.

Jag har visst blivit alltmer inaktiv den senaste tiden. Antar att det är en kombo av att jag har mycket att göra och lite att skriva om. Och är helt enkelt för lat/trött när jag väl har tid. 

 

Men men, efter den här helgen måste jag så klart skriva en rad eller två. Eller hundra. hehe. 

 

I lördags var nämligen jag och Mattias ute och åt. Till stor del tack vare Ida och Mice. Vi fick ju presentkot av dem på Wild west i julas för att jag varit barnvakt en del under hösten. Och Mice som tröttnat på "barnvakts-skulden" kom med en väldigt tydlig hint att det var dags för oss att gå ut och äta och för dem att passa Malva. Hehe. Sagt och gjort så vi hade bokat bord och grejer. 

 

Jag och Mattias har bara varit ute tillsammans på det viset en gång förut så jag var ju väldigt seriöst med smink och klänning och hela artilleriet. Typ. Maten var väl god (som vanligt) även om jag bara orkade halva min tallrik. Men vi hade det mysigt och trevligt och var kvar lite längre trots att vi egentligen bara hade bordet till 19. 

 

När vi kom ut, strax innan vi skulle åka hem så tyckte jag att han började bete sig lite konstigt. Eftersom jag är ett nervvrak (och ingen idiot) för förstod jag ju att något var på gång. Kontrollfreaket i mig mådde rätt dåligt då eftersom jag förstod att något skulle hända men jag visste inte vad. Haha ja jösses vad nervös jag hann bli. Men till saken: han gick i alla fall ner på knä och friade. Hihi! Jag sa givetvis ja. :D  Nu har han dock lagt ribban högt för kommande dejter eftersom den här var den andra vi någonsin gått på. Haha. xD

 

Men tekniskt sett så är vi ju redan förlovade. Det skedde dock utan något frieri utan var snarare något vi diskuterade oss fram till så han tyckte väl att det hela skulla göras mer ordentligt. Särskilt eftersom jag är en sån besserwisser om saker och ting. (A)  

 

Helgen har därmed bestått av lite jobb (ytterst lite dock för jag kunde inte komma in i rätt program/sida) och väldigt mycket funderande och planerande. Och ångest. Vad vore en planeringshelg utan ångest liksom. Och ja, planeringen gällde förstås bröllop och sånt. Och efter velande och ångest och fundering och googlande så insåg jag igår och nä! Vem bryr sig om någon annan skulle ha tråkigt när vi nu kommer gifta oss. Huvudsaken är ju att det blir som vi vill ha det och inte så som någon annan tycker att det ska vara. Och har någon en åsikt på det kan de ju arrangera ett eget bröllop. Så med den insikten har jag nu lagt det på hyllan en liten stund för att återgå till vardagen. 

 

Det behövs verkligen. Jag har varit så stressad den senaste tiden att jag missat en massa av mina tabletter/mediciner. Har missat järn och kalk, kalk som jag alltid missar. :( Inte bra för i kalken finns även d-vitamin. Jag är väl så beskör nu att jag om välter bed cykeln så bryter jag väl alla ben. :/ Vet inte om det har med någon brist i kroppen att göra eller om det är något annat men jag får så ont i lederna ibland. Och nej, jag tror faktiskt inte att det har med graviditeten att göra. Inte så mycket i alla fall.

 

Alltså visst, jag har ju foglossning som vanligt och vill typ bara ligga ner och sova ibland för då gör det minsto nt (eller så märker jag det bara inte). Men jag får ont i konstiga leder också. Som i förrgår, då hade jag ont i ena stortåleden (???) och igår hade jag ont i lederna kring ena axeln. Weird. 

 

Nåja, nu ska jag rota fram matlådan och cykla till praktiken. Yes jag cyklar idag, och trott eller ej men trots nollgrader, snö/is och en mage som är ständigt i vägen så känner jag mig förvånansvärt optimistisk. Härligt! :D