.

Varning för lååååångt inlägg. Förslagsvis bunkrar du upp med saft och en bulle eller två. Eller tre.

 

Idag har det varit en jobbig dag. På många sätt. Det hela började med en jobbig natt. Ännu jobbigare än vanligt. Malva vaknade 22, 23 och 00. Sen från 00:30 och till 3 vaknade hon med 15-20 minuters mellanrum. Jag hann inte ens somna om en enda gång innan hon vaknade. Klockan 3 stod jag inte ut längre så då fick Mattias ta henne. Han kämpade tappert i 45 minuter och sen var det min tur. Jag gav upp igen redan efter en kvart så vid 4 fick hon ligga i vår säng. Hon kinkade i kanske 30-40 minuter till innan hon tillslut somnade. Själv däckade jag strax efter 5 och fick sova tills alarmet ringde 6:30. :/

 

Senare bar det av mot Oskarström. Klockan 10 var det begravning för Mattias morfar. Det var väldigt fint men precis som alla begravningar var det också en prövning. Kollektiv sorg av det slaget är så tungsam. Men samtidigt är det kanske skönt på ett sätt för alla är ju där av samma anledning. Ingen är ensam i sin sorg. Småttingarna (Malva och Willgott) uppförde sig under omständigheterna exemplariskt. Malva var gnällig och klängig men tack och lov var hon inte särskilt högljudd. Mattias bror hade vänligheten att ta Malva en liten stund också så vi fick en liten paus. :)

 

Efteråt var det fika i församlingshemmet. Det är en märklig förteelse att på så kort tid gå från sorg och saknad till att umgås, skoja och skratta. Nu menar jag inte att sorgen och saknaden försvinner bara för att begravningen är över. Absolut inte! Men det är ändå en märklig övergång. Å andra sidan är den samtidigt logisk. Umgänget, fikat och skojet bidrar till att lätta upp sinnet. Att gå direkt hem efter något så tungsamt med enbart sina dystra tankar som sällskap.. Nej.. "Den märkliga tillställningen" må hända att den är märklig. Men den är även i högsta grad nödvändig.

 

Vi velade lite över om vi skulle stanna kvar i Oskarström. Både jag och Mattias ville vara kvar men samtidigt ville vi hem. Malva var trött och grinig. Och både hon och jag är sjuka och vi var rejält trötta allihop. Så det slutade med att vi åkte hem. Vi däckade allihop efter ett tag och jag och Mattias fick faktiskt sova i en hel timme. :)

 

Nu har vi nyligen intagit en besvikelsemiddag i form av pizza från Milano. Vi äter inte "ute" (tekniskt sett var vi ju hemma och åt) särskilt ofta, så när man väl gör det så förväntar i alla fall jag mig att maten ska vara gudomligt god. Maten vi fick var inte det. Snarare ätbar. Knappt.

 

Dagens återstående utmaning är att hålla oss vakna till 20 när lillan får välling. Sen hoppas jag på en bättre natt. Blir det en repris kommer jag ärligt talat gråta av trötthet. Nåja, det var det. Hoppas bullen var god. Det har du förtjänat om du orkat läsa ända hit.