mattias kalas av stapeln. Och jag är nog rätt så nöjd. Jaja, det var ju inte ens mitt kalas men jag har minsann jobbat en hel del med det så jag får påstå att jag är nöjd. Det hävdar för övrigt Mattias också att han är. Dock har sommarens jobb varvat med sjukdomar med kalas-stress-hets tagit ut sin rätt nu. Jag har faktiskt nästan blivit helt frisk, men idag, helt utan förvarning blev jag helt tvärtrött och däckade i soffan och sov i två timmar. Det var underbart! 

 

Idag var Elsie iväg på sin första inskolningsdag på Malvas förskola. Antar att vi måste börja kalla det för "Elsies förskola" nu också. Tror det gick bra. Jag var med ica 30 min och pratade med med personalen sen åkte jag hem igen till mamsen och Malva. Vi planerade att åka till Österöö fårfarm men ångrade oss och åkte in till stan istället. Malva uppförde sig som en dröm under hela stadsvistelsen. Sen tyckte hon tydligen att hon varit tillräckligt lugn för hon var sjövild resten av dagen/kvällen. Puh! 

 

I morgon är det mammas sista dag här. Eller, idag var väl snarare den sista dagen eftersom hennes tåg går 9:50. Så Mattias skolar in Elsie i morgon också så vinkar jag och Malva av mamma när hon beger sig hemåt. Sen på onsdag lär det väl bli jag som vara på förskolan. Är långa inskolningsdagar, 9-14. Jag har redan gnällt om det och Mattias har erbjudit sig att ta inskolningen men stackarn måste väl få ledigt nån dag han också.

 

Det var det. Nu ska jag nog krypa till kojs. Lär väl drömma mardrömmar om skolan för jag började titta i den ena kurslitteraturboken idag. Handlar om transformer och signaler och skräckinjagande formler. Men men, det är matte så det har potential att vara kul i alla fall.

 

Bläeh! Nu har jag varit sjuk i över en vecka. Buhu! :( Dessutom tog det omtag. Jag var hemma tisdag och onsdag men kände mig tvungen att jobba torsdag och fredag eftersom jag visste att det var fler som var sjuka. Plus att det var min sista vecka. Hur som haver så var det dumt att jobba. Blev sämre igen på fredagen så hela helgen har jag varit mer krasslig igen. Mer ont i halsen, trögt att svälja, ont i huvudet, mossig i skallen typ. Men men, det är i alla fall inte så jag måste vara sängliggandes (inte hela tiden i alla fall). I förrgår, dvs lördags, var vi till falkenberg och gick på matmarknaden samt Sjönevads marknad. Och med vi menar jag att det var ida plus familj samt jag plus familj men minus Mattias. Han stannade i falkenberg och kollade på film när vi andra var till Sjönevad. Sen igår kom Ida, Micke och barnen hit. Vi åt kvällsmat ihop och hade lite pyjamasparty/disco på kvällen. Rätt kul faktiskt. Leos och Elmas förskola har stängningsdag idag så de sov över här igår så idag har jag passade samtliga busar. 

Men det har gått ganska bra faktiskt. Vi har dock mest varit inne och det har blivit en del tv, och städande för mig. Jag springer efter dem och gnäller om att de måste plocka ihop efter sig. Men vi (dvs jag) vågade mig faktiskt ut en stund och ända bort på affären med allihop. Min motivation (och mitt humör) hade ändrats lite på vägen tillbaka men rent generellt uppförde de sig ganska bra. Men det är alltid lite stressigt att organisera fyra barn i åldersintervallet 2-6 och se till att ingen blir påkörd eller demolerar något. Men det gick som sagt bra och vi kom hem helskinnade. 

 

Snart kommer Ida hit, då passar hon barnen medan jag beger mig ut till flygstaden för att hämta ut en elcykel som jag fått låna av kommunen. SEN ska vi hämta mamsen som kommer med tåget 17:05. SEN ska vi hämta bilen som kommer bli stående ute vid flygstaden. Mycket rännande. 

