.

 

Vaccineringen gick förvånansvärt bra. Lillskruttan protesterade lite, första sprutan reagerade hon bara lite på när de sprutade in vaccinet. Men den andra sprutan blev hon däremot ganska ledsen av. Men hon grät inte så länge faktiskt. Hon var ju ledsen ett tag efteråt men inte så ledsen att hon grät hysteriskt. Snarare protesterade lite.

 

Jag var däremot ganska nervös. Och alltid när jag är rädd, nervös, spänd, när något är sorgligt, ja you name it, i opassande situationer så har jag en tendens att le. Fattar inte varför men det där idiotiska leendet smyger fram när jag blir rädd. Haha. xD Så jag tror som sagt att det var värre för mig än för henne. Tack och lov passade Mattias på att ta lunch precis när vi skulle dit så han mötte upp oss vid bvc och agerade moraliskt stöd. :) 

 

Så det var det. Nu hänger vi bara hemma och håller tummarna för att lillskruttan inte får någon feber av vaccinet. Jag försöker övertala henne att sova men hon vägrar. Såvida hon inte får snutta på mig under tiden men det vägrar jag för jag vet att det bara kommer resultera i att hon spyr på mig senare.

 

Hon hade förresten gått upp bättre nu sen vi var på akuten. Nu väger hon 5560g. Hon är fortfarande en lättviktare men hon följer i alla fall sin egen kurva igen. Och själv har jag återigen blivit beordrad att kontakta amningsmottagningen eftersom mina white spots har blivit ännu värre än förra gången jag var där. Fast det visste jag redan eftersom det gör så fördömt ont. Är det, det här som är det ljuva livet eller vadå????