Skrik och panik

Gårdagens kväll var rätt jobbig. Malva var väldigt närhetssugen. Det gör väl egentligen inget alls, mysigt. MEN hon ville absolut inte sova i sin säng. Började redan natten innan. Och igår blev hon helt jäkla hysterisk om man ens närmade sig spjälsängen. Minsta lilla hint om att man ville lägga henne och tårarna bara sprutade! :( Hon hade ju varit grinig under dagen med så jag började misstänka feber. Sagt och gjort, hon hade ingen hög 38.2- 38:3 men när jag själv brukar ha 38 så brukar jag må riktigt uselt. Som som vanligt när det gäller dålig tajming så hade hennes alvedon valt att försvinna just då. Tur ica har öppet länge så Mattias fick kasta sig iväg på svärmors (eller mammas beroende på om man frågar mig eller han) räääsercykel och sticka till ica. Natten har väl inte varit gudomlig precis men jag tror alvedonen gjorde så hon (och vi) kunde sova lite mer. Men vi är nog trötta och slitna allihop idag.
 
Jag drömde dessutom en mardröm som utspelade sig när jag utomhus när jag cyklade. Ja jag känner mig ju inte sugen precis att cykla till jobbet längre. Kolmörkt är det ute också. Jäkla regn! 
 
 
Jag har dock ganska dåligt samvete. Det började ju som sagt mycket tidigare, och jag hade känt på henne och tyckt att hon var varm. Upprepade det till Mattias flera gånger i onsdags att jag tyckte hon kändes varm men jag trodde det var inbillning för han tyckte inte hon var varm, och jag har varit så kall om mina händer så jag trodde det var därför, så jag tog ingen temp på henne då. Så nu har vi ingen aning om hur länge hon haft feber ju. :( Tur att den inte är hög.  
 
 
Uppdatering:
Nu har febern stigit till 39.3. Stackars min lilla baby! :( Vill bara vara hemma och tycka synd om henne idag. Men men, off to "work" (praktik). Mattias är ju lika kapabel att tycka synd om henne som jag. Antar jag.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0