Vid ett tillfälle däckade jag nästan på madrassen under Malvas säng. La mig där i hopp om att det skulle uppmuntra barnen att leka där inne. Det fungerade faktiskt. (Y)

 

Jösses. Snart är sommaren verkligen slut. Känns lite vemodigt. Inte för att jag haft en särskilt bra sommar. Jag har varit mer sjuk än frisk hela sommaren. Men jag har trivts väldigt bra på mitt jobb. Nu är det bara en vecka kvar. Känns lite märkligt, men det ska bli skönt att få lite ledigt. Gruvar mig inför att skolan ska börja. Det kommer bli så offantligt mycket jobbigare än att jobba. Men men, har det gått hittills så ska jag väl klara två år till. 

 

Den här helgen har ägnats åt prepp inför Mattias kalas. Har bakat lite småkakor och stoppat i frysen. Har även provat göra filmjölksbröd. Det blev rätt så mumsigt. Dock lite torrt. Vi hade på tok för lite havregryn hemma så jag höftade med lite grahamsmjöl och var kanske lite väl generös. Men men, som sagt gott! Ska definitivt göra det fler gånger. I äkta söndagsanda har jag även slängt ihop en efterrätt. Hallonmousse. Det är så fantastiskt gott! (Och när jag nu säker "äkta sönagsanda" och får det att låta som det är något jag gör varje helg vill jag förtydliga att detta sker ungefär en gång i kvartalet. Jag bara önskar att jag gjorde det oftare för det känns så lyxigt). 

 

I skrivande stund är Mattias ute med tjejerna och leker. Själv har jag nyss dammsugit hela lägenheten så nu får jag minsann lata mig en liten stund. Blir mer städning senare. Ugh! Det jobbiga med städning är att barnen blir extra inspirerade att stöka ner. VARFÖR är det så? Ju mer vi plockar bort, desto mer drar de fram. Det är som att leksakerna blir roliga och får nytt liv när vi försöker städa undan dem. Weirdness! 

 

Jaja, det var väl vad jag hade att komma med. Nu: På med musiken och fram med städmotivationen (hahahahaa som om jag skulle bli motiverad). 

 

 

 Min feber minskade faktiskt under natten så i morse mådde jag mycket bättre. Med det sagt så innebär det inte att jag är frisk ännu. Huvudet är i princip återställt. Känns inte som det sitter löst längre. Men jag var ändå hemma idag också. Kändes underligt men jag antar att jag borde ge mig själv ett dygn till att bli lite bättre. Så därför har jag varvat att lata mig i soffan med att göra lite nytta här hemma. Dvs:

 

1. Se ett avsnitt av the vampire diaries.

2. Dammsug hela lägenheten och dra igång en tvättmaskin.

3. Drick ett glas med vatten.

4. Se ett avsnitt av the vampire diaries.

5. Diska och städa i köket. 

Det är okej som sommaren tar slut nu. Jag godkänner det. Jag orkar inte mer av den här skiten ändå. Idag är sommarens varmaste dag tror jag. Vi har 25 grader i skuggan.. 25 grader i lägenheten.. Men jag "går ändå omkring" (dvs ligger i soffan under en filt) och tycker emellanåt att det är lite små ruggigt och kallt. Yepp, jag har feber. Igen. Så låt mig sammanfatta eländet:

 

 

1. Haft en ytterst obehaglig infektion i livmodern som gjorde mig mycket sjuk. Resultatet blev sjukhusvistelse och antibiotika i alla möjliga former och sorter (kändes det som i alla fall, men egentligen var det "bara" tre).

 

2. Ganska precis 6 dagar efter min friskförklaring från infektionen slog en förkylning till. Irriterande men inte lamslående. Jag jobbade hela tiden under dessa två perioder (kan dock inte fatta att jag inte stupade på jobbet när jag hade 40 graders feber under infektionen). 

