.

Idag rände jag och Elsie omkring hela förmiddagen. Gav oss som vanligt av hemifrån runt 8.30. Första stoppen var att lämna av Malva på förskolan. Efter förskolan blev det mer eller mindre raka spåret upp till sjukan. Hade en tid där 9.30 för att ta bort stygnen. Det gjorde fruktansvärt ont. :( Ibland när jag gör smärtsamma saker hos tandläkaren eller övriga så brukar de be mig signalera om det gör ont. Jag brukat bita ihop och låta dem "stöka" färdigt för det måste ju ändå göras. Känns bara onödigt att störa dem för tar det ju bara längre tid för dem att göra sitt jobb liksom. Men idag stod jag inte ut. Jag signalerade (helt onödigt eller inte tillräckrligt tydligt för hon slutade ändå inte) flera gånger. Det slatt ut ett "åh gud" vid ett tillfälle och tårarna var minsann på väg fram vid ett tillfälle. Såret läker bra men stygnen hade börjat läka in och försvinna in i huden och de var tvugna att dra ut dem ur mitt redan mycket ömma sår. Fy faaaaan säger jag vad ont det gjorde. Hoppas verkligen jag aldrig behöver göra om det. :( Pölsan uppförde sig som vanligt exemplariskt. Men hon var lite brydd för hon somnade i bilen på vägen upp till sjukhuset och vaknade precis när jag gick in på avdelningen.

 

Efter det smärtsamma besöketsom blev klart runt 10 stressade jag iväg till city gross för att inhandla förnödenheter som potatis och vitlök. Sen blev det snabbt hem och slänga av grejerna (Elsie fick vänta i bilen) och sen fick vi åka vidare till bvc. Vid det laget var Elsie tålamod slut. Vår lilla milda Pölsa var skitförbannad, och inte så lite ledsen. Vi hade bvc-tid 10.30. Den blev inbokat hastigt och lustigt i morse eftersom jag tyckte det var länge sen vi varit där. Så jag ringde och frågade dem om det och då visade det sig att vi missat vår tid. Som var för två veckor sen (konstigt att de inte hört av sig och undrat vad som hänt?). Efter besöket fick jag kila över till vårdcentralen och checka och och betala för det var dags för mitt möte med psykologen. Vi hade en kvart ledigt mellan bvc och psykologen så då hann jag amma Elsie. Nyäten och lycklig över att slippa babyskyddet uppförde hon sig exemplariskt igen. Elsie är nog världens snällaste baby tror jag. Jag tror ju inte på gud och sånt där, men nån måste nästan ha hört mig de gånger jag under hennes graviditet förkunnade att jag önskade mig "en Willgott". :) 

 

Hon tröttnade som vanligt mot slutet av mötet, och det är ungefär samtidigt som besökstiden är slut, vi behöver knappt en klocka för Elsie talar om för oss när det är dags att gå igen. Det var ett rätt bra besök men efteråt blev som vanligt helt slut. Men ingen rast ingen ro. Än. Då var det dags att åka tillbaka till förskolan och hämta hem Malva. Sagt och gjort. Väl hemma hade Malva lite svårt att komma till ro men efter några om och men somnade hon och även Elsie. Jag försökte då ringa hfab ang. lägenheten som vi tackat ja till. Blev tillsagd att ringa kundvärden istället. Sagt och gjort. Men det enda svar jag fick där var från telefonsvararen som meddelande att han skulle återkomma 16.30. Då gav jag upp, slog på ett gammalt avsnitt av det okände på tv4play och somnade i soffan. Helt UNDERBART. Sov nog i 40 minuter i alla fall sen tyckte Elsie det var dags att gå upp. Så nu sitter jag här. Malva försöker vakna till och Elsie försöker mörbulta en leksak med en annan leksak.

 

Ska väl svänga ihop någon mat av mina stressigt införskaffade potatisar (ja, det kanske blir något mer än bara potatis. Men jag lovar inget! Hehe), och fortsätta jaga kundvärden så fort klockan blir 16.30.