Det där med att känna efter
Ibland är det skönt att inte känna efter. Vi var en sväng till Oskarström idag och då kände jag mig piggare. Det känns förvisso fortfarande som om ett gäng köttätande bakterier försöker äta upp min hals inifrån men jag tror de tog en paus medan vi var borta. Mattias den stackaren fick dessvärre feber då. :( Men nu när vi är hemma är det lite ombytta roller igen. Hans feber verkar ha gått ner så han mår lite (mem bara lite) bättre. För min del är bakteriernas paus över och jag är nästan säker på att de ätit sig ända ut till huden snart. Tycker jag kunde fått slippa ont i halsen åtminstone eftersom jag redan haft det två veckor i sträck föf inte så länge sen. Känns dessutom löjligt att gnälla över ont i halsen. Å andra sidan är det väl kombon av nacke, huvud och hals som är eländig. Jaja. Gnäll, gnäll, gnäll. Man ska verkligen inte känna efter. Det var det. Lillskruttan sover och jag överväger att knarka lite strepsils och göra henne sällskap. Lika bra att passa på för hon kommer ju ändå vakna om en timme. Och om två. Och två och en halv.. *ryser*
Kommentarer
Trackback
