.

 

Det gick bra öppna förskolan. Var dock inte där så länge. Det inträffar ju under den tid som Malva oftast sover så vi fick pallra oss hem och mycket riktigt. Efter lite snuttande så slocknade hon. 

 

Jag har dock tappat lusten att gå dit mer. Känner mig bara utanför. Alltså, de som går där känner ju varandra redan och pratar om en massa personliga saker som jag inte har någon aning om. Men det är helt okej, man kan ju inte förvänta sig annat. Men när jag skulle gå därifrån så var det liksom ingen som sa hej då. Utav fyra vuxna personer så var det en, EN (!!) som besvärade sig med att ge mig en blick när jag sa hej då. Inget hejdå, ingen vinkning, inte ens en nick. Bara en likgiltig blick. Jag kände mig ungefär lika välkommen och uppmärksammad som en sten. :/ Men men, ska dit i alla fall en gång till för jag lovade hon som håller i det att jag skulle komma igen och visa foton från Stockholm. Dessutom är hon så himla trevlig så jag skulle ju kunna gå dit bara för att umgås med henne. Och Malva tycker ju också att det är kul. Antar att det bara är att bita ihop och plågas några timmar då och då för hennes skull. 

 

Aaah, det känns bra att gnälla av sig. Nu ska jag gotta mig med ett chokladflarn och lite isvatten och slappa i fåtöljen medan Malva sover. Ska försöka hålla mig borta från internet så gott det går. Framför allt facebook. Min klass tar nämligen examen idag. Jag är så stolt och lycklig över Malva och jag skulle absolut inte byta bort henne... Men det svider ändå rejält i hjärtat att se alla lyckliga statusuppdateringar om den stundande examen. Och jag då? Jag kommer ta examen om ett år med en hel hög av främlingar som jag inte känner. Jag kommer vara lika ensam då som idag på öppna förskolan. Om inte ännu mer ensam. :( Ja, idag är jag ledsen. Och avundsjuk.