 

3. Precis när förkylningen börjat ge med sig (ca efter en vecka) så fick jag löjligt ont i halsen igen, det känns som något i huvudet sitter löst (det gör för övrigt ont) samt feber. Usch och fy och blä! Jag är less på detta! Igår gick jag och la mig 19:40. 19:40(?!?!?!) Och då var jag helt jäkla slut. Ni vet när man är så trött och känner sig så dålig att man skulle kunna gråta en skvätt..? Så kändes det. Sov strax efter kl 20. Och sen upp i morse 5:25 bara för att upptäcka att gårdagens feber blivit värre. Så jag ringde jobbet och sjukanmälde mig. Känner mig som en svikare. :/ Men jag måste ta några dagar och bli frisk ordentligt nu. När Mattias åkte med tjejerna kl 7 drösade jag ner i soffan och sov till och från i 3 timmar till men är fortfarande trött. Har spenderat ca 30 min utanför soffan hittills idag. Orkar inte göra något. Vill inte göra något heller för den delen. 

 

Jag är så förbaskat sur på den här skiten! :( Om febern går över idag kanske jag jobbar i morgon, men det känns inte särskilt troligt att den kommer göra det. Och jag som ville gå på marknad på lördag. Hmpf! Alltid är det något som ska förstöra sommarmarknaderna för mig. 

 

Jaja. Gnäll gnäll gnäll. Nu har jag gnällt färdigt. Det var jobbigt att sitta vid datorn så jag går och lägger mig i soffan igen. Adjöken!

 

 

 

Knappt en vecka. 6 dygn för att vara närmare exakt.. Så länge var jag officiellt frisk. Igårkväll kom förkylningen krypande och nu håller den på att slå ut i full blom. Usch. Känner mig lite lätt överkörd så fort jag gör något mer ansträngande än att sitta i soffan. Men det är väl inte så konstigt. Efter infektionen och den rekordstora antibiotikakuren är det ganska förståeligt att kroppen hamnat i chocktillstånd och inte vet hur man beter sig eller hanterar baciller.. Jaja, det går väl över på en vecka förhoppningsvis. 

 

I övrigt är denna dagen tillägnad tvätten. Har en uppsjö som ska vikas och läggas på plats, och en uppsjö till som ska tvättas. Åkte till Gekås igår efter några trevliga timmar på Ästad vingård. Vi skulle bara köpa strumpor till oss alla i familjen och lite underkläder och nån tröja till mig. 45 minuter senare hade vi gjort av med över 3000 kronor. Haha helt galet. Men inte alltför mycket onödigt faktiskt. Blev lite nya sängkläder och lakan, sängskydd etc och då sprang kostnaden iväg. Men det får vara så. Vi tänkte försöka börja låta Malva sova utan blöja så det är bäst att ha dubbel uppsättning sängskydd och extra sängkläder. Blev även lite lakan och ett dyrt bäddset till vår säng (och vårt enorma täcke). Men men, det var det. Nu ska jag joina Mattias och ordna med tvätten. 

 

 

 

Okej. Så mitt återupptagande av bloggen gick ju sådär.. Men jag har faktiskt en ganska så bra ursäkt. Jag blev sjuk. Riktigt jäkla tvärdålig. Har sneglat på min journal i efterhand och insett att jag var nog ännu sämre än vad jag själv riktigt fattade..

 

Nåja, de flesta i min omkrets vet redan om hur det hela började men jag tänkte att jag skriver det här i alla fall. 

