Vår

Ja nu tycker jag minsann att det kan bli vår. För då kan jag, utan att få dåligt samvete, tvinga katterna att sova utomhus. Och med "katterna" menar jag Tusse. Det lilla odjuret väckte mig klockan fem och eftersom jag är som jag är så har jag inte kunnat somna om. Grrr! Så nu vandrar jag omkring i lägenheten och skramlar lite odiskret med olika saker i hopp om att Malva ska vakna. Om hon vaknar snart så finns det nämligen ett litet hopp om att hon sover lite längre senare idag, vilket ger mig en chans att sova lite mer också. Goodie. 
 
Får se vad den här dagen har att erbjuda. Jag kanske vågar mig ut på en ny promenad, men bara kanske. Det var ju hyfsat fint väder igår så jag gick ut på en längre sträcka med lillskruttan, och när vi var som allra längst hemifrån (och jag kände mig en smula vilse) så kom det någon sorts jäkla snöstorm från ingenstans typ! :S Usch. Malva tyckte att det var ett utmärkt tillfälle för att vakna och skrika. Så där yrade jag omkring i snön: kall, halvblind av all snö och stressad med en skrikande bebis. Huvva! Men men, jag var inte vilse någon lång stund så det var ju bra. Innan jag gick hem blev det en sväng på ica. Malva hade somnat om vid det laget men valde att vakna igen vid kassorna. Lillskruttan skrek och skrek och skrek. Och det var lång kö. Jag måste medge att hennes tajming var perfekt. Hon ylade i högan sky under hela tiden som vi stod i den långa kön vid kassorna, men så snart jag betalat och var klar så blev hon tvärtyst och somnade om. De andra som stod vid kassorna blev dock inte särskilt irriterade tror jag (ingen lät oss gå före iaf så så hemskt kan de ju inte tyckt att det var). Däremot så märkte jag hur folk diskret drog sig närmare och närmare vagnen. Som om de ville kika in i den för att se att det faktiskt var en skrikande bebis. Eller som om deras beklagande blickar skulle få henne att tystna. Nå, det fungerade inte. Och jag stirrade envist ner i vagnen för att slippa prata med folk. Att vara ute med en bebis tycks nämligen alltid fungera som någon sorts isbrytare och folk ska alltid prata med en. Ibland är det trevligt, ibland inte. 
 
Nåja, nu blir det frulle. Om inte Malva vaknat efter det så får jag minsann ta till lite högljuddare metoder. Bye bye then ^^
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0