Mycket

Oj vad det har varit mycket de senaste dagarna. Igår var jag inledningsvis på skolan. Från ca 9 till 13.30 eller nåt sånt. Sen vid 16 befann jag mig inne i stan för min första introdag hos Aleris äldreboende. Slutade jobba 21. Var hemma 21:30. Umgicks lite med Mattias på kvällen och slocknade väl runt 23. 05:30 ringde klockan i morse; Jobb (introdag 2). Från 7-14. Sen direkt till skolan för matteplugg till 16. Usch vad slut jag var (är). Och det fortsätter i morgon, fast utan rännande. Inleder dagen med föreläsning i matte mellan 8-10. Sen mellan 10-12 är det föreläsning i fysik. Och sen efter lunchen har jag fysiklabb mellan 13-16. Jag kommer dö! 
 
Okej. Jag kommer kanske inte dö. Inte av det i alla fall. Men som det känns nu så känns det nästan så. Det är som jag sa till Mattias idag; Allra helst hade jag önskat att vi kunde stänga in oss i lägenheten och inte behöva gå ut på en månad. Bara vara hemma och umgås. Jag (och de andra med för den delen) skulle troligtvis tröttna ganska snabbt. Men jag har ränt så mycket fram och tillbaka de senaste dagarna, sett så mycket folk men inte min familj. Många intryck, mycket att komma ihåg plus stress/pressen från skolan. Inte blev det bättre av att Malva la ner handen på en varm spisplatta idag. En sekund efter att jag sagt åt henne att passa sig för just den för den var så varm. Hade jag haft någon som helst form av intelligens och inte sagt något så hade hon troligtvis inte ens lagt handen där. :/
 
Så just för idag känns det som det är det jag skulle vilja; Att inte gå ut på en månad. Jag har minsann varit lite nere. Och kanske mer än bara lite. Men efter lite mer sömn (i natt låg Malva och stökade i vår säng och sparkade mig både i huvudet och revbenen med jämna mellanrum) så kanske det känns lite bättre. Just nu bävar jag för fysiklabben. Trots att jag förra gången tyckte att det var kul. Måste påminna mig själv om att det inte är idag utan i morgon. Jag har inga måsten kvar idag. De är slut. Nu återstår tv-mys (once upon a time). Goodie.
 
Och ang Malvas hand så gick det bra, vi snurrade in den i en fuktig handduk och man kan inte alls se vilken hon bränt sig på. 
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0