Frustration

Frustration måste vara en av de allra värsta känslorna. Jag AVSKYR den! Särskilt nu när min frustrationsnivå har gått i taket. Eller nej. Den har krossat taket och färdats långt åt helvete ut i rymden! Ja. Jag svär. Jag är så frustrerad! Så.. ARG!  Det är inte direkt någon hemlighet att vi haft det kämpigt ett tag med sjukdomar. Sen december har vi haft en helg drös med virus hemma hos oss. Alexander var undantaget och drog på sig en bakterie. Jaja, jag har redan skrivit om detta i ett inlägg. Sist ut att vara sjuk var jag själv. Jag har varit på bättringsvägen i ett par dagar och även om jag inte är helt frisk så är jag inte långt ifrån i alla fall. 
 
Vardagen hade precis hunnit dra igång. Tjejerna hade spenderat 2 dagar på förskolan. 2 FUTTIGA dagar. Inte ens heldagar! Så i natt  hände det. Elsie spydde ner sin säng. Så magsjukan är här igen. Men spyor och diaréer och jag vill typ lägga mig ner och dö för jag blir så arg. Inte arg på Elsie förstås. Det är ju inte hennes fel. Det är synd om henne! Men arg på alla idiotföräldrar som lämnar sjuka barn på förskolan. Tjejerna har varit hemma i en mindre evighet och hinner inte mer än besöka förskolan innan vi fick magsjuka igen. Jag säger vi men än så länge är det bara Elsie. Men det är ju bara en tidsfråga. 
 
Jag har tenta om 5 dagar men kan inte plugga till den. Inte med 3 småbarn hemma varav en är väldigt needy och klängig just nu (Alexander) en är sjuk i magsjuka (Elsie) och en behöver mycket stimulans (Malva) (just nu leker Malva och Alexander med varandra. Men det är nog bara en tidsfråga innan hennes lek blir för våldsam för honom). Jag kommer kugga tentan. Och det ger mig sån passiv ångest! I natt ( i morse, tror det var vid 4.5 nångång) när det brutit ut på Elsie satt jag och ammade. Jag märkte bara att hon vaknade och var ledsen. Eftersom jag inte kundee gå dit så ropade jag upp Mattias så han fick ta hand om eländet. När vi väl kunde gå och lägga oss igen så hade jag först svårt att somna. Frustrationen låg och bubblade i magen på mig. Känns som om den bränt ett hål i magen. Känns som om den är fylld med tjära eller nåt. Eller det kanske är ångesten som ligger bakom. Jag vet inte. Det gör i alla fall ont i magen och känns som om det är hål i den. Jag önskar jag kunde förvandla mig till Hulken och demolera några hus. Det skulle kanske kännas lite bättre då. Men det enda jag kan  göra är att gnälla om det här. Det hjälper knappast. Just nu vill jag bara gå och lägga mig och inte gå upp mer. Det nya året började lika dåligt som det förra året slutade. Jäkla skit! 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0