.

Idag oprerade de bort blåsan/cystan/vad-det-nu-var-för-något. Den var hade krymt och var nästan helt platt så först var de osäkra på om de ens skulle försöka ta bort den idag. Men efter lite velande, funderande och tittande bestämde tandläkaren för att den skulle bort. 

 

Så nu sitter jag här hemma med en värk utan dess like. AAAAJ! :( Känns som om de skurit upp insidan av min läpp. Vilket de i och för sig har gjort också. :(  Vid mitt förra besök förklarade de proceduren för mig och sa att jag skulle få något stygn också. Jag trodde jag skulle få typ 1-3 stycken. Men när de höll på och sydde så kändes det som om de satte skitmånga. Jag har försökt snegla lite och kolla, är rätt säker på att det definitivt är fler än tre. Snarare fem, eller kanske ännu fler. Det gör så ont. :( De sa ingenting om att det skulle göra så här ont, och inget om hur länge det är normalt att ha ont heller. Bajs. Har tagit  två alvedon men det hjälpe inte alls. Så nästa gång utökar jag min cocktail med en ipren. Och som det är nu sa har bedövningen inte ens släppt helt. Usch för detta! :( 

 

Vid själva ingreppet så la de en sån där pappersduk över mig som används vid operationner. De hade klippt ut ett hål för näsan och munnen. Tnadläkaren upplyste mig om att man kunde få hjärtklappning av bedövningen. Jag märkte inte av det. Men jag var så nervös och rädd så mitt hjärta slog säkert redan onormalt snabbt. Sen vet jag inte om det var en reaktion på bedövningen, eller för att jag spände mig eller om jag glömde bort att andas (men jag försökte fokusera på andningen) men halvvägs genom ingreppet blev jag jätteyr. Hela världen snurrade och det kändes som om jag var på väg att svimma flera gånger. Var jätteotäckt. Så jag försökte signalera till dem att jag var svimfärdig. Lättare sagt än gjort med en skalpel i munnen. De trodde först att jag hade ont men tillslut lyckades jag få ur mig att jag var yr. De fortsatte naturligtvis bara på som vanligt. Kanske inte förstod att jag menade att jag verkligen var rejält snurrig. Kändes som om jag fick kämpa som en tok för att behålla medvetandet där ett tag. Var väldigt otäckt. Jag öppnade ögonen och stirrade ut genom springan vid näsan och stirrade på handen som jag kunde skymta. Det hjälpte mot yrseln att fokusera på något. Huvva. Detta vill jag verkligen inte göra igen. 

 

Nu ska jag väcka upp Malva och sen ställa mig och göra köttbullar. Helst hade jag bara nallat av min gamla morfintabletter som jag fick efter magoperationen och gått och lagt mig. Fast det vågar jag inte göra. Får snällt vänta i två timmar till innan jag får unna mig två ynga alvedon. :(