I april upptäckte vi till min (vår) fullständigt enorma fasa att jag var gravid. Besök på kvinnokliniken i Halmstad visade att det var ett ma. Dvs missed abortion vilket innebär att man fått missfall men att kroppen inte stött ut det. Fick med mig ett hel hög med piller jag skulle ta för att slutföra aborten. Detta skedde på en fredag, dagen efter Elsies tvåårsdag. På lördagen hade vi kalas för mig och Elsie, kalaset var inplanerat sedan länge och jag hade helt enkelt inte lust med att ändra om planerna. Eller meddela alla varför vi skulle behövt göra det. Så kalaset blev det, och personligen tyckte jag det gick rätt bra även om jag själv egentligen inte mådde särskilt bra..

 

Nåja, tiden gick. Och gick. Och gick. Och jag slutade inte blöda. Jag muttrade på detta till "vården" men fick det klassiska svaret "det är normalt". Faktum är att jag fick det svaret flera gånger. Tills de började tycka att det inte var så normalt längre. De insåg det när jag kallades till sjukhuset och skulle göra cellprovstagning i juni nån gång (minns ej när, strax innan jag började jobba) och jag upplyste dem om att jag fortfarande blödde. Då fick jag en kur av en medicin som heter primolut nor. Det ska tydligen nollställa kroppen eller vad det nu var. Poängen med de tabletterna är att man ska sluta blöda när man tar dem och sedan börja så fort man slutar ta dem. Typ. Jag åt dem i tio dagar. De fungerade förstås inte på mig. Dagen vid återbesöket efter medicinkuren hade jag börjat må dåligt. (Eller jag mådde egentligen redan dåligt för jag hade uvi också, men jag mådde ännu sämre). Kände mig darrig, skakis, matt och allmänt trött och sliten (hade upptäckt låg feber tidigare under veckan, meddelade detta men var även dum och sa att jag inte trodde jag hade någon feber just då). Därmed togs inga prover alls på mig utan läkaren gjorde "bara" en gynundersökning (notera det  var den första undersökningen den dagen/veckan).  Han ville ge mig en chans till att slippa skrapning (något jag själv väldigt gärna ville slippa) och gav mig därför fler cytotectabletter att ta under helgen (dvs midsommarhelgen) för att sedan återkomma på måndagen då man skulle fatta beslut om ev skrapning. Den dagen skulle Mattias till oskarström så jag hämtade upp honom och tjejerna och sen åkte vi till mitt jobb och släppte av mig så de kunde ta bilen. Vid det laget var väl klockan 12 eller nåt. 

 

Hur som haver.. Jag började må allt sämre. Vid 14 föreslog min fadder på hms att jag kanske borde gå hem om jag inte mådde bra. Men jag sa att jag ville kämpa på lite till så jag stannade kvar. Slutade ändå 15:30. I ett närmast liknande zombietillstånd gick jag till österskans och tog bussen hem till vallås. Då började jag ana att jag var ganska så krasslig. Frös så rysningarna dansade längs ryggraden, trots att jag hade jacka på mig och övriga resenärer satt i tunna sommarkläder och t-shirts. Väl hemma (vilket förövrigt var ett äventyr det med eftersom jag gick till fel hus först) tog jag en temp.  Den var på 40 grader (senare klättrade den upp till 40.5). Jag tog och ringde en barnmorska på kvinnokliniken igen och där konstaterade de att jag skulle komma tillbaka till sjukhuset. Men till akuten då eftersom de snart stängde där. Mattias kom hem medan tjejerna var kvar i Oskarström. Han följde med mig till akuten och där fick vi vänta. Och vänta. Och vänta. Dröjde väl ca 1.5 timme innan vi fick komma in. På akuten är väl egentligen inte det särskilt länge men när man mår så jäkla uselt känns det som en evighet.. Tillslut var  det i alla fall min tur. Blev lite prat, lite undersökningar och sen fixade fram en säng jag fick vila i medan vi väntade på gynläkaren. 

