.

Malva gick förvisso upp två gånger själv. Vi var snabba och mötte henne i hennes rum eller i dörröppningen. Med det blonda håret på ända stod hon och kramade hårt om både apan, kaninen och kudden. Hon ville inte sova och blev lite ledsen/besviken när vi bäddade ner henne igen. Sängen kändes väl främmande och konstig antar jag. Men med lite övertalning, eller snarare distraktioner,  så gick det. Hon började även protestera en gång och gråta högljutt en annan gång. Bägge gångerna låg/satt hon dock kvar i sängen. 

Sen sov hon gott hela natten. Enda orosmolnet nu är när hon vaknar på morgonen (eller om hon gör det mitt i natten). Malva har nämligen en tendens att ställa sig upp innan hon vaknat ordentligt. Hon är då väldigt vinglig. Vilket i morse resulterade i att hon nästan trillade ur sängen när hon försökte stödja sig på spjälorna som inte längre finns. Förhoppningsvis lär hon sig snabbt att hon inte har något sådant skydd längre utan bara en betydligt lägre kant. 

Nåja. Ikväll gick väl nattningen också förvånansvärt bra. Lite tårar en gång bara och sen slocknade hon. Å andra sidan var väl stackaren helt slut efter en heldag på dagis. Hon blev så ledsen vid middagen/kvällsmaten att vi bar ut henne ur köket för hon bara grät och grät och sa att hon hade ont i benen. Underligt nog blev det sååå mycket bättre efter ett tag, när hon fått sitta och mysa i fåtöljen en stund. Misstänker att hon kanske har växtvärk, och är man då helt slut i både kropp och knopp så känns det väl ännu värre än vad det egentligen är. 

För egen del känns det bra att vara tillbaka på praktiken och i rutinerna. Lite gruvsamt att cykla bara men det ska nog ordna sig. Jag borde ju klara det i ett par veckor till i alla fall. Mesigare än så kan man ju inte vara. 💪