.

 

Jag tror Maya hörde mig för hon är hemma igen. FATTA! Min lilla håriga älskling är hemma! :D 

 

Jag och Mattias satt vid varsin dator när vi hörde det klassiska dunket i fönstret. Oftast är det Tusse som orsakar det eftersom han inte klarar av att stå på fönsterbrädan som hon gör. Trots min misstanke om Tusse flög jag ändå upp i ren iver och rusade fram till bakdörren. Och där stod hon, min lilla raring. :') Och liten är hon verkligen. Jag tror inte att någon granne försökt mata in henne för hon väger typ ingenting så hon har nog varit på en extra lång vårvandring bara. Men det kändes inte som "bara" för mig. Jösses, jag var fasen gråtfärdig i natt för att hon varit borta så länge! Och alla gånger som jag trott mig höra en katt och rusat till dörren bara för att mötas av  besvikelse. Nu har hon fått utegångsförbud på obestämd tid. Ska skämma bort henne så hon inte vill vara borta hemifrån så länge. Ska hon ut så får det minsann ske i koppel den närmaste tiden. 

 

En snabb genomgång antyder att hon verkar vara sig själv. Ingen smärta eller så. Hon väger förlite och var tovig men tovorna blev kortlivade. Nu har hon mumsat blötfoder och ligger och sussar här bredvid. Nu är familjen hel igen. :)