 

Nälr gynläkaren väl kom fick jag göra min andra gynundersökning för den dagen (skitkul! Eller inte...). Läkaren nämnde att de skulle ta en del prover på mig och framförde lite försiktigt att hon ev ville lägga in mig och undrade vad jag ansåg om den saken. Jag var väl inte så sugen på det, jag ville bara hem och sova men sa att jag skulle göra som de trodde var bäst. Hon kom och gick och vi väntade lite till och jag minns inte allt som hände. Men hur som haver så kom hon tillbaka och sa att hon ville lägga in mig oavsett vad provresultaten skulle bli eftersom jag hade så hög feber och var så allmänpåverkad. Hon ville att jag skulle få drop och antibiotika. Dels för att jag var dålig och dels för att preppa kroppen ifall det skulle bli en skrapning dagen därpå. Sagt och gjort. Jag gick med på att bli inlagd och sen kom det nån och tog en himla massa blod av mig. 

 

Blev en del mer väntan och sen fick vi en eskort genom sjukhusets katakomber för att komma till min avdelning. När jag väl kommit tillrätta begav sig Mattias hemåt och sedan vidare mot Oskarström. Jag hade tidigare frågat läkaren o, jag skulle få åka hem dagen därpå och det sa hon att jag skulle få göra så jag höll fast vid det. De tog lite mer prover och satte kanyl i armen för antibiotika och dropp. Jag sov oroligt och dåligt men de gav mig en hel del febernedsättande under hela min vistelse där. 

Morgonen därpå var det mer provtagning och vid 10 kom läkaren för att utföra gynundersökning. Dvs min tredje gynundersökning på 2 dagar. Läkaren hade beslutsångest ang skrapning och ville avvakta en dag till och meddelade därmed att jag INTE fick åka hem.Den insikten gjorde mig en smula deppig. Detta var då på fredagen, midsommarafton. De kom dock inte fram till beslutet att avvakta förrän efter kl 13-14 på eftermiddagen, och eftersom det av skulle bli operation hade jag varit fastande sedan midnatt. Men då fick jag iaf två mackor och nyponsoppa (det var himmelskt! I klass med fikan efter förlossningarna), Jag var som sagt deppig över att vara fast på sjukhuset på midsommarafton med Mattias skulle i alla fall komma förbi med tjejerna. Så där satt jag ensam hela förbannade dagen och väntade på att de skulla komma medan folk och stack nålar i mig. Jag såg fram emot att få varm och riktigt mat vid kvällsmaten. Men ironiskt (och inte särskilt förvånande) var det sill och potatis.Jag tycker inte om sill. Så jag åt mest potatis och gräddfil, försökte plåga i mig lite sill också. Till efterrätt vad det jordgubbar och grädde. Betydligt godare. Men hade inte så mycket aptit så jag åt nog bara hälften. Sköterskan trodde nog jag var lite konstig när hon kom för att hämta mig bricka och jag tackade nej till att få ha kvar jordgubbarna. 

 

Tror klockan var 18:30 eller nåt sånt när Mattias och tjejerna kom. Tjejerna var helt slut och jag med. De var ledsna och tyckte väl det var konstigt att jag var där på sjukhuset. Elsie ville knappt veta av mig. Det gjorde minsann ont i hjärtat. Usch. 

 

SEN kom äntligen lördagen. Jag hade vid det laget fått en förträngning (?) i venen som kanylen satt i. Gjorde vansinnigt ont när de sprutade in antibiotika i armen.Så därför tog de ut nålen men hade problem med att hitta en ny ven, Slutade med att jag fick kanylen/porten i handen. Inte så roligt. På lördagen konstaterades att skrapning vad troligtvis onödigt och jag blev utskriven. Med två recept på olika antibiotika som jag skulle ta i 7 respektive 10 dagar. Den dagen var den även kalas i Oskarström. Jag blev lite trött och åkte hem tidigare med barnen, men tyckte jag hängde med rätt länge ändå. 

 

Allt antibiotika på sjukhuset (fick 6 sprutor totalt tror jag det var) plus antiobiotikan i pillerform gjorde min mage otroligt ledsen och upprörd. Hoppas jag slipper antibiotika de närmaste åren. Jag tyckte t.o.m att jag själv luktade antbiotika och jag hade hela tiden smak av det i munnen. 

 

Först tyckte jag att det hela var lite väl överdrivet. Kände mig som en bedragare när jag var inlagd på sjukhuset för jag trodde inte att jag var så dålig. Har i efterhand upptäckt att kvällen jag kom in på akuten låg min sänka på över 60. Och morgonen därpå låg den på över 70.. Med andra ord hade jag otrevlig "liten" infektion i livmodern som gjorde mig väldigt dålig. Det är inget jag rekommenderar till någon. I måndags blev jag officiellt friskförklarad. Så himla skönt känsla. Tydligen hade de hittat någon form av streptokocker från gruppc ??? Jag har ingen aning om vad det innebär. Har googlat men får mest fram nåt om baktierer bland kreatur typ... (?).. Jaja, strunt samma. Jag är frisk nu. Och jag har jobbat på HMS i fyra veckor. Det känns bra och jag trivs. Mina stackars handleder gör dock inte det. Monotona rörelser har gjort att mina gamla belastningsskador har blossat upp igen.  Jaja, det var det. Nu är det helg. Halelujah för jag är helt slut! 

 

Nu var det bra länge sen jag skrev något. Strax över 6 månader närmare bestämt.. Jag har varit en smula upptagen.. Och oinspirerad. I januari åkte vi till Teneriffa och var där en vecka. Hela familjen plus Ida med familj plus mamsen och Ann-Louis. Flygresan gick förvånansvärt bra. Elsie tröttnade efter ett tag vilket är fullt förståeligt, vi flög ju ändå i 5 timmar eller vad det nu var. Utöver utlandsresan har det nog inte hänt så mycket. Jag har kämpat på i skolan. Varit väldigt trött och tyckt det känns motigt. Men på något underligtvis så lyckades jag klara alla tentorna. Dvs inte ens enda omtenta under hela första året. Känner mig rätt nöjd över det, särskilt eftersom jag flera gånger varit övertygad om att jag skulle få U. 

 

Något som jag däremot  blivit besviken över är att jag ansökta om AFU hos HMS. Men blev inte antagen. Snopet. Jag visste dock att vi var flera som konkurrerande om platserna (tror de hade några enstaka platser, två kanske(?)). Men men, får se om jag söker igen nästa år eller om jag struntar i det. Tappade lusten lite nu får jag väl erkänna. Men jag fick i alla fall sommarjobb på HMS. Så förra veckan började jag arbeta produktionen, på efter-produktionsdelen. Där ingår montering och testning av moduler och produkter. Dvs jag monterar moduler och testar att kretskort fungerar om det ska. Ingår även lite packning också. Har lärt mig att packning är en konst, det är typ svårare än det andra för jag är så himla kass med tejpen. Haha! Men fick lära mig ett knep i fredags så jag har börjat bli bättre på det.  Jag trivs i alla fall väldigt bra med jobbet. Rent intellektuellt är det inte så stimulerande utan det är ett monotont arbete. Men efter två terminer i rad vid en ingenjörsutbildning och två småbarn hemma så är jag tacksam för det montona. Det påminner lite om att pyssla, fast med kretskort och verktyg, ledlampor etc. Riktigt skoj faktiskt! :D  Har bara jobbat en vecka än så länge och ska hålla på till 11 augusti. Men om jag sköter mig så kanske jag kan få extra jobb under terminerna sen när skolan drar igång och ännu hellre, få komma tillbaka och jobba nästa sommar också. :)

 

 

Jaja det var det. 

I helgen är Mattias på dreamhack i Jönköping med Micke. Så efter lunch tar jag och tejerna och åker till Falkenberg och bor där tills på tisdag när grabbarna kommer hem igen. Ida ska hjälpa mig och passa barnen när jag jobbar på måndag och tisdag. Goodie.