.

 

Jaah jösses. Gårdagen tog nog skräckrekord. Malva hade ett andningsuppehåll. Det var förvisso en väldigt kort stund, inte ens en minut tror jag, men det kändes som tusen. 

 

Jag och Mattias satt och pratade med varandra. Vi satt i varsin soffa och Malva låg bredvid honom i soffan. Vi tittade på henne med jämna mellanrum och bara pratade med varandra. Efter att vi tittat på varandra så tittade vi ner på henne och upptäckte att hon viftade konstigt med armar och ben. Jag trodde hon krampade och flög upp ur soffan och då insåg vi att hon inte andades. hon kämpade för att få luft. 

 

Mattias som satt bredvid henne var snabb att lyfta upp henne och klappa henne på ryggen. Hon återfick andan ganska snabbt (men det kändes inte så). När hon väl kunde andas igen blev hon ledsen en liten, liten stund. Inte hysteriskt ledsen, snarare lågmält. Jag slängde mig över telefonen och ringde 1177, misstänkte att vi skulle åka till akuten men ville prata med dem först ändå. 

"Det är för närvarande kö. Kötiden beräknas vara... 6 minuter... Din plats i kön är... Nummer 1". Jag fick lust att gnissla tänder över kötiden men det tog definitivt inga 6 minuter att komma fram. Sjuksköterskan som jag fick prata med tyckte att vi skulle åka till barnakuten och få henne undersökt. Dels för hennes egen skull och dels för vår skull. Jag antar att jag lät en aningen panikslagen. Så vi vinkade adjö till vår mumsiga middag som blev förstörd och åkte iväg. 

 

Efter ca 3½ timme och flera undersökningar så fick vi åka hem igen. Troligtvis satte hon spya i halsen och tappade andan. Hade vi inte rört henne så borde hon troligtvis återfått andan av sig själv men även om det skulle hända igen så kan man ju inte bara låta henne ligga. Herregud HON fick ju också panik! Men men, så det verkar inte vara något fel på henne i alla fall. Hon syresatte sig hur bra som helst (99%) och var sitt vanliga jag direkt efteråt. Däremot upptäckte de att hon har järnbrist. Bristen är inte superallvarlig men tillräckligt allvarlig för att de vill granska den ytterligare. Så nästa vecka kommer läkaren höra av sig ang. provsvaren.

 

Så, så avslutade vi gårdagen. Och den bilden, bilden av att hon fäktar vilt med armar och ben och kämpar för att få luft, den är fastbränd i ögat. Usch, jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Det är inte klokt vilken våldsam ångest händelsen orsakade. :(  Men men, får fokusera på att hon faktiskt mår bra, och att det troligtvis var en engångshändelse. Önskar bara att jag inte behövde skriva "troligtvis".

 

Vi har pallat upp hennes spjälsäng med böcker igen ifall hon skulle kräkas på natten. Och eftersom hon väger för lite så fick vi nya matrestriktioner från akuten. De var inte riktigt lika försiktiga som bvc så nu ska lillskruttan ha avsevärt mer ersättning plus att hon inte får sova som hon vill längre utan nu har jag fått order om att väcka henne så hon äter på natten också. Men i natt gjorde jag inte det, vi la oss så pass sent så jag lät henne sova och väckte henne tidigt i morse i stället. Lillskruttan somnade om efter en stund så nu ligger hon och Mattias har